Kristen kärlek drar till sig människor av alla slag i Nigeria
I ÖVERENSSTÄMMELSE med den förklaring som ges i Malaki 3:16, 18 tänker Jehovas vittnen i Nigeria på Jehovas namn och talar ”med varandra” om Honom och Hans uppsåt. Jehova har lagt märke till deras strävanden, precis som han har gjort det i förbindelse med sitt folk överallt, och han välsignar deras kristna tillbedjan. Människor ser skillnaden mellan dessa gudsdyrkare och dem som inte har följt sanningens väg. Många föranleds att överge sin tidigare kurs i livet och förena sig med Jehovas vittnen i den rena tillbedjan. Ja, från 1966 till 1975 har antalet Jehovas vittnen som aktivt tar del i att predika de goda nyheterna om Guds rike i Nigeria ökat med 68.426 till sammanlagt 112.164 personer. Detta betyder en ökning på 156 procent på tio år!
Med en befolkning på mer än 79 millioner och en areal på 923.768 kvadratkilometer är Nigeria ett vidsträckt fält att förkunna de goda nyheterna om Guds rike på. De 112.164 vittnen som är upptagna i detta arbete har lärt sig att vara smidiga och rörliga för att nå människor som tillhör mer än 235 etniska grupper, talar mer än 250 språk och dialekter och utövar en mängd olika religioner.
Omkring 47 procent av befolkningen utger sig för att vara medlemmar av någon av de talrika sekter som bekänner sig vara kristna, men de är starkt påverkade av de 35 procent som är muhammedaner och de 18 procent som utövar olika former av animism och fetischdyrkan. Traditionella äretitlar som kräver att man följer avgudiska sedvänjor eftertraktas fortfarande ivrigt av framträdande medlemmar av kristenhetens kyrkor. Månggifte godtas allmänt av de flesta av kyrkomedlemmarna, och sedvänjor som är grundade på icke-kristna vidskepelser i förbindelse med bröllop, begravningar och liknande tolereras i kyrkorna. Samtidigt är dessa religioner söndrade på grund av olika stam- och släkttillhörighet.
Mot denna bakgrund märks det att Jehovas vittnen är annorlunda, och när människor med ärligt hjärta får visat för sig vad bibeln säger om sann tillbedjan, ser de lätt skillnaden mellan dem som är förenade genom kristen kärlek och dem som inte är det. (Joh. 13:35) Efter en områdessammankomst som Jehovas vittnen höll i Abakaliki i East Central State i januari 1973 skrev en tidningsreporter: ”Det är till heder för dem att mer än 5.000 människor — både män, kvinnor och barn — kan komma tillsammans för att bedja, sjunga, äta och sova tillsammans under fyra dagar utan att det inträffar några stölder eller slagsmål. Och ändå fanns det inga polismän där för att hålla ordning.”
Jehovas vittnens föresats att följa den sanna kristendomens krav har inte varit fri från svårigheter. I några områden har de fått lida misshandel på grund av att de vägrat ta del i fetischdyrkan eller andra traditionella högtidligheter. Ibland har en hel by underrättats om en förestående högtid i samband med fetischdyrkan. Alla i samhället tar del oberoende av religiös tillhörighet. Tidigare förväntades det att Jehovas vittnen också skulle ta del; men sedan de i flera år konsekvent vägrat att göra detta, är de nu i många byar automatiskt undantagna.
Tusentals människor som lär känna den sanna religionens krav förstör villigt sina föremål för avgudadyrkan och upphör med alla sedvänjor som har med falsk religion att göra. En äldre kvinna som förstörde sina avgudabilder och amuletter, som var värderade till mer än N80 (500 kronor), sade: ”Mina barn och jag var ofta hungriga för att vi skulle kunna offra åt demonerna.” När hon förstört avgudabilderna, sade en av dem som var med: ”Jag ser verkligen bevis på sanning i den gudsdyrkan som ni vittnen utövar. Inget av kyrkosamfunden här i byn har någonsin visat sin nitälskan för ren gudsdyrkan som ni har gjort genom att bränna föremål som tillhör den falska religionen. Kyrkans folk undervisar oss på det sätt som vi tycker om, inte på det sätt som bibeln visar.”
