Låt dina framsteg bli uppenbara
1. Vad uppenbarar aposteln Paulus’ ord till Timoteus beträffande om en andligt mogen kristen kan göra framsteg?
KRISTEN mogenhet betyder inte att en hängiven tjänare åt Jehova Gud upphör med att göra framsteg. Det var till en mogen kristen, Timoteus, som aposteln Paulus skrev: ”Fortsätt ... med att ägna dig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning. ... Tänk på dessa ting; gå upp i dem, så att dina framsteg må bli uppenbara för alla människor.” — 1 Tim. 4:13—15, NW.
2. Hur visar en människas normala levnadslopp att mogenheten inte betyder att framstegen upphör?
2 Att mogenhet inte betyder att framstegen upphör är uppenbart av vad vi kan se i det normala levnadsloppet. Betraktas inte en gift man med egen familj som mogen? Kan han inte trots detta vinna större vishet, allteftersom han sköter de ansvarsuppgifter som vilar på en vuxen? Kan han inte lära av sina egna misstag och av andras framgångar och misslyckanden? Jo, helt visst! Han kan också vända sig till sin far eller till andra äldre män för att få råd och vägledning, i det han erkänner deras större erfarenhet och vishet.
3. Hur kan mogna kristna fortsätta att gå framåt?
3 Så är det också med mogna kristna. Genom studium och tillämpning av Guds ord fortsätter de att växa i kunskap, uppskattning och urskillning. De gör förbättringar i fråga om att bygga upp en god anda bland dem som tillhör deras familjer och när det gäller att påverka andra människor i fråga om det som är gott. Mogna kristna kan också lära av varandra, eftersom de är varandra olika i fråga om att ådagalägga andliga kvalifikationer. Någon kan vara framstående i kunskap. Någon annan kan vara särskilt framträdande på grund av sin omtänksamhet eller sitt tålamod. Ytterligare en annan kan vara mästerlig i fråga om gott omdöme eller urskillning när det gäller problem. En annan kan vara ovanligt frikostig eller gästfri. Ytterligare en annan kan ha alldeles särskild förmåga att ge ledning.
4. Vilka tre områden för framsteg är det bra att mogna kristna begrundar, eftersom de kan fortsätta att göra framsteg?
4 Med tanke på att det finns rum för förbättring i fråga om olika sidor av det kristna livet gör en mogen tjänare åt Jehova Gud väl i att ta sig tid att tänka på om han fortsätter att göra framsteg. Det är tre punkter som vi kan begrunda: 1) hur man förvärvar större kunskap, insikt och vishet, 2) hur man frambringar Guds andes frukt i rikare mått och 3) hur man fullgör sina ansvarsuppgifter som familjemedlem.
Hur man ökar sin kunskap, insikt och vishet
5. Hur kan man undersöka om man ökar sin kunskap, insikt och vishet?
5 Fråga dig själv: Är det så att den glädje jag får av att läsa och studera bibeln växer för varje år som går? Blir den ständigt tydligare och mera innebördsrik för mig? Tillämpar jag bibelns förmaningar och påminnelser på bättre sätt i mitt liv? Om du kan svara ja på dessa frågor, då tillväxer du i kunskap, insikt och vishet. Men vad bör du göra, om du märker att framstegen är obetydliga?
6. Vad kan vi göra för att förvissa oss om att det vi läser i Guds ord förmår våra hjärtan att ge gensvar med uppskattning?
