Den praktiska kodexen
VARJE år trycks millioner och åter millioner böcker. Enbart i Sällskapet Vakttornets tryckeri i Brooklyn i New York framställs det ofta mer än en million inbundna böcker per vecka. Eftersom böcker är så vanliga i vår tid, kan det vara svårt att föreställa sig en tid i människans historia, då de var okända. Likväl förhöll det sig så i många århundraden.
Det var inte förrän omkring fyra tusen år av människans historia förflutit som kodexen eller bladboken, förelöparen till den moderna boken, kom i allmänt bruk. Dessförinnan hade rullar av papyrus eller pergament fyllt den uppgift som böcker har i vår tid.
Rullarna hade framträdande nackdelar, som kodexen inte hade. För att finna ett särskilt ställe i den sista delen av en rulle kunde man behöva rulla upp tio meter eller mer av den. Detta kan vara förklaringen till att citat som forntida världsliga skribenter gjort från andra källor ofta är mycket felaktiga. I stället för att göra sig allt besväret med att rulla upp en rulle och försöka finna citatet återgav de det troligen ur minnet.
Kodexen var mycket mera praktisk än rullen. För att få med de fyra evangelierna behövde man en rulle på omkring 32 meter, medan en kompakt kodex kunde rymma allesammans. På grund av att skriften fanns på friliggande blad och inte på en enda lång rulle med en mängd spalter, kunde man lättare finna bestämda uttalanden. En kodex innehöll vanligen dubbelt så mycket information som en rulle med samma mängd papyrus eller pergament. Det förhöll sig så därför att rullarna vanligen hade skrift enbart på ena sidan, medan bladen i kodexen hade skrift på båda sidorna. Därför var kodexen mera ekonomisk än rullen.
Kodexens utveckling
När det gäller kodexens utveckling ger det latinska ord som termen ”kodex” är hämtad ifrån vissa ledtrådar. Det kommer från latinets caudex och betydde ursprungligen trädstam. Senare användes ordet om trätavlor, som användes till att skriva på, sedan de överdragits med vax. Med tiden band man samman sådana tavlor med snören eller ringar, och de samlade tavlorna kom att kallas en kodex.
Så småningom började romarna använda pergament i stället för vaxbelagt trä som skrivmaterial. Sådana pergamentstycken kallades membranae, vilket betyder ”skinn (berett för skrivning)”. Under första århundradet v.t. var membranae uppenbarligen i allmänt bruk. Aposteln Paulus bad till exempel Timoteus att ta med sig till honom ”skriftrullarna, i synnerhet pergamenten [grek.: membraʹnas]”. I och med att skrivmaterialet förändrades, utvecklades också kodexen snabbt. — 2 Tim. 4:13, NW.
De tidiga kodexarna hade varierande former. Ett slag av kodex bestod av ett stort lägg (en samling ark) som syddes samman längs ett veck i mitten. När denna kodex lades ihop, stack mittsidorna ut utanför de yttre sidorna och måste därför skäras. Resultatet blev att denna kodex hade den störande egenskapen att mittsidorna var märkbart smalare än de yttre sidorna.
Det slag av kodex som blev populärt var emellertid den kodex som bestod av flera lägg. Ett lägg med åtta eller tio blad (fyra eller fem ark vikta på mitten) befanns vara lämpligast för bindning. Genom denna anordning hölls variationen i sidstorlek vid ett minimum. Arken i varje lägg syddes samman innan de staplades och bands mellan pärmarna, så att kodexen blev färdig. Moderna böcker består också av en samling lägg.
De första kristna börjar använda kodexen
Åtminstone fram till slutet av det första århundradet v.t. använde de kristna huvudsakligen rullar. Aposteln Johannes kallade Uppenbarelseboken, som han skrev omkring år 96 v.t., en ”skriftrulle”. — Upp. 22:18, 19, NW.
Inte så lång tid därefter började de kristna använda kodexen för att bevara de uppteckningar som utgjorde de kristna grekiska skrifterna. Arkeologiska fynd visar att de första kristna använde kodexen mycket mera än vad andra människor gjorde. Antalet skriftrullefragment av klassiska uppteckningar från 200-talet uppgår till exempel till 291. Men det finns bara 20 kodexfragment från samma period. När det gäller kristna uppteckningar, finns det 38 kodexfragment och kanske skriftrullefragment.
De första kristna hade goda skäl att börja använda kodexen. Jesus Kristus hade gett sina efterföljare uppdraget: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna, ... lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matt. 28:19, 20, NW) För att göra lärjungar och undervisa dem behövde de kristna använda den Heliga skrift. Kodexen var kompakt och bekväm och underlättade deras undervisning genom att det blev lättare att finna lämpliga ställen i bibeln.
Mönstret när det gällde att i stor utsträckning använda den Heliga skrift till att göra lärjungar och undervisa dem hade fastställts under det första århundradet v.t. Om aposteln Paulus’ bruk av bibeln läser vi i Apostlagärningarna 17:2, 3 (NW): ”Enligt sin vana gick Paulus in dit till dem, och under tre sabbater resonerade han med dem, med Skrifterna som utgångspunkt, i det han förklarade och bevisade genom hänvisningar att det var nödvändigt för den Smorde att lida och att uppstå från de döda.” De som undervisades fick också beröm för att de kontrollerade saker och ting i den Heliga skrift. Således läser vi: ”Dessa [bereanerna] var ädlare till sinnes än de i Tessalonika, ty de tog emot ordet med den största beredvillighet, i det att de dagligen noggrant undersökte Skrifterna, för att se om det förhöll sig så med dessa ting.” (Apg. 17:11, NW) Kodexen var mycket lättare att använda när man skulle efterlikna dess goda föredömen.
Alldeles som de första kristna gjorde förståndig bruk av kodexen, har Jehovas kristna vittnen i modern tid dragit nytta av moderna metoder att sprida budskapet om Riket. Följaktligen har det tryckta ordet i vår tid en mycket stor uppgift när det gäller att sprida Guds sanning till jordens mest avlägsna delar.