Inblick i nyheterna

Avskedad för att hon arbetade

● En engelsk arbetare blev nyligen avskedad på grund av att hon kom för tidigt till arbetet. Efter påtryckningar från uppretade arbetskamrater hade företagets ledning varnat henne för hennes vana, vilken kunde ställa hennes mindre energiska kamrater i ett ofördelaktigt ljus. På liknande sätt måste vissa företag i England och Skottland erbjuda de anställda extra betalning för att få dem att arbeta full arbetsvecka. Företagsledningen är ofta rädd för att vidta åtgärder mot frånvaro som saknar giltigt skäl, eftersom förödande strejker lätt kan bryta ut.

På arbetslivets område följer sanna kristna å andra sidan den princip som kommer till uttryck i bibelns råd till bokstavliga slavar att ”underordna sig sina ägare i allting och behaga dem väl, i det de inte säger emot, . . . utan lägger i dagen god trohet i fullt mått”. Detta skulle gälla också när deras ”ägare” var ”svåra att vara till lags”. Kristna som tillämpar det här rådet har funnit att ett sådant uppförande ofta för med sig ett gott förhållande till arbetsgivaren och att det till och med kan resultera i fördelar som de inte skulle ha kunnat få med hjälp av de vanliga fientliga metoderna. — Tit. 2:9, 10; 1 Petr. 2:18.

Ansvaret flyttas över

● Inom mormonkyrkan gavs nyligen en ”uppenbarelse”, som angav att svarta av afrikansk härstamning nu kan tillåtas att bli medlemmar i det religiösa prästerskapet. Detta har gjort att många människor uppriktigt undrar: Vem satte stopp för diskrimineringen — Gud eller mormonledarna? I ett brev, där kyrkans president Spencer Kimball förklarar saken för representanter för mormonerna, lägger han uppenbarligen skulden på Gud för att ha tillåtit att de svarta fått vara andra klassens kyrkomedlemmar under så lång tid: ”[Gud] har hört våra böner, och genom en uppenbarelse har han bekräftat att den sedan länge utlovade dagen har kommit, då varje trogen, värdig man i kyrkan kan få motta det heliga prästämbetet ... utan hänsyn till ras eller hudfärg.”

Iakttagare har dock skäl att undra om inte denna förändring hade en mänsklig, snarare än en gudomlig, motivation. En före detta lekmannapräst inom mormonkyrkan, som år 1976 prästvigde en svart medlem och exkommunicerades för detta, betecknade den nyligen gjorda förändringen som en ”bekvämlighetens uppenbarelse, alldeles som beslutet att sätta stopp för polygami [år 1890] var politiskt betingat”. Man måste verkligen fråga sig om inte trycket från de mänskliga rättigheterna både inom och utanför kyrkan påverkade kyrkans ledare, som hade grundat sin tidigare bannlysning av den svarta rasen på vissa avsnitt i Joseph Smiths böcker ”Mormons bok” och ”Den kostbara pärlan”.

När religiösa dogmer har mänskligt, icke-bibliskt ursprung, måste de med nödvändighet bli avslöjade, varvid den mänskliga källans mycket ogudliga egenskaper klart visas — till stor skillnad från ”Herrens ord” som ”förbliver evinnerligen”. — 1 Petr. 1:25, 1917 års sv. övers.

”På örnvingar”

● Bibelns bildliga framställning om att Jehova bar sitt forntida folk ut ur Egypten ”på örnvingar” har man ibland kritiserat som stridande mot verkliga fakta. (2 Mos. 19:4) Örnar, säger somliga, bär inte sin avkomma på vingar. Men ”Weltwoche Magazin” rapporterar att en person som är bosatt i Mühlheim an der Ruhr i Västtyskland nyligen bevittnade en episod, som bevisar att bibeln har rätt trots allt. Angående en falkunges andra flygförsök (det första försöket slutade i en kraschlandning) säger tidskriften:

”Medan falkmamman satt uppflugen i ett träd, försökte den lille sig på en ny start. Men efter bara några få meter började han förlora höjd. På marken nedanför lekte en del barn med sina hundar. ... Fara för vår flygelev! Han drev ännu längre ned. I samma ögonblick dök falkmamman ner från trädet, bredde ut vingarna som en segelflygare och flög under ungen och lät honom landa på sin rygg, som om han slog sig ned på ett hangarfartyg.

Denna berättelse är märklig, även om den inte är unik. Det finns andra rapporter, som bekräftar orden i 2 Moseboken 19:4. (Se ”Aid to Bible Understanding”, sidan 473.) Skriftens exakthet i denna detalj borde inge förtroende för hela bibeln.