6 Du vill helt säkert göra ditt bästa för att fylla sinne och hjärta med den vishet som finns i Guds ord. Oberoende av de framsteg vi kan ha gjort är enbart läsning av bibeln och bibelstudiehjälpmedel, även om det görs regelbundet, inte i sig självt tillräckligt för att vi skall fortsätta att gå framåt. Bibelns råd måste nå hjärtat, och det betyder att hjärtat måste väckas till uppskattande gensvar. Det är först då som vi drivs till att handla förståndigt. (Ps. 119:11) Följaktligen behöver vi ägna oss åt eftertänksam begrundan, tänka på vilken verkan det vi läser om och studerar bör ha på vårt liv och varför det bör vara så. När du läser och studerar, kan du tänka på sådana frågor som: Vad hjälper mig detta stoff att inse om Jehova Gud? Strävar jag efter att vara i överensstämmelse med hans personlighet, vägar eller handlingssätt, enligt vad som uppenbaras i det avsnitt av Skriften som jag läser? Riktar det bibliska stoffet uppmärksamheten på någon svaghet hos mig? Vad kan jag göra för att arbeta på denna svaga punkt?
7. Hur upplivar de kristna mötena ”till kärlek och goda gärningar”?
7 Att vi är närvarande vid möten och lyssnar uppmärksamt under dem ökar också vårt förråd av kunskap, fördjupar vår insikt och förmår oss att handla förståndigt. De kristna mötena tjänar till att uppliva oss ”till kärlek och goda gärningar”. (Hebr. 10:24, 25) De kommentarer som ges och tal som hålls kan stimulera våra hjärtan till att fortsätta att visa kärlek till Gud genom att komma i närmare överensstämmelse med hans ord. Det vi hör kan stärka vår föresats att bli bättre i att låta den självuppoffrande kärleken helt och fullt komma till uttryck gentemot medtroende, familjemedlemmar och andra som tillhör världen av människor. Genom det vi hör kan vi ibland inse att våra gärningar i ett särskilt avseende inte är verkligt ”goda”. (Matt. 5:16; Tit. 3:8) Detta gör att vi kommer i en sådan ställning att vi kan tillämpa det som vi har fått uppmärksamheten riktad på och sedan handla förståndigt.
8. Hur kan förberedelse för mötena hjälpa oss att göra framsteg och bli en källa till uppmuntran för andra?
8 Vidare kan det som vi personligen gör som förberedelse för mötena hjälpa oss att göra framsteg. Det bibliska stoffet inpräglas ännu djupare i sinne och hjärta, då vi begrundar det i förväg och sedan hör det repeteras vid mötena. Förberedelse gör att vi blir bättre i stånd att lägga märke till detaljerna och kontrollera om vi förstod det som är utmärkande för stoffet, då vi begrundade det enskilt. Genom förberedelse blir våra kommentarer mera innebördsrika. Vi blir bättre i stånd att använda våra egna ord och inte bara läsa upp synpunkterna sådana de står tryckta utan att i verkligheten ägna någon djupare eftertanke åt deras innebörd. (Ords. 15:28) Detta kan göra att vi blir en källa till större uppmuntran för andra, eftersom det vi bär fram ur hjärtat gör större intryck på dem som hör oss.
9. Varför kommer vädjan till Jehova om hans andes hjälp att bidra till att vi gör framsteg?
9 Bönen har också en viktig uppgift när det gäller att göra framsteg. Jesus Kristus sade: ”Om nu I som ären onda förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!” (Luk. 11:13) Det är genom denna ande som Jehova Gud gör det möjligt för oss att förstå hans ord och tillämpa det riktigt. Den heliga anden tjänar som en påminnare och lärare. Som påminnare hjälper den oss att komma ihåg bibliska principer som vi känner till, och som lärare hjälper den oss att urskilja den riktiga tillämpningen av dem. När vi då ställs inför problem eller måste fatta viktiga beslut, kan vi bönfalla Jehova Gud om hjälp. Hans ande kommer då att hjälpa oss att komma ihåg det vi behöver veta och hindra att vi far vilse. Den gör detta genom att hjälpa oss att urskilja den rätta kursen att följa, i ljuset av det som vi har fått hjälp att komma ihåg. Detta är i överensstämmelse med Jesu ord till sina lärjungar: ”Hjälparen, den heliga anden, ... skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” — Joh. 14:26, NW.
