Vi besökte platser vi läst om — Watchtower ONLINE LIBRARY

Vi besökte platser vi läst om

PÅ MORGONEN den 12 juni 1978 hjälpte två unga araber vår norska grupp bestående av 10 personer att resa till Betlehem. Medan vi väntade vid busshållplatsen i en förort till Jerusalem, hörde vi en fruktansvärd smäll! Det lät som en bomb. Med en gång såg man fruktan och ängslan i de unga arabernas ansikten och därefter lättnad, då en stor lastbil svängde över mot gatkanten med en punktering på ett av de stora däcken.

”Om det hade varit en bomb”, sade en av ungdomarna, ”skulle vi varit illa ute.” Han förklarade att alla araber som finns i närheten av den plats där en explosion inträffat häktas och kan bli kvarhållna en tid. På så sätt fick vi ett förstahandsintryck av den spända situationen i landet. I motsats till de farhågor, som somliga hade uttryckt tidigare under året, är dock senare resenärers uppfattning att landet är rätt tryggt för turister.

Vi som kom från Norge utgjorde en del av en av Jehovas vittnens charterturer. Vittnen från hela världen hade anlänt till Israel sedan tidigt på våren 1978 — 2.400 från Frankrike, 1.500 från Tyskland, 1.200 från Nederländerna, 750 från Förenta staterna osv. Fram till och med juli hade omkring 9.000 anlänt, och sammanlagt 15.000 väntades fram till slutet av oktober.

Många på turen bar märken som visade vilka de var, och charterbussarna kändes igen genom en skylt på vindrutan, där det stod: JEHOVAS VITTNEN RESER GENOM BIBELNS LAND. En judisk kvinna från Kalifornien berättade förvånat för en släkting, sedan hon kommit tillbaka från ett besök i Israel: ”Överallt där vi åkte såg vi er vittnen. Jag hade ingen aning om att ni var så intresserade av Israel.” Hon undrade varför.

SYFTET MED BESÖKET

Orsaken är först och främst att Jehovas vittnen tror att bibeln är Guds ord, och därför önskar de få veta så mycket om den som möjligt. Eftersom Israel är det land där de flesta bibliska händelser ägde rum, är vi intresserade av landet. Det ligger stort värde i att vara förtrogen med de platser om vilka man läser. Låt oss ta en illustration:

Låt oss säga att du i tidningen läser om en betydelsefull händelse som inträffat i närheten av den plats där du växte upp. Låt säga att särskilda kännetecken sådana som en kulle, en byggnad, en flod osv. nämns i samband med berättelsen. Skulle du då inte läsa om händelsen med större intresse och förståelse, än om du aldrig hade varit på platsen? Jo, eftersom du nu kan se inramningen. Du kan för din inre syn se landets läge — kullens höjd, flodens bredd och andra geografiska drag, som gör att händelsen blir levande för dig.

Ja, att man känner till bibelns land hjälper en att bättre förstå människorna i bibeln och de händelser som de var delaktiga i.

NUTIDA VITTNEN

Men nu är det inte bara forntida Jehovas tjänare som vi är intresserade av. Vid ett speciellt möte för de besökande norska vittnena i Rikets sal i Haifa berättade man för oss om de fem nuvarande församlingarna av Jehovas vittnen i Israel och de omkring 260 Rikets förkunnare som är anslutna till dessa. Vi fick höra att det finns församlingar i Betlehem och Ramallah som till största delen består av arabisktalande vittnen. I de två församlingarna i Tel Aviv är de flesta judar. Men av de 75 vittnena i Haifa är omkring hälften judar och den andra hälften arabisktalande.

Under flera veckor var dessa vittnen i landet ivrigt sysselsatta med att anordna särskilda möten, där de tillsammans med besökarna kunde åtnjuta ömsesidig andlig uppmuntran. Medan vår busskontingent från Norge var på en tur till Betlehem den 11 juni, träffade vi också ett vittne på platsen som förde oss till den fina, nyligen färdigbyggda Rikets sal. Där besvarade han och ytterligare ett vittne många av våra frågor.

