Varför blir de kristna förföljda?

JEHOVAS kristna vittnen är vanligen omtyckta som människor av sina bekanta. Många medger att de är goda grannar som inte vållar några bekymmer. Men det finns också de som hatar dem, inte för vad de är som människor, utan för vad de tror på och i synnerhet därför att de fritt och öppet talar om sin tro. Det skulle faktiskt vara egendomligt om vittnena som kristna inte blev föremål för bittert motstånd, eftersom Jesus sade till sina lärjungar: ”Eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, fördenskull hatar världen er. Ha det ord i minnet som jag sade till er: En slav är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också; om de har hållit mitt ord, skall de hålla ert också.” — Joh. 15:19, 20.

En orsak till denna förföljelse är att världen har sina egna gärningar och handlingssätt som den inte vill upphöra med. De bibliska sanningar och principer som Jehovas vittnen predikar får många människor att känna sig domfällda. (Jämför Hebréerna 11:7; Matteus 14:3—5; Johannes 8:45—47.) De förstår inte varför det blir en sådan förändring hos en av deras bekanta som blir ett Jehovas vittne. Om detta säger aposteln Petrus: ”Det är nämligen nog att ni under den tid som förgått har utfört nationernas vilja, då ni vandrade i tygellösa gärningar, lustar, vinmissbruk, bullersamma festupptåg, dryckesgillen och lagstridiga avgudiska handlingar. Därför att ni inte fortsätter att löpa med dem i detta lopp till samma utsvävningarnas dypöl, är de förbryllade och fortsätter att skymfa er.” — 1 Petr. 4:3, 4.

Under allt detta är Jehovas vittnen inte skenheliga eller egenrättfärdiga. De söker heller inte förföljelse eller martyrskap. De älskar livet och finner glädje i det, och de vill fortsätta att leva i frid. Därför ägnar de sig åt att lära känna bibelns principer och leva i enlighet med dem. (1 Petr. 3:10, 11) Och de vill också att andra skall få glädja sig åt de goda ting, som de själva har funnit, och få ett hopp och ett uppsåt i livet. De besöker alltså människornas hem, därför att de inte vill förbise någon och därigenom underlåta att bära fram det livgivande budskapet om de ”goda nyheterna” till varje människa. (Jämför Apostlagärningarna 20:26, 27; Hesekiel 33:2—5.) De gör upprepade besök, eftersom de vet att omständigheterna kan ändras och en person, som inte lyssnar i dag, längre fram kan få erfara en förändring i sin situation och sitt tänkesätt. — Pred. 11:6.

Det är faktiskt av kärlek till människorna som vittnena besöker deras hem. De vet att människors liv är i fara, och de vill hjälpa dem. De får ingen personlig vinning av detta, men de erfar glädjen att få se människor lära känna sanningen och ta ståndpunkt på Jehovas universella suveränitets sida. De har fått för intet, och de ger också för intet. — Matt. 10:8.

HATADE FÖR ATT DE LYDER SIN GUDS LAG

Aposteln Petrus skrev till de kristna: ”Ingen av er må emellertid lida såsom mördare eller tjuv eller ogärningsman eller såsom en som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter. Men om han lider såsom kristen, då må han inte skämmas utan fortsätta att förhärliga Gud i detta namn.” (1 Petr. 4:15, 16) Eftersom Jehovas vittnen försöker följa detta råd, har deras förföljare blivit tvungna att använda samma taktik som profeten Daniels fiender i det persiska imperiet. De sade till varandra: ”Vi lära icke finna någon sak mot denne Daniel, om vi icke till äventyrs kunna finna en sådan i hans gudsdyrkan.” — Dan. 6:5.

I enlighet med aposteln Petrus’ ord blir Jehovas vittnen alltså dragna inför domstolar, inte anklagade för omoraliskhet, stöld eller andra ogärningar, utan därför att de följer bibelns befallningar. De blir till exempel hatade av religiösa ledare, därför att de inte lär att Gud kommer att pina människor i en evig helveteseld, något som Skriften över huvud taget inte lär och som är en skymf och en smädelse mot kärlekens Gud.

Somliga motstår vittnena därför att de inte tar emot blodtransfusioner. Denna vägran innebär inte att de förkastar all läkarvård. Jehovas vittnen vänder sig ofta till läkare eller kirurger när de är sjuka. Men deras vägran att ta emot eller ge blod för transfusionsändamål är helt och hållet grundad på bibeln. De håller fast vid Guds ord, som uttryckligen säger: ”De skola avhålla sig ... från blod.” (Apg. 15:19, 20, 28, 29, 1917; 1 Mos. 9:4; jämför 3 Moseboken 17:13, 14.) Men vittnena uppmanar inte människor, som tror på att ta emot blod, att inte göra detta.a

Vittnena är neutrala när det gäller krig och stridigheter mellan nationerna, och de blandar sig heller inte i politiken. De röstar inte ens, eftersom de vill att Jesu beskrivning skall passa in på dem, att de ”inte är någon del av världen”. (Joh. 17:14) Av samma skäl hälsar de inte någon nations flagga eller emblem. Det skulle vara en allvarlig synd i Guds ögon, om ett kristet vittne för Jehova ägnade hängivenhet, dyrkan eller tjänst åt eller bugade sig för eller hälsade något beläte eller någon avgudisk bild. — 1 Joh. 5:21; Apg. 15:29; jämför 2 Moseboken 20:4, 5; 5 Moseboken 5:8, 9.

Men Jehovas vittnen vet att ”alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda”. (2 Tim. 3:12; Mark. 10:30; Joh. 15:20) Så även om de inte söker förföljelse eller njuter av det lidande som förföljelsen medför, är de ändå lyckliga, eftersom detta är ett ytterligare bevis för dem på att de följer den rätta kursen och behagar sin Gud, Jehova. (Matt. 5:11, 12; Apg. 5:41) Förföljelsen gör dem inte bittra, utan de fortsätter att förkunna de ”goda nyheterna” för alla och får se många människor med ärligt hjärta med glädje ta emot dessa ”goda nyheter” och göra gemensam sak med dem i att bära ut dem till andra.

[Fotnoter]