10. På vilket sätt kan vara böner om förlåtelse för synder hjälpa oss att fortsätta att göra andliga framsteg?
10 Eftersom vi är ofullkomliga, behöver vi söka Guds förlåtelse för våra synder. Aposteln Johannes rådde medtroende: ”Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh. 1:9) När vi i våra böner utförligt redogör för våra överträdelser, inskärper detta hos oss allvaret i det vi har gjort. Detta kan tjäna till att stärka oss i vår föresats att göra bättre ifrån oss, då vi söker Guds andes hjälp att göra framsteg på svaga punkter. På så sätt får vi hjälp att handla förståndigt.
11. Vad kan våra böner uppenbara om våra andliga framsteg och vårt förhållande till Jehova?
11 Det sätt på vilket vi uttrycker våra tankar i bön till Jehova Gud kan uppenbara om vi gör framsteg i insikt och i att tillämpa Guds ord i vårt liv. Hur är det med våra böner? Har de blivit mera meningsfulla? Återspeglar de djup omsorg om medmänniskor? Går de in på detaljer? Visar de ett tillgivet förhållande till vår himmelske Fader? Finner du att du vill vända dig till honom i bön, uttala din uppskattning av hans kärleksfulla omtanke? Om vårt förhållande till Jehova är förtroligt, kommer vi att finna behag i att nalkas honom i bön. Den vägledning han ger till svar på våra böner kommer att vara mycket tydlig för oss. Vi kommer inte på något sätt att känna oss hämmade i bön till honom på grund av att vi skulle frukta för att han inte vill höra oss, därför att vi menar att han har något emot oss. Djup kärlek till Jehova förjagar sådan fruktan. Detta är vad aposteln Johannes framhöll, när han skrev: ”Det finns ingen fruktan i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut fruktan, ty fruktan verkar som ett återhållande band. Den som behärskas av fruktan har i sanning inte gjorts fullkomlig i kärlek.” — 1 Joh. 4:18, NW.
Andens frukt frambringas
12. Vilken nyttig verkan har det på oss att vi underkastar oss det inflytande Guds vishet och ande utövar?
12 När vi gör oss mottagliga för inflytande från Guds vishet, som kommer till uttryck i hans ord, och hans andes ledning, kommer vi att finna att vår ande eller förhärskande känsla kommer att förmå oss att komma i ännu närmare överensstämmelse med Guds norm för helighet eller renhet. Vi kommer att förmås att vilja efterlikna hans förträffliga egenskaper — hans kärlek, rättvisa, vishet, barmhärtighet och lojalitet. Den goda och nyttiga verkan av den övning och tuktan vi får genom personligt bibelstudium och studium i församlingen kommer iakttagare att kunna lägga märke till i vår inställning, vårt tal och våra handlingar. Fastän vårt fallna kötts syndiga böjelser kan ge oss en stöt i orätt riktning, kommer vår ande eller förhärskande inställning att samarbeta med Guds andes ledning och lägga band på vårt kötts begär. Aposteln Paulus skrev i sitt brev till galaterna: ”Fortsätt att vandra genom ande, så kommer ni inte alls att fullfölja något köttsligt begär. Ty köttet är emot anden i sitt begär, och anden emot köttet; ty dessa står emot varandra, så att just det som ni skulle vilja göra, det gör ni inte.” — Gal. 5:16, 17, NW.
13. Vilka frågor kan vi ställa till oss själva för att avgöra om vi gör framsteg i att ådagalägga gudaktiga egenskaper?
13 Vad ser du, när du objektivt betraktar ditt liv som kristen? Ser du denna nyttiga kraft eller förhärskande egenskap i verksamhet hos dig i långt högre grad än när du bara var ett andligt ”barn”? Ser medkristna dina framsteg, när det gäller att i högre grad ådagalägga andens frukt, särskilt i hur du ger uttryck åt självuppoffrande kärlek? Visar ditt uppförande dag för dag att det förekommer framsteg i ditt liv? Vad ser människor hos dig — i ditt hem, på din arbetsplats, i din omgivning, i ditt umgänge med andra? Är ditt föredöme sådant att det hedrar Jehova genom att du återspeglar omtänksamhet, ärlighet, milt sinne och självbehärskning? Fortsätter du att göra framsteg med avseende på detta? — Gal. 5:22—26.