De berättade för oss att i Jerusalem, omkring 8 kilometer åt norr, finns det bara fyra vittnen, och i Hebron, omkring 24 kilometer åt söder, inte ett enda. ”Betlehems 25 förkunnare av Riket har ett stort område att bearbeta”, framhöll de. Följande dag samarbetade några i vår grupp med vittnen från Betlehem i att predika från dörr till dörr i Jerusalem. Med två vittnen från Betlehem som guider steg några av oss på en arabisk buss i närheten av vårt hotell i Jerusalem för att åka tillbaka till Betlehem.

SÖDER OM JERUSALEM

Inom några minuter åkte vi in i Betlehem. För oss är platsen rik på innebörd. Ja, Jesus Kristus föddes här, och änglarna visade sig för herdarna på ett av dessa närliggande fält för att delge dem nyheten om födelsen.¹ Terrängen är kuperad, mer än vi hade väntat oss, och den tycks ganska torr och ofruktbar. Vi blev förvånade över att Betlehem låg på samma höjd över havet som Jerusalem. Det omgivande landskapet påminde oss om många andra bibliska händelser.

Det var här i närheten som Jakob passerade, då hans älskade Rakel dog medan hon födde Benjamin.² Det var här Boas och Noomi hade sitt hem. Och hit kom moabitiskan Rut från den oländiga, ofruktbara vildmarken i öst och plockade ax på Boas’ åkrar.³ Det var också här som den unge herden David växte upp och vaktade sin fars får, och det var sannolikt också här som hans berömda systersöner, Joab och Abisai, bodde.⁴

Snart hyrde vi en bil och begav oss söderut mot Hebron. Hebron ligger omkring 140 meter högre än Jerusalem och Betlehem, omkring 900 meter över havet. Medan vi åkte söderut började landskapet förändras. Det började anta ett bördigare utseende. Trakterna kring Hebron har länge varit berömda för sina skördar; det var från det närliggande Eskol (Druvdalen), som de israelitiska spejarna förde med sig till Mose de väldiga druvklasarna, som det behövdes två man för att bära.⁵ Och ännu i dag är landets bördighet uppenbar.

Då vi gick genom Hebrons gamla, trånga gator kände vi oss förflyttade långt tillbaka i tiden. Hebron är en av världens äldsta alltjämt bebodda städer. Det var nära det forntida Hebron som Abraham, Sara, Isak, Rebecka, Jakob och Lea begravdes i Makpelas grotta.⁶ Vi besökte den omtalade begravningsplatsen; där har man byggt en muslimsk moské över graven. Tydligen bodde Abraham huvudsakligen här i närheten, i Mamre, där det en gång växte stora träd.⁷ Här mottog han två änglar som gäster, innan Sodom och Gomorra förstördes.⁸ Från en plats nära Hebron kunde han se den tjocka röken från denna stora tillintetgörelse omkring 1.220 meter djupare ned och på många kilometers avstånd.⁹

Då vi tänkte på det bergiga område, som vi hade åkt igenom för att nå Hebron, ökades vår insikt om ytterligare en biblisk redogörelse. Medan Jakob befann sig i Hebron, bad han sin 17-årige son Josef att gå och undersöka hur det stod till med hans 10 halvbröder, som vallade får på den plats där familjen tidigare hade bott — Sikem (våra dagars Nablus).¹⁰ Detta innebar inte bara en färd på 35 kilometer eller så till det närliggande Jerusalem, utan åtskilliga kilometer längre norrut genom oländig terräng. Josef stötte slutligen på sina bröder bortom Sikem, vid Dotan (alldeles söder om det nutida Jenin), omkring 130 kilometer från Hebron!

Då vi vandrade genom Hebrons gamla gator, eller iakttog det gamla torget, tänkte vi att livet inte kunde ha varit mycket annorlunda, då David bodde här. Vi drog oss till minnes att det var i Hebron som han smordes till kung för att regera därifrån i sju och ett halvt år, innan han flyttade sin huvudstad norrut till Jerusalem.¹¹ Men naturligtvis fanns det inte långt ifrån oss vittnesbörd om nutiden — t. ex. ständigt skjutberedda israeliska soldater.

