Alltid glada i Jehovas tjänst
”Varen glada i HERREN [Jehova] och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.” — Ps. 32:11.
1. a) I vilka avseenden är Jehova utan jämförelse? b) Vilken anordning har Jehova gjort för mänskligheten, och hur har han gjort den?
JEHOVAS kärleksfulla godhet är utan jämförelse! ”Hans under med människors barn” framkallar verkligen tacksamhet i hjärtat och upplivar dem som älskar rättfärdighet att kungöra hans oförlikneliga namn och uppsåt. (Ps. 107:21, 22) Den levande Guden, Jehova, överträffar alla andra gudar i upphöjdhet och vishet. Är inte Jehova vår Skapare och den som ger själva livet? Skapade inte Jehova människan för att hon skulle tjäna honom för evigt i ett behagfullt paradis? Och gjorde inte Jehova, sedan våra otacksamma första föräldrar hade störtat människosläktet i synd och död, den underbara, oförtjänta anordningen genom Kristus för att återlösa mänskligheten från dödens makt? Vilken glädje är det inte att i denna tid se det ”tecken”, som visar att denne uppväckte Son härskar i himmelriket, medan han gör sig beredd att sopa bort all ondska från jorden! Mycket snart, i det återställda paradiset, kommer allt som andas att återigen lovprisa Jehova. — Jes. 42:8; 1 Mos. 2:7—9; Joh. 11:25, 26; Hebr. 1:1—3, 13.
2. Vad har alltid varit hela mänsklighetens främsta behov?
2 Vilken ojämförlig glädje ligger det inte i att tjäna Jehova Gud! Denna tjänst är också ett behov för alla som önskar komma in under hans nya ordnings eviga välsignelser. Ja, hela mänsklighetens främsta behov har alltid varit och är fortfarande att tjäna Jehova. Det forntida Israel uppmanades att tjäna Jehova av allt sitt hjärta och av all sin själ. (5 Mos. 11:13) Den nybildade kristna församlingen tjänade varje dag ”med stor fröjd och hjärtats uppriktighet”. (Apg. 2:46, NW) Och när profeten Jesaja såg fram emot hur Gud skulle skapa en ny ordning för människosläktet, uppmanade han oss i denna tid att ”fröjdas och jubla till evig tid” och att tjäna Gud med ”jubel” och ”fröjd”. — Jes. 65:17, 18.
3. Hur skiljer sig det stora Babylons tillstånd från de sanna kristnas tillstånd i vår tid?
3 Gläder sig människovärlden i denna tid? Vad säger oss den internationella situationen och tillståndet inom det egna landet? ”Födslovåndorna” eller ”nödens våndor” (NW), som Jesus förutsade skulle känneteckna slutet på den nuvarande tingens ordning, blir för varje dag allt kvalfullare. (Matt. 24:3—12) Kristenhetens religiösa ledare finner att deras på Babylon grundade institutioner och läror inte längre kan hålla samman de oregerliga hjordarna. Följaktligen klagar protestantiska pastorer över tomma kyrkor, och påven Paul VI beklagar den kris inom prästerskapet som orsakar honom ”stor sorg och smärta”. Det är alldeles som Jehova har förutsagt: ”I skolen ropa av hjärtats smärta och kvida av en förkrossad ande.” (Åk) Å andra sidan är det så att de kristna som står på bibelns grund, Guds eget folk, äter till fullo av ett överflöd av andlig föda, dricker till fullo av livgivande bibliska sanningar och ropar ”av fröjd på grund av hjärtats goda tillstånd”. (NW) De är styrkta till glädjefylld tjänst för Jehova och till att kungöra hans frälsning på hela jorden, ”ty han har gjort härliga ting”. — Jes. 65:13, 14; 12:2—5.
4. Hur och varför bör vi ge uttryck åt uppskattning av Jehovas anordning?
4 Denna glädjefyllda tjänst för Jehova är en nödvändighet för alla som söker evigt liv i den kommande tingens ordning. (Mark. 10:28—30) Denna tjänst kan man inte underlåta att ta del i utan att lida förlust eller skada. Jehovas underbara, kärleksfulla anordning, som gjorts för mänskligheten genom hans Son, manar alla att ge uttryck åt uppskattande tacksamhet. (Rom. 11:33—36) Det hela och fulla djupet av denna uppskattning kan man visa bara genom att tjäna Jehova på hans sätt, kungöra för andra de goda nyheterna om Riket. Långt före denna kritiska ”ändens tid” uttryckte aposteln Paulus det på följande sätt: ”Ett tvång är mig pålagt. Ja, ve mig, om jag inte kungjorde de goda nyheterna!” — 1 Kor. 9:16, NW.
