Uppskattar du dina välsignelser?
VI ÅTNJUTER allesammans många välsignelser. Men händer det att vi stannar upp och summerar dem? Uppskattar vi dem, eller tar vi dem helt enkelt för givna? Att man uppskattar sina välsignelser kan ofta betyda skillnaden mellan god hälsa och dålig hälsa, skillnaden mellan förnöjsamhet och missbelåtenhet, mellan sinnesfrid och missräkning eller mellan lycka och brist på lycka. Denna underlåtenhet att uppskatta de välsignelser man har är förklaringen till att många människor råkar ut för alkoholism eller narkomani eller ägnar sig åt hasardspel och pornografi.
Det är sant att i den nuvarande tingens ordning är ingenting fullkomligt; vi har allesammans prövningar av det ena eller andra slaget, och ingen av oss får alla sina önskningar helt uppfyllda. Med det goda följer alltid det onda. Men hur påverkar detta oss?
En äldre kristen förkunnare uttryckte det på följande sätt: ”Somliga människor knotar på grund av att rosenbuskarna har törnen — andra är tacksamma över att törnbuskar har rosor.”
Vi behöver ägna eftertanke åt de välsignelser vi får varje dag, eftersom människor har en benägenhet att ta det goda för givet, medan man ältar det som är obehagligt eller negativt. Vi kan således läsa i tidningspressen: ”Familjer får det bättre men blir också mer missräknade.” Inkomsterna har ökat, men ”de missräkningar, farhågor och bekymmer som kännetecknar den amerikanska familjen ... förekommer på alla nivåer” — hos dem som har överflöd såväl som hos dem som får socialhjälp. Ja, ”missbelåtenhet med arbete och karriär griper omkring sig i direktörs- och styrelserummen i den amerikanska affärsvärlden”. Bland fabriksarbetare är ett typiskt klagomål: ”Jag känner mig som en man som springer fort bara för att hålla sig kvar på samma ställe.”
Äger allt detta missnöje och all denna missräkning berättigande? Att det till stor del kan vara fråga om ens egen sinnesinställning kan man förstå av det sätt på vilket en viss familj betraktar saker och ting. Mannen arbetar på en sammansättningsfabrik för bilar, och detta slag av arbete kännetecknas i allmänhet av hög omsättning och frånvaro bland personalen, som sägs bero på arbetets enformighet och den missräkning det orsakar. Men betyder detta att sådana arbetare har få, om ens några, välsignelser som kan uppskattas? Hustrun förklarar:
”Min man har tagit examen vid ett college, men han föredrar att arbeta vid ett löpande band och har sagt nej till statusarbeten. Varför det? Bland det goda vi har är följande: 1) en mycket hög lön; 2) sjukförsäkring (den sparade 2.000 dollar åt oss när jag födde mitt barn för tidigt); 3) hans arbete är skyddat av fackföreningen; 4) hans lön höjs när levnadskostnaderna stiger; 5) han har stora förmåner i samband med helgdagar och semester; 6) när han är färdig med en natts arbete (han föredrar nattskift), är han fri från alla bekymmer; 7) när han kommer hem, har vi honom hel och hållen, osv.”
Som sammanfattning säger hon: ”Det är inte alla som drivs av ambition och statusjakt. ... [Somliga är] mer intresserade av ... tid till att läsa, samtala och rekreera sig. ... Framgången beror på vad slags människa man är, inte på arbetets art eller ett bankkonto. ... Vi har det bra tack vare vår fritid, trygghet och frihet från stress och påtryckningar, som är vår lott som arbetarfamilj.” — New York Daily News Magazine, 16 september 1973.
Medvetet eller omedvetet följer denna arbetarfamilj den princip som formulerades av aposteln Paulus: ”Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed. Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror.” Men vi bör inte heller förbise att aposteln också visar att vi för att få ”stor vinning” behöver ”gudsfruktan i förening med förnöjsamhet”. — 1 Tim. 6:6, 8, 9.
Resultaten av att man inte uppskattar välsignelser
Enligt officiella beräkningar är det i Förenta staterna varje år omkring en million barn som rymmer hemifrån. Genomsnittsåldern är för närvarande femton år, och den blir lägre. Det är sant att somliga av dem kan ha goda skäl att rymma hemifrån. Men det är uppenbart att dessa barn till största delen inte uppskattar de välsignelser de kan ha i hemmet i jämförelse med de förhållanden de finner och möter i den kalla världen utanför. I tidningarna kan man läsa om hur förrymda flickor till och med blir våldtagna och mördade, och vid ett tillfälle var förrymda pojkar bland dem som torterades och mördades av en grupp homosexuella män i Houston i Texas.