Hebron är en ockuperad stad. Den ligger i ett område som har nästan 700.000 palestinska innevånare och står under militär kontroll. Detta område, som nu kallas ”Västbanken”, ligger mellan Döda havet och Jordanfloden i öster och den judiska kustremsan längs Medelhavet i väster. Detta 3.700 kvadratkilometer stora område, som består av böljande kullar och långsträckta dalar, erövrades av Israel från Jordanien under sexdagarskriget år 1967.

Det var nästan mitt på eftermiddagen innan vi lämnade Hebron och ställde kosan tillbaka mot Betlehem. Innan vi nådde fram dit, gjorde vi emellertid en avstickare från huvudvägen, där en skylt visade på Salomos dammar. Vi kunde knappt tro våra ögon! Så stora de var — det fanns tre stycken; den största var 178 meter lång, 54 meter bred och omkring 15 meter djup! Dessa återuppbyggdes tydligen under romartiden för att förse Jerusalem med vatten, men det är möjligt att de hade använts för samma ändamål till och med så långt tillbaka som på Salomos tid.

Då vi återvände till Betlehem, ville vi ta en titt på ytterligare en sevärdhet — Herodion. På en hög kulle här, några kilometer sydöst om Betlehem, byggde Herodes den store — han som hade försökt döda Jesusbarnet⁠¹² — en fästning som han uppkallade efter sig själv. Tidigare hade vi en dag sett Herodes’ iögonenfallande palatsliknande fästning på Masada längre mot sydöst, nära Döda havet. Där hade judarna sitt sista fäste mot romarna år 73 v.t. Men även om Herodion inte var så stort, gjorde denna fästning i vissa avseenden till och med större intryck på oss.

Detta berodde på den storslagna utsikt man har över det omkringliggande landskapet, som trots att det var kargt var hänförande vackert med gyllenbruna färgtoner vid solnedgången. Mot öster kunde vi se ända till Döda havet. Här framför oss låg Juda öken, där David framgångsrikt undkom sin förföljare, Saul.¹³ När vi såg den oländiga terrängen, förstod vi hur han var i stånd till detta, eftersom han från sin ungdom måste ha varit mycket väl förtrogen med området. Vi tänkte oss också att David, medan han vallade sina får, kanske ofta klättrade upp på denna kulle för att njuta av den strålande utsikten, som vi nu gjorde.

SÖDER OM TEL AVIV-JAFFA

Under den första veckan i Israel bodde vi nära Tel Aviv på ett hotell invid Medelhavet. Tel Aviv, Israels största stad, är av modernt snitt, men den gränsar till den forntida staden Joppe — därför kallas städerna officiellt Tel Aviv-Jaffa.

Det var i Joppe som aposteln Petrus uppväckte Dorkas,¹⁴ och det var här som han fick en syn, medan han stod på taket till Simon garvarens hus nära havet. På grund av denna syn var Petrus beredd att följa med de budbärare från Caesarea, som hedningen Kornelius hade sänt.¹⁵ Då vi hade tillfälle att resa längs huvudvägen som går från Tel Aviv norrut mot Caesarea, kunde vi tänka på att det tog två dagar för Petrus och hans kamrater att tillryggalägga denna sträcka, som vi med bil klarade av på en timme.

Den dag då vi begav oss söderut, kom vi in på det forna filisteiska området. Eftersom inga bussturer hade anordnats första veckan, hyrde vi en bil för att göra utflykter till bibliskt intressanta platser. På färden söderut kom vi först till Asdod, där en modern israelisk stad håller på att växa upp vid Medelhavet. Vi påminde oss då om att det i närheten en gång i tiden fanns en betydande filisteisk stad och att Jehovas förbundsark fördes dit, sedan den tagits som byte i strid. Asdoditerna drabbades då av smärtsamma bölder, som fick dem att skicka bort arken.¹⁶

Vi fortsatte söderut mot Askelon, som håller på att bli en framträdande turistort med härliga sandstränder. Men detta var också en gång en stor filisteisk stad. När vi besökte de gamla ruinerna, blev vi glada då vi såg en skylt som innehöll ett citat av orden i Davids sång om Sauls och Jonatans död under kriget med filistéerna: ”Bebåden det ej på Askelons gator, för att filistéernas döttrar icke må glädja sig, de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.”¹⁷

Härnäst begav vi oss mot Gasa och ”Gasaremsan”, där ännu en viktig filisteisk stad låg nära havet. Hela vägen blev vi imponerade av landets fruktbarhet; det är ett jordbruksland som tydligen bidrog till det forna Filisteens blomstring. Men i dag bär Gasa spår av krig. När vi körde genom gatorna, kände vi att det härskade en atmosfär av missmod och hopplöshet.

