Första Konungaboken — en berättelse om ära och vanära
SEDAN Israels rike uppnått en tid av största glans och ära delas det genom ett politiskt och religiöst uppror, och därefter blir båda rikena gång på gång föremål för skam och vanära. Denna berättelse om ära och vanära finns bevarad i Första Konungaboken. Enligt den judiska traditionen var det Jeremia som sammanställde denna redogörelse. Boken själv nämner vissa källor som användes för detta ändamål: ”Salomos krönika”, ”Juda konungars krönika” och ”Israels konungars krönika”. — 1 Kon. 11:41; 14:19; 15:7, 23; 16:14.
Redogörelsen i Första Konungaboken börjar med en glimt av kung Davids sista levnadsdagar. Den vid sängen bundne kungen kan helt enkelt inte hålla sig varm, och därför ordnar man med att Abisag, en vacker jungfru, sköter om honom. Under tiden utnyttjar Adonia, som tydligen var Davids äldste kvarvarande son, sin fars försvagade tillstånd. Med stöd av den inflytelserike Joab och prästen Ebjatar håller Adonia en offerfest för att utropa sig själv till kung.
SALOMOS SMÖRJELSE OCH HANS REGERING
Profeten Natans snabba ingripande kullkastar Adonias plan. Följden blir att medan Adonia och hans anhängare festar smörjs Davids son Salomo till kung. Jerusalems invånare gläder sig så mycket åt detta att ljudet kan höras där Adonia och hans anhängare äter sin festmåltid. När Ebjatars son, Jonatan, meddelar dem nyheterna om varför det blivit sådan uppståndelse i staden, skingras alla i fruktan, och Adonia flyr till templet. Där fattar han tag i hornen på brännoffersaltaret och vägrar att lämna detta förrän Salomo ger honom ett edsvuret löfte om att inte döda honom. Salomo samtycker till att Adonia får leva, förutsatt att han inte blir en ond ränksmidare.
En kort tid innan David dör råder han Salomo att förbli trogen mot Jehova Gud och att ingripa mot Joab och Simei. Det är efter Davids död som Adonia, sannolikt på Joabs och Ebjatars anstiftan, ber Bat-Seba att hos sin son Salomo begära den vackra Abisag till hustru. Salomo uppfattar detta som ett led i en plan som Adonia och Joab har för att bemäktiga sig tronen, och därför befaller Salomo att de skall dödas. Av hänsyn till att prästen Ebjatar under lång tid lidit tillsammans med hans far David avrättar inte Salomo honom, utan avstänger honom från hans prästerliga ämbete. När Simei senare ignorerar de restriktioner som ålagts hans verksamhet, blir han avrättad. Salomo tryggar därmed sitt rike från det farliga inflytande som Adonia, Joab, Ebjatar och Simei utövade.
Salomo inser sina begränsningar och anhåller därför ödmjukt om vishet från Jehova. Jehova ger honom enastående vishet jämte rikedom och ära. Salomo ådagalägger denna vishet då han handhar ett mål mellan två prostituerade, vilka båda hävdar att de är mor till samma gossebarn. Genom att ge befallning om att dela barnet mitt itu och ge de två kvinnorna var sin hälft uppväcker Salomo moderskänslorna hos barnets verkliga mor. Detta gör det möjligt för Salomo att ge barnet till rätt person.
Under Salomos regering åtnjuter folket fred och välstånd. Hela det kungliga hovet lever i stort överflöd. För att underhålla det skickar man varor från tolv olika områden. Man har gjort beräkningar av hur mycket mat som tillagades dagligen, och av dessa beräkningar kan man dra slutsatsen att de som ingick i det kungliga hovet kan ha uppgått till 15.000 eller fler. Salomos regering utmärker sig också genom sina anmärkningsvärda arkitektoniska verk. Den mest framträdande byggnaden var Jehovas tempel på berget Moria. Då man överlämnar detta tempel, frambär Salomo en innerlig bön. Senare får han en gudomlig uppenbarelse som visar att Jehova har godkänt hans begäran. Från när och fjärran kommer regenter för att lyssna på kungens visdom. Drottningen av Saba är en av dessa bemärkta personer. Gåvor i form av guld, silver och andra dyrbara föremål fortsätter att strömma in till Jerusalem. Israels välstånd under Salomo är så stort att silver blir ”lika vanligt i Jerusalem som stenar”. Israels rike upplever verkligen sin storhetstid.
ETT DELAT RIKES VANÄRA
Den ärorika regeringen slutar emellertid i katastrof. Att Salomo bryter mot Guds lag som förbjuder honom att skaffa många hustrur blir hans fall. Äktenskapsförbindelser med kvinnor som inte tillber Jehova påverkar Salomo till att acceptera avgudadyrkan i stor skala. Därför bestämmer Jehova att Israels rike skall delas. Juda och Benjamin är de enda stammar som förblir lojala mot Davids hus. Under tiden får Salomo, som förlorat Jehovas välsignelse, erfara ökade problem i samband med att landet angrips av rövarband.
Genom profeten Ahia får efraimiten Jerobeam veta att Jehova har valt honom till kung över 10 av Israels stammar. Jerobeam får anvisningar om att förbli trogen mot Jehova och får försäkran att det då kommer att gå honom väl. Eftersom Salomo försöker döda Jerobeam, flyr han till Egypten.