Slavtjänst med glädje
5. Vad är inbegripet i överlämnandet åt Jehova?
5 De som kommer att verkligen älska och uppskatta Jehova överlämnar sig åt honom. Vilket privilegium detta är — att ge sig själv och sitt allt åt den högste personen i hela universum — den kärleksfulle Guden! (Neh. 9:5, 6) Allt vi har av värde kommer ju i verkligheten från Jehova. Är det då inte passande, ja, absolut nödvändigt, att vi betalar tillbaka till honom av detta överflöd? (Job 41:2; Ps. 116:12, 13; Jak. 1:17) Genom överlämnandet kommer vi i slavtjänst under vår Skapare, blir underställda hans ledning. I likhet med forntidens Josua, som tillbad Jehova ”klanderfritt och i sanning”, kan överlämnade familjeöverhuvuden i vår tid tillkännage: ”Vad mig och mitt husfolk beträffar, så skall vi tjäna Jehova.” — Jos. 24:14, 15, NW.
6. Är slavtjänst för Jehova en tung börda? Förklara.
6 Är denna slavtjänst under Gud en börda som bör undvikas? Absolut inte! Underdånighet under Jehova och hans lag kan inte föra med sig någonting annat än välsignelse och glädje. Runt omkring oss på jorden blomstrar och frodas allt levande i Guds skapelse under den gudomliga lagen. I bergspredikan uppmanar Jesus oss: ”Ta lärdom av liljorna på marken, hur de växer: de mödar sig inte, ej heller spinner de, men jag säger er att inte ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dessa.” (Matt. 6:28, 29, NW) Om liljorna på marken, som utvecklas enligt inneboende lagar för tillväxt, kan uppvisa sådan härlighet att en människa blir andlös av förundran, hur mycket mera välbehaglig i Jehovas ögon är då inte den moraliska skönheten hos de människor som upprätthåller hans rättfärdiga lagar och principer! Slavtjänsten under Guds skaparverks lagar är inte någonting som är svårt för allt som lever på denna jord utan är i stället en välsignelse, och på liknande sätt medför den slavtjänst som den kristne påbörjar när han överlämnar sitt liv åt sin Skapare, enbart tillfredsställande glädje och till slut evigt liv. — Ps. 104:24; 145:16, 17.
7. a) Hur blir de som kommer i slavtjänst under Gud belönade? b) Vilka faror kan kräva positiva åtgärder?
7 De som befinner sig i slavtjänst under Gud finner att livet har mening, skönhet och uppsåt. Det ligger en ojämförlig glädje i att göra Guds vilja, tjäna honom dagligen. Det ger en tillfredsställande visshet om att man har Guds välsignelse. (Ords. 10:22) Men en praktfull blomma på marken kan dödas av förorenad luft eller jord, och på liknande sätt kan också den kristna tillväxten hämmas genom intrång från Satans ande, som finns i ”luften”, dvs. omoraliska tankar, materialismens missräkningar och ett utsvävande liv. Varken människan eller hennes Skapare får någon glädje genom sådana föroreningar. Om inte gifterna utplånas och ersätts med hälsobringande näring, kommer den sjuka växten att förtvina och dö. — Upp. 16:17; Jud. v. 12; 2 Tim. 1:13, 14.
8. Varför är det gagneligt att hysa respekt för Guds lagar?
8 Det kan hända att vetenskapsmännen hatar att medge det, men de måste ändå ständigt erkänna att människan står som en slav under Guds lagar beträffande fysiken. Var och en som går utanför de gränser dessa lagar ställer upp utsätter sig för olycka. I det skadade rymdskeppet Apollo 13 hängde de tre astronauternas liv på en tråd, medan de och deras medhjälpare på jorden desperat kämpade för att hålla rymdskeppet inom den ram som Skaparens lagar ställer upp för att det skulle kunna återvända säkert och tryggt till jorden. I själva verket var deras grundproblem att de hade gått utanför den store laggivarens angivna uppsåt: ”Vad himlarna angår, så tillhör himlarna Jehova, men jorden [inte den yttre rymden] har han gett åt människors söner.” Överlämnade kristna hyser respekt för Guds lagar beträffande fysik och moral. — Ps. 115:16, NW.