Att göra framsteg som familj
14. Vad bör vara vår önskan som kristna familjer, när det gäller andliga framsteg?
14 Som hängivna tjänare åt Jehova Gud bör vi som familjer framstå som annorlunda i Jämförelse med människovärlden. Är det så med din familj? Inser alla i familjen vilka gudagivna ansvarsuppgifter de har? Fortsätter de att göra framsteg, när det gäller att uppfylla de av Gud fastställda kraven som är tillämpliga på dem personligen?
15. Vilket tungt ansvar har fadern fått, och vems föredöme bör en kristen far efterlikna när han fullgör det?
15 Är du far? Då har du det tunga ansvaret att utöva tillbörligt ledarskap. (1 Kor. 11:3) Hur utövar du detta ledarskap? Rättar du dig mer och mer efter det mönster som uppställdes av Jesus Kristus, den kristna församlingens huvud? Efterliknar du honom? — Ef. 5:25—29.
16. Hur visade Jesus stor omsorg om sina lärjungars andliga intressen?
16 Jesus Kristus hade verkligt intresse för sina lärjungars andliga väl. Han blev inte otålig på dem ens när de var tröga till att förstå. Han tog sig tid att klargöra saker och ting för dem och såg till att de verkligen förstod hans undervisning. (Matt. 16:6—12; Joh. 16:16—30) När de fortfarande hade problem i fråga om att ha den rätta synen på sig själva, repeterade han huvudpunkter om behovet att ödmjukt betjäna andra. (Mark. 9:33—37; 10:42—44; Luk. 22:24—27) Den sista kvällen han var tillsammans med dem stärkte han denna huvudpunkt med hjälp av åskådningsundervisning — han tvättade deras fötter. (Joh. 13:14, 15) Jesus tog också hänsyn till deras begränsningar och gav dem inte fler upplysningar än de kunde ta emot. — Joh. 16:4, 12.
17. Hur kan en kristen far fråga ut sig själv för att förvissa sig om att han efterliknar Jesu föredöme i att sörja för sin familjs andliga väl?
17 Efterliknar du som far Jesu föredöme, när du studerar bibeln med din familj? Förvissar du dig om att alla verkligen förstår? Tar du hänsyn till deras begränsningar och är aktsam så att du inte kräver för mycket? När du lägger märke till orätta inställningar och gärningar, gör du det då klart för medlemmarna av din familj precis varför sådant är orätt och varför de bör vilja ändra sig? Är du orubbligt för det som är rätt, och ger du tuktan i kärlek?
18. a) Hur visade Jesus sitt intresse för sina lärjungars fysiska väl? b) Hur kan en kristen far efterlikna Jesu exempel i detta?
18 Jesus Kristus visade omsorg om sina lärjungars fysiska väl. När apostlarna återvände till Jesus från en predikotur och avgav rapport om sin verksamhet, sade han således till dem: ”Kom med mig till en obebodd trakt, där vi kan vara för oss själva, och vila er litet.” (Mark. 6:31, Hd) Är du som familjeöverhuvud likaså medveten om din hustrus och dina barns behov? Behandlar du din hustru som det ”svagare kärlet”, i det du tar hänsyn till hennes fysiska och biologiska begränsningar? (1 Petr. 3:7) Ser du till att din familj har tid att koppla av från livets regelbundna rutin?
19. På vilka andra områden kan en kristen far kontrollera sig själv för att se om han följer Jesu föredöme i självuppoffrande kärlek?