Staden fick oss att tänka på den israelitiske domaren Simson, som var väl förtrogen med Gasa. En natt ryckte han loss stadsportens dörrar och ”lade alltsammans på sina axlar och bar upp det till toppen på det berg som ligger gent emot Hebron”.¹⁸ Nu, när vi har varit på dessa platser, förstår vi bättre vilken mirakulös styrka han måste ha haft för att med en sådan börda kunna ta sig upp omkring 900 meter till ett berg beläget mer än 50 kilometer därifrån! Och här i Gasa dödade Simson också tusentals filistéer, liksom också sig själv, då han stötte ned pelarna som bar upp taket på den byggnad där filistéerna festade.¹⁹

Från Gasa vände vi mot sydöst till Beer-Seba omkring 50 kilometer därifrån. Den fina vägen förde oss över vida, öppna fält, där vi såg kameler, får och getter med araber som vaktade dem. Då vi såg deras tält på avstånd, tänkte vi att livet där inte kunde vara så olikt det som Abraham och Isak en gång förde i detta område. I Beer-Seba, som till största delen är en ganska modern stad, besökte vi beduinmarknaden (öppen på torsdagar) och häpnade över de billiga och fina produkterna! Vi köpte två kilo apelsiner (omkring ett dussin) för ett belopp motsvarande mindre än en krona och femtio öre.

Vårt huvudintresse var emellertid en gammal kulle, en ”tell”, som låg utanför staden och som i allmänhet antas vara det bibliska Beer-Seba. Denna höjd reser sig över den närmaste omgivningen. Vi klättrade upp på den och fick en storslagen utsikt över det vidsträckta landskapet, som kvällssolen genom skuggor och ljus hade färgat osedvanligt vackert. När vi besåg utgrävningarna av de gamla ruinerna, tänkte vi: ”Vilket fint ställe att bo på!” Det måste Abraham också ha tyckt. Han uppehöll sig här, när Gud befallde honom att ta med sig Isak upp till Moria berg (som ligger inom det nutida Jerusalems murar) för att frambära honom som ett offer. Abraham återvände därefter till Beer-Seba.²⁰

Vi kände oss upprymda, då vi vände tillbaka till hotellet den kvällen. När vi såg dessa platser, av vilka många fortfarande bar bibliska namn, fick vi bekräftelse av de bibliska redogörelserna, som vi hade läst från ungdomen, och därtill fick de fördjupad innebörd för oss.

TILL SAMARIEN

En annan dag körde vi norrut längs Medelhavet och tog av österut vid Natanja. Vi körde över den bördiga Saronslätten, och efter några kilometer var vi i Samariens bergstrakter. Plötsligt fanns till höger om oss en kulle, där en gång Samaria var beläget, den forna huvudstaden i det norra tiostammarsriket i Israel. När vi körde upp på kullen, kunde vi njuta av en härlig utsikt över de kringliggande bergen och de bördiga dalarna. På toppen såg vi lämningarna av det som har identifierats som den israelitiske kungen Ahabs palats. Här har man funnit elfenbensbitar som härrör från 700- och 800-talet f.v.t. och vittnar om palatsets ursprungliga lyx.²¹

Sedan vi återvänt till huvudvägen, begav vi oss norrut till Dotan, där den unge Josef fann sina bröder och deras hjordar. Bönder som skördade säd på fälten — liksom hjordar av får och getter — åstadkom vackra lantliga scener som förde tankarna tillbaka till det flydda. Nära Jenin (den forntida levitiska staden En-Gannim) vände vi och körde samma väg tillbaka och kom så småningom till Nablus. Här, där Sikem låg, höjde sig berget Ebal över oss åt norr och berget Gerissim åt söder.²² Vid foten av Gerissim ligger Jakobs källa — troligen just den källa där Jesus träffade den samaritiska kvinnan, då han var på väg tillbaka från Jerusalem. Hennes ord till Jesus: ”Våra förfäder tillbad på det här berget”, syftade tydligen på berget Gerissim.²³