Andra teokratiska band
9. Hur skiljer sig överlämnandet i den kristna församlingen från överlämnandet i det forntida Israel?
9 År 1513 f.v.t. bands hela Israels nation till Jehova genom överlämnande. Alltifrån födelsen var varje israelit en del av denna överlämnade nation. Situationen är emellertid annorlunda i det andliga Israel, som befinner sig i det nya förbundet, på så sätt att varje individ måste växa upp i exakt kunskap och uppskattning för att göra ett personligt överlämnande åt Jehova. — Ef. 3:14—19.
10. Hur kan principer som var tillämpliga i Israel vara till gagn för oss i denna tid? Ge exempel.
10 De principer som tillämpades i det forntida Israel lär oss emellertid mycket som är praktiskt för den kristna församlingen i denna tid. Barn måste till exempel fortfarande vara undergivna sina föräldrar, och föräldrarna kan, när det gäller fostran av barnen, ta till hjärtat de lagar som gällde i Israel. När bör denna fostran börja? Ja, när började den i Israel? Skildringen visar oss att ”de små” (NW) alltifrån sina tidigaste år skulle vara med vid Guds folks sammankomster. (5 Mos. 29:10—13; 31:12; 2 Krön. 20:13) Denna princip tillämpades i den första kristna församlingen, eftersom Lois och Eunice gav Timoteus undervisning från de heliga skrifterna, så att han kände dem. — Från fem års ålder? Från tre års ålder? Från ett års ålder? Nej, utan från hans ”tidiga barndom”. — 2 Tim. 1:5; 3:15, NW; se också Lukas 1:80; 2:40—52.
11. Vilket värde ligger det i att fostra de unga alltifrån den tidiga barndomen?
11 Varför skulle små barn — även späda barn — förvägras sin andel i den teokratiska anordningen? Om man inte från deras tidiga barndom talar med dem om vår underbare Gud, öppnar man dörren för olyckan. Och om de alltifrån den tidiga barndomen tas med till kristna möten, kommer de, när de växer upp, att inse att dessa är en del av det kristna levnadssättet. — Ords. 4:1—13.
12. a) Vilken anvisning ger Skriften beträffande tuktan av barn? b) Hur kan föräldrar visa kärleksfull omtanke om andra?
12 Men hur förhåller det sig om föräldrarna lär känna sanningen först sedan barnen har börjat växa upp? Då kan det uppstå problem. Men föräldrar som älskar sina barn bör utan dröjsmål fostra dem på teokratiskt sätt. (Ords. 22:6; 23:13, 14) Instinktens lagar driver björnmamman att daska till sin unge som gör fel, och Guds lag som finns tydligt uttryckt i hans ord kräver att människor som är föräldrar skall tukta sina barn — inte i vrede eller med irriterande gnat, utan resonligt och av kärlek. (Ef. 6:4) Intill dess denna tuktan gör verkan kan föräldrar också visa kärleksfull omtanke om andra genom att sitta på någon plats i Rikets sal, där ostyriga barn är minst störande.
13. Vilket värde ligger det i undervisning och övning i hemmet, och hur kan man ge detta?
13 Den tuktan som medför bästa resultat är den som ges dagligen i hemmet. Här kan den kärleksfulle föräldern ta sig tid att ingjuta respekt för lagar och principer, resonera med de små, besvara frågor, bygga upp kärlek till familjeanordningen och respekt för den teokratiska anordningen i Jehovas världsomfattande familj. (5 Mos. 11:18, 19; 32:45, 46) Barnen kan övas att sitta stilla tillsammans med en kärleksfull förälder i fem minuter, femton minuter, trettio minuter — medan bibliska hjälpmedel används för att ljuda in i små hjärtan de intressanta händelser och anvisningar som finns i bibelns skildring. (Gal. 6:6; Ps. 78:4) Vakttornet har innehållit artiklar som varit särskilt avsedda att läsas för barn. Föräldrar har gjort gott bruk av dessa för att hos de unga bygga upp uppskattning av andliga ting. Ja, det betyder ansträngning från föräldrarnas sida. Det krävs planering och tid. Men den dagliga övningen av de små kommer att bygga upp familjesammanhållningen. De unga kommer att älska föräldrarna för deras kamratskap och för de offer de har gjort för de ungas skull. De kommer att uppmuntras att själva bli nyttiga, i det de växer upp moraliskt, andligt och teokratiskt så att de själva kan överlämna sig åt Jehova Gud. — 5 Mos. 29:29.
