Att komma till Honom som hör bön
”O du som hör bön, just till dig skall människor av allt kött komma.” — Ps. 65:3, NW.
1, 2. a) Vilken inbjudan får var och en? b) Är det svårt för Gud att höra bön, och vems bön kommer han att höra?
I VILKEN utsträckning använder du din talförmåga? Du kan helt visst vara till stor välsignelse för andra med den underbara talförmågan. Men därtill utfärdar Han, som format talet och rösten, en storslagen inbjudan att komma till honom i bön. De som känner uppskattning godtar i sin tur denna inbjudan och upplyfter sin röst i tacksam lovprisning och åkallan inför språkets danare. — Ps. 150:6.
2 När du ber till Gud, vars namn är Jehova, kan din omgivning surra av andra röster, musik eller ljud av olika slag. Likväl kan han som gjort talet möjligt uttyda deras böner som godtar hans inbjudan att nalkas honom med sina vädjanden. Hans förmåga att höra beror inte av ljudvågorna, och det utgör inte heller något problem när luften är fullproppad av de gudlösas meningslösa pladder. När det gäller Guds förmåga att lyssna, får vi denna försäkran: ”De ödmjukas begäran hör du, Jehová. ... Du låter ditt öra giva akt.” — Ps. 10:17, Åk.
3. Finns det ett tillbörligt sätt att bedja på? Hur kan man få veta det?
3 Bön är en allmän religiös sedvänja över hela världen, och det finns en mängd åsikter om hur man skall gå till väga. Det kan hända att du är bland dessa många människor som har framburit bön, men att du ändå har undrat om du nalkas den sanne Guden på tillbörligt sätt. Det är uppenbart att det finns ett vördnadsfullt sätt att tala med honom på. Eftersom Gud är meddelsam och har stor kärlek, har han i sitt inspirerade ord gett fullt tillräckliga upplysningar för att människor av alla nationer skall veta hur de kan lära känna det rätta och aktningsfulla sättet att komma ”nära Gud” i bön. — Jak. 4:8, NW.
4. Nämn några av kraven på böner för att Gud skall höra dem.
4 När du ber, talar du inte med vem som helst, utan med Majestätet i himmelen. (Hebr. 8:1) Just detta framhäver att man behöver erkänna sitt ofullkomliga tillstånd. Uppriktighet och tro kan också tas upp bland kraven. Lägg i Jesu ord märke till det nära sambandet mellan tro och bön: ”Därför säger jag er: Alla de ting ni ber om och begär, ha tro på att ni praktiskt taget har fått dem, så skall ni få dem.” (Mark. 11:24, NW) När du bemödar dig om att i tanke och ord förklara det som är av betydelse för dig, bör du göra det ”av allt hjärta”. — Ps. 119:145.
Den väg man kan komma på
5, 6. a) Vilka hade Gud tidigare tillåtit bedja till honom? b) Hur fick Kornelius sina böner besvarade?
5 ”Människor av allt kött” och av alla nationella härkomster kan komma till Gud, när de inser behovet av andlig hjälp. Till och med när Israels nation var Guds ”arvedel” eller privata egendom, kunde också främlingar nalkas Jehova. De kunde komma och bedja vända mot Jehovas hus i Jerusalem, med förvissning om att Gud skulle lyssna från himmelen. (2 Krön. 6:32, 33) I Kornelius’ hem insåg aposteln Petrus detta faktum, och han sade: ”Gud [är] inte ... partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och övar rättfärdighet godtagbar för honom.” — Apg. 10:34, 35, NW.
6 Kornelius var en man av nationerna, ”en officer ... en from man och en som fruktade Gud”, men också en man som gav uttryck åt sin tro. Tänk dig den glädje som Kornelius kände, när en ängel försäkrade honom om att hans böner och barmhärtighetsgåvor hade åstadkommit ett gynnsamt gensvar från Gud! Han tog välvilligt emot det vittnesbörd som Petrus avgav, och han och hans hus döptes. — Apg. 10:1—4, NW.
7. Åt vilka ger Gud kunskap?
7 I likhet med Kornelius bör de människor i vår tid som svälter i andligt avseende treva sig fram till Gud och allvarligt söka honom. (Apg. 17:27) De bör allvarligt söka lära känna Guds vilja och vad Gud kräver av en för att man skall behaga honom. Gud är i sin tur nåderik och barmhärtig och ger sådan kunskap till svar åt dem som har ett hjärta som är inriktat på rättfärdighet och som ger uttryck åt uppriktig tro.
