Arbetet att uppbygga och plantera i Frankrike
EN DEL människor kritiserar Jehovas vittnen för att de ”rivit ned” falska läror som länge lärts ut av världens stora religioner. Vittnena har i sanning varit pionjärer när det gällt att bekämpa sådana falska religiösa läror som lärorna om helveteselden, treenigheten och barndopet — lärosatser som somliga av kristenhetens teologer nu själva börjar ifrågasätta.
Men i likhet med Guds profet Jeremia arbetar vittnena också med att plantera och bygga upp. (Jer. 1:10) De har planterat Guds ord i många människohjärtan och i dem byggt upp en stark tro på Jehova Gud, på hans Son, Jesus Kristus, och på löftena om hans rike. Därför sprider Jehovas kristna vittnen biblar och bibelförklarande böcker, småböcker och tidskrifter. För att kunna producera och distribuera denna litteratur behöver de anläggningar för tryckning och utsändning, och den ökade efterfrågan gör det ofta nödvändigt att bygga nya anläggningar.
DET FÖRSTA BETELANNEXET
”Betel”, som betyder ”Guds hus”, kallas de byggnader som inrymmer Jehovas vittnens avdelningskontor och den personal som sköter om tryckningen och distributionen i varje land. Fram till år 1972 var en liten byggnad i Boulogne-Billancourt i Paris’ västra förorter allt som behövdes för att hysa hela den franska Betelfamiljen. Men det året inköptes en tomt i Louviers, en pittoresk liten stad i Normandie, lämpligt belägen mitt emellan Paris och hamnstaden Le Havre, och till denna plats skickas den litteratur som tryckts vid Sällskapet Vakttornets tryckeri i Brooklyn för vidare distribution i Frankrike.
En monteringsfärdig byggnad i två plan med måtten 57 gånger 21 meter uppfördes snabbt och överlämnades den 9 juni 1973. Den var stor nog att inrymma både tryckeri och lager samt kök, matsal, tvättstuga, sovrum och bibliotek för personalen. Men utvidgningen av det andliga uppbyggnads- och planteringsarbetet nödvändiggjorde snart ytterligare bokstavligt byggnadsarbete.
I januari 1974 köpte man därför en tomt i Incarville, ett samhälle alldeles utanför Louviers. Ursprungligen planerade man bara en mindre byggnad, som skulle rymma en Rikets sal för den växande församlingen av Jehovas vittnen i Louviers samt ett lager för litteratur. Men innan byggnadslov hade beviljats, hävdes det 22 år gamla förbudet mot tidskriften Vakttornet (i december 1974), och man beslöt att transportera tidskrifterna med lastbil från Tyskland till Frankrike, där de sedan skulle skickas ut till prenumeranterna. Detta innebar att det behövdes en ny tidskriftsavdelning med utökad personal för att ta hand om merarbetet.
DET ANDRA BETELANNEXET
De ursprungliga ritningarna blev alltså drastiskt omarbetade och kom nu att gälla en mycket större byggnad. Byggnadslov blev inte beviljat förrän i april 1976. De franska vittnena hade beslutat att utföra allt byggnadsarbete själva, och ett vittne med erfarenhet från byggbranschen erbjöd sig välvilligt att tjäna som samordnare i en byggnadskommitté, som var underställd avdelningskontorets kommitté och Jehovas vittnens styrande krets. Ett ritkontor upprättades nära Paris, arbetsbodar uppfördes på byggplatsen, lägenheter hyrdes och möblerades för byggnadsarbetarna, och ett provisoriskt kök och en matsal ordnades på platsen.
Första spadtaget togs i maj 1976. Allteftersom arbetet skred framåt, sattes verkstäder upp för metallbearbetning, snickeriarbeten, rörmokeri, el-installationer och målning. En begagnad lyftkran inköptes, reparerades och monterades upp på ett 35 meter långt spår, placerat mitt på byggplatsen, vilket gjorde att hela tomten kunde nås med den 25 meter långa kranarmen. En 500-liters betongblandare var ständigt i bruk, för inte nog med att man framställde 5.300 ton betong (upp till 110 ton på en dag), utan vittnena tillverkade också själva alla pelare, balkar och bjälklag av armerad betong.