Då vi hade kommit ned från toppen av det historiska Gerissim, styrde vi kosan åt söder igen och färdades kanske samma väg som Jesus gjorde på väg till och från Jerusalem. Plötsligt fick vi på en vägskylt se namnet ”Silo”. Förväntansfulla tog vi av österut längs en mycket smal väg mot den plats där Jehovas förbundsark förvarades under domartiden.²⁴ En ung israelisk soldat kontrollerade oss och var tydligen förvånad över att vi hade kommit till denna avkrok, där ingen annan människa syntes till. Men för oss var det en oförglömlig upplevelse att tänka på att det var här, i detta lugna, bergiga landskap, som Jeftas dotter och senare den unge Samuel en gång tjänade vid Jehovas tabernakel.²⁵

Det hade nu hunnit bli eftermiddag, och det fanns mycket mer som vi ville se. Vi fortsatte söderut åtskilliga kilometer genom bergig terräng och vek av åt öster en kort bit till arabbyarna Beitin och Deir Dibwan. Här i närheten fanns en gång de bibliska städerna Betel och Ai. Eftersom vi hade problem med att finna dem, frågade vi två män på vägen. De talade engelska och var vänliga nog att under närmare två timmar visa oss runt bland de gamla utgrävda ruinerna.

Det var verkligen imponerande att stå på denna högt belägna plats, omkring 900 meter över havet, och betrakta det omgivande landskapet, medan den svala kvällsbrisen tog tag i håret och kläderna! Det var tydligen här som Abraham erbjöd Lot att välja åt vilket håll han ville gå, då han skildes från Abraham på grund av de gräl som uppstått mellan dem som skötte deras djur. Och som bibeln säger: ”Lot lyfte upp sina ögon och såg hela Jordanslätten, att den var vattenrik överallt.” (Åkeson)²⁶

Vi var nu redo att ge oss i väg, men en av männen insisterade på att vi skulle gå hem till honom och dricka en kopp te och träffa hans familj. Vi tillbringade verkligen en trevlig stund hos dem! Då mörkret föll på, bröt vi upp glada över detta oväntade uttryck för gästfrihet, som dessa fullständigt främmande människor visat oss.

DET VACKRA GALILEEN

För oss var Galileen en höjdpunkt. Hela landskapet som sådant är inbjudande med berget Karmel längs kusten, den kuperade terrängen mot norr, den blå, ädelstenslika Galileiska sjön och den vackra gröna Jisreels dal (också kallad Esdrelonslätten), som skiljer Samarien i söder från de galileiska bergen i norr. Men det som gjorde Galileen speciellt intressant för oss var naturligtvis att det var här som Jesus tillbringade större delen av sitt liv på jorden, och det var här som många viktiga bibliska händelser inträffade.

Då vår buss lämnade Haifa och fortsatte längs Jisreels dal, hade vi Karmels bergsrygg på vår högra sida och bäcken Kison, kantad med violetta blommor, på vår vänstra sida. När vi såg upp mot bergsryggen, tänkte vi på Jehovas underverk där, då han förtärde Elias offer under det kända eldprovet. Därefter lät Elia föra ned de 450 Baalsprofeterna hit till Kison bara ett par meter till vänster om oss och lät slakta dem där.²⁷ När vi såg platsen där det hände, fick skildringen större mening och innehåll för oss.