8. a) Vilken föranstaltning har Jehova gjort för att vi skall komma till honom? b) Varför sade Jesus att bön skall frambäras i hans namn?
8 För att med lätthet kunna kommunicera med den himmelske Fadern måste man godta Kristus Jesus som Herre. Fred med Gud kan man uppnå bara på det fastställda sättet — lösenanordningen genom Herren Jesus. (Matt. 20:28; 1 Tim. 2:5, 6) Han är den föranstaltning som gjorts för att man skall kunna nalkas Gud i bön och uppnå försoning med honom. Jesus förklarade med rätta: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6) Han är den ”förespråkare” som har en viktig uppgift när det gäller att vi skall få tillträde till honom som hör bön. (1 Joh. 2:1, 2) Det sätt på vilket vi kommer till Gud har alltså sin grundval i Kristi offentliga tjänst som överstepräst såväl som den lösen han gav för mänskligheten. Att vi ber i hans namn och kommer till Fadern sker därför i erkännande av hans ställning som Guds ”främste förmedlare av liv”. Det behövs ingen annan mellanhand när vi riktar våra böner till Gud. — Apg. 3:15, NW; Joh. 14:13, 14; Hebr. 10:19—22.
9. Hur bör vi bedja, om vi skall kunna förvänta att Gud skall höra våra böner?
9 Vi måste alltid känna oss fria att framlägga det vi begär inför Gud. Detta är utmärkt, men vi bör komma ihåg att han inte behöver besvara alla böner och inte är förpliktad att göra det. Varför skulle han lyssna till eller besvara böner som inte stämmer överens med hans intressen eller hans folks intressen, ja, kanske till och med är till skada för den som ber? Han motarbetar inte sina egna syften och motarbetar inte dem som tillber honom. För att en vilken som helst begäran skall bli beviljad måste den behaga honom som hör bön. Detta visar att vi behöver bedja i enlighet med Guds vilja, om vi skall kunna förvänta att han skall låna ett öra åt våra böner, precis som det är skrivet: ”Detta är den tillförsikt som vi har gentemot honom, att vad det än är som vi begär i enlighet med hans vilja, så hör han oss.” (1 Joh. 5:14, NW) Kunskap om hans vilja bör bestämma innehållet i våra vädjanden till honom.
Bed i tro
10. Varför måste man ha tro för att kunna tala fritt och öppet till Gud?
10 En sann kristens hela levnadslopp styrs av tro, och detta gör det möjligt för honom att övervinna hinder i sin tjänst för Gud. Så är det också när det gäller bön — att vi tror att det finns en verklig och levande Gud som kan höra och verkligen hör böner bidrar till att vi talar fritt och öppet med honom. Ja, det är viktigt att ha hel och full tro på att Gud ”är till och att han lönar dem som söka honom”. (Hebr. 11:6) Han som vet bäst och har störst omsorg är alltid medveten om våra behov, även om de kan variera avsevärt för människor som bor i olika delar av världen. I bildlig bemärkelse är Jehova nära alla dem som åkallar honom i tro, och han är snar att ge gensvar på deras behov av hjälp. — Ps. 145:18.
11. a) Känner Gud våra behov? b) Varför bör vi då bedja om dem?
11 När vi anropar honom vars öron står öppna för de rättfärdigas böner, blir vi påminda om att han är fullt medveten om vad vi behöver redan innan vi ber om det. I fråga om mat, dryck och kläder förklarade hans egen Son: ”Eder himmelske Fader vet, att I behöven allt detta.” (Matt. 6:32) Men även om Gud har all kunskap om detta och är medveten om det, vill han att vi skall i bön lägga fram för honom det vi behöver och önskar. Med tanke på hans stående inbjudan att komma till honom, skulle vi visa brist på uppskattning, om vi hade den uppfattningen att vi inte borde besvära honom genom att be om det vi behöver för varje dag. Som den som tar vård om människan har ”Seendets Gud” sina ögon på de goda såväl som på de onda på jorden, och han har inte övergett dem som älskar honom, så att han skulle nödga dem att lösa alla sina problem ensamma. I själva verket måste Jehova Gud tycka om att lyssna till dem som förtröstar på honom, när de med egna ord talar om för honom att de erkänner honom som sin Fader och tillflykt och som källan till deras styrka. — 1 Mos. 16:13; Ps. 46:2; Ords. 15:3.