Representanter för byggnadsfirmor och många enskilda arbetare kom och erbjöd sina tjänster. Ett fint vittnesbörd blev avgivet för dessa, som blev mycket imponerade, när de fick veta att all arbetskraft var frivillig. Församlingar av Jehovas vittnen över hela Frankrike hyrde bussar, och vid veckosluten kom hundratals frivilliga arbetare för att räcka en hjälpande hand. I några fall, där yrkesskicklighet krävdes, erbjöd frivilliga arbetare från Belgien och Tyskland kärleksfullt sin hjälp.
ETT STORT FÖRETAG
Att uppföra hela denna byggnad var ett ofantligt företag. Det var många problem och stunder av besvikelse. Men den 24 maj 1977 var en dag som de frivilliga arbetarna länge kommer att minnas. Då besökte nämligen Frederick W. Franz, en medlem av den styrande kretsen, byggplatsen i Incarville. Han höll ett fint bibliskt tal och uppmuntrade dem som var närvarande att fortsätta med arbetet och fullborda det, som de som byggde upp Jerusalem och dess tempel hade gjort i forna dagar.
Ett flertal ändringar i de ursprungliga ritningarna gjorde att det tog längre tid än beräknat att färdigställa byggnaden. Tillväxten av det andliga uppbyggnads- och planteringsarbetet i Frankrike gjorde till exempel att den styrande kretsen föreslog att man skulle utnyttja vindsvåningen till ytterligare tio rum. Senare beslöt man att flytta matsalen, köket, kylrummet, tvättstugan och biblioteket från annexet i Louviers till den nya byggnaden i Incarville för att göra det mera praktiskt för Betelfamiljen, som till största delen skulle bo i den nya byggnaden. Detta innebar också en hel del extra arbete.
Till sist, efter mycken svett och möda, var byggnaden klar. Den mäter 61 gånger 26 meter och har en golvyta på 2.873 kvadratmeter. På bottenvåningen finns kontor, kök, kylutrymmen, en matsal med plats för 150 personer, tvättstuga, bibliotek, rekreationsrum och ett boklager, som sänder ut biblar och biblisk litteratur till 1.192 församlingar av Jehovas vittnen i Frankrike och till många andra länder.
Andra våningen inrymmer en stor Rikets sal (med plats för 200 personer) samt 24 trevliga bostadsrum för medlemmarna av Betelfamiljen. Alla dessa rum har utsikt över den vackra normandiska landsbygden. På tredje våningen finns ytterligare tio rum samt förrådsutrymmen.
ÖVERLÄMNANDET
Lördagen den 13 maj 1978 klockan 7.15 lämnade en abonnerad buss Betelhemmet i Boulogne-Billancourt på väg mot Normandie. Det var den del av Betelfamiljen som hade bott i Boulogne-Billancourt, som nu skulle förenas med resten av familjen från annexet i Louviers. Efter att ha besökt den nya byggnaden i Incarville slog de sig ner för att inta en tidig lunch, som Betelkockarna hade lagat.
Efter ett program som gav en återblick på de två årens arbete med att uppföra den nya byggnaden fick de närvarande höra många bandade hälsningar från vittnen i andra fransktalande länder. Därefter höll Raymond Franz, en medlem av den styrande kretsen, talet för överlämnandet. Han underströk hur viktigt det är att tjäna Jehova med glädje. (Neh. 8:10) Det fåfängliga i mänskliga strävanden och flyktig ära (som Caesars och Napoleons) ställdes i kontrast till det glädjefyllda arbetet att predika de goda nyheterna om Jehovas rike. (Pred. 1:3—7, 11) Han framhöll att om de kristna fortsätter att finna glädje i Jehovas tjänst och väntar på hans bestämda tid att tillintetgöra det onda, kommer de till slut att få uppleva att allting har gått i fullbordan, och man behöver ”icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån”. — Pred. 3:11, 14.
Överlämnandet av detta nya Betelannex var verkligen en lycklig tilldragelse. Och de fortsatta bevisen på gudomlig välsignelse fyller oss med beslutsamhet att troget fortsätta det andliga uppbyggnads- och planteringsarbetet i Frankrike.
[Bild på sidan 9]
Det nya Betelannexet i Incarville i Frankrike vid tiden för överlämnandet