19 Som ett uttryck för sin djupa kärlek till sina lärjungar offrade Jesus Kristus villigt sitt liv. (Joh. 15:13) Ådagalägger du detta slag av kärlek till din hustru och dina barn? Är du för din familjs lyckas skull villig att avstå från sådant som du personligen föredrar och önskar? Visar du din kärlek till din hustru genom att ge henne en ställning av ära och värdighet i hemmet och inte bagatellisera hennes skröpligheter, förringa henne eller på annat sätt få henne att känna sig nedslagen och förödmjukad? Strävar du efter att varje medlem i familjen skall känna att han är önskad och uppskattad och att han behövs? Anslår du tid till att lyssna till dem, ta reda på vad de menar om saker och ting och ta deras uppfattning i beaktande, när du fattar beslut?
20. Vad kan en kristen far lära av det sätt på vilket Jesus utövar ledarskap över den kristna församlingen?
20 Jesu utövande av sitt ledarskap över den kristna församlingen är inte dominerande. Han sätter inte stängsel kring de enskilda medlemmarna genom en uppsättning invecklade regler, utan han låter dem utöva den förmåga de har i samvetet. Vädjar du, i likhet med Jesus, till din familjs kärlek till rättfärdighet, och är du försiktig, så att du inte genomdriver dina krav enbart genom auktoritetstyngd?
21. Hur kan en kristen hustru visa att hon verkligen är sin man undergiven?
21 Bibeln ger detta råd åt hustrur: ”Var edra män undergivna, såsom det är tillbörligt i Herren.” (Kol. 3:18, NW) Om du är hustru, håller du då fast vid din mans beslut? Finner du dig också i beslut som strider mot vad du föredrar, och motstår du frestelsen att använda feminint inflytande för att få din vilja fram? En hustru som verkligen är undergiven sin man är medveten om hans inställning och tankar i olika frågor. Hon sköter därför familjens angelägenheter på ett sätt som inte kommer i konflikt med mannens uppfattning. Om hon är osäker beträffande hans syn på en viss verksamhet eller ett större inköp, rusar hon inte förmätet åstad, utan rådfrågar honom, och undviker därigenom problem. Hon söker alltid fullgöra sina plikter som hustru på ett sätt som behagar mannen och inte ger honom giltigt skäl att komma med klander.
22. Vilka välsignelser tillfaller den kristna hustru som är undergiven sin man?
22 Den hustru som uppför sig i överensstämmelse med mannens ledarskap vinner en ställning av ära och värdighet i familjen. I Ordspråksboken 31:11, 28 heter det om en idog eller duglig hustru: ”På henne förlitar sig hennes mans hjärta. Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov.” Hennes man litar på att hon inte handlar dåraktigt och sätter familjens välfärd i fara. Den äkta man som efterliknar Kristus vet att hans hustru inte medvetet ignorerar hans uppfattning om saker och ting, och därför känner han sig aldrig tvingad att utöva så noggrann uppsikt över hennes handlingar att hon inte känner sig fri att göra bruk av sitt initiativ. Detta gör det lättare för hustrun att sköta sina ansvarsuppgifter, och det bidrar till hela familjens lycka. Fortsätter du som hustru att göra framsteg i fråga om att vara förtrogen med din mans uppfattning om saker och ting, och låter du detta vägleda dina beslut, när det gäller att sköta familjens angelägenheter?
23. Hur kan en kristen hustrus framsteg ses i hennes val av kläder och prydnad?
23 Ett annat område på vilket bibeln ger råd åt hustrur är frågan om prydnad och klädsel. ”Låt er prydnad inte bestå i utvärtes hårflätning och i att ni sätter på er guldsmycken eller bär överklädnader, utan låt den vara hjärtats fördolda människa i den stilla och milda andens oförgängliga klädnad.” (1 Petr. 3:3, 4, NW; jämför Ordspråksboken 31:30.) Detta betyder inte att en kvinna inte skall ägna någon uppmärksamhet åt sitt yttre — långt därifrån. Kvinnor förmanas i Skrifterna att ”pryda sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sinnets sundhet”. (1 Tim. 2:9, NW) Tonvikten bör emellertid ligga på hjärtats egenskaper, och klädsel och utseende bör återspegla den förträffliga egenskapen blygsamhet. Har du som hustru gjort framsteg i detta hänseende? Finner du att du inte är lika lockad av de senaste vurmarna och modena som du var tidigare? Är du mera benägen att välja det som är blygsamt? Har du gjort framsteg i fråga om att uppnå större skönhet genom att ådagalägga ”den stilla och milda anden”, dvs. ådagalägga en framträdande känsla av lugn och jämnt humör även om förhållandena kan bli ogynnsamma?
