Dopet — bara en början

Det rekommenderas att man vid församlingens studium av denna artikel läser de anförda skriftställena och gör tillämpningar av dem, allteftersom tiden tillåter.

1. a) Hur betraktade Jesus sitt dop? (Joh. 6:38) b) Hur kan somliga av den ”stora skaran” känna det i fråga om dopet i denna tid?

FÖR Jesus var dopet bara början av hans tjänst. Han menade inte att det var avslutningen på någonting, utan i stället att det betydde att han trädde in i någonting som måste bevaras och utvecklas. Hur förhåller det sig med dig? Har du blivit döpt till symbol av ditt överlämnande åt att göra Guds vilja och på så sätt inför andra identifierat dig som ett av Jehovas vittnen? Det kan hända att detta för din del har skett nyligen, under de senaste månaderna eller under det gångna året eller så, vilket fallet är med många som nu räknas bland Jehovas vittnen. Hur känner du det i fråga om detta? Du kanske anser att du har tagit det viktigaste steget och kan säga till dig själv: ”Saken är avgjord nu. Alla vet att jag är ett av Jehovas vittnen, en som tillhör den ’stora skaran’ av Jesu ’andra får’, och om jag dör nu, kan jag vara säker på en tidig uppståndelse i Guds rike.” — Joh. 10:16; Upp. 7:9; Hebr. 10:5—9.

2. a) Vilken illustration kan hjälpa oss i vårt resonemang om dopet? b) Vilken inställning har många i vår tid till äktenskapet?

² Är detta en förståndig och tillbörlig inställning att omfatta? Låt oss, innan vi går vidare med avseende på Jesus, se på en illustration, en illustration som inbegriper äktenskapet. Vare sig du är gift eller inte, vet du att många betraktar själva bröllopet som den stora händelsen, och mycket tid och uppmärksamhet och pengar används till förberedelse för det. Och sedan, när tilldragelsen och de med den sammanhängande festligheterna är över, säger de till sig själva: ”Det här är ett steg som vi har tagit och är färdiga med. Sedan får det gå som det vill.”

3, 4. a) Vad har många unga människor inte insett med avseende på äktenskapet? (Matt. 19:4—6) b) Vilket samband kommer vi nu att undersöka?

³ Unga människor inser ofta inte att giftermålet betyder att man träder in i ett förhållande som ständigt måste utvecklas och skyddas. Att man avger äktenskapslöftet och låter registrera äktenskapet är bara en början. Många är, på grund av att de har en felaktig och kortsiktig syn på sitt äktenskap, inte förberedda på de oväntade svårigheter, för att inte tala om frestelser, som kan uppstå, sedan den första glöden av njutning och spänning har gått över. Den ena eller båda av kontrahenterna kan, i det han eller hon känner ett mått av besvikelse, börja vända sig åt annat håll för att söka utlopp för sina instängda känslor och passioner, söka tillfredsställelse för sina djupt kända begär. Till slut har man följaktligen avslutat det steg som man en gång tog och var färdig med, och så söker man en ny förening. Är inte detta en av de främsta orsakerna till att många äktenskap upplöses i vår tid, vilket leder till sorg och bitterhet?

⁴ Låt oss nu se hur det kan finnas ett samband mellan den illustration vi här har anfört och angelägenheter som står i samband med Jesu dop såväl som med ditt eget dop.

