Samvetsgrann i att göra gott mot alla
OM DU arbetade i en köttaffär, skulle du då kunna sälja ett stycke skämt kött? Eller skulle du kunna ge en fotgängare anvisning att sent en kväll gå på en gata som du visste ledde genom ett mycket farligt område med utbredd brottslighet?
Det är inte sannolikt att du skulle göra det. Varför inte? Ett skäl är att ditt samvete — din inre känsla för det som är rätt och orätt — säger dig att dessa handlingar är orätta.
Men en person kan också, på grund av sin fostran och sin miljö, göra sådant som enligt Guds lag är orätt, utan att detta oroar hans samvete. En kristen bör emellertid med rätta göra justeringar, när han lär känna hur Gud betraktar förhållandena. Hans inre känsla för det som är rätt och det som är orätt bör förmå honom att göra det som behagar Gud. Gör ditt samvete detta? Är du samvetsgrann i fråga om att göra gott mot alla? — Gal. 6:10.
Odling av tobak
På senare år har det skrivits mycket om tobak och om hur hälsofarlig tobaken är. Ja, i ett uttalande från ett läkarförbund i Storbritannien heter det om detta: ”Cigarrettrökning är nu en lika framträdande dödsorsak som de stora epidemiska sjukdomarna, sådana som tyfus, kolera och tuberkulos, som drabbade tidigare generationer i detta land.” Och den som fortsätter att röka lever inte i överensstämmelse med den bibliska förmaningen att han skall ”rena ... [sig] från allt som befläckar vare sig kött eller ande” och fullborda sin ”helgelse i Guds fruktan”. — 2 Kor. 7:1.
Kan vi, i betraktande av detta, tänka oss att Gud finner behag i att någon odlar tobak, som ju i själva verket långsamt förgiftar människor och skadar deras hälsa?
Många kristna har på senare månader och år dragit slutsatsen att de för sitt samvetes skull inte kan odla tobak. En biträdande tjänare i Jehovas vittnens församling i Harrodsburg i Kentucky i USA skriver:
”I tjugoett år hade tobaken varit vår huvudsakliga inkomstkälla. Sedan vi på senare år kommit till kunskap om bibelns sanning, har vi känt på oss att det inte är rätt att odla tobak, eftersom rökning är emot bibelns principer. Men det var inte förrän i april 1971 som vi bestämde oss för att inte längre odla tobak. Följande år, 1972, arrenderade vi ut vår tobakskvot, den rättighet att odla en viss mängd tobak som vi blivit tilldelade av myndigheterna.
Men nu tillåter våra samveten oss inte heller att göra detta, eftersom det skulle betyda att vi ändå fick inkomster genom tobak. Därför har vi beslutat att helt och hållet avstå från vår rätt att odla tobak.”
Skulle du fatta ett liknande beslut, om du var tobaksodlare? Jehovas vittnen har inte försökt ställa upp regler och föreskrifter för vad en människa kan eller inte kan göra i frågor som gäller anställning och förvärvsarbete. Men i ett antal fall har enskilda människor av sina samveten förmåtts att lida materiell förlust hellre än att ha något med tobaksodling att göra. En äldste i församlingen i Stanford i Kentucky förklarar hur han kom att känna det i fråga om att ha någon del i att odla tobak:
”Under de tretton senaste åren har jag arrenderat ut min tobakskvot och fått hälften av intäkterna. Men nu kan jag inte längre finna att det är rätt att få inkomst genom en produkt som har bevisats vara skadlig för hälsan. För mitt samvetes skull kan jag inte ens överlåta min tobakskvot åt någon annan jordbrukare — inte ens om jag underlät att ta emot någonting i gengäld. Jag har beslutat att inte alls ha någonting med tobak att göra på något sätt.”
