Inblick i nyheterna

Kontrasten mellan ord och fakta

● ”Varken våld eller revolution eller kolonisering i någon form kan tjäna som metoder för kyrkans evangeliska verksamhet” så talade påven Paul VI till en biskopssynod som samlats i Rom för att dryfta ämnet ”Evangelisering i nutidens värld”. Hur väl överensstämmer dessa ord med kyrkans eget handlingssätt?

Som det framhölls i den jesuitiska veckotidskriften ”America” (12 oktober 1974) står de i tydlig kontrast till Paul VI:s egen encyklika av år 1967 (”Populorum Progressio” [”Folkens utveckling”]), i vilken han antyder rättfärdigande av ”revolutionär resning” i situationer ”där det råder uppenbart, långvarigt tyranni”. Revolutionära katoliker i Latinamerika och andra områden tog detta uttalande som ett underförstått godkännande av deras ansträngningar att omstörta regimer som ansågs vara tyranniska. Innebar detta att den ”ofelbara” encyklikan nu rättades till?

Den månghundraåriga historien om kyrkans ”evangeliska verksamhet” ger emellertid den mest påtagliga kontrasten till Paul VI:s ord. Den präglas nämligen starkt av våld — i samband med korstågens blodsutgjutelse, inkvisitionen och massdopen av inhemska folk, som hotades med döden, om de vägrade att godta kyrkans slag av kristendom. Kyrkan använde uppenbarligen kolonisering för att vinna kontroll över vidsträckta områden i Latinamerika och Afrika.

Med goda skäl ställde artikeln i tidskriften ”America” frågan om inte ”kyrkan själv under vissa omständigheter kan vara ett hinder i stället för en hjälp till evangelisering eller utbredning av Riket”.

Forntida hedniska riter fortsätter

● Bibeln berättar om en tid då svår torka och hungersnöd drabbade det område som kallas Samarien, och den omtalar hur tillbedjare av den hedniske guden Baal, en jordbruks- och fruktbarhetsgud, försökte vinna gudens uppmärksamhet genom att rista sig ”så att blodet kom ut”. (1 Kon. 18:2, 28) Detta kan förefalla underligt. Men samma sak görs i vår tid, 2.800 år senare.

Under rubriken ”De gisslar sig till dess de blöder för att frambesvärja en god skörd” beskriver den italienska tidningen ”Corriere di Napoli” en speciell rit som människorna i jordbrukssamhället Guardia Sanframondi i Italien utför i sin tillbedjan av ”jungfrun”. De första deltagarna är ”män med huvor, som slår sig på bröstet med en ... kedja till dess de blöder”. Därpå kommer andra som använder ”spön med taggar” i samma syfte. Tillsammans med att man på detta sätt misshandlade sig och blödde, bad man om ”madonnans beskydd”, i hopp om att få goda skördar.

Den inspirerade aposteln Paulus talade om ”ett självvalt gudstjänstväsende och ett slags ’ödmjukhet’ och en kroppens späkning” och visade att detta inte ledde till sann gudaktighet. Den sanne Guden kräver inte att man skall tortera sig själv för att vinna hans uppmärksamhet. — Kol. 2:23.

Den muhammedanska bairam och julen

● Den muhammedanska heliga månaden Ramadan slutar med en tre dagar lång högtid kallad bairam. Likheterna med kristenhetens jul är anmärkningsvärda: man ger gåvor, har fester och förlustar sig. Men det finns också plågsamma likheter. I en rapport från Kairo till New York ”Times” talas det om ”vanvettiga dagar då man handlar och ger ut mer pengar än man har råd med”, och det heter att ”bairam, alldeles som julen, kan ... bli en förkrossande ekonomisk börda, som driver många föräldrar till förtvivlan”. Tidningarna i Kairo har innehållit hundratals brev med klagomål över ”priser, profithungriga köpmän och svarta börsen”.