24. På vilka områden kan barn göra framsteg?
24 Man tänker vanligen inte på barn som mogna kristna, men också de kan visa framsteg i fråga om det som är andligen värdefullt. Det kommer en tid i ett barns liv då det förväntas växa ifrån barnsliga uppfattningar och sätt. Om sin egen erfarenhet framhöll aposteln Paulus: ”När jag var barn, brukade jag tala som ett barn, tänka som ett barn, resonera som ett barn; men nu då jag har blivit man, har jag lagt bort ett barns karakteristiska drag.” (1 Kor. 13:11, NW) Är det så att du som barn steg för steg gör dig av med ett barns karakteristiska drag? Tar du på dig ansvarsuppgifter i hemmet — hjälper till med det du kan för att minska dina föräldrars arbete? Har du ögonen öppna för möjligheter att uträtta saker och ting? Eller behöver du fortfarande gång på gång uppmanas att hjälpa till med någonting, och ger du sedan gensvar på ett halvhjärtat sätt? Visar du initiativ för att bygga upp dig själv andligen? När du är för dig själv, läser du då bibeln och bibelstudiehjälpmedel, och förbereder du dig för församlingens möten? Visar ditt bruk av tiden att du håller med om att ”kroppslig träning är gagnelig för något litet” och att ”gudaktighet är gagnelig för allt”? (1 Tim. 4:8, NW) Inser du att det är rätt att du lyder dina föräldrar och att detta är ett viktigt sätt på vilket du kan behaga Gud? — Ef. 6:1; Kol. 3:20.
25. Hur kan barn visa framsteg i fråga om att vara lydiga mot föräldrarna?
25 Att du visar lydnad för dina föräldrar är inte bara en fråga om att du gör vad de säger, utan det inbegriper också att du rättar dig efter vad du vet kastar ett fördelaktigt återsken på familjen. Det betyder faktiskt att du är undergiven de föreskrifter och råd som far och mor ger i överensstämmelse med Guds vilja. Du kan fråga dig själv: När jag går ut, ger jag då bevis för att jag kommer från ett kristet hem? Är mina andliga framsteg uppenbara genom ett gott sätt, en aktningsfull inställning till äldre människor och personer som har myndighet, och är de uppenbara genom min ståndaktighet för det som är rätt — i skolan, i grannskapet och på andra platser? Samarbetar jag med mina kristna föräldrar, när det gäller personligt yttre och klädsel? Eller försöker jag lägga mig till med oblyga och extrema vurmar, och försöker jag sedan öva påtryckningar på mina föräldrar för att de skall se på saken så som jag gör?
26. Vad bör andra kunna se hos oss, när det gäller framsteg i kristet liv?
26 Vare sig du lever ensam eller tillhör en familj och vare sig du har uppnått kristen mogenhet eller arbetar mot detta mål, bör framstegen vara uppenbara i den anda eller dominerande kraft som ger dig motiv att göra Guds vilja. Andra bör kunna se att troheten mot Guds ord har gjort dig till en bättre man eller kvinna, en bättre hustru och mor, en bättre äkta man och far, en bättre son eller dotter. I ett kristet hem bör det råda lycka, frid och kärlek i stället för gräl och skränande. Det bör vara prydligt, rent och välskött. Är ditt hem sådant? Om det inte finns faktiska bevis på andlig tillväxt i de människors liv som är Guds tjänare, betyder vårt predikande mycket litet. Vår religion, vår tillbedjan, döms i hög grad efter de resultat den frambringar hos oss och i vårt dagliga liv. — Kol. 3:8—14.