Avtagande inflytande för kristenhetens kyrkor
Från 1967 till 1970 rådde inbördeskrig i Nigeria. I kontrast till andra religioner höll Jehovas vittnen fast vid en strängt neutral ståndpunkt och fortsatte att predika de goda nyheterna om Guds rike trots svår förföljelse på grund av att de höll fast vid detta. Många människor lade märke till detta och förmåddes att börja studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, som utövade den sanna kristendomen, enligt vad de nu blivit övertygade om. Enbart i East Central State bildas det nu fyra nya församlingar varje månad, och vid många församlingsmöten är en tredjedel av de närvarande nyintresserade personer. Detta är särskilt beaktansvärt, eftersom denna del av landet i årtionden varit ett katolskt fäste. Att många tidigare katoliker nu söker sanningen är ett tydligt tecken på att kyrkans inflytande försvagas.
Fram till 1970 sköttes de flesta av skolorna i Nigeria av kyrkliga organisationer. Ungdomarnas tänkesätt och traditioner fostrades och styrdes således av dessa organisationer, och därför utövade kyrkosamfunden ett oerhört stort inflytande på alla nivåer i det nigerianska samhället. Men under de senaste fyra åren har nationen följt en ny undervisningspolitik, som betyder att de kyrkliga skolorna har övertagits av staten. Detta har befriat undervisningssystemet från de religiösa bojorna och har gjort mycket för att göra ungdomens tänkesätt friare. Många, som tidigare av fruktan för prästen tvekat att ifrågasätta religiösa läror, har nu fått ett mera öppet sinne och söker frimodigt upp Jehovas vittnen för att få skriftenliga svar på sina frågor.
För att understödja kyrkornas vacklande ställning har många präster förespråkat att kyrkan skall godta och utöva traditionella men oskriftenliga sedvänjor. De menar att kyrkan då skulle bli bättre anpassad till det nigerianska samhället. Ett exempel på detta kan man se i inställningen till månggifte. Den romersk-katolske prästen N. S. S. Iwe, som kräver en progressiv kyrka, har sagt: ”Månggifte är en viktig sida i vår kultur och kan inte fördömas utan att först höras. ... Månggiftet förtjänar därför en grundlig undersökning och ingående granskning från kristendomens sida, eftersom det är en av de ärbara föreställningarna och institutionerna i vår kultur.”
Det är inte alla präster som vill vara med om sådana radikala förändringar i kyrkans inställning. Människorna lägger märke till denna meningsskiljaktighet bland kyrkans ledare och ser också att de underlåter att rätta sig efter sanna kristna normer. Många människor har beslutat att vända sig åt annat håll för att söka den sanna kristendomen, och ett ganska stort antal människor från alla sociala nivåer blir Jehovas vittnen. Ja, enbart år 1974 var det 17.203 som blev döpta. När dessa människor kommer tillsammans, ger de ett överväldigande levande vittnesbörd om den kraft som ligger i den sanna kristendomen och den kristna kärleken, när det gäller att omdana deras liv till det bättre.
Kristen endräkt vid sammankomster
I januari 1974 hölls en stor områdessammankomst för Jehovas vittnen i Port Harcourt. Vid den var 107.442 människor närvarande, och de hade kommit från tre närliggande delstater. Fastän invånarna i staden öppnade sina hem för att ge husrum åt delegaterna vid sammankomsten, rådde det fortfarande stort behov, och man ansökte om att få använda skolorna, som var stängda för ferier. Dessa byggnader, som tidigare stod under kyrkornas kontroll, togs alltså nu i besittning av Jehovas vittnen, och detta retade i hög grad prästerna, som utan framgång försökte få tillståndet upphävt.