Ett dyrbart förhållande till Jehova

5. Vilken klar kunskap och insikt hade Jesus vid tiden för sitt dop?

⁵ Först frågar vi: Hur betraktade Jesus sitt dop? Det sägs inte mycket i evangelieskildringarna om vad som rörde sig i hans sinne, innan han begav sig ”till Jordan till Johannes [döparen] för att bli döpt av honom”. (Matt. 3:13) Men tänk på hans bakgrund. Av det som inträffade när han var bara tolv år gammal vet vi hur långt kommen han var i kännedom om de hebreiska skrifterna. Lukas omtalar att ”pojken Jesus” befann sig i templet under största delen av tre dagar och ”satt mitt ibland lärarna”. Lukas förklarar också att ”alla som hörde honom blev oupphörligt förundrade över hans förstånd och hans svar”. Kom också ihåg vad han sade till sin mor: ”Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” (Luk. 2:43—49) Det är tydligt att han visste att han blivit född genom ett underverk. Det är också troligt att han förstod den väsentliga innebörden i vad ängeln Gabriel hade sagt till hans mor, Maria, då han tillkännagav den avlelse som hade skett i henne under den heliga andens påverkan och omnämnde det av Gud givna konungadöme som skulle tillfalla hennes son. Var det inte också sannolikt att han kände till innebörden i Simeons inspirerade uttalande till Maria om att ”ett långt svärd skall tränga igenom din egen själ”, vilket förutsade den stora sorg hon skulle känna, när hon såg sin son på tortyrpålen? — Luk. 1:30—33; 2:34, 35.

6. a) Vilken klar uppfattning visade Jesus, då han framställde sig för dop? b) Vilken inställning hade Jesus, och vad var grundvalen till den? (Joh. 4:34)

⁶ Av allt detta kan vi helt visst dra slutsatsen att Jesus, särskilt när han närmade sig trettio års ålder, hade en klar uppfattning om vad som låg framför honom. Han visste att hans dop bara var en början. En början av enbart hans tjänst och framtida belöning för att han bevisat sig trogen? Nej. Det var någonting som följde med detta men som nu gick mycket djupare. Detta som gick djupare och var viktigare och dyrbarare var hans förhållande till sin himmelske Fader, vilket nu fick en utökad innebörd, en andlig innebörd. Detta visas i Psalm 40:7—11. Jesus kom utan tvivel att inse att detta skriftställe talade profetiskt om honom själv och beskrev offret av hans fullkomliga mänskliga kropp som något som hade företräde framför alla de djuroffer som frambars under det lagförbund som gavs genom Mose. Att detta är den rätta förståelsen bekräftas av Paulus’ citat av detta avsnitt i Hebréerna 10:5—9. Men vilken inställning hade Jesus, trots sitt lidande och trots att döden var inbegripen i detta offer, och vilken grundval hade han för denna inställning? Lägg märke till det svar som ges i Psalm 40:9: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.”

7. a) Vilket förhållande till sin Fader bevarade Jesus alltid? Vad drev honom till detta? b) Hur bevarade och styrkte Jesus detta förhållande efter sitt dop? (Hebr. 5:7—9)

⁷ Detta uttrycker verkligen vältaligt inte bara Jesu sinnesinställning, utan också hans djupa uppskattning och uppriktiga motiv, som förmådde honom att bevara ett förhållande av ständig undergivenhet under sin himmelske Fader och hängivenhet för honom! Han, Jesus, skulle alltid ha sin lust i att göra sin Faders vilja, särskilt när han visste att det var rätt tid för honom att börja denna bana, som ledde fram till ett offer. Hans dop var bara första steget. Därefter skulle han bevara och styrka detta förhållande genom att alltid söka behaga och ära sin Fader, oberoende av vad som kunde komma eller ”i nöd och lust”, som det ofta uttrycks när ett par avger äktenskapslöftena. Det är som han sade till sin Fader, då han stod inför det avslutande kvalfyllda och svåra prov han hade framför sig: ”Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn.” — Joh. 12:27, 28, 1917.

8. a) Vilka glädjeämnen fick du erfara, när du gjorde framsteg mot det steg som överlämnandet innebär? b) Vilken insikt kan du, i likhet med Jesus, ha haft när du fått känna av lidande? (Mark. 10:28—30)

