”Avhåll dig från vrede”
DET är inte lätt att hålla vreden under kontroll när det begås orättvisor eller när laglösa människor har framgång. Men det är just under sådana omständigheter som bibeln lägger oss detta på hjärtat: ”Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.” — Ps. 37:8.
Det ligger vishet i att avhålla sig från vrede. Vrede kan vara en mycket skadlig känsla. När någon ger utlopp åt sin vrede, stiger blodtrycket, och puls och andhämtning ökar. När vreden är förbi, återgår i allmänhet allt till det normala. Men upprepade vredesutbrott är i påtaglig grad uppslitande för kroppen. Å andra sidan kan någon vara lagd för att bli vred, men han ”sväljer” sin vrede. Utåt sett kan han verka mycket lugn, men hela hans inre kan vara i uppror. När detta är fallet, kan han börja få fysiska krämpor men ändå förneka att emotionella störningar är orsaken till hans lidande. Vrede kan på så sätt medverka till eller förvärra en mängd sjukdomar, däribland hjärt- och kärlåkommor, sjukdomar i andningsorganen, hudsjukdomar, tand- och matsmältningsbesvär och huvudvärk.
Vrede leder inte bara till fysiska problem, utan kan också leda till stor andlig skada genom att vålla att en person överträder Guds lag. Bibeln riktar uppmärksamheten på denna fara, när den säger: ”Den som är snar till vrede gör, vad oförnuftigt är.” (Ords. 14:17) ”Såsom en stad, vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man, som icke kan styra sitt sinne.” (Ords. 25:28) En stad med nedbruten mur var i forna tider försvarslös, öppen för fiendestyrkors härjningar. Den som har lätt att bli vred utsätter sig på liknande sätt för en invasion av otillbörliga tankar, som i sin tur leder till dåraktiga handlingar.
Hur farlig vreden kan vara illustreras träffande i Kains fall. När han såg att Gud visade hans bror Abel sin ynnest men inte honom själv, blev han rasande. Trots att Gud varnade Kain gav Kain efter för orätta tankar och mördade sin bror. — 1 Mos. 4:4—8.
Hur man kan få makt över sin vrede
Ingen av oss skulle sannerligen vilja bli lik Kain, vare sig i sin inställning eller i sina handlingar. Vi bör alltså sträva efter att hålla vreden under kontroll. Detta betyder inte bara en rent yttre kontroll över våra känslor. Vår makt över vreden börjar med att vi är i stånd till att reagera förnuftigt — utan överdriven yttre eller inre upprördhet — när vi hamnar i ogynnsamma situationer.
Vi kan ta ett exempel. En person blir tillrättavisad därför att han gjort sig skyldig till någon försummelse eller något orätt. Om han låter stoltheten få övertaget, kan han bli mycket vred över detta. Det var vad som hände kung Asa i Juda. När profeten Hanani tillrättavisade Asa för att han visat brist på tro, blev han mycket vred. Han satte Hanani ”i stockhuset” och började även undertrycka andra av sina undersåtar. (2 Krön. 16:7—10) I stället för att ha gett luft åt sin vrede borde Asa ha sett förnuftigt på situationen. Han borde ha tänkt på att Hanani talade såsom Jehovas budbärare. Han hade inte själv hittat på det. Det var ett tillfälle då Asa borde ha erkänt sitt orätta handlingssätt och gett uttryck för uppriktig ånger. Ödmjukhet kunde ha hjälpt Asa att tygla sin vrede. Om vi skall kunna lyda bibelns råd att ”avhålla oss från vrede”, behöver alltså också vi uppodla ödmjukhet.
Ibland gör folk saker eller säger oss saker som är helt och hållet opåkallade. Då kan vi bli väldigt upprörda. Vad kan vi göra åt detta? Vi gör väl i att tänka efter vilka motiv de kan ha haft som ofredat oss.
Försöker de avsiktligt göra oss arga? I så fall skulle vi bara spela dem i händerna om vi gav efter för ett vredesutbrott. Det skulle vara långt bättre att ignorera sårande anmärkningar eller handlingar avsedda att reta oss. Jesu Kristi råd skulle då vara tillämpligt: ”Om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom.” (Matt. 5:39) Om någon slår en person på kinden, skulle inte avsikten vara att skada honom fysiskt. Syftet skulle vara att förolämpa honom eller provocera till strid. Om han då betalade tillbaka med samma mynt, skulle han bara förvärra situationen.
Men hur förhåller det sig, om det som har gjort oss upprörda inte har sagts eller gjorts med någon avsikt att uppegga oss till vrede? I så fall kan vi resonera med oss själva. Gör vi kanske en stridsfråga av bagateller? Kan det inte vara mer kärleksfullt att helt enkelt dra ett streck över en sådan mindre förolämpning?
Å andra sidan har vi kanske en verklig grund för att bli förtörnade. Men bör inte kärleken förmå oss att hjälpa personen i fråga att låta bli förolämpningar i framtiden? De kristna får rådet: ”’Vredgens, men synden icke’; låten icke solen gå ned över eder vrede och given icke djävulen något tillfälle.” (Ef. 4:26, 27) Om vårt huvudsyfte är att hjälpa den som gjort oss orätt att övervinna sin svaghet, så kommer vi inte att hysa vrede mot honom och gå längre än till den förtrytelse som är tillbörlig. Vi kommer då inte att ge djävulen något tillfälle, så att han drar fördel av vårt uppretade tillstånd och eggar oss till hämnd.
Naturligtvis finns det sådant som vi inte kan göra mycket åt. Det förekommer många orättvisor i den nuvarande ofullkomliga ordningen. Om vi bleve alltför upprörda över dessa, kanske ända därhän att vi fördärvade vår hälsa, skulle det sannerligen inte vara till nytta för någon. Vi kan i stället hämta tröst av den på bibeln grundade försäkran att Jehova Gud förmedelst sitt rike skall göra slut på alla orättvisor och allt förtryck. (Dan. 2:44) Under tiden kan vi lita på att han skall uppehålla oss, så att vi kan uthärda vilken provsättning vi än må möta. — Jak. 1:2—5.
Förutom att vi har en balanserad syn på sådant som kan ge upphov åt vrede bör vi undvika sådana människors sällskap som har lätt för att bli vreda. Det blir då lättare för oss själva att bevara självbehärskningen. Bibeln förmanar: ”Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man, på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.” — Ords. 22:24, 25.
Om vi å andra sidan är tillsammans med personer som har ett lugnt och jämnt humör, kommer det säkert att få en hälsosam inverkan på oss. Sådana människor kommer inte med stickord eller förolämpningar för att väcka vrede hos andra. Deras mildhet har en ofantlig makt att göra slut på bittra tvister. Den kan övervinna det segaste motstånd. Följande ord i bibeln stämmer in på dem: ”Ett mjukt svar stillar vrede.” (Ords. 15:1) ”En tålmodig man stillar kiv.” (Ords. 15:18) ”En mjuk tunga krossar ben.” — Ords. 25:15.
Det finns sannerligen sunda skäl till att avhålla sig från vrede. Det blir både till vår kroppsliga och andliga nytta. Må vi därför sträva efter att inte ge andra anledning att bli vreda, och må vi själva ge akt på vilka vi umgås med, odla ödmjukhet och fortsätta att ha en resonlig, balanserad syn på vad våra medmänniskor gör eller säger.