Inblick i nyheterna
1914 — ”en dödsbringande förändring”
● De flesta historiker erkänner år 1914 som en vändpunkt för mänskligheten. Det året utbröt det första världskriget i mänsklighetens historia. En ny bok, ”The Great War and Modern Memory” (Första världskriget och minnena av det i våra dagar), av professor Paul Fussell redogör för en del av den verkan denna konflikt hade. I en recension av boken i New York ”Times” heter det att ”ett universum av föreställningar och begrepp sprängdes sönder: tankar på oskuld, ära, romantik. ... Språket och de moraliska och litterära konventioner som människor ägde år 1914, framhåller professor Fussell, var nästan ur stånd att beskriva den våldsamma förändring som skedde, den massiva avhumaniseringen under det första fullt industrialiserade kriget.” Om detta krig och andra världskriget heter det vidare i recensionen att ”de två moderna krigen betydde en dödsbringande förändring i den atlantiska världens moraliska och psykologiska ekologi. Vi håller fortfarande på att utforska vidden och arten av denna förändring.”
Det slaktande utan motstycke som dessa krig medförde och den fruktan som de ingöt stämmer alltsammans med bibelns profetior angående vår tid som en tid då nation skulle resa sig mot nation och då det skulle förekomma massförintelse genom det totala krigets symboliska ”stora svärd”. — Luk. 21:10, 26, NW; Upp. 6:4.
Den fantastiska hjärnan
● Danades människorna att leva bara sjuttio eller åttio år och sedan dö? Vittnesbörd som leder till en annan slutsats kan man finna i människohjärnan. En nyutgiven bok, ”How the Brain Works” (Hur hjärnan arbetar), visar att neuronerna (nervcellerna) i människohjärnan ”vanligen beräknas uppgå till mellan 10 och 30 milliarder och kan vara ännu fler”. Således ”finns det långt fler neuroner i vilken som helst hjärna än det finns människor på jorden. Det finns mångfaldigt fler tänkbara förbindelser mellan neuronerna i din hjärna än det finns mellan alla telefoner som existerar — de uppgår till tusentals billioner, till tal som ligger bortom all vanlig innebörd.”
Människohjärnan blev helt visst utformad för att ta emot, komma ihåg och använda oerhört mycket mera informationer än någon människa kunde tänkas inhämta under ett kort liv på sjuttio eller åttio år. Det är i själva verket tydligt att människohjärnan är utformad för att tjäna under ett liv som varar i evighet. Detta är vad bibeln säger var Guds uppsåt för människan och vad han nu erbjuder åt dem som utövar tro på honom och på hans löfte om evigt liv på en paradisisk jord. — Joh. 17:3; Upp. 21:4.
En vetenskapsman och tron på Gud
● Sir Isaac Newton, en engelsk vetenskapsman som levde på 1600- och 1700-talen, utvecklade infinitesimalkalkylen och gjorde stora upptäckter beträffande ljusets natur och gravitationslagarna. I ”The Encyclopædia Britannica” kallas hans bok om ”naturvetenskapens matematiska principer” ”ett av de viktigaste enstaka verken i den moderna vetenskapens historia”. En ny publikation med titeln ”Isaac Newtons religion” gör det ännu tydligare vilken djup respekt denne berömde vetenskapsman hade för bibeln som Guds ord. Hans intensiva intresse för Skaparen utvecklades inte under hans ålderdom. Det var i stället ett ämne som han ägnade eftertanke och forskning åt ända från sin ungdom.
I en recension av denna nya bok i tidskriften ”Scientific American” (augusti 1975) heter det att ”för Newton ... fanns det två sätt att undersöka det universum som Gud hade danat — det ena genom naturens bok och det andra genom bibeln”. Newton angav följande som sin norm för studium av dessa båda: ”Sanningen står alltid att finna i det enkla, inte i mångfald och oordning. ... Han är ordningens Gud, inte oordningens.” (Se 1 Korintierna 14:33.) De som inbillar sig att de har ett vetenskapligt sinne gör väl i att tänka på detta, när de är benägna att inte sätta tro till bibelns enkla, rättframma redogörelse för skapelsen, däribland skapandet av det första människoparet, dess skildring av syndens uppkomst och anordningen med en lösen för mänskligheten.
I recensionen framhålls det att Newton ”inte hade mycket till övers för de subtila substanserna i treenigheten [den oskriftenliga tron på tre jämbördiga gudar i en]. Hans allsmäktige Gud beskrevs med enkla ord, bibelns ord, och inte med filosofiska abstraktioner.” I början av 1690-talet skrev Newton ett manuskript i en strävan att bevisa att bibelställen som stödde treenighetsläran var sentida förvanskningar av den ursprungliga texten. Forskningar som gjorts efter hans tid visar att hans uppfattning var riktig, alldeles särskilt när det gäller ett sådant ställe som 1 Johannes 5:7, som i denna tid till och med i katolska översättningar erkänns innehålla oäkta ord som tillfogats originalet i en ansträngning att ge stöd åt treenighetsläran.