Efter Salomos död bestiger hans son Rehabeam tronen. Sedan Rehabeam förkastat de äldres råd och i stället lyssnat till de yngre männen, förklarar han att han skall lägga en tung börda på nationen. I uppfyllelse av Jehovas ord genom Ahia gör de 10 stammarna uppror och utropar Jerobeam till sin kung. Rehabeam förbereder sig då för att med vapen kuva de upproriska stammarna. Han skrinlägger emellertid sina planer i lydnad för Jehovas ord genom Semaja.
ILLOJALITET LEDER TILL VANÄRA FÖR BÅDA RIKENA
I stället för att lita på Jehovas löfte om att riket skulle vara säkert så länge Jerobeam var trogen inför Jerobeam kalvdyrkan. Hans avsikt är att förhindra sina undersåtar att bege sig till Jerusalem för att tillbedja där. Trolöst menar han att politisk självständighet ytterst berodde på religiös självständighet. Genom sina profeter förklarar Jehova slutligen att en judé vid namn Josia med våld skulle få avgudadyrkan att upphöra och att Jerobeams hus skulle komma att försvinna i vanära.
Inte heller tvåstammarsriket förblir lojalt mot Jehova. Detta rike blir förödmjukat under Rehabeams femte regeringsår, då kungen i Egypten, Sosak, invaderar Juda och tar med sig värdefulla skatter från Jerusalem. Dessutom ligger de båda israelitiska rikena i krig med varandra under Rehabeams och hans sons Abiams regering. Liksom sin far visar sig Abiam vara otrogen mot Jehova. Abiams son, Asa, som sedan blir kung i tvåstammarsriket, vidtar emellertid positiva åtgärder för att utrota avgudadyrkan i riket. Men då det norra rikets kung, Baesa, hotar Asa, vädjar han trolöst till Syriens kung, Ben-Hadad, om hjälp.
Tiostammarsrikets kung, Baesa, har bemäktigat sig tronen genom att han dödat Jerobeams hus, däribland den regerande kungen, Nadab. Genom detta uppfylls Ahias profetia mot Jerobeam. Baesa gör emellertid inte slut på den avgudadyrkan som Jerobeam införde. Han visar sig också genom sina gärningar vara illojal mot Jehova. Därför domfäller Jehova Baesa och hans hus genom Jehu, Hananis son. Profetian uppfylls när Simri anstiftar en sammansvärjning mot Baesas son Ela och utrotar hela Baesas hus. Men Simris framgång är kortvarig, eftersom israeliterna gör härhövitsmannen Omri till kung. Sedan Simri regerat endast sju dagar begår han självmord. Senare dödas Tibni, som också ville komma åt tronen. Omri fortsätter att göra det som är ont i Jehovas ögon och efterträds slutligen av sin son Ahab.
Ahab är den som får det sämsta eftermälet av dem alla. Förutom att Ahab fortsätter med den kalvdyrkan som Jerobeam hade börjat med, överser han med Baalsdyrkan i stor skala för att behaga sin drottning Isebel från Sidon. Jehova visar sitt missnöje genom att låta sin profet Elia förutsäga en svår torka. Under torkan drar Jehova försorg om sin profet, och Ahabs ansträngningar att finna Elia är förgäves. Men slutligen träder Elia fram inför den otrogne kung Ahab och förklarar för honom att torkan och svälten beror på att han understöder Baalsdyrkan. På Elias förslag hålls ett prov på berget Karmel för att avgöra vem som är den sanne Guden, Jehova eller Baal. Provets utgång är entydig, och Elia ger befallning om att Baalsprofeterna skall dödas. En kort tid därefter upphör torkan, som Jehova sänt, genom enorma skyfall. När Isebel får höra vad som har hänt, hotar hon Elia till livet och tvingar profeten att fly till berget Horeb.
Trots detta får Elia arbete att utföra. Jehova sänder honom tillbaka till hans förordnande i Israel och ger honom anvisningar om att smörja eller förordna Hasael till kung över Syrien, Jehu till kung över Israel och Elisa till sin personlige efterträdare.
Mordet på Nabot på Isebels tillskyndan beseglar Ahabs dom. Genom Elia talar Jehova om för kungen att Isebel skall bli uppslukad av asätande hundar och att hela Ahabs hus skall förgås på ett vanhedrande sätt. Detta meddelande tar Ahab så hårt att han ödmjukar sig själv. Efter det försäkras han om att katastrofen inte kommer att inträffa under hans dagar.
Under sin regering upprättar Ahab en äktenskaplig förbindelse med Juda konungahus. Hans dotter Atalja blir hustru till Joram, kung Josafats förstfödde son. Josafat blir senare, medan han befinner sig i Samaria på ett vänskapligt besök, förmådd att slå följe med kung Ahab för att kriga mot syrierna i avsikt att återta Ramot i Gilead. I uppfyllelse av Jehovas profet Mikas ord återvänder Ahab inte i frid. Trots att Ahab har vidtagit försiktighetsåtgärder för att förkläda sig, dör han då han träffas av en pil. Ahab efterträds av Ahasja, som fortsätter att göra det som är ont.
Den inspirerade redogörelsen i Första Konungaboken visar tydligt att man inte kan uppnå verklig lycka om man inte tjänar Gud troget. Alla som överger den sanna gudsdyrkan kommer oundvikligen att få utstå vanära. Må vi ta detta till hjärtat och sträva efter att tjäna Jehova Gud helhjärtat.