Men människorna där i staden började nu betrakta vittnena med en ny inställning av respekt. Sammankomstens tillsyningsman berättade att stadsbor hade sagt: ”Förut visste vi inte vad det här var för en religion, men nu är det ingen tvekan om att Jehovas vittnen har blivit ’först bland alla religioner’. Vi har inte tidigare sett myndigheterna samarbeta i fråga om att öppna skolorna för någon. De kyrkliga ledarna har blivit hjälplösa.” Det var inte att undra på att många stadsbor var med vid sammankomsten.
Många män i ansvariga befattningar besökte sammankomstområdet och fick ett gynnsamt intryck. En av dem, en engelsman med en ledande befattning inom Nigerias järnvägsbolag, sade: ”Er organisation är helt enkelt underbar.” Han var längre fram närvarande vid själva sammankomsten. Försäljningschefen vid ett bryggeri gick också igenom sammankomstområdet och sade: ”Det förefaller som om ni redan har börjat er nya ordning.” Eftersom sammanlagt 256.852 var närvarande vid de 19 områdessammankomsterna i landet år 1974, och 239.343 var närvarande när Jehovas vittnen firade Herrens aftonmåltid år 1975, är det tydligt att det var många fler som hade liknande uppfattningar.
Ett landsomfattande undervisningsprogram
Under 1975 har Jehovas vittnen använt mer än 25 millioner timmar i sitt arbete med att predika och göra lärjungar. De finner glädje i sitt arbete, vare sig de besöker människor i fina hem, vandrar genom smuts och går in i mörka rum som bebos av de fattiga i städerna eller besöker byar och avlägsna hus på landsbygden. De finner alltid glädje i att steg för steg undervisa människorna i vad bibeln säger om Guds uppsåt och krav när det gäller människan och jorden.
Städerna och byarna i norra Nigeria är ett fäste för muhammedanismen och många andra icke-kristna religioner. Församlingar av Jehovas vittnen finns spridda över detta område, och mer än 2.000 vittnen är verksamma i predikoarbetet här. Gensvaret på den bibliska undervisningen kommer långsammare här än i de södra delarna, men ett ökande antal muhammedaner och andra lär sig hur de skall omdana livet för att fylla sanna kristna krav.
De resultat som uppnås genom den undervisning vittnena ger åt medlemmar av sina egna församlingar gör också intryck på tidigare motståndare och verkar tilldragande på dem. Således berättar E. O. Avbodi, äldste i Iwhrekoförsamlingen i Midwestern State: ”I byn Otere sade folk skrytsamt: ’Vi skall inte ge någon åt Jehovas vittnen.’ ... Men för inte så länge sedan började vi hålla offentliga möten nära byn, och snart började många komma till Rikets sal. År 1974 kom några föräldrar med sina barn och förklarade: ’Våra barn har uppfört sig illa. Vi vet att edra barn uppför sig mycket väl, och vi vill att ni skall fostra våra barn åt oss.’ Vi kom överens om att studera bibeln med familjerna i deras egna hem. Många av dem har blivit förkunnare av de goda nyheterna, och ända till 44 personer är nu närvarande vid våra möten i denna by.”
I många av Jehovas vittnens församlingar i Nigeria ges undervisning i läsning och skrivning, och tusentals människor har fått lära sig läsa och skriva — mer än 5.000 enbart under de senaste fyra åren. Många av dem var till åren komna och trodde att de inte längre hade förmåga att lära sig. Deras föresats att inhämta kunskap i bibeln och att bli i stånd att undervisa andra återuppväckte deras önskan, och nu kan de läsa och skriva och hjälpa till att undervisa andra om Guds ords sanning. Analfabeter får ofta lära sig läsa och skriva på sitt eget språk. Men det är också många som lär sig läsa och skriva engelska, och somliga av dem har gjort sådana goda framsteg att de blivit kvalificerade att tjäna som resande tillsyningsmän för Jehovas vittnens församlingar.
Ja, Jehova Gud har tydligt visat att han godkänner den kärlek som hans överlämnade vittnen visar hans namn och den sanna kristna kärlek som de visar inbördes såväl som mot andra. Jehova har sannerligen rikt välsignat deras arbete. Människor överallt kan se skillnaden mellan dem som tjänar Gud och dem som inte tjänar honom.