När man bör vara som ett barn
VEM vill vara som ett barn? Är det inte mest önskvärt att vara fullvuxen, mogen? Jo, det är det verkligen, och aposteln Paulus visade också det när han skrev: ”När jag var barn, brukade jag tala som ett barn, tänka som ett barn, resonera som ett barn; men nu då jag har blivit man, har jag lagt bort ett barns karakteristiska drag.” — 1 Kor. 13:11, NW.
Det är nyttigt och nödvändigt med fysisk, mental och även känslomässig mogenhet, men det finns likväl ett slag av mogenhet som är ännu viktigare. Vad är det? Att vara andligt fullvuxen eller äga andlig mogenhet. Detta slag av mogenhet gör att man kan skilja mellan gott och ont, rätt och orätt. Denna mogenhet gör att en kristen kan förbli ståndaktig och stå fast trots motstridiga läror, frestelser och påtryckningar. Andlig mogenhet gör att vi kan hålla oss ”vakna, stå fasta i tron, skicka ... [oss] som män, bli starka”. — 1 Kor. 16:13, NW; Hebr. 5:14.
På grund av att andlig mogenhet är nödvändig för de kristna, uppmanas de: ”Bli inte små barn i förståndsförmågor, ... bli ... fullvuxna i förståndsförmågor.” (1 Kor. 14:20, NW) Ja, Jesus Kristus ”gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelieförkunnare, några som herdar och lärare, i syfte att uppnå de heligas återförande till rätta, för arbete som tjänare, för uppbyggandet av den Smordes kropp, till dess vi alla når fram till ... en fullvuxen man ... så att vi inte längre skulle vara barn”, ostadiga och lätta att utnyttja. — Ef. 4:11—14, NW.
Men jämte allt detta visar bibeln också att det är vissa avseenden i fråga om vilka det är synnerligen önskvärt att vara som ett barn, som ett litet barn. Vilka förhållanden är det, och varför är det viktigt att vara likt ett barn i fråga om dem?
Barn i fråga om uselhet
En betydelse i vilken bibeln förespråkar att de kristna skall vara som barn är när det gäller ondska. När aposteln Paulus skrev: ”Bli inte små barn i förståndsförmågor”, tillfogade han således omedelbart orden: ”men var barn i fråga om uselhet.” — 1 Kor. 14:20, NW.
Det råder inte något tvivel om det — uselhet är någonting som de kristna inte behöver erfarenhet av och inte bör önska erfarenhet av. När det gäller att vara skicklig i att bedra andra, uppträda som skrymtare eller utmärka sig genom sexuell omoraliskhet eller perversitet, då är det i allra högsta grad önskvärt att de kristna är som barn — oskyldiga, oerfarna.
I vår tid går tendensen inom nöjesvärlden ut på att vara ”mogen” i fråga om uselhet. Detta understryks av det amerikanska systemet för klassificering av filmer. I stort sett förefaller det som om man jämställer mogenhet med obscenitet och sexuella förehavanden som fördöms i Guds ord. De kristna som önskar rätta sig efter rådet att vara barn i fråga om uselhet gör alltså väl i att vara försiktiga med filmer som är avsedda för en ”mogen” publik.
Rådet att vara som barn, när det gäller uselhet, är således tillbörligt! Hur kan man förbli i detta ärbara tillstånd? Det är till stor hjälp att ge akt på sitt umgänge. ”Låt er inte vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Detta betyder att man undviker att vara tillsammans med otuktiga, äktenskapsbrytare, homosexuella och sadister i verkliga livet och att man gör det i den utsträckning man kan. Men det betyder också att man håller sådana borta från sitt sinne genom att inte tänka på dem, läsa om dem för att få sinnlig njutning, se på dem på TV-rutan eller filmduken. Människohjärtat är förrädiskt och kan lätt få smak för sådant och frestas att gå längre än till att njuta av det i fantasin, så att man verkligen tar del i det. Det är mycket bättre att undvika alla sådana frestelser genom att fortsätta att vara barn i fråga om uselhet. — Jer. 17:9; Fil. 4:8.
Barn i fråga om barnalik förtröstan
Vid ett tillfälle bad Jesus: ”Jag prisar dig offentligen, Fader, himmelens och jordens Herre, för att du omsorgsfullt har dolt dessa ting för de visa och intellektuella och har uppenbarat dem för barn.” Jesus bad på detta sätt omedelbart efter det att de sjuttio evangelister, som han hade sänt ut, hade återvänt glada över det de hade kunnat uträtta, till exempel driva ut demoner. — Luk. 10:17—21, NW.
Jesu anspråkslösa lärjungar var som barn i jämförelse med de högt utbildade, ”visa och intellektuella” skriftlärda, fariséerna och sadducéerna. Men Gud uppenbarade för Jesu lärjungar sådant som Jesu högt utbildade religiösa motståndare inte hade kunnat förstå, och han gjorde det därför att lärjungarna var som barn i ytterligare en betydelse.
Jesus riktade sina lärjungars uppmärksamhet på detta vid det tillfälle då de hade frågat honom: ”Vilken är den störste i himmelriket?” Det är tydligt att han upptäckte ett visst mått av stolthet och ärelystnad då de ställde denna fråga. För att ge dem åskådningsundervisning kallade han till sig ett litet barn och ”ställde det mitt ibland dem och sade: ’Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket’”, mycket mindre vara den störste där! ”Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.” (Matt. 18:1—4) Ja, i stället för att visa stolthet som de ”visa och intellektuella” religiösa ledarna måste lärjungarna visa barnalik ödmjukhet, barnalik förtröstan på sin himmelske Fader, som nu uppenbarade dessa sanningar för dem genom sin Son.
Det är således tydligt att det är viktigt och önskvärt att äga mental, fysisk och känslomässig mogenhet och att detta gäller i ännu högre grad om andlig mogenhet. Men andlig mogenhet kräver att vi ”omvänder oss” och blir som små barn i dessa avseenden: Genom att vara ”barn i fråga om uselhet”, genom att ha barnalik tro och förtröstan och genom att vara fria från ärelysten stolthet. — 1 Kor. 14:20, NW.