Är du en kristen som ger uppmuntran?

FÅ GLÄDJEÄMNEN i livet ger den rena, äkta tillfredsställelsen som man får av att göra något nyttigt för andra. Men du har kanske inte så mycket av denna världens goda att dela ut åt dem som är i nöd. Din tid och dina krafter kan likaså vara ganska begränsade. Men det är en sak som du helt visst kan göra för att visa kärlek till dem som tillsammans med dig tjänar Gud. Du kan vara uppmuntrande.

Att vara uppmuntrande betyder att tala eller handla så att man ökar en annan människas tillförsikt och hopp. Att vara uppmuntrande betyder att styrka hjärtat.

Genom uppmuntran kan du hjälpa andra att uthärda, att hålla ut, att undvika att bli sådana som slutar upp att tjäna Gud. På så sätt hjälper du dem att vara bättre kristna. Många har gjort denna iakttagelse: ”Tillrättavisning gör mycket, men uppmuntran gör mer. Uppmuntran efter kritik är som solsken efter en regnskur.”

Exempel på personer som gett uppmuntran finns i överflöd i bibeln. En natt, sedan aposteln Paulus av romerska soldater räddats från att slitas i stycken av stridande fariséer och sadducéer, visade sig Herren Jesus för honom och sade: ”Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.” (Apg. 23:11) Hur styrkande måste inte detta ha varit för Paulus under denna prövosamma tid!

Paulus själv uppmuntrade de kristna i Macedonien ”med många ord”. Hela böcker i bibeln, till exempel Hebréerna och Petrus’ första brev, skrevs i hög grad som ”uppmuntran” åt medkristna. — Apg. 20:2; Hebr. 13:22; 1 Petr. 5:12; NW.

Guds tjänare får gång på gång rådet att vara uppmuntrande: ”Stärken maktlösa händer, given kraft åt vacklande knän. Sägen till de försagda: ’Varen frimodiga, frukten icke.’ Se, eder Gud kommer ... och frälsar eder.” (Jes. 35:3, 4) Ett viktigt skäl till att de kristna förmanas att komma tillsammans är att de då ”uppmuntrar varandra, och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig”. — Hebr. 10:25, NW.

Uppmuntran fyller ett livsviktigt behov

Ja, få ting är så nödvändiga — och så välkomna — för Guds tjänare som uppmuntran. Eftersom de inte är någon del av världen, möter de motstånd och ofta hätsk förföljelse. (Joh. 15:18—21) Ibland tycks sådan behandling göra dem modlösa, alldeles som det var med profeten Jeremia. (Jer. 20:9) Uppmuntran kan ge dem den extra kraft de behöver för att hålla ut trots sådant motstånd. Av det skälet uppmuntrade Paulus och Barnabas ivrigt sina kristna bröder i Lystra, Ikonium och Antiokia i Pisidien ”att stå fasta i tron och sade dem, att det är genom mycken bedrövelse, som vi måste ingå i Guds rike”. — Apg. 14:22.

Personliga problem kan uppsluka somliga — ekonomiska svårigheter, missförstånd eller kanske slitningar som beror på oförenlighet mellan personligheter. Fysisk sjukdom eller helt enkelt brist på livskraft kan också göra att en kristen behöver uppmuntran. Aposteln Paulus hade en plågsam ”törntagg i köttet”. Men uppmuntran från Herren gjorde det möjligt för Paulus att känna sig stark trots denna svaghet. — 2 Kor. 12:7—10, NW.

Ytterligare andra kan behöva uppmuntran därför att omständigheter som ligger utanför deras kontroll begränsar deras andel i den kristna tjänsten, till exempel kungörandet bland allmänheten av budskapet om Riket. Men om de gör allt de förmår, bör de då inte uppmuntras? Lovordade inte Jesus den änka som bara var i stånd att ge två skärvar? — Luk. 21:1—4.