Sedan vi kört ytterligare ett par kilometer, befann vi oss vid ruinerna av det forntida Megiddo, en stad som verkligen hade ett strategiskt läge. Vilken enastående utsikt hade vi inte härifrån över den vackra Jisreels dal! Den som behärskade denna välbefästa plats kunde kontrollera passet genom Karmels bergskedja. Ja, här har verkligen avgörande slag utkämpats. Hur passande är det inte att namnet Har-Magedon (som betyder ”Megiddos berg”) i bibeln förknippas med Guds segerrika krig mot alla politiska motståndare!²⁸

Från Megiddo kunde vi lokalisera olika platser i den här berömda dalen. Där, nästan mitt i dalen, ligger Morehöjden. På eller i närheten av dess sluttningar låg en gång i tiden sådana städer som Nain, Sunem och En-Dor. Bakom denna kulle, ett par kilometer mot nordöst, ligger det iögonenfallande berget Tabor med sin rundade topp. Det var därifrån som domaren Barak tillsammans med Debora drog ned och slog de överraskade kananéerna.²⁹ (Från Tabors topp, som vi tidigare hade kört upp till i bil, har man också en storslagen utsikt över området.) I de galileiska bergen, dolt för våra ögon men mycket nära Jisreels dal, ligger Nasaret, där Jesus växte upp. Jesus kände sannolikt väl till det område som nu låg framför oss, eftersom Nasaret ligger på gångavstånd från alla dessa platser.

Vi såg mot den andra sidan av dalen, långt mot sydöst, i riktning mot berget Gilboa. I närheten av dess fot ligger Harodskällan. Det var här som Gideon stod öga mot öga med 135.000 midjaniter, som slagit läger på andra sidan dalen, vid Morehöjden. Vi påminde oss om hur Jehova gav Gideon anvisningar om att minska sin styrka till bara 300 och hur han ändå med dessa få gav Gideon segern.³⁰ Vid ett senare tillfälle, i ett liknande slag, befann sig filistéerna tydligen i närheten av Morehöjden, medan israeliterna återigen var lägrade vid Harodskällan. Den här gången slog filistéerna israeliterna på flykten, och Saul och Jonatan blev dödade.³¹ Då vi såg dessa platser, var det till stor hjälp för oss att för vår inre syn se dessa bibliska händelser.

Men det allra vackraste vi såg var kanske den första anblicken av Galileiska sjön. Vi körde då ned från bergen mot sjöns norra ände. Där nedanför oss låg den 21 kilometer långa och 12 kilometer breda blå sjön som en gnistrande ädelsten. Men den verkade mycket mindre, vilket kanske berodde på att vi såg den i fågelperspektiv. Sjön ligger förvånansvärt nog mer än 200 meter under havsytan och är nästan helt och hållet omgiven av kullar och berg.

När vi satt vid sjöns stränder, gjorde en båttur på den eller betraktade den från någon fördelaktig utsiktspunkt, tänkte vi på många händelser som hade inträffat här. Det var här som Jesus gick på vattnet⁠³² och stillade stormen.³³ Här var det som Jesus åt frukost med sina lärjungar vid Galileiska sjöns stränder efter sin uppståndelse,³⁴ och det var här på en närliggande bergssluttning som han höll det mest kända tal som någonsin upptecknats.³⁵ Det var också här som han mättade flera tusen med bara några brödstycken och ett par fiskar.³⁶ Han bosatte sig också i Kapernaum, en stad som ligger vid sjöns norra strand.³⁷

Samma dag som vår buss förde oss från Galileen mot Jerusalem kom vi till byn Bet-Sean, som är strategiskt belägen mellan Jisreels dal och Jordandalen. Ruinerna av den gamla staden ligger på en kulle, som höjer sig omkring 80 meter över omgivningen. Också härifrån har man en imponerande utsikt, när man ser ut över Jisreels dal bort mot berget Gilboa och Megiddo och nedför Jordandalen mot Jeriko! Det var här i Bet-Sean som filistéerna hängde upp Sauls kropp på stadsmuren sedan han dödats i slaget vid berget Gilboa.³⁸

JERIKO OCH JERUSALEM

Vi körde längs Jordansänkan omkring 80 kilometer till Jeriko. Området var varmt och torrt, men vi förstod att det skulle vara svalare på våren. Därför undrade vi om inte Jesus och hans familj tog den här vägen på sin årliga färd till Jerusalem för att fira påskhögtiden, eftersom den var lättare att ta sig fram på, även om den var längre än vägen genom det bergiga Samarien.³⁹