12. a) Vilken oriktig syn på bön har somliga? b) Men varför är det till gagn att bedja?
12 De som har föga tro kan mena att Gud inte är närvarande och att han har lämnat människorna åt sig själva. Eller också kan de mena att bönen bara är en form av självbedrägeri. Andra kan mena att den är en psykologisk hjälp eller krycka, som gör att man har en fridfull sinnesinställning genom att tankarna löper i andliga kanaler. Men det ligger mycket mera i detta än en känslomässig upplevelse. Du talar inte till dig själv, utan du vänder dig till den levande himmelske Fadern, som kan ”göra långt mer än i överflöd utöver allt det som vi ber eller tänker ut”. (Ef. 3:20, NW) När vi måste fatta beslut, stora eller små, är det Jehovas ande och vägledning som kan öppna den väg vi bör gå. Fastän Gud är fullständig i sig själv, inte saknar någonting, känner han starkt för sitt folks behov, och de är välkomna att avlasta alla sina bekymmer i det dagliga livet på honom, eftersom han har omsorg om dem. — 1 Petr. 5:7.
Bön har verkan
13. Hur hade bönen verkan för Elia?
13 Det var genom en profet i Israel som bönens kraft och effektivitet blev belyst. Sedan Elia tillkännagett att en lång torka över Israel nalkades sitt slut, bad han på toppen av berget Karmel om att det skulle regna igen. Från denna plats såg hans tjänare hur bönen besvarades — först kom ett litet moln, regnets förelöpare, och sedan det hällregn som följde. Bibelskribenten Jakob riktar uppmärksamheten på denna händelse i historien och kommenterar Jehovas förmåga att besvara bönerna från sina tjänare, som ber i enlighet med hans uppsåt. Vi läser: ”En rättfärdig mans bön har mycken kraft, när den är i verksamhet.” — Jak. 5:16—18, NW; 1 Konungaboken, kapitel 17, 18.
14. Varför bör man vara ihärdig i att bedja om det man behöver?
14 Den mänskliga familjens Fader är verkligt intresserad av allas välfärd och lycka och har därför ordnat med att alla skall kunna hålla kontakt med honom, dag och natt. Föräldrar uppskattar att deras barn vid alla tillfällen vänder sig till dem för att få det de behöver; Jehova vet i ännu högre grad hur han skall sörja för dem som är ihärdiga i sina vädjanden till honom. Jesus framhöll samma sak, när han inför sina lärjungar framställde en liknelse ”för att lära dem, att de alltid borde bedja utan att förtröttas”. (Luk. 18:1—8) Att du gång på gång ber om att få det du behöver visar att du är angelägen om att få det, och när dina böner blir besvarade belönas din ihärdighet.
15. Av vilket värde är bön i tider av motstånd?
15 När det läggs hinder i vägen för spridandet av de goda nyheterna, påverkar detta undantagslöst förr eller senare dem som bär ut de goda nyheterna. Lidande och förföljelse kan bli följden, precis som Kristus Jesus fick erfara detta. Det är skrivet: ”Alla de som åstundar att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” (2 Tim. 3:12, NW) Men bön och åkallan till Gud, jämte kärlek till honom och förtröstan på honom, hjälper Jehovas kristna vittnen i deras kurs av trofasthet, vad som än kan komma. (Ps. 34:16) Rådet i Romarna 12:12 (NW) lyder: ”Uthärda under vedermöda” och samtidigt: ”Håll ut i bön.”
16, 17. a) Hur kan vi visa omsorg om våra bröder som får lida förföljelse? b) Vad visar detta i sin tur hos den som frambär bön?
16 Förbud utfärdas då och då för att hindra predikandet av de goda nyheterna, och detta leder till domstolsfall, förföljelse och ibland fängelsestraff för dem som tar del i att predika. När vi hör om sådant, känner vi djupt för våra bröder som står fasta och inte kompromissar ens för att få tillfällig lindring. Vi kan bli styrkta av att de på ett strålande sätt står fasta för rättfärdighet under påtryckning, och de kan i sin tur bli uppmuntrade och hjälpta genom våra böner. Ja, det är tillbörligt att bedja för dem som befinner sig i regeringsställningar, så att de kristna kan fortsätta sitt kristna liv och sin verksamhet utan inblandning och hinder. — 1 Tim. 2:1, 2.