14. Hur kan värdefulla band stärkas?
14 Det band som genom överlämnandet binder oss till Jehova kräver respekt för andra band — familjebandet, äktenskapsbandet, kärlekens band i den kristna församlingen. (Ef. 5:33; 6:1—4; Kol. 3:14) Tänk på allt som Guds folk kan göra tillsammans! En familj kan dryfta dagens text ur bibeln och på det sättet få en daglig välsignelse alldeles som den största av alla familjer: Betelfamiljen i Brooklyn med mer än 1.500 medlemmar. Vid måltiderna och andra tillfällen då hela familjen är tillsammans kan man dryfta intressanta bibliska frågor, artiklar i Vakttornet och Vakna! eller erfarenheter från tjänsten på fältet. Man kan som familj ägna sig åt någon nyttig hobby eller göra utflykter tillsammans. Om familjen ännu inte har blivit enad i studium av Jehovas ord, kan man göra mycket av detta i gemenskap med kristna bröder och systrar. — Matt. 19:29; Rom. 12:13.
15. Hur bör vi betrakta det band vi får genom överlämnandet?
15 Är detta band som överlämnandet innebär hårt och besvärligt? Nej, det är i stället en beständig glädje, eftersom det ger vederkvickelse och tillfredsställelse, som andra som tillhör människovärlden inte får del av. — Matt. 11:28—30.
Rikets intressen
16. Vad bör vara vårt uppehållande intresse i livet? Varför det?
16 Vilka intressen har vi? Bör inte vår Gud, Jehova, ha den första och förnämsta platsen i vårt liv? Vi önskar känna denne kärleksfulle Gud, så att vi kan likna honom. Hans underbara egenskaper avspeglas i hans Son, Jesus Kristus, som, medan han var på jorden, gjorde sin himmelske Fader känd. (Joh. 1:14, 18; 8:19; 15:15; 17:3—6) Bör vi vara mindre nitiska än vårt föredöme när det gäller att förhärliga Jehovas namn? Jesus förklarade: ”Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.” (Joh. 4:34) Detta bör vara också vår mat och vårt uppehållande intresse i livet. Om vårt främsta intresse är Jehova och hans tillbedjan och om vi älskar sanningen, då kommer vi verkligen att glädja oss över att ägna vår Gud odelad hängivenhet. — 5 Mos. 6:4—7; Mark. 12:28—30.
17, 18. a) Vilka intressen beträffande moralen har de som älskar Jehova? b) Vilken kontrast kan man lägga märke till mellan dem som älskar och dem som ignorerar Guds principer beträffande moralen? c) Hur kan vi åtnjuta fred med Gud?
17 Den kristnes intressen måste vara moraliska, vara i överensstämmelse med Jehovas rättfärdiga lagar. ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont”, säger psalmisten. (Ps. 97:10, NW) Jehova kommer inte att tolerera det som är ont. Detta visades tydligt på Mose tid, då Israel i omoraliskhet slöt sig till Baal-Peor. Jehova dödade 24.000 israeliter genom en hemsökelse, och hemsökelsen upphörde först då den rättrådige Pinehas vidtog en positiv åtgärd genom att sticka ett spjut genom den omoraliske Simri och hans midjanitiska ”flickvän”. Prästen Pinehas hatade det som Jehova hatar och handlade i överensstämmelse därmed. Många präster i vår tid är mycket annorlunda, vilket meddelanden i pressen ofta visar. Ett AFP-meddelande, daterat den 5 juni 1970, beskrev till exempel ”ett synnerligen förståelsefullt sammanträffande” mellan de homosexuellas förening i Nederländerna och en kardinal, den romersk-katolska kyrkans överhuvud i Nederländerna. Det offentliggjorda samtalsämnet var ”religiös välsignelse” för homosexuella. Hur skulle någon som älskar Gud och älskar rättfärdighet kunna tänka på att ge sig in på homosexualitet — för att inte tala om att sitta ned och underhandla om sådant! — Gal. 5:19—21; Rom. 1:24—27, 32.