Hur man är uppmuntrande

Hur kan du vara uppmuntrande? Först och främst genom att föregå med gott exempel. Gärningar säger mycket mer än ord. Genom att ådagalägga sådana andens frukter som kärlek, glädje och frid kan du i hög grad vara uppmuntrande för andra. Och hur är det med möjligheterna att vara uppmuntrande genom att besöka en sjuk medkristen? Är inte det vad ”fåren” i Jesu liknelse gjorde? — Matt. 25:35—40.

Det förhåller sig på samma sätt när det gäller att visa nit i andra grenar av den kristna tjänsten. Om du till exempel är verksam med att predika de goda nyheterna om Guds rike trots ett sådant hinder som dåligt väder, kan du mycket väl uppmuntra andra att efterlikna ditt goda exempel.

Du kan vara uppmuntrande genom att helt enkelt vara närvarande vid möten bland Guds folk. När aposteln Paulus såg de bröder som hade kommit från Rom för att möta honom, ”tackade han Gud och fick nytt mod”. (Apg. 28:15) Ett vänligt leende eller en glad hälsning kan för en bedrövad själ betyda mycket mer än du föreställer dig. Och ännu effektivare är uppbyggande ord som grundar sig på tro på Guds ord. Paulus längtade efter att se sina bröder i Rom för att ”det må ske ett ömsesidigt utbyte av uppmuntran bland er, för var och en genom den andres tro, både er och min”. — Rom. 1:11, 12, NW.

Detta är någonting att tänka på när kristna kommer tillsammans för att umgås med varandra. Vid sådana tillfällen kan alla bli uppmuntrade helt enkelt genom att se att samtalet till stor del rör sig kring uppbyggande ting ur Guds ord. Varför inte återge intressanta erfarenheter från tjänsten på fältet, berätta hur man blivit ett Jehovas vittne eller dryfta läropunkter som man nyligen har lärt sig? Genom att bidra med någonting av detta slag kan du hjälpa till med att göra kvällen givande.

Ett annat sätt att vara uppmuntrande är att vara en god lyssnare. Människor känner ofta behov av att ha någon att tala med, och man känner sig mycket bättre till mods om man har kunnat lätta sitt hjärta. På liknande sätt kan du uppmuntra en förkunnare som håller ett offentligt bibliskt föredrag genom att lyssna uppmärksamt på honom. Ju mindre förmåga talaren har, desto mer uppmuntrande kommer din odelade uppmärksamhet att vara.

I all synnerhet har de som fått privilegiet att utöva ledarskap möjligheter att ge uppmuntran åt dem de har under sig. Det är inte alltid lätt att underordna sig; ibland kan det vara ganska påfrestande. På grund av detta kan anställda, hustrur och barn ibland överväldigas av negativa känslor. Vilka möjligheter finns det inte här att vara vaken för sådana känslor och motverka dem genom att ofta och uppriktigt ge uttryck åt uppskattning av vad de kan göra såväl som av vad de är i sig själva!

Hjälp till att vara uppmuntrande

Att vara verkligt uppmuntrande är någonting som inbegriper både sinnet och hjärtat. Empati kommer att hjälpa dig att förstå hur andra tänker och känner och hur du kan ge dem uppmuntran. Empatin gör att du kan tänka dig hur det är att vara i deras ställe.

Osjälvisk kärlek kommer att ge motiv till denna empati. Den kommer att göra dig vaken för möjligheter att räcka någon en hjälpande hand, att säga ett ord av uppmuntran. Kristen kärlek kommer att förmå dig att följa rådet: ”Uppmuntra därför varandra och styrk varandra inbördes.” — 1 Tess. 5:11, Hd.

Vad är din belöning för att du ger uppmuntran? Du kommer själv att bli uppmuntrad, eftersom det förhåller sig alldeles som ordspråket säger: ”Den som vederkvicker andra [med uppmuntran], han bliver själv vederkvickt [med uppmuntran].” — Ords. 11:25.