En ”stor dörr” öppnas i Portugal
DEN 25 april 1974 öppnades plötsligt ”en stor dörr som leder till verksamhet” på vid gavel för Jehovas vittnen i Portugal. Över en natt störtades en fyrtioåttaårig diktatur genom en fullständigt oväntad militärkupp. Religionsfrihet utropades liksom också återupprättandet av alla andra medborgerliga friheter. Vilken välkommen förändring för dessa trogna kristna! I åratal hade deras arbete varit förbjudet och de själva varit förföljda som en religiös minoritet. Stora ting har hänt dem i Portugal sedan dess.
Drivna av kärlek till Gud och nästan har Jehovas vittnen i Portugal tagit vara på möjligheten att predika dessa ”goda nyheter om riket” intensivt som aldrig förr. På kort tid har de funnit många människor som har insett det meningslösa i att tro att något mänskligt system kan lösa människornas problem. Dessa människor med ärligt hjärta har sett de grundläggande svårigheter som kvarstår, trots historiens långvariga experiment med ett otal ”ismer”, sådana som feodalism, fascism, kommunism, socialism och imperialism. Till sin glädje har de funnit den enda lösningen på människosläktets problem. ”Var?” kan du fråga. I det äldsta historiska dokument som finns: bibeln. Människans enda hopp är en styrelse genom Gud, ja, Guds rike.
För att förstå vad som sker i Portugal bör du tänka på detta: Under den tjugo år långa perioden från 1950 till 1969 växte antalet aktiva vittnen för Jehova från 58 till 6.037. Men på bara tjugo månader från april 1974 har mer än 6.270 människor blivit döpta som Jehovas kristna vittnen! I medeltal har det blivit mer än tio nya lärjungar varje dag! För många har detta betytt att de fått göra stora förändringar i livet. Nu är de inte längre ”troende” enbart av tradition. De har en levande tro som driver dem till handling. Glädjefullt tillber de Gud ”med ande och sanning”. — Joh. 4:24.
ETT AVDELNINGSKONTOR ÖPPNAS
Ett stort steg framåt i reorganiserandet av verket togs den 14 februari 1975. Denna dag undertecknades ett kontrakt som gällde hyra av lokaler som skulle tjäna som högkvarter för Jehovas vittnens organisation i Portugal. En modern, välplanerad byggnad, som har tjugo rum och är idealiskt belägen för tillsyn över utvidgningen av vittnenas arbete i Portugal, har sedan dess varit i bruk i Estoril, en stad nära Lissabon.
Inom en tid av två månader mottog man från Sällskapet Vakttornets tryckeri i Brooklyn i New York fyra stora container med sammanlagt omkring sextio ton biblisk litteratur. Därtill lät man trycka sammanlagt 333.700 böcker på kommersiella tryckerier under 1975. Efterfrågan på biblisk litteratur är så stor att det är vanligt att tillsyningsmän i församlingarna kommer till Estoril med sina egna lastbilar, angelägna att hämta 500 eller till och med 1.000 böcker!
Öppnandet av detta Betelhem (”Betel” betyder ”Guds hus”) har fört med sig välsignelser på mer än ett sätt. Byggnaden står på en tomt som har en fin gräsmatta såväl som en grönsaksträdgård på baksidan, och det råkar vara så att ett vittne, vars man är trädgårdsmästare i kommunal tjänst, tillhör en närliggande församling. Den här mannen är vänlig och tycker om att vara tillsammans med Jehovas vittnen. Han gav till och med tillåtelse till att hans hem användes för möten under den tid förbudet rådde, fastän han själv vid den tiden inte visade någon önskan att studera bibeln. Eftersom trädgårdarna vid Betel behövde yrkesmässig tillsyn, frågade man den här mannen om han skulle vilja hjälpa till. Han accepterade med glädje förslaget och tillbringade åtskilliga dagar med att arbeta där under våren 1975. Hans umgänge med Betelfamiljen gjorde djupt intryck på hans sinne och hjärta. När en medlem av Betelfamiljen erbjöd sig att studera bibeln med honom, var han motvillig, men till sist gick han med på det. Allt han behövde var att ”sätta i gång” — sedan gjorde han snabba framsteg och blev döpt i början av december 1975.