Ett Jehovas vittne i Brooks i Kentucky skriver: ”Så snart jag i Vakttornet såg bilden med mannen och tobaksbalen och frågan: ’Är det konsekvent att tala om kärlek till nästan och ändå framställa tobak, som kan ödelägga ens nästas hälsa?’, var saken avgjord för mig. Jag sådde lucern på den mark jag hade odlat tobak på. Jag skall aldrig mer ha med tobak att göra i någon form.”
Ett trosprov
För somliga människor är det emellertid inte lätt att företa en sådan ändring. Hela deras livsuppehälle har berott på tobaken. Det har krävts verklig tro av dem för att bevara ett rent samvete. Detta visas av exemplet med den kristne äldste i Wilmore i Kentucky som skriver:
”Jag lämnar gården efter många år. Vi har uppfött boskap och odlat spannmål och tobak. Vi har arrenderat marken, och markägaren vill att vi skall fortsätta att odla tobak. Sedan vi noga begrundat det Vakttornet hade att säga om samvetet, kan vi inte längre odla tobak, eftersom vi inser att detta inte skulle vara i överensstämmelse med att vi visar kärlek till vår medmänniska.
Jag är inte fysiskt i stånd att ha ett vanligt arbete. Vi har för avsikt att snart lämna gården, och både min hustru och jag vet att vi med Jehovas hjälp kommer att kunna sörja för oss själva under den korta tid som återstår för denna gamla tingens ordning.”
Om ditt samvete under motsvarande omständigheter hade reagerat på detta sätt, skulle du då ha tro till att göra en sådan förändring i fråga om ditt förvärvsarbete? Hur skulle det vara, om du hade en stor familj att försörja? Ett Jehovas vittne i församlingen i Williamstown i Kentucky förklarar varför han fattade detta personliga beslut:
”Min hustru och jag och sex barn har i åratal bott på en farm i Owen County i Kentucky. I mitt arbete ingick att på tre tunnland mark sätta ut tobaksplantor och sköta om dem och därtill att på farmen arbeta som snickare, ett arbete som till stor del bestod i att bygga om tobakslador. Jag fick ett hem för min hustru och mina barn som en del av betalningen från min arbetsgivare, och detta gjorde att vi kunde känna oss säkra och vara fria från ekonomiska problem.
Men när jag i The Watchtower för 1 oktober 1972 [Vakttornet för 15 mars 1973] läste artikeln om samvetet, förstod jag att jag inte skulle kunna fortsätta att odla tobak eller arbeta på tobakslador och äga ett gott samvete inför Jehova. Vid första tillfälle förklarade jag därför för farmens föreståndare att jag av samvetsskäl inte skulle kunna odla tobak längre och inte heller arbeta i tobaksladorna, och han godtog detta.
Jag inser helt och fullt att detta betyder att vi måste flytta ut ur det hus på farmen som min arbetsgivare har ordnat med och att jag måste hitta ett annat förvärvsarbete för att kunna försörja min familj. Jag känner inte några tvivel eller farhågor inför att göra denna förändring, eftersom jag vet att Jehova verkligen tar vård om dem som är villiga att lyda honom.”
I andra fall har personliga samvetsbeslut förmått ett antal Jehovas vittnen att säga upp anställningar på företag som framställt cigarretter och cigarrer. En av dem, en kvinna som i sexton år varit anställd på en cigarrfabrik i Kingston i Pennsylvanien, förklarade hur hon kände det: ”Att tillverka cigarrer betydde att man inte levde enligt Jesu befallning att man skall älska sin nästa som sig själv.”
Hasardspel och samvetet
Hur förhåller det sig med hasardspel? Skulle främjande av sådant också i själva verket kunna jämföras med att anvisa en människa till ett område där hennes liv skulle vara i allvarlig fara?
En man i Las Vegas, som under lång tid varit anställd i en spellokal och arbetat upp sig och blivit föreståndare för flera andra anställda, framhåller: ”Hasardspel underblåser snikenhet. Jag har sett hur de anställda här stjäl från varandra och från kasinot. Människor förlorar hem, familjer och all självaktning genom hasardspelet.”