18 I denna tid störtar en lavin av omoraliskhet ned över mänskligheten genom olika kanaler för nyheter och underhållning. Men vi behöver inte förena oss med världen i att frossa på denna förgiftade föda för sinnet. Sådant skulle vara ödesdigert! Må vi i likhet med Pinehas vara nitiska i att upprätthålla normerna för moralisk renhet. Må vi fortsätta att åtnjuta frid med Gud genom att livnära våra sinnen med de rena ting som vi får genom hans ord och genom att tjäna honom. — Fil. 4:8, 9.
19. Vilken inställning uppodlar de kristna i motsats till världen?
19 Världen i vår tid har blivit högmodig, oberoende, upprorisk och fordrande. (2 Tim. 3:1—13) Hur skiljer den sig inte från dem som tillber Jehova och uppodlar ödmjukhet och lydnad efter det föredöme Jesus gav! ”Bevara denna sinnesinställning i er, som också fanns hos Kristus Jesus, vilken, fastän han var till i Guds gestalt, inte alls tänkte på att sätta sig i besittning av något, nämligen att han skulle bli jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” (Fil. 2:5—8, NW) Vilket gott exempel för alla som sätter Jehovas rikes intressen först! — Matt. 6:33.
Ta dig till vara för världsliga intressen
20, 21. a) Varför är det lönlöst och till och med farligt att söka världsliga intressen? b) Vilket meningsfullt mål kan man uppnå? På vilket sätt?
20 Vad lever människor för i denna tid? Är det för att behaga Gud? Eller är det för att behaga sig själva? Är det inte så att de flesta försöker få så mycket som möjligt för sig själva under detta korta liv? Somliga samlar på pengar för pengarnas skull. Andra samlar på ägodelar av annat slag. Somliga fördärvar sig moraliskt och fysiskt för att få ”spänning”. Andra strävar efter en hög ställning eller bemärkthet i samhället. Så kortsynt! En av historiens rikaste män, den vise kung Salomo, framhöll: ”När jag så vände mig till att betrakta alla de verk, som mina händer hade gjort, och den möda, som jag hade nedlagt på dem, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind. Ja, under solen finnes intet som kan räknas för vinning.” (Pred. 2:11) Strävar du på liknande sätt förgäves? Eller är ditt mål en varaktig plats i Guds nya tingens ordning?
21 Tilltalas du av världens pråliga, materiella ståt? Om det är så, befinner du dig i fara, eftersom det är missriktat begär, och när ”begäret har blivit fruktsamt, föder det synd”. Inkräktande världsliga intressen kan skära bort mer och mer av en människas liv ända till dess hon är uppslukad av synden. ”När synden har blivit fullbordad, frambringar den i sin tur död.” Men den människa som sätter Jehova först i sitt hjärta och som gör Guds vilja ”förbliver evinnerligen”. — Jak. 1:14, 15, NW; 1 Joh. 2:15—17.
22. Vilken uppskattning av Jesu offer bör vi visa?
22 Genom Jesu dyrbara blod har Jehovas överlämnade vittnen gjorts fria från synd för att bli rättfärdighetens slavar. Må vi därför stå fasta och aldrig på nytt bli förslavade under världsliga intressen! — Rom. 6:17, 18; Gal. 5:1.
Tjänst av ”hjärtat” för Jehova
23, 24. a) Hur kan vi vara välbehagliga för Jehova? b) Varför har många misslyckats i detta avseende i äldre och nyare tid?
23 Enbart läpparnas tjänst når inte upp till Jehovas krav. Jesus påminde sin tids religiösa människor om detta och tillämpade Jesaja 29:13 på dem: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig.” (Matt. 15:8) Det som behagar Jehova är uppriktig lydnad från ett hjärta som känner uppskattning. Det är av hela vårt hjärta och av alla våra övriga förmågor som vi måste älska och tjäna vår ende Gud, Jehova. (Mark. 12:29, 30) Vi måste uthärda med glädje, i positiv tjänst för Jehova, år ut och år in. När Josua tillkännagav sitt hus’ otvetydiga beslut att tjäna Jehova, svarade hela Israel honom: ”Det är otänkbart för vår del att överge Jehova för att tjäna andra gudar. ... Vad oss beträffar, skall vi också tjäna Jehova, ty han är vår Gud.” — Jos. 24:15—18, NW.