17 När våra bröder befinner sig i svårigheter, till exempel i ett allmänt känt domstolsfall, kan vår omsorg återspeglas i vår ihärdighet i böner för dem. Det är uppenbart att Gud tillåter dem som framför vädjanden att visa djupet av sin kärlek och äktheten i sina motiv genom att be om befrielse. Avstånd eller fängelsemurar gör inte deras åkallan ineffektiv. Det råder inget tvivel om att Skriften visar att ihärdighet i bön kan verka för befrielse för dem som befinner sig i svåra omständigheter. — 2 Kor. 1:8—11.
Tålamod och ihärdighet i bön
18. Varför är det viktigt med tålamod när man ber?
18 Men vi behöver alltid inse behovet av att vänta på Jehova, på att han skall besvara böner beträffande förbud och förföljelse. Det som ibland ser ut att vara dröjsmål från Guds sida bör inte betraktas som oförmåga att handla till förmån för dem han älskar. Det är tänkbart att det inte är hans tid för att ge seger i domstolar eller befrielse på andra sätt, eftersom ett ännu större vittnesbörd kan avges för Guds rike om befrielsen kommer längre fram. Kalla aldrig Gud ”senfärdig”, utan erkänn att han har sin rätta tid för allting. Under tiden kan han ge skydd genom änglar. Man kan också hämta tröst av det aposteln Petrus sade: ”Jehova [vet] att befria människor med gudaktig hängivenhet ur prövningen. ... Jehova är inte senfärdig beträffande sitt löfte, såsom somliga människor anser det för senfärdighet.” (2 Petr. 2:9; 3:9; NW) Ja, han som hör bön kan styrka dem som är tålmodiga och som håller fast vid att göra hans vilja.
19. a) Bör vi bedja att Gud skall förhindra förföljelse? b) Vad kan Jehova alltid göra, om han så väljer?
19 Kraften i förbön för andra bör inte förbises, vare sig den frambärs individuellt eller av många. Jehova tvingas inte att handla genom rena tyngden av antalet som ber. Deras bön som frambär vädjan är att Jehovas vilja skall ske, och deras endräktiga intresse och kärleksfulla omsorg går ut på att deras medpredikare av de goda nyheterna skall få hjälp och beskydd. Det kan vara Guds vilja att ge befrielse på ett sätt som inte förutsetts av dem som är inbegripna. Förtrösta tillitsfullt på detta faktum: Jehova kommer att uppehålla dem som bevarar ostraffligheten under svårigheter!
20. Bör vi någonsin mena att våra ödmjuka böner för andra är förgäves?
20 Man bör därför aldrig mena att ens ödmjuka böner är förgäves eller att man kanske inte har bett på precis det rätta sättet för att hjälpa dem som blir förföljda. Det Gud gör till svar kommer att vara det vi borde ha bett om, om vi hade förstått att göra det. (Rom. 8:26, 27) Var och en bör lita helt och fullt på att Jehovas kraft under århundradenas gång inte har försvagats och att han inte har blivit döv och ur stånd att höra sina tillbedjares böner.
Dristighet i bön
21. a) Varför bör man inte avhålla sig från bön? b) Vilka goda egenskaper drar en till Jehova?
21 Den i vilken Guds kärlek når sitt fulla uttryck känner sig fri att komma till honom i full tillförsikt. Varför skulle någon avhålla sig från att frambära en bön av tacksägelse, lovprisning eller vädjan till en Gud med så många underbara egenskaper, bland dem barmhärtighet, långmodighet och kärleksfull godhet? (Ps. 36:8) När ofullkomliga människor vunnit insikt om dessa egenskaper i hans personlighet, bör de ta mod till sig att komma till Jehova, ”härlighetens Gud”, i fråga om vilket ämne som helst och be om hjälp att göra hans gudomliga vilja. (Apg. 7:2) Vi lever mitt i en kall och självisk värld, och därför är det verkligen vederkvickande för oss att komma och bedja till en Fader som är medlidsam och visar oss barmhärtighet, när vi befinner oss i svårigheter eller i en ogynnsam ställning. Han förklarade själv för Mose: ”Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull godhet och sanning.” — 2 Mos. 34:6, NW.
