En man som motstod Guds vilja
BILEAM var en spåman som långt utanför sitt hemlands gränser var känd för sin förmåga att uttala verkningsfulla förbannelser och välsignelser. Hans hemort var Petor, en stad som låg i Eufrats övre dalgång nära floden Sajur. Inte långt därifrån låg Haran, där gudfruktiga män sådana som Abraham, Lot och Jakob en gång hade levat. Detta kan förklara hur spåmannen Bileam kunde känna till den sanne Guden och även tala om honom som sin Gud Jehova. — 4 Mos. 22:18, NW.
Men hur kom Bileam att motstå Guds vilja? Då israeliterna skulle gå in i det utlovade landet, blev den moabitiske kungen Balak och hans folk förskräckta, när de såg den väldiga skaran som kan ha uppgått till omkring 3.000.000 människor. Representanter för den moabitiska nationen överlade med de äldste i Midjan och kom till den slutsatsen att Israel var ett hot mot deras välfärd. (4 Mos. 22:1—4) De var väl medvetna om vad Jehova Gud hade gjort för Israel, då han befriade nationen från Egypten, och kände också till att han skänkt dem en förkrossande seger över amoréernas mäktiga kungadömen öster om floden Jordan. De hade därför inget hopp om att kunna besegra israeliterna i strid. De resonerade emellertid: ”Tänk om en förbannelse kunde uttalas över israeliterna. Skulle inte detta försvaga dem och göra det möjligt att driva dem på flykten?” För att få makt över Israel kände sig därför kung Balak föranledd att söka Bileams tjänster.
DEN FÖRSTA DELEGATIONEN
Snart var en delegation av moabitiska och midjanitiska äldste eller furstar på väg till Petor. Budskapet till Bileam löd: ”Se, här är ett folk, som har dragit ut ur Egypten; se, det övertäcker marken, och det har lägrat sig mitt emot mig. Så kom nu och förbanna åt mig detta folk, ty det är mig för mäktigt; kanhända skall jag då kunna slå det och förjaga det ur landet. Ty jag vet, att den du välsignar, han är välsignad, och den du förbannar, han bliver förbannad.” — 4 Mos. 22:5—7.
Bileam bad delegationen att stanna över natten och lovade att meddela Jehovas ord följande dag. Hur löd den gudomliga uppenbarelsen till Bileam? ”Du skall icke gå med dem; du skall icke förbanna detta folk, ty det är välsignat.” (4 Mos. 22:8, 12) Med anledning av detta sade Bileam till männen: ”Gån till edert land, ty Jehová vägrar mig tillåtelse att gå med eder.” (4 Mos. 22:13, Åkeson) Av dessa ord kunde delegationen sluta sig till att Bileam egentligen ville gå, men inte fick tillåtelse att göra det. Då sändebuden rapporterade vad som hade hänt, sade de till Balak: ”Bileam vägrade att följa med oss.” — 4 Mos. 22:14.
EN FÖRNÄMLIGARE DELEGATION SÄNDS
Det verkar därför som om Balak drog den slutsatsen att det anbud som Bileam fått och delegationen som sådan inte var tillräckligt imponerande. Den moabitiske kungen bedömde uppenbarligen situationen så att Bileam kunde köpas, och Balak var besluten att få honom att uppträda på skådeplatsen så att en kraftfull förbannelse kunde uttalas. Kungen sände därför en större och förnämligare delegation och försäkrade Bileam om att han skulle bli högt ärad, om han förbannade Israel. — 4 Mos. 22:15—17.
BILEAM VILL HA BELÖNINGEN
Vad skulle Bileam göra nu? ”Om Balak än gåve mig så mycket silver och guld, som hans hus rymmer”, sade han, ”kunde jag dock icke överträda HERRENS [Jehovas], min Guds, befallning, så att jag gjorde något däremot, vare sig litet eller stort.” (4 Mos. 22:18) Bileam visste mycket väl att varje försök att förbanna Israel var emot Jehovas vilja. Ändå sände han inte i väg männen, utan lekte uppenbarligen med tanken att Jehova kanske skulle låta honom följa med budbärarna. Han sade därför till dem: ”Men stannen nu också I kvar här över natten, för att jag må förnimma, vad HERREN [Jehova] ytterligare kan vilja tala till mig.” (4 Mos. 22:19) Trots att Bileam sade att inget pris kunde få honom att förbanna Israel, ville han i själva verket ha belöningen. Han tänkte tydligen: ”Om jag bara fick Guds tillåtelse att gå, skulle jag inte tveka att genast ge mig av till Moab.”
Senare händelser avslöjar att detta verkligen var vad Bileam tänkte. Samma natt fick han vad han önskade — Guds tillåtelse att följa med delegationen, men detta inbegrep den gudomliga föreskriften: ”Allenast vad jag säger dig skall du göra.” (4 Mos. 22:20) Bileam dröjde inte. På morgonen sadlade han sin åsninna och gav sig i väg till Moab med de furstar som Balak hade sänt. Nu när Bileam hade tillåtelse att gå, var han besluten att förbanna Israel och därigenom få den utlovade belöningen. Det fanns ingenting som kunde hindra honom. Eller fanns det det?
Det behagade inte Jehova Gud att Bileam följde med männen, inställd på att förbanna Israel trots att han förbjudits att göra det. En verklig överraskning väntade Bileam. Hans åsninna började uppföra sig på ett högst ovanligt sätt. Varför det? En Jehovas ängel hade ställt sig på stigen. Bileam fick på ett eftertryckligt sätt påvisat för sig att det skulle betyda döden för honom om han motstod Guds vilja. Åter blev han påmind om att det enda han var bemyndigad att göra var att tala vad Jehova ville att han skulle säga. — 4 Mos. 22:22—35.