Denne spelledare i Las Vegas hade en inkomst på 25.000 dollar om året. Men så började han studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen och lärde känna Guds syn på olika angelägenheter. Han insåg att han aldrig skulle kunna bli en sann efterföljare till Jesus Kristus medan han tog del i arbete som var direkt förbundet med hasardspel. Som ett steg mot att få ett rent samvete lämnade han sin anställning och skaffade ett annat arbete. Det finns många liknande erfarenheter. En man bosatt i Reno i Nevada skriver:
”Min hustru och jag var spelledare i Harold’s Club, och vi hade funnit oss väl till rätta i världens handlingssätt. Det var inte ovanligt att en tillmötesgående spelledare tog hem flera hundra dollar efter ett spelskift. Lågt räknat var vår gemensamma årsinkomst 40.000 dollar.
Därpå, år 1968, fick vi privilegiet att lära känna sanningarna i Guds ord. Efter ett antal bibelstudier insåg vi att vi måste byta sysselsättning. Eftersom jag inte hade någon utbildning eller någon särskild yrkeskunnighet, fann jag det först svårt att få tag på en tillfredsställande anställning, men sedan jag hållit ut i mina ansträngningar och i bön till Jehova, blev jag lastbilschaufför, och nu är jag i stånd att på tillfredsställande sätt försörja min familj.”
Hur samvetsgrann är du i fråga om att göra gott mot alla? Skulle du vara villig att ge upp en välbetald anställning för att undvika arbete som direkt bidrar till att uppmuntra snikenhet och omoraliskhet?
Att visa respekt för liv
Kan man ta del i att tillverka förstörelsebringande vapen och samtidigt göra gott mot alla? Skulle ditt samvete tillåta dig att ta del i att framställa vapen?
En man i Förenta staterna som var anställd i ett företag inom krigsindustrin oroades av denna fråga, när han började studera bibeln. ”Medan jag fortsatte att studera”, förklarade han, ”tänkte jag så här: Om någon skulle fråga mig var jag arbetade, hur skulle jag då kunna säga honom att jag älskade min nästa, när jag har del i att framställa sådant som är till skada för andra?” Därför slutade han sitt välbetalda arbete och skaffade en annan anställning.
Många andra har handlat på liknande sätt. En förman för underhållsarbeten vid en militär anläggning i Albany i Georgia skaffade sig annat arbete, eftersom han insåg att han inte längre kunde vara förbunden med krigsförberedelser, om han ville vara en efterföljare till Jesus Kristus, Fridsfursten. (Jes. 2:2—4; 9:6, 7) En man som arbetade vid en flygbas slutade av liknande skäl. ”Jag utför nu underhållsarbete på andra ställen och får ungefär hälften av den lön jag brukade ha”, förklarar han.
Varje människa måste fatta många beslut som har med hennes uppförande och val av anställning att göra. Det finns sådant som uttryckligen fördöms i bibeln, till exempel stöld och lögn. (Ef. 4:28; Kol. 3:9) Det finns bibliska principer som visar att det inte är tillbörligt att vi befläckar våra kroppar, och det anger tydligt att det är orätt att vi befläckar våra kroppar med skadliga produkter, till exempel tobak. — 2 Kor. 7:1.
Men i somliga områden finns det inte några klart uppdragna linjer, och därför måste var och en ledas av sitt eget samvete i fråga om vad han skall göra. Hur kommer vi att reagera, när vårt samvete oroas av sådant som vi gör? Hur mycket kommer vår kärlek till nästan att påverka de beslut vi fattar? Är vi villiga att göra uppoffringar för att kunna göra det som behagar Gud och vidmakthålla ett rent samvete? Jehova Gud kommer att i sin rättfärdiga nya ordning till evig tid välsigna dem som handlar så att de har ett rent samvete inför honom. — 1 Joh. 2:17; 2 Petr. 3:13.