24 ”Otänkbart”, sade de. Men senare följde deras avkomlingar verkligen andra gudar. Varför det? Därför att de lät sin kärlek till Jehova försvagas. Deras tjänst förlorade sin positiva syftning. De upphörde med att dagligen tänka på hans ord, upphörde att göra framsteg. De vek tillbaka från sin tro och andlighet. Deras sinnen vändes till världens vägar, och deras samveten förhärdades, så att de inte längre kunde skilja mellan rätt och orätt. Om de hade fortsatt att känna hjärtats glädje i tjänsten för Jehova, skulle olyckan aldrig ha drabbat dem. — 5 Mos. 4:3—10; Jos. 1:7—9; Hebr. 10:36—39; 1 Tim. 4:1, 2.
25. Vad slags barn till Jehova bör vi bli?
25 Detta bör tjäna som en varning för Jehovas folk i denna tid. Hur viktigt är det inte att vi fortsätter att tjäna Jehova med glädje och utan uppehåll! Hur viktigt är det inte att vi regelbundet studerar och kommer tillsammans för att vidmakthålla andligheten och glädjen! Hur viktigt är det inte att vi med glädje omhuldar det oförlikneliga privilegiet att tjäna Jehova som hans vittnen! Kom ihåg att det som Jehova, den som har skapat hela jorden och äger den, gläder sig åt är kärleksfull lydnad för hans vilja. — 2 Mos. 19:5; 1 Petr. 1:13—16.
26. Vilken inställning bör vi ha till a) Guds rike, b) världen och dess nationer och c) förkunnandet av Guds ord?
26 Hela vårt hopp, hela vår tjänst och hela vårt dagliga liv måste koncentreras kring Guds rike. Alla våra värdefulla intressen är Rikets intressen. Vår dagliga bön är att Riket skall komma med sin härliga uppenbarelse av Kristi makt och att Guds vilja skall ske på jorden alldeles som den sker i himmelen. (Matt. 6:9, 10; 2 Tess. 1:6—8) Vi önskar ingenting av världens fördärv, ingenting av styresmännens ängslan, ingenting av nationernas rådlöshet. Nationerna är emot Jehova och hans Smorde, Jesus. Inom kort kommer de att krossas. (Luk. 21:25, 26; Ps. 2:2—9) Mänskligheten närmar sig nu snabbt denna stora ”’vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma”. Må vi, när ”nödens våndor” mer och mer förvärras, likna det första århundradets kristna genom att bedja till Jehova om frimodighet att fortsätta att förkunna hans ord. — Matt. 24:7, 8, 21; Apg. 4:24—30.
27. Hur kan vi uppnå målet evigt liv?
27 Vad önskar vi av livet? Helt visst önskar vi inte leva på den lösa sand som världens moralnormer utgör — de har på sista tiden blivit kvicksand som suger till sig den obetänksamme till tillintetgörelse! Inte heller önskar vi någon andel i världens sönderfallna religion eller dess fördärvade politik, dess ideologier eller hat, dess missräkning eller dess förvirring. Vi önskar leva det verkliga livet, inte sant? Då måste vi älska rättfärdighet och hata det onda, alldeles som Jehova gör, och bygga ”en förträfflig grundval för framtiden”. (Ps. 11:7; Ords. 6:16—18; 1 Tim. 6:17—19, NW) Vi måste fortsätta att överflöda mer och mer i kärlek, i det vi lägger upp skatter i form av kunskap från bibeln och blir ”uppfyllda av rättfärdig frukt” i Guds tjänst. (Fil. 1:9—11, NW) Med målet evigt liv i sikte kan vi då vara förenade i enhet med Kristus Jesus och med alla andra trogna vittnen i att tjäna Jehova ”med fullständigt hjärta och med glädjefylld själ”. — 1 Krön. 28:9. NW.
”Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå. Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd. Och jag skall jubla över Jerusalem och fröjda mig över mitt folk, och där skall icke mer höras gråt eller klagorop.” — Jes. 65:17—19.