22. Nämn ytterligare ett skäl till att man bör komma till Jehova med dristighet.
22 Vi har också ytterligare skäl att nalkas en sådan Gud med dristighet att tala ut i bön, sedan vi lärt känna den uppgift som Kristus Jesus har i denna anordning. Aposteln Paulus riktar vår uppmärksamhet på honom med följande ord i Hebréerna 4:15, 16: ”Ty vi har inte såsom överstepräst en som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit satt på prov i alla avseenden som vi själva, dock utan synd. Må vi därför med dristighet att tala ut gå fram till den oförtjänta omtankens tron, för att vi må få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid.” (NW) När vi vet att han genomgick just det som vi måste möta och uthärda, inser vi hur förstående han kan vara och hur hjälpsam han kan vara mot oss, när vi syndiga människor strävar efter att bli försonade med Gud genom honom som vår återlösare och medlare. — Hebr. 7:25.
23. a) Varför kände Jesus sig fri att tala med sin Fader? b) Vid vilka tillfällen i synnerhet var det han bad?
23 Jesus kände sig fri att kommunicera med sin Fader i himmelen, medan han befann sig här på jorden. Vi kan föreställa oss hur han under den tiden, när han var långt avlägsnad från Jehovas närvaro, gladde sig åt att tala med Gud i bön. Han hade viktiga angelägenheter att tala med Gud om, och därför begav han sig till ensligt belägna platser som befrämjade begrundan. Alla evangelieskildringarna visar Jesus som en bönens man — han bad vid sitt dop; likaså när han bespisade stora skaror; återigen innan han utvalde sina apostlar; likaså vid åminnelsemåltiden och på tortyrpålen. Vid dessa och andra tillfällen kommunicerade Jesus med sin himmelske Fader. I allting ville han behaga sin Fader och göra hans vilja, inte sin egen. (Joh. 5:30) Han fortsatte med sitt anvisade arbete, i det han visste att hans ödmjuka böner och vädjanden blev gynnsamt hörda. (Hebr. 5:7—10) Han kompromissade aldrig för att undvika förföljelse, utan följde ett levnadslopp av ostrafflighet, i det han höll fast vid Jehovas suveränitet. Som ett resultat av detta förklarade också himmelska skapelser att han var värdig den ära och härlighet som han vann. — Upp. 5:11, 12.
24. Vad kan vi göra för att vår väg skall bli framgångsrik?
24 Vilket utmärkt exempel för alla kristna att efterlikna är inte denne ledare och mästare, som gjorde sin väg framgångsrik genom bön! Alla som vill bli framgångsrika som han bör efterlikna det föredöme som han gav, som var så angelägen om att varje dag göra det som hans Fader ville att han skulle göra. Genom att den som framför vädjanden talar till Gud från hjärtat och ber om styrka och stöd att göra Guds vilja får han hjälp att handla och tala på ett sätt som behagar Skaparen. Att komma nära Gud, bönfalla honom i en anda av beroende och söka hans ledning kan vara en vederkvickande lindring för oss. Vi uppmanas att kasta alla våra bekymmer på Gud. (1 Petr. 5:7) Du kommer ihåg att Jesu råd gick ut på att bedja och inte ge upp att bedja Gud om vad det vara må som vi behöver. — Luk. 18:1—7.
Fortsätt att bedja
25. Hur kan man visa en väntande inställning?
25 Att den som ber sätter rätt värde på kommunicerandet med Jehova kommer att hjälpa honom att hålla fast vid en rättfärdig kurs, medan han samtidigt inte förväntar ett dramatiskt svar på varje begäran. I själva verket kan man behöva utöva mycket tålamod i fråga om att vänta på ett svar, när man kommer under provsättning eller tuktan. Man bör aldrig underskatta bönens makt, utan i stället bör man visa en ”väntande inställning” (NW) med tillitsfull förväntan, den förväntan som profeten Mika gav uttryck åt, nämligen att ”min Gud skall höra mig”. — Mik. 7:7.
26, 27. a) Hur kan du visa tro på bönens kraft? b) Vad bör din kärlek till Gud förmå dig att göra?