⁸ Men hur förhåller det sig med dig? Är illustrationen med äktenskapet tillämplig på dig, och hjälper den dig på något sätt? Det finns naturligtvis ingen likhet, när man jämför din bakgrund med Jesu bakgrund innan han var trettio år gammal. Men kan det inte sägas att du har känt stor glädje av att lära känna sanningen om vilket slags Gud Jehova är, ”en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning”? (2 Mos. 34:6, NW) Var det inte så att du, alldeles som Jesus, hade din lust i eller fann stort behag i att inte bara lära känna Jehovas uppsåt, utan också se hur du kunde passa in i detta uppsåt? Du kom att inse att du genom att ta det steg som överlämnandet innebär kunde bli inbegripen bland dem som Paulus skrev följande till: ”Han [Jehova] har räddat oss från mörkrets myndighet och överfört oss till sin älskade Sons rike.” (Kol. 1:13) Utan tvivel såg du, alldeles som Jesus, att detta att man blir identifierad som en överlämnad tjänare åt Jehova skulle inbegripa lidande. Du fick sannolikt möta vissa provsättningar och ett visst motstånd före ditt dop, men du insåg värdet av vad du hade lärt dig och var besluten att hålla fast vid det.

9. a) Hur kommer likheten med äktenskapsförhållandet in här? b) Vilket gynnat förhållande trädde du in i vid dopet, och hur bör du betrakta det? (Mik. 4:5) c) Vilken stor fråga möter dig nu?

⁹ Det är här som likheten med äktenskapsförhållandet kommer in. Hade du en kortsiktig eller långsiktig syn på ditt dop? Menade du att du hade gjort ungefär allt som krävdes? Eller var du medveten om att du hade trätt in i ett personligt förhållande — inte ett förhållande till en annan skapelse, utan till universums Suverän, vilken ändå är en som du kan tala förtroligt med och som du kan vända dig till som din Fader? Urskilde du att du hade börjat någonting som inte kunde tas för givet, utan som kunde och måste utvecklas och skyddas, om det inte skulle gå tillbaka och vara i fara att skadas och kanske upphöra? Beslöt du att du under alla omständigheter skulle vilja säga, alldeles som Jesus gjorde: ”Fader, förhärliga ditt namn”? Den stora fråga du behöver ställa dig själv är alltså: Hur kan detta som är så dyrbart, detta förhållande som jag har trätt in i med min himmelske Fader, bli styrkt och fördjupat?

Att bygga på en säker grundval

10. a) Varför bör du ägna dig åt ett flitigt personligt studium av bibeln? b) Hur kan du göra detta? (2 Tim. 3:14, 16, 17)

¹⁰ Av största vikt är det sätt på vilket du tar itu med ditt personliga studium av bibeln och att du lär dig hur du skall göra en praktisk tillämpning av det i ditt dagliga liv. Jesus hade alltid sin lust i att göra Guds vilja, eftersom han kunde säga: ”Din lag är i mitt hjärta.” (Ps. 40:9) Han hade studerat Guds ord och kunde tillämpa det. Det kan förhålla sig på samma sätt med dig, enligt vad som sägs i Psalm 1:1—3: ”Lycklig är den man, som ... har ... sin lust i Jehovas lag, och i hans lag läser han med låg röst dag och natt.” (NW) Därpå omtalas det hur den mannen kommer att vara lik ett träd som alltid bär frukt och alltid är grönt, ”och allt vad han gör, det lyckas väl”. Detta betyder mycket mera än enbart en ytlig läsning av bibeln. Det kräver att du hela tiden noga går igenom allt det som finns i Guds ord, såväl som den andliga föda och de råd som ges av ”den trogne och omdömesgille slaven”, och sedan tar reda på vilken betydelse detta har i varje sida av ditt liv. — Matt. 24:45—47.

11. a) Vad är syftet med att inhämta exakt kunskap? (Fil. 1:9—11) b) Vad slags band med Jehova måste vi smida? Hur går det till?