Denne trädgårdsmästare hade emellertid varit flitig med att så ett annat slag av ”säd” redan före sitt dop. Han har förmåga att tala övertygande, och han hade redan intresserat en inspektör i kommunal tjänst för Guds rike. Den här livsmedelsinspektören förstod snabbt innebörden i budskapet och vägrade därefter att ta del i oärliga handlingar och började vara med vid bibelstudiemöten. Inspektören talade med en granne som också började vara med vid det bibelstudium som hölls varje vecka i hans eget hem såväl som vid församlingens möten. Den dag trädgårdsmästaren blev döpt var som ett resultat av detta fyra intresserade människor, som han studerade med, också närvarande. Vilket utmärkt sätt att visa hur detta att man talar sanningen hade frambringat en aktiv lärjunge till Jesus Kristus! Trädgårdsmästaren tycker visserligen fortfarande om att plantera och sköta trädgårdar, men han är ännu lyckligare över att kunna uppodla ”ordet om riket” som frukt genom att tala med andra om det. — Matt. 13:18—23.
ANTALET RIKETS SALAR ÖKAR
Den 9 januari 1975 gick det ut ett meddelande till församlingarna att de kunde skaffa sig Rikets salar. Denna ”öppna dörr” gjorde verkligen vittnena hänförda! Sedan dess har sammanlagt sjuttiotvå utmärkta lokaler hyrts, inretts och invigts med överlämnandeprogram. Ytterligare fyrtio lokaler håller på att göras färdiga. Hyrorna i de stora städerna är höga, och därför använder tre eller fyra församlingar samma lokal för att klara utgifterna. För att skaffa fram tillräckligt med medel för att göra i ordning rena och värdiga Rikets salar har somliga Jehovas vittnen sålt personliga tillhörigheter, t. ex. radioapparater, bandspelare, guldringar, armband och broscher. Barn har tagit med sig sina spargrisar till församlingen och lämnat fram allt de sparat! I en församling samlade kvinnorna ihop alla sina juveler som en gåva.
Något mycket ovanligt hände i Funchal på Madeira. Den enda lokal som var lämplig till Rikets sal var en lagerlokal som skulle kräva omfattande ombyggnad. Ägaren gick med på förändringarna, och medlemmar i församlingarna på platsen började arbetet. När en billast virke lastades av en fredag eftermiddag, sade det vittne som ansvarade för byggnadsarbetet till ägaren, som råkade vara närvarande, att de skulle sätta upp innertaket under det veckoslutet. Ägaren kunde knappast tro sina öron. Eftersom han menade att en sådan uppgift var omöjlig, drevs han av nyfikenhet att gå till lokalen på måndagsförmiddagen. Till sin förvåning såg han ett vackert trätak. Han sade: ”Även om jag hade betalt en byggmästare för att få arbetet utfört, skulle det ha tagit åtminstone ett par veckor, men ni har gjort det under ett enda veckoslut!” Denna händelse och dessutom den anda av broderlig kärlek, som var så uppenbar bland de tre församlingar som arbetade på lokalen, gjorde stort intryck på ägaren. Strax före mötet för överlämnandet av Rikets sal förvånade han vittnena genom att säga dem att de fick använda lokalen under elva månader utan att betala hyra. Han gav också ett stort penningbidrag och sände förfriskningar till arbetarna.
DE FÖRSTA STORA SAMMANKOMSTERNA
Det lagliga erkännandet betydde också att årliga områdessammankomster nu kunde hållas i Portugal. Detta var någonting helt nytt. Vilken uppfordran! Allting måste börja från början, eftersom det inte fanns någon tidigare sammankomstorganisation och inte heller någon utrustning — inte ens en högtalare eller en gryta till cafeterian. Under januari 1975 gjordes det upp planer för sommarens områdessammankomster vid ett särskilt möte med alla resande tillsyningsmän.
När sammankomsttiden var inne, visade sig alla på ett underbart sätt vara situationen vuxna. Avdelningarna fungerade väl och tjänade sitt syfte — att hjälpa vittnena att vara med vid ett fyra dagar långt program som innehöll många sunda råd om hur de kristna kan ta itu med svårigheterna under dessa oroliga tider och komma igenom dem. Under juli och augusti 1975 var sammanlagt 34.529 personer närvarande vid det offentliga mötet under de tre områdessammankomsterna i Portugal och därtill 410 på Azorerna och 629 i Funchal på Madeira.
Tilldragelser av en sådan storlek passerar inte oförmärkt. I dagstidningen Jornal de Notícias i Oporto sades det den 2 augusti 1975 om sammankomsten i denna stad: ”Atmosfären är fridsam och hjärtlig — kännetecknande för Jehovas vittnen. Detta är den näst katolikerna största religiösa gruppen i vårt land, de räknar redan mer än 16.000 medlemmar.”
I en kommentar till Rikets sånger hette det i O Comércio do Pôrto för 4 augusti 1975: ”Sångerna, med ord och musik som både skrivits och komponerats av medlemmar av Jehovas vittnen, är grundade på bibeln och handlar om glädjen i att tjäna Jehova, om den lycka som utmärker de ödmjuka och tålmodiga som Gud välsignar och om det kommande rike som redan har börjat styra.