Ändrade Bileam sina planer efter detta? Det kan tyckas så av det han sade till kung Balak: ”Vad Gud lägger i min mun, det måste jag tala.” (4 Mos. 22:38) I själva verket ville emellertid Bileam fortfarande ha belöningen, och han var villig att göra vad han kunde för att få den.
Detta kan väcka frågan: Varför valde den sanne Guden att tala genom en spåman? Varför lät han honom helt enkelt inte uttala en förbannelse över Israel, vilken, sedan tiden gått ut, skulle ha visat sig vara totalt verkningslös? När det gäller detta måste vi komma ihåg att moabiterna och midjaniterna insåg att enbart militär styrka inte skulle ha framgång mot Israel. Enligt deras uppfattning hade de i Bileam det mäktigaste vapnet mot israeliterna till sitt förfogande, nämligen det verktyg som behövdes för att få en verkningsfull förbannelse uttalad över dem. Vidare ville Bileam samarbeta så att han kunde få den rika materiella belöning som erbjöds. Men tänk om denne berömde spåman i stället för att förbanna israeliterna skulle tvingas att alltigenom välsigna dem, trots hans önskan att göra motsatsen? Skulle inte detta bevisa att inget vapen kunde ha framgång mot Guds folk? Av allt att döma tjänade det därför Jehovas uppsåt att använda Bileam till att välsigna Israel till bestörtning för Moabs kung Balak.
Då Bileam anlände måste den moabitiske kungen ha känt sig mycket nöjd. Balak frambar offer, utan tvivel i uppskattning av Moabs gudar för att man lyckats få spåmannen att komma. Detta gav anledning till en offerfest, i vilken Bileam och furstarna tog del genom att delar av offret sändes till dem. — 4 Mos. 22:40, NW.
BILEAM MISSLYCKAS MED ATT FÖRBANNA ISRAEL
Senare tog Balak med sig Bileam till en högt belägen plats, varifrån spåmannen kunde få en god överblick över de lägrade israeliterna. Bileam grep sig genast an med att utföra det som han kallats att göra. Han begärde att Balak skulle uppföra sju altaren och på dem offra sju tjurar och sju vädurar. Bileam drog sig sedan ensam tillbaka till en kal höjd, uppenbarligen för att där utföra riter i syfte att se efter olycksbringande tecken. Men här tvingade Jehova Bileam att uttala en välsignelse över Israel. Två andra försök att förbanna Guds folk Israel misslyckades också snöpligt. — 4 Mos. 23:1—24:9.
Balaks vrede upptändes därför mot Bileam. ”Jag kallade dig till att förbanna mina fiender”, sade han, ”och se, du har nu allt igenom välsignat dem tre gånger. Så fly nu du till din plats.” (4 Mos. 24:10, 11, Åkeson) Bileam försökte ursäkta sitt misslyckande och sade: ”Sade jag icke redan till sändebuden som du skickade till mig: ’Om Balak än gåve mig så mycket silver och guld, som hans hus rymmer, kunde jag dock icke överträda HERRENS [Jehovas] befallning, så att jag efter eget tycke gjorde något, vad det vara må.’ Vad HERREN [Jehova] säger, det måste jag tala.” — 4 Mos. 24:12, 13.
Under påverkan av Guds ande uttalade Bileam därefter profetior som inbegrep ett domsbudskap mot Moab. Därefter skildes Balak och Bileam. Bibeln berättar att Bileam ”återvände till sitt rum”, vilket helt enkelt innebar att spåmannen gick sin väg. Men lärde sig Bileam till sist den läxan att det inte lönar sig att motstå Guds vilja? Återvände han till Petor? Nej. — 4 Mos. 24:14—25, Åkeson.
BILEAM MOTSTÅR GUDS VILJA TILL SLUTET
Bileam ville fortfarande ha belöningen, och han sökte en utväg att få den. Eftersom han inte kunde förbanna Israel, tänkte han ut en plan som skulle göra att israeliterna själva drog över sig Guds förbannelse. Han visade Balak hur denne skulle kunna använda midjanitiska och moabitiska kvinnor för att få israelitiska män indragna i avgudadyrkan och otukt. (4 Mos. 31:16; Upp. 2:14) Komplotten hade en viss framgång, för tusentals israeliter dukade under för lockelsen att ta del i tygellös könsdyrkan. Följden blev att 24.000 israelitiska män förgicks. — 4 Mos. 25:1—9.
Men visade sig Bileams trotsiga motstånd mot Guds vilja vara lönande? Inte alls. Då Jehova befallde israeliterna att ta hämnd på midjaniterna för deras delaktighet i att snärja israeliterna, var Bileam fortfarande bland dem, och så hann skarprättarsvärdet upp honom. (4 Mos. 31:7, 8) Ja, Bileam fick betala med sitt liv för sitt hårdnackade handlingssätt.
Spåmannen från Petor framstår därför som ett varnande exempel för alla som framhärdar i att ignorera Guds vilja och som i stället söker självisk vinning. (2 Petr. 2:15, 16; Jud. v. 11) Detta bör uppmuntra oss att studera bibeln för att lära känna vad Guds vilja är för oss och sedan göra den, så att vi aldrig följer en sådan dåraktig kurs som Bileams.