Den kristna synen på sällskapande och uppvaktning
Nyttiga fakta som unga människor behöver känna till
ÄKTENSKAP är någonting som förekommer i hela världen. Det kan kanske verka förvånande för många, men så är det inte med sällskapande och uppvaktning. Och även i de många länder där detta förekommer är de sedvänjor som följs mycket växlande.
För människor där sällskapande och uppvaktning godtas som normalt kan det vara svårt att förstå att sådant inte alls förekommer i vissa andra länder. Människor som lever i länder där sällskapande och uppvaktning inte tillämpas kan vara lika förbryllade över vissa sedvänjor i länder där sådant förekommer. De kan rentav tycka att en del av dessa sedvänjor är i viss mån anstötliga.
Vi bör alltså akta oss för att ha en inskränkt uppfattning och mena att det enda sättet att göra saker och ting på är det som är vanligt där vi bor. Det är mycket bättre att vi vidgar vårt tänkesätt. Är det inte i sista hand resultaten som avgör hur goda eller hur dåliga vissa sedvänjor är? I Predikaren 7:9 i bibeln läser vi: ”Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse.” Vi måste också medge att i många länder där sällskapande och uppvaktning är den vanliga sedvänjan är det en stor andel av äktenskapen som inte utfaller väl, utan slutar med skilsmässa.
Vanligen förekommande sedvänjor
Den fråga som är intressant för dig är i själva verket: Vilken är den vanliga sedvänjan där jag bor? I somliga länder och trakter träffar inte bruden och brudgummen varandra förrän på sin bröllopsdag. Alla anordningar för deras äktenskap har gjorts av andra — av deras föräldrar eller kanske av en ”äktenskapsmäklare” eller ”mellanhand”, som föräldrarna (eller i somliga fall den blivande äkta mannen själv) kan leja. Många skulle kanske inte tycka om detta sätt att ingå äktenskap utan inledande sällskapande och uppvaktning, men för många andra är det den sedvänja de är förtrogna med. Vi bör också lägga märke till att det är en sedvänja som vi inte kan fördöma och säga att den inte är i överensstämmelse med Guds ord, bibeln.
Vi finner detta belyst i det äktenskap som Abrahams son Isak ingick med Rebecka. Du kan själv läsa om detta i kapitel 24 i Första Moseboken. Vi läser också om att när Isaks son Jakob ville gifta sig med Labans dotter Rakel, så framförde han inte sitt giftermålsanbud till henne, utan till hennes far, Laban, som han bad ge sitt godkännande åt äktenskapet. (1 Mos. 29:15—20) Dessa äktenskap mellan människor som utövade sann tillbedjan utföll också väl.
I verkligheten kan det finnas bara ett bibliskt skäl till att en kristen gör invändningar mot ett äktenskap under en sådan anordning. Vad är det? Det skulle vara i det fall då det krävdes att man skulle gifta sig med en person som inte trodde på den sanne Guden, Jehova, och inte var lärjunge till Guds Son, Jesus Kristus. — Jämför 5 Moseboken 7:3, 4; 1 Kor. 7:39; 2 Kor. 6:14.
Det som sägs i efterföljande artikel är alltså inte avsett att befrämja anordningen med sällskapande och uppvaktning och inte heller att avvisa rådande sedvänjor i många länder eller att förringa deras värde. Avsikten är i stället att ge sunda råd från Guds ord i synnerhet åt unga människor i länder där sådana sedvänjor med sällskapande och uppvaktning förekommer.
Tonårsäktenskap
Efterföljande artikel är först och främst riktad till unga människor, men syftet med den är inte att uppmuntra till tidiga äktenskap. Fakta visar att sannolikheten för att tonårsäktenskap skall bli framgångsrika helt enkelt inte är lika stor som för äktenskap där den ena eller båda kontrahenterna har uppnått en mera mogen ålder. En sociolog har gett denna kommentar: ”Undersökningar visar att tonårsäktenskapen karakteriseras av en hög skilsmässofrekvens och en högre grad av olyckliga förhållanden i jämförelse med äktenskap som ingåtts vid högre ålder.”
Å andra sidan finns det ingen biblisk grund för att avgörande bestämma att det inte alls bör förekomma äktenskap mellan yngre människor. I allmänhet medger lagen i de olika länderna föräldrarna rätt att utöva sitt mogna omdöme för att fatta beslut i enlighet med vad de menar vara till barnens bästa och leda till största lycka och gagn för dem. De kan besluta att låta sina söner eller döttrar, som de är förmyndare för, gifta sig eller inte låta dem göra det. De många problemen i vår tid och det stora antalet misslyckade äktenskap bör helt visst förmå dem att vara försiktiga. Det bör likaså få tänkande unga människor att vara försiktiga — hellre än att gifta sig förhastat och få ångra sig hela livet. Du är dåraktig om du rusar igenom en dörr bara därför att den är öppen, när du inte riktigt vet vad som finns på andra sidan.
Framför allt kommer den som är förståndig, vare sig han är ung eller gammal, att söka Guds vägledning. Ja, ”befall dina verk åt HERREN [Jehova], så hava dina planer framgång”, ty ”människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg”. — Ords. 16:3, 9.