Sångerna är mycket vackra och är utan tvivel en form av deltagande i och förmedlande av sanningarna i den Heliga skrift.”
En tidning i Lissabon, Tempo, skrev på ett enastående sätt om sammankomsterna i Lissabon, som hölls i samma fotbollsstadion under två veckor i rad. Denna tidning ägnade en reguljär åttasidig bilaga med sammanlagt 1.100 spaltcentimeter helt åt Jehovas vittnen. I Tempo för 7 augusti 1975 hette det om det första konventet i Lissabon: ”Vad som gjorde det största intrycket på våra reportrar vid denna sammankomst var att det inte fanns några poliser där. En skara på 1.100 frivilliga skötte hela sammankomstorganisationen, som inbegrep avdelningar för dirigering av trafiken, tillsyn av parkeringsområdena, städning, första hjälp, transporter och försäljning av förfriskningar och smörgåsar vid sex stånd, placerade runt om i stadion, såväl som beredande och servering av omkring 6.000 måltider i timmen i en matsal som var iordningställd i sporthallen.”
Det rådde inget tvivel om det. Områdessammankomsterna ”Guds suveränitet” var en storslagen framgång på alla sätt.
UTVIDGNING I HELA PORTUGAL
Från oktober till december 1975 fördes en särskild kampanj för att predika de ”goda nyheterna” i städer, byar och landsbygdsområden där befolkningen ännu inte fått höra budskapet om Guds rike. Femtioåtta särskilda heltidsarbetare organiserades i bilgrupper för att arbeta längs varje väg och besöka varje hem. Vad blev resultatet?
Under kampanjens första månad spred en grupp på fyra vittnen sammanlagt 2.241 biblar och böcker. Offentliga tal hölls för grupper av intresserade människor. I en liten by erbjöd en mycket uppriktig och gästfri katolsk familj logi åt gruppen. Varje kväll när vittnena kom hem hade den vänliga damen en måltid tillagad. Hon visade stort intresse för det bibliska undervisningsarbete som dessa ”pionjärer” utförde, och hennes första ord varje kväll var: ”Hur har det gått för er i dag? Har folk lyssnat?” Denna varmhjärtade dam hade också ansvaret för sakristian och var församlingsprästens främsta understödjare. Men hans besök hade blivit tunnsådda. Det var en angenäm överraskning för gruppen, när denna dam samlade tjugotre människor från denna lilla by för att höra ett bibliskt tal i hennes hem.
BIBELN KOMMER!
Under alla de år som förbudet varade hade det varit svårt för församlingarna att få tillräckligt många exemplar av bibeln. Ja, de förlag som tillhandahöll bibeln vägrade till och med att sälja biblar i större antal till Jehovas vittnen. Det var verkligen en orsak till glädje, när 60.000 exemplar av Nya Världens översättning av den Heliga skrift mottogs från New York för att användas i den första bibelkampanjen från dörr till dörr, som hölls under november och december 1975. Vittnena sporrades till stor iver, när de hade bibeln på portugisiska att erbjuda åt människor. En ny förkunnare som arbetade från hus till hus i Braga, en mycket religiös stad i norr, spred entusiastiskt tjugofem biblar under kampanjens första vecka.
En landsbygdsförsamling med omkring tjugo vittnen spred 104 biblar — ett genomsnitt på mer än fem per förkunnare — under kampanjens första månad.
LJUSA UTSIKTER
Fastän Lissabon och området där omkring nu har mer än hundra församlingar av Jehovas vittnen och det i själva staden Lissabon går ett vittne på 176 invånare, finner man fortfarande människor som hungrar och törstar efter rättfärdighet i stort antal. — Matt. 5:6.
Det finns nu mer än 18.000 aktiva vittnen för Jehova i Portugal. Rapporterna visar att det regelbundet är flera tusen andra som kommer tillsammans med dem vid deras möten i deras Rikets salar överallt i landet. När man sedan tänker på att 45.221 var församlade för att fira åminnelsen av Kristi död i april 1976, kan man lätt förstå varför Jehovas vittnen i Portugal är lyckliga över att ”en stor dörr som leder till verksamhet” har öppnats för dem. Nitiskt och med innerlig glädje har de gått genom denna dörr och tagit vara på sina tjänsteprivilegier som en stor välsignelse. (1 Kor. 16:9) De låter inte händerna sjunka. Under den senaste tiden har de fått så många välsignelser att de känner det som David, när han sade om de välsignelser han fått röna: ”De stå icke till att räkna.” — Ps. 40:6.
[Bild på sidan 185]
Jehovas vittnens avdelningskontor i Estoril i Portugal