I denna tid finns det kvinnor i många länder som klagar över bristen på jämlikhet i sin lott. I Förenta staterna har dessa kvinnor bildat en landsomfattande organisation: National Organization of Women (förkortat NOW). Någonting som visar deras extrema inställning är en bok som skrivits av en av gruppens ledare. I boken angrips det förhållandet att Gud framställs som en man, och det framförs invändningar mot att han kallas ”Fader”. Men de talar inte för alla kvinnor. Ja, för att bekämpa propagandan från NOW har somliga kvinnor bildat organisationen HOW — en förkortning av uttrycket ”Happiness of Womanhood” (Kvinnornas lycka). Med uppskattning räknar de upp några av sina välsignelser — familjeliv, en äkta mans kärlek, ett eget hem, möjligheten att fostra barn och den trygghet som det innebär att ha en pålitlig äkta man som försörjer familjen. De inser också att deras lott inte är fullkomlig men är även medvetna om att inte heller deras mäns lott är det.
Uppskatta dina välsignelser
När du har ett mått av hälsa och krafter, åtnjuter du välsignelser som du kan vara tacksam för. Kan du använda dina fem sinnen? Detta är en välsignelse att uppskatta. Synsinnet gör att du kan finna glädje i att se mycket som är vackert — människors ansikten och gestalt, vackra blommor, träd, fåglar, djur och fiskar, sköna dalar, sjöar och solnedgångar.
Vad säger du om de glädjeämnen som följer med hörselsinnet — de många fängslande människorösterna, t. ex. barnens röster, olika ljud i naturen och toner av ljuvlig musik som spelas väl? Och tänk på alla glädjeämnen som hör samman med smaksinnet, luktsinnet och känselsinnet. Uppskattar du dessa välsignelser, eller tar du dem för givna? Måste du se en krympling för att uppskatta dina friska lemmar? Måste du se en blind människa för att uppskatta att du har synens välsignelse?
Varför man inte uppskattar välsignelserna
Vad är det som gör att människor ignorerar sina välsignelser, förringar dem eller är blinda för dem, tar dem för givna i stället för att uppskatta dem?
Det finns flera olika orsaker. En av dem är helt enkelt tanklöshet. Det händer till exempel att barn ägnar föga eftertanke åt all den tid och kraft, för att inte tala om omtanke, kärlek och tillgivenhet, som deras föräldrar ägnar dem. De tar helt enkelt saker och ting för givna — såvida inte deras föräldrar inskärper hos dem känslor och sinnesinställningar som präglas av uppskattning, tacksamhet och förnöjsamhet.
För andras del kan underlåtenheten att uppskatta välsignelserna mycket väl bero på girighet eller själviskhet. Sådana personer vill alltid ha mer. De är aldrig nöjda med det de har. Om dem säger bibeln: ”Den som älskar penningar bliver icke mätt på penningar.” (Pred. 5:9) Eftersom sådana personer alltid vill ha mer, är de blinda för de välsignelser de redan åtnjuter.
Ytterligare andra underlåter att uppskatta sina välsignelser på grund av avund. Personer som känner avundsjuka och är olyckliga därför att andra har mer än de själva har, eller har det de skulle vilja ha, underlåter att uppskatta de välsignelser som de själva redan har. Bibeln påminner oss gång på gång om att inte ha begär till eller åstunda det som någon annan har, och den varnar oss också för att tävla med varandra. (Fil. 2:3; Kol. 3:5) Sådana personer kan mycket lätt komma in i ”ekorrhjulet” eller försöka ”vara som Svenssons”.
Men ett grundläggande skäl till att många underlåter att räkna sina välsignelser och uppskatta de goda tingen i livet, de förmåner de har, är att de låter den store välgöraren, Skaparen, Jehova Gud, spela en så liten roll, om ens någon roll alls, i deras liv. Att de ignorerar Gud beror vanligen på att de ignorerar Guds ord, bibeln.
Bibelns råd
De första bladen i bibeln visar att Gud är den store Skaparen av allting. (1 Moseboken, kap. 1 och 2) Vi står i skuld till honom för allt det vi finner glädje i. I synnerhet Psaltaren uppmanar människorna att tacka Jehova Gud och framhåller också skälen till att göra det.
Psalmisten pekade inte bara på de materiella välsignelserna, utan också på de andliga välsignelserna: ”Välsigna Jehova, o min själ, ... [honom] som förlåter dig alla dina missgärningar. ... Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom. Så långt, som öster är från väster, låter han våra överträdelser vara från oss. Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.” — Ps. 103:2, 3, 11—13; v. 2 enl. NW.