Det gjorde verkligen ett starkt intryck på oss, då vi kom till Jeriko med dess många palmer!⁴⁰ När vi kom ut ur den luftkonditionerade bussen, kände vi solens intensiva hetta slå emot oss. Detta hjälpte oss att mera helt och fullt förstå att Jesus lovordade dem som gav ”bara en bägare kallt vatten” till hans lärjungar.⁴¹ Vi klättrade upp för höjden där lämningarna efter det forntida Jeriko har grävts ut. Eftersom området är förhållandevis litet, hjälper det oss att förstå hur det var möjligt för Josua och hans här att marschera runt staden sju gånger på en dag.⁴²

De sista fyra dagarna av vår tid i Israel tillbringade vi i Jerusalem, den viktigaste staden som är nämnd i bibeln. Det var verkligen intressant att få ett förstahandsintryck av dessa platser, som vi hade läst så mycket om. Då vi stod på Olivberget (Oljeberget), erinrade vi oss att Judas förrådde Jesus till hans fiender i Getsemane trädgård här i grannskapet.⁴³ När vi blickade ut över Kidrondalen såg vi Klippmoskén. Vi tänkte då på att Jesus på sin tid såg templet på samma plats. Det var från Olivberget med utsikt över templet som han uttalade den berömda profetian om ”avslutningen på tingens ordning”.⁴⁴

Från vår plats på Olivberget kunde vi också se var ”Davids stad” hade legat och hur den låg i förhållande till de utvidgningar som man har gjort i Jerusalem både mot norr och väster. Den ursprungliga ”Davids stad”, eller ”berget Sion”, erövrades från jebuséerna.⁴⁵ Den ligger utanför de nuvarande murarna runt Jerusalem söder om Klippmoskén. En annan dag såg vi ändå tydligare varför man är så säker på var den ursprungliga staden låg.

Vi gick ned i Kidrondalen till Gihonkällan, som ligger precis nedanför den kulle som ”Davids stad” byggdes på. Denna källa, som ligger gömd i en grotta, är livsviktig för stadens läge, eftersom det i forntiden var nödvändigt att skydda vattenförsörjningen. Det var tydligen genom ett schakt, som jebuséerna hade grävt ned till denna källa utanför stadsmurarna, som Joab och hans män tog sig upp för att nå det inre av staden högt ovanför. Inifrån staden kunde de således leda det angrepp som gjorde att David och israeliterna kunde erövra staden.⁴⁶ Många år senare lät kung Hiskia bygga en 533 meter lång tunnel till Siloadammen, vilken på Hiskias tid låg inne i staden — i sanning ett mästerligt ingenjörsarbete.⁴⁷ Detta säkrade Jerusalems vattenförsörjning under en eventuell belägring.

Det rinner fortfarande vatten genom Hiskias tunnel. Det nådde ungefär till knäna, då vi gick igenom den. Sedan vi kommit ut vid Siloadammen, gick vi längre ned längs dalen till Rogelskällan. Vi kom då ihåg att det var här vid Rogelskällan som Davids upproriske son Adonia höll en fest för att försäkra sig om stöd för att kunna bemäktiga sig tronen.⁴⁸ När man berättade för den döende kung David om detta, lät han smörja sin son Salomo till kung vid Gihonkällan bara ett par hundra meter längre upp i dalen.⁴⁹

Vilken verkan hade det på oss att besöka dessa platser? Vi behövde i och för sig inte se platserna för att tro att de existerade. Men genom att besöka dem fick vi bekräftelse på att de verkligen existerar. Och att vi har varit där och fått se var de bibliska händelserna ägde rum har gett oss större insikt om dessa händelser och deras betydelse.

[Ruta på sidan 11]

BIBELHÄNVISNINGAR

1 Lukas 2:4—16.

2 1 Moseboken 35:16—20.

3 Rut 1:16—19; 2:2—4.

4 Johannes 7:42; 2 Samuelsboken 2:18, 32.

5 4 Moseboken 13:24.

6 1 Moseboken 23:14—19; 25:9; 49:30, 31; 50:13.

7 1 Moseboken 13:18; 35:27.

8 1 Moseboken 18:1—8.

9 1 Moseboken 19:27—29.

10 1 Moseboken 37:12—14.