De finner den mest värdefulla tillgången

ETT anmärkningsvärt stort antal män och kvinnor upptäcker att det finns en tillgång som är så dyrbar att den överglänser alla materiella värden. Att de kommit över den har haft en välgörande inverkan på deras liv och har gett dem en glädje och en tillfredsställelse som inte kan köpas för pengar. Vad är det för en tillgång?

Det är ett gott förhållande till Skaparen som är grundat på exakt kunskap om hans vilja och ett liv i överensstämmelse med den. De som har uppnått detta förhållande är så lyckliga över det att de ivrigt delar med sig åt andra av den kunskap de har vunnit.

En del har till och med avstått från materiella fördelar för att få mer tid till att underrätta sina medmänniskor om vad de har funnit vara den mest värdefulla tillgången. Detta är vad en elektroingenjör som arbetade för Hitachikoncernen i Japan gjorde. Han berättar hur det gick till:

”Mitt arbete förde mig över hela Japan och ofta utomlands, till Iran och Förenta staterna. Min hustru följde med mig på en resa, och vi bodde i en våning i Placerville, nära Sacramento i Kalifornien. Det var då ett av Jehovas vittnen besökte oss, och vi tog emot exemplar av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! Eftersom vår engelska var begränsad, kom vi inte så långt med läsningen.

Kort därefter återvände vi för att bo i en tjänstebostad i staden Hitachi i Japan. Vi hade knappast hunnit återvända hem förrän en besökare kom till min hustru och visade henne samma två tidskrifter — det vill säga vinjetterna var desamma, men rubrikerna var avfattade på japanska. Detta inskärpte genast hos min hustru att Jehovas vittnens verksamhet är internationell. Hon tog med glädje emot tidskrifterna. Det japanska vittnet gjorde förnyade besök, och snart studerade min hustru regelbundet bibeln tillsammans med henne.”

Så småningom började också mannen studera och blev lika entusiastisk som sin hustru. Båda fortsatte att göra framsteg och blev döpta vid en kretssammankomst som Jehovas vittnen höll i Adachi i Tokyo.

Både mannen och hans hustru insåg att exakt kunskap i bibeln hade hjälpt dem mycket, och de önskade därför använda så mycket tid som möjligt till att hjälpa andra att vinna denna kunskap. De ville bli ”pionjärer” och använda åtminstone ett hundra timmar varje månad till att predika och undervisa andra om bibelns sanningar, förutom att ta hand om sin lille pojke. Mannen insåg emellertid att han helt enkelt inte kunde bli ”pionjär” så länge han fortsatte sitt heltidsarbete hos Hitachikoncernen. Vad gjorde han därför? Han fortsätter:

”Jag sade upp mig på firman. Min hustru och jag började arbeta som privatlärare och undervisade fem eller sex gymnasieelever de flesta kvällarna. I stället för att vi kontaktade dem började föräldrar kontakta oss och be om privatundervisning för sina barn. Snart undervisade vi mer än tjugo barn. I juli 1972 blev jag reguljär pionjär, och min hustru följde efter i maj 1973. Vi var tvungna att lämna företagets tjänstebostad, men lyckades i Hitachi få tag på en mycket fin våning med två sovrum och alla bekvämligheter för bara femtio kronor i månaden. Genom att leva förståndigt och äta närande föda har vi inte haft några problem med att fortsätta i heltidstjänsten för Jehova.”

Beträffande den verkan denna sysselsättning haft på deras son säger mannen: ”Vår fyraårige pojke, Shinya (som betyder: ’Det är sanningen’), älskar tjänsten mest av alla. Även morgnar när regnet öser ner ropar Shinya: ’Ikitai! Ikitai!’ (’Jag vill gå! Jag vill gå!’) Så vi går ut. För att spara tid och bensin leder vi varje eftermiddag bibelstudier i hem och gör återbesök hos intresserade personer på ett och samma distrikt och möts vid bilen, när det är dags att gå hem. Shinya går vanligtvis tillsammans med mig, och detta gör det möjligt för mig att besöka kvinnor som annars kanske skulle känna sig besvärade om jag kom ensam.”

Denne före detta elektroingenjör och hans hustru gläder sig över vad de nu äger. Han säger: ”Jag har funnit att ett av mina största glädjeämnen är att jag är fri från den press det innebär att umgås hela dagarna med människor vars tankar endast är världsligt inriktade. De flesta vi umgås med nu är medkristna, som är angelägna om att hjälpa andra att vinna exakt kunskap i bibeln, och rättfärdigt inställda människor som studerar bibeln tillsammans med oss. ’Pionjärarbetet’ har skänkt vår familj verklig glädje!”