¹¹ Gör inte det misstaget att mena att studium helt enkelt är en fråga om att ta till sig förnuftsmässig kunskap om sanningen. Exakt kunskap är verkligen väsentlig, men det är då inte fråga om att kunna ur minnet återge en mängd fakta och siffror. I stället är det, som Paulus säger, för att ni må uppfyllas av ”vishet och andlig fattningsförmåga, så att ni kan vandra värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom, under det ni fortsätter att bära frukt i allt gott verk ..., [och] för att fullständigt kunna hålla ut och vara långmodiga med glädje”. (Kol. 1:9—11) Precis som det förhåller sig i äktenskapet betyder detta att det finns en växande insikt och tillgivenhet, varigenom det smids ett band som aldrig kan brytas. Det var en tid då de hebreiska kristna blev ”tröga till att höra”. De brast i personligt studium och tillämpning, och de behövde mjölkdiet likt spädbarn. Lägg därför märke till vad Paulus skrev till dem: ”Men den fasta födan är för de mogna, för dem som genom användning har fått sina uppfattningsförmågor övade till att skilja mellan rätt och orätt.” Det är inte enbart förnuftsmässig kunskap, utan själva anden i sanningen, ”kärleken till sanningen”, som frälsar. — Hebr. 5:11—14; 2 Tess. 2:10; 1 Kor. 8:1.

12. a) Vilken brist är ofta till skada för mänskliga relationer? b) Vilken egenskap är särskilt nödvändig för att återställa goda relationer? (Luk. 14:11)

¹² Så är det ämnet bön. Också här kommer illustrationen med äktenskapet att hjälpa oss. Är inte en brist i fråga om kommunicerande det första tecknet på en spricka mellan man och hustru? Grundorsaken är kanske inte uppenbar. Det kan vara blott och bart ett missförstånd eller helt enkelt bero på att den ena parten till sin läggning är tillbakadragen och inbunden. Men om bristen i fråga om kommunicerande håller i sig, måste deras förhållande lida av det och bli ansträngt. Det goda förhållandet kan återställas bara om man först gör en medveten ansträngning att på nytt öppna förbindelselinjerna. Detta är inte lätt. Det är en viss egenskap mer än något annat som krävs av båda parterna — ödmjukhet.

13. Vilket problem med avseende på bön kan utvecklas med tiden? (1 Petr. 4:7)

¹³ Hur är detta tillämpligt på andligt sätt? Fram till ditt överlämnande och dop var det förmodligen inte någon större svårighet. Din uppskattning av sanningen och din kärlek till honom som ger sanningen ledde dig till att ta dessa inledande steg, och i bön framlade du för Jehova din djupa tacksamhet och din önskan att ge dig själv åt honom i ett oreserverat och helhjärtat överlämnande. Du började ett nytt levnadssätt. Men på grund av ofullkomlighet och av andra skäl kan denna fräschhet nötas bort, precis som det kan bli så i äktenskapet. En tid kan komma då du gradvis eller på annat sätt finner att det har blivit svårt att frambära bön eller att bönen har blivit i viss mån rutinmässig. Vad kommer du att göra?

14. Om dina böner hindras, vad kan du då göra åt det? (Jak. 5:14, 15)

¹⁴ Kom inte med ursäkter och försök inte rättfärdiga dig. Detta är motsatsen till ödmjukhet. Gör i stället en ärlig och uppriktig ansträngning att exakt ta reda på grundorsaken. Är ditt samvete oroat över någonting? Detta kan lätt hindra dina böner. Har du kanske blivit i någon mån oaktsam, så att du har låtit det dagliga livets påtryckningar ställa alltför många krav på din tid och din uppmärksamhet? Är det en återkommande svaghet som är djupare rotad än du har insett? Du kan komma så långt att du säger till dig själv: Jag kommer aldrig att kunna fullborda det jag har börjat på. Om svårigheten har blivit så allvarlig att du menar att du inte kan nalkas Jehova i bön, då är det enda alternativet att du anförtror dig åt någon av Jehovas tjänare och ber att få hans hjälp. I första hand bör du då vända dig till en tillsyningsman eller någon annan som är mogen. Detta kommer naturligtvis att kräva ödmjukhet, men det är kanske inte så svårt som du har föreställt dig, och det kommer att vara värt ansträngningen. Också i familjelivet händer det ibland att en äldre bror eller syster hjälper en som är yngre att rätta till förhållandet till far eller mor. Det kan vara samma sak i Guds hus.