Vi finner likaså att Guds tjänare på den apostoliska tiden uppskattade Guds välsignelser. Aposteln Paulus sade således till hedningar i Lystra som ville tillbedja honom: ”Han [Gud] har alltid gett sig till känna för er genom att han gjorde gott, han sände er regn från himmelen och fruktbara tider och gav er mat och glädje i överflöd.” (Apg. 14:17, Hd) Samme apostel betonar gång på gång behovet att tacka Gud för de välsignelser man får. Följande uttalande av honom är typiskt: ”I det att ni i vår Herre Jesu Kristi namn alltid frambär tacksägelse för allt till vår Gud och Fader.” — Ef. 5:20, NW.
Nutida exempel
De människor i denna tid som tar Guds ord och hans krav på allvar uppskattar likaså sina välsignelser. Detta kan man förstå av att deras liv är fria från sådana medel till ”flykt” som materialism, alkoholism, narkotikamissbruk, hasardspel och pornografi. Det framgår ännu tydligare av att de är så laglydiga och lyckliga människor.
Det är till exempel en man i Vancouver i Canada som är förlamad men ändå är lycklig trots att han inte kan använda vare sig armar eller ben. Till sina välsignelser räknar han förmågan att försörja sig genom att måla — han håller en pensel med munnen — varigenom han kan klara sig själv. Bland sina många välsignelser uppskattar han särskilt att han känner sanningen om Gud och hans uppsåt, att han har det underbara hoppet om Riket och är i stånd att komma tillsammans med medkristna i tillbedjan och när det gäller att dela med sig åt andra av det han lär sig.
Ett annat exempel på en person som uppskattar sina välsignelser är en viss man som greps av polisen tjugofem gånger under nio år och som har blivit dömd fem gånger. Han var anklagad för fjorton förbrytelser och kunde bli dömd till så mycket som 250 år i fängelse. Sedan kom han i kontakt med bibeln och längre fram med någon som kunde hjälpa honom att förstå den. Vilken förändring åstadkom inte detta hos honom!
”Mina gamla vänner och polisen i samhället förundrar sig över vad som har hänt med mig. ... Min övervakare ser den underbara förändringen i mitt liv. ... Jag har skaffat mig goda arbetsvanor, som jag aldrig förut haft. Jag försörjer min familj med ärligt förtjänade pengar. Jag finner större glädje i tingen i livet och uppskattar dem mer. Jag tackar särskilt Jehova själv för att han hjälper mig. På ett års tid har mitt liv blivit helt och hållet förnyat. Jag har iklätt mig en ny personlighet. Jag har kommit att lära känna i mitt liv hur sannfärdig Skaparen är, och jag har ett underbart hopp när jag går till sängs och när jag stiger upp.” Det råder inget tvivel om att han uppskattar sina välsignelser!
Vi kan också tänka på en yngling i Texas som hade varit drinkare och narkoman och som suttit i fängelse på grund av att han varit ”narkotikalangare”. Som ett resultat av att han lärt känna Jehova och hans ord har han blivit en sådan som uppskattar Guds välsignelser: ”Mitt tidigare liv ledde till säker död, men nu har jag hopp. Jag har privilegiet att komma tillsammans med och känna många bröder och systrar på många platser, och de bryr sig verkligen om mig. Detta ger mig någonting att leva för. Skillnaden mellan mitt liv förut och mitt liv nu är som skillnaden mellan en öken och en ocean.”
En ung man på Hawaii råkade ut för en olycka under badning och blev bunden till rullstol. Under sju år kände han sig lurad i livet och tyckte synd om sig själv och var deprimerad. Men när han kom i kontakt med Jehovas vittnen och fick det hopp som bibeln ger, ändrades allt detta: ”Nu lever jag ett lyckligt, meningsfullt och tillfredsställande liv. Kunskapen att Jehova utlovar evigt liv med fullkomlig hälsa och kraft i den nya ordningen, som nu är så nära, och dessutom det förhållandet att jag kan hjälpa andra att vinna evigt liv har gett mig den största lycka som kan tänkas.”
Det råder inget tvivel om det. Oberoende av din situation i livet — om dina omständigheter är normala eller lika svåra som de omständigheter den förlamade mannen lever under — har du välsignelser som du kan uppskatta. Du kommer att uppskatta dem, om du inte tar dem för givna, om du inte låter själviskhet, girighet eller avundsjuka göra dig blind för dem. Och det finns inget bättre sätt på vilket du kan komma till full uppskattning av dina välsignelser än genom att du skaffar dig kunskap om och insikt i Guds ord, bibeln. Jehovas vittnen i ditt samhälle kommer gärna att hjälpa dig att skaffa denna kunskap och insikt.