26 Sedan du begått någon orätt handling, är det inte tid att sluta upp att bönfalla om Guds ynnest, som om du inte kände dig kvalificerad att bedja. Man får inte ”fördölja sina överträdelser”. (Ords. 28:13) Om du vill få barmhärtighet, tala då om för Jehova, din Gud, hur ledsen du är över det du gjorde, i det du kanske inte hade tankarna med dig i den stunden. Sedan du har rättat till saken efter bästa förmåga, bör du visa att du har tro på bönens makt och Guds villighet att förlåta genom att du ber honom om förlåtelse. På detta sätt kan du visa tillförsikt till att Jehova hör dina rop på hjälp och förstår vad du verkligen behöver. — Ps. 5:2, 3.
27 Förstår du helt och fullt betydelsen av inbjudan till människor av allt kött att komma till honom som hör bön? Om man i någon utsträckning känner fruktan eller bävan för att nalkas Gud, visar då inte detta en viss brist på kärlek till honom, till och med brist på uppskattning av lösenanordningen? De ofullkomligheter man har bör helt visst inte vara någonting som avskräcker en från att villigt nalkas den kärleksfulle Skaparen. I själva verket bör ens kärlek till Gud förmå en att uttrycka sig fritt och öppet inför sin barmhärtige Skapare. — 1 Joh. 4:16—18.
28. a) Hur kan de äldste vara en välsignelse för dig? b) Vilket exempel finns det på en person med svåra synder som bad Gud om barmhärtighet?
28 Man kan emellertid förlora tillförsikten när det gäller att åkalla Jehova för att få hjälp. Det kan hända att ett dåligt samvete eller någonting som har kommit i olag i ditt liv har gett dig en negativ känsla av ovärdighet. I en sådan situation uppstår det en allvarlig fara, om du försummar att be Gud om hjälp. Varför skulle du förvärra saken genom att sluta upp att bedja? För dem som drar sig för att komma till Gud i egen kraft och tvekar att tala fritt och öppet med honom kan förböner från de äldste i församlingen vara en välsignelse. Dessa kvalificerade personer i församlingen finns där för att hjälpa dig, om du skulle känna att ett ”moln” spärrar ditt tillträde till Gud och hindrar dina böner att komma igenom. (Klag. 3:44) Det var med avseende på böner för varandra som Jakob skrev: ”En rättfärdig mans bön har mycken kraft, när den är i verksamhet.” (Jak. 5:16, NW) Att någon på detta sätt ber om hjälp är en kärleksfull anordning av råd och bön för dem som tvekar att själva utgjuta sitt hjärta inför den Gud som är absolut rättfärdig, god och helig. Å andra sidan kan den syndare som personligen nalkas Gud bli verkligt välsignad i detta att han bönfaller Gud om barmhärtighet. Det hade denna verkan för kung Manasse i Juda. Han fortsatte att bedja, och hans begäran blev slutligen hörd. — 2 Krön. 33:12, 13.
29. Varför bör alla vara ärliga i sina böner?
29 Det åligger alla och envar att vara öppna och ärliga inför Jehova Gud, om de vill att han skall bevilja dem det de begär. Varför skulle någon försöka dölja någonting för honom? Han ”känner allas hjärtan”. Försök därför aldrig bedra honom. (Apg. 1:24; Jer. 17:10) I dina böner bör du vara uttrycklig och rättfram och uppriktigt erkänna dina synder och förseelser mot din himmelske Fader. Ha samma djupa uppskattning som den lojale David hade och bed Gud utrannsaka dig och känna ditt hjärta. Uppmana honom enträget att vända sitt öra till din bön och att ägna uppmärksamhet åt dina böners ljud. (Ps. 139:23; 86:6) Kom ihåg att den redliges bön behagar honom väl. Tänk alltså på de många orsakerna till att du bör fortsätta att bedja fritt och öppet och med tillförsikt förvänta att Gud skall höra dig och hjälpa dig. — Ords. 15:8.
30. Till vem bör du komma utan förbehåll?
30 Det finns en som du kan komma till utan förbehåll. Han är den som ”hör bön”. Varför då inte göra honom lycklig, när du ”genom bön och åkallan jämte tacksägelse” låter det som du ”begär bli kunnigt inför Gud”? (Fil. 4:6, NW) Genom att göra detta kan du gå framåt och få erfara den kärlek som Gud hyser till dem som kommer till honom.