Inblick i nyheterna

Vilka bär den verkliga skulden?

● I det närmaste två tredjedelar av alla människor på jorden i vår tid lever i icke-kristna länder. Varför har ”kristna” religioner ofta ringa dragningskraft i dessa områden? Två artiklar i New York ”Times” för 16 september 1974 kastar ljus över detta.

Den ena gäller Kina, som med sina 800 millioner invånare har nästan en femtedel av jordens befolkning. För en tid sedan hölls en internationell teologisk konferens i Belgien, vid vilken man dryftade kristenhetens religioners oförmåga att sända missionärer till Kina. Enligt rapporten i ”Times” framhölls uppfattningen att de tidigare missionärerna i Kina hade blivit ”alltför nära identifierade med Västerlandets imperialistiska intressen”. Ett uttalande vid konferensen lydde:

”Det är olyckligt att kristenheten som Västerlandets officiella religion tvingades att på olika sätt rättfärdiga imperalism, feodalism, kolonialism och borgarklassens kapitalism.”

Den andra artikeln kommer från Saudi-Arabien, religiöst centrum för 530 millioner muhammedaner. Muhammed Salahuddin, redaktör för tidningen ”Al Medina”, skrev i en kommentar till den tilltagande moderniseringen av rika arabländer:

”Vi vet hurudant Västerlandets samhälle är, och vi är förskräckta. Vi ser familjens sammanbrott och den vittutbredda sexuella omoraliskheten, och vi vet att det inte är det rätta sättet att leva.”

Aposteln Paulus sade på sin tid till skrymtaktiga människor som påstod sig tjäna Gud: ”För eder skull varder Guds namn smädat bland hedningarna.” (Rom. 2:24) I vår tid har kristenhetens religioner på liknande sätt visat sig skrymtaktiga, i det man övergett sanna bibliska principer i utbyte mot politisk vinning, förutom att man översett med sexuell omoraliskhet, och så har de hindrat i stället för hjälpt människor i icke-kristna länder när det gäller att ta emot bibelns sanna budskap.

En känsla av ”hjälplöshet” över hela världen

● Världen står inför en ”kris av ovanliga dimensioner”, enligt vad Förenta nationernas generalsekreterare, Kurt Waldheim, har förklarat.

I sin årsrapport till generalförsamlingen, framlagd i september, framhöll generalsekreteraren att en ”nästan universell känsla av onda aningar” beträffande det förlopp världshändelserna skall ta nu samverkar med känslor av ”hjälplöshet och fatalism som jag finner djupt oroande”. Han talade om hotande omständigheter som ”skulle kunna skapa nästan ofattbara faror när det gäller att vår civilisation och människosläktet skall leva vidare”. I avslutningen varnade han:

”Många stora civilisationer i historien har gått under när de stått på höjdpunkten, på grund av att de var ur stånd att analysera sina grundläggande problem, ändra riktning och anpassa sig till de nya situationer som mötte dem. ... Den civilisation som i vår tid står inför en sådan utmaning är inte bara en liten del av mänskligheten — det är mänskligheten som helhet.”

Dessa förhållanden svarar utan tvivel mot bibelns förutsägelse av förhållanden som skulle råda vid avslutningen av en orättfärdig tingens ordning och föregå införandet av en rättfärdig ny ordning, som Gud danar, nämligen: ”På jorden skall ångest komma över tolken, och de skola stå rådlösa ... då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen.” ”I de yttersta dagarna [skola] svåra tider ... komma.” — Luk. 21:25, 26; 2 Tim. 3:1.