15. Till vilken nytta är innerliga böner till Jehova? (Matt. 6:6)

¹⁵ Bönens värde kan inte överbetonas — naturligtvis gäller det då inte bön av det formella slaget, utan i stället bön som återspeglar djup uppskattning av allt det goda som Jehova har gjort för oss och även för andra. Ja, vi vill ge uttryck åt vår kärleksfulla omsorg om andra och be Gud hjälpa dem att övervinna sina problem såväl som hjälpa oss med våra. Detta kommer att vara ett skydd mot att bli självupptagen, vilket är motsatsen till ödmjukhet.

16. a) Hur hjälper oss psalmisten att hålla i minnet att dopet bara är en början? b) Hur var Jesus ett gott exempel för oss?

¹⁶ Det är någonting annat som är viktigt för att vi skall fullborda vårt byggande på en säker grundval, och det hjälper oss också att hålla i minnet att vårt dop bara var en början. Också detta finns omnämnt i Psalm 40, nämligen i verserna 10 och 11: ”Jag har förtäljt de goda nyheterna om rättfärdighet i den stora församlingen. Se, mina läppar lägger jag inte band på. O Jehova, du själv vet det väl. ... Din trofasthet och din frälsning har jag kungjort. Jag har inte dolt din kärleksfulla omtanke och din sannfärdighet i den stora församlingen.” (NW) Det förhöll sig helt visst så med Jesus, som var besluten att fullborda det han hade börjat vid sitt dop. (Joh. 4:34) Dessa psalmistens ord visar först en stor kärlek till Jehova och hans utmärkta egenskaper och även en innerlig önskan att se Jehovas goda namn helt och fullt hävdat och rättfärdigat. De visar också en sann kärlek till nästan, en uppriktig önskan att andra skall känna till dessa ting, särskilt de som har ett hörande öra och skulle ge gensvar och hjälpa till att bygga upp ”den stora församlingen”. När Jesus gjorde dessa ord till sina egna, gav han oss ett gott föredöme. — Matt. 9:36—38; Joh. 17:6, 18—21.

17. Hur kan vi visa vår omsorg om människor? (Luk. 10:2, 5, 6)

¹⁷ En sak är värd att lägga märke till. Jesus bar inte med sig något skrivet exemplar av de hebreiska skrifterna, men ändå hänvisade han ständigt i sin undervisning till dessa skrifter och citerade från dem. Vi för vår del kan lätt ha bibeln med oss i tryckt form. Därför är det fördelaktigt att vi lär oss hur vi skall använda själva bibeln, när vi vittnar för människor. Vi bör ha omsorg om människor och visa denna omsorg genom att göra besök igen överallt där man visar intresse, och göra detta i en strävan att sätta i gång bibelstudier i deras hem.

18. På vilka sätt kan döpta vara i stånd att utvidga sitt verksamhetsområde? (1 Kor. 16:9)

¹⁸ Det kan också uppstå möjligheter för dig att utvidga din verksamhet på fältet — som församlingsförkunnare, som hjälppionjär, som reguljär heltidsförkunnare av de goda nyheterna, som missionär eller som medlem av en Betelfamilj. Det är naturligtvis inte så att varje privilegium av tjänst står öppet för alla, men när någon har en uppriktig önskan och planerar realistiskt och gör sitt hjärtas önskan till ett böneämne, öppnas ofta möjligheten att i större skala ta del i att göra Jehovas vilja.

19. Vad bör du som en döpt person ständigt sätta värde på i ditt hjärta? (2 Kor. 4:6, 7)

¹⁹ Du bör aldrig känna det så att någon försöker utsätta dig för tryck. Men du bör ständigt i ditt hjärta sätta värde på allt det som ditt dop symboliserar. Som en överlämnad tjänare åt Jehova befinner du dig i en synnerligen privilegierad ställning. Du bör känna det varma intresse som Jehovas familj i himmelen och på jorden har för dig, och som ett resultat av detta bör du känna dig stimulerad att gå framåt i din tjänst för Jehova. Glöm inte: Ditt dop var bara en början.