Visa tålamod till dess de onda är borta
ÄMNET tålamod har direkt att göra med den fråga som många rättfärdighetsälskande människor ställer: ”Varför tillåter Gud det onda?” Det finns somliga som resonerar som så att det onda bevisar att Gud inte är förtjänt av någon tillbedjan. Enligt dem är Gud antingen ur stånd att göra slut på ondskan och är alltså svag och därför inte förtjänt av vår tillbedjan, eller också är han ovillig att göra slut på det onda och alltså inte rättvis och god och följaktligen inte förtjänt av någon tillbedjan.
Hur förhåller det sig med dessa invändningar? Är de välgrundade, ovederläggliga? Långt därifrån! Jehova Gud har fastställt en lämplig tid då han skall göra slut på det onda. Hans ord säger oss att han hade bestämt en viss tid då han skulle tillintetgöra de onda i floden i Noas dagar. (1 Mos. 6:3) Han hade en viss tid då han befriade israeliterna från slaveriet i Egypten. Det var därför som han inte genast utplånade Farao och hans militärmakt, när denne vägrade att släppa Guds folk. Gud gjorde själv kunnigt för den egyptiske konungen: ”Jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på hela jorden.” — 2 Mos. 9:16.
Det var på samma sätt då Gud sände sin Son till jorden. Det skedde inte förrän Guds rätta tid var inne: ”När tiden var fullbordad, sände Gud sin Son ... för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen.” Man kommer alltså inte ifrån att ”för allting [har Gud] en fastställd tid, ja, en tid för varje angelägenhet under himmelen”. Hur klokt gör vi därför inte i att visa tålamod till dess att Guds tid är inne för något att det skall inträffa! — Gal. 4:4, 5; Pred. 3:1, NW.
Garantier för att ondskan skall upphöra
Gud gör klart och tydligt i sitt ord att han sannerligen skall göra slut på det onda. Ja, från allra första början gav han en profetia om att rättfärdigheten skulle triumfera, då han sade till ormen, Satan, djävulen, att hans huvud skulle krossas av kvinnans säd, vilken visade sig vara Jesus Kristus. — 1 Mos. 3:15; Upp. 12:9; Rom. 16:20.
Sålunda försäkrar Gud oss gång på gång genom sina psalmister: ”Endast en liten tid ännu, så skall den som är ond inte vara mer; ... men de ödmjuka själva skall besitta jorden.” ”Kom ni, se Jehovas gärningar. ... Han bringar krigen att upphöra intill jordens yttersta ända.” ”Alla ogudaktiga skall han förgöra.” I bibelns sista bok läser vi också om att Satan och alla hans hantlangare skall tillintetgöras och att inte endast ondskan utan också sorg, plåga och död skall avlägsnas. — Ps. 37:10, 11; 46:9, 10; NW; 145:20; Upp. 20:1—21:4.
Det är alltså inte utan goda skäl som Jehova Gud uppmanar oss att tålmodigt vänta på honom: ”Var stilla för HERREN [Jehova] och förbida honom.” I stället för att resa sig och våldsamt angripa de onda förhållandena, som så många gör i våra dagar, bör man lämna saken åt Jehova och låta honom bringa ordning i tingen. Så här sade profeten Jeremia efter Jerusalems förstöring: ”Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.” — Ps. 37:7; Klag. 3:26.
Hur man kan få hjälp att visa tålamod
Vad kan hjälpa dig att tålmodigt vänta på att Jehova skall handla och göra slut på det onda? En viktig hjälpkälla är hopp som är grundat på tro. Ju starkare vår tro är, desto klarare kommer hoppet att stråla. För att hålla hoppet strålande måste vi ständigt vederkvicka sinnet med Guds löften beträffande framtiden. Någonting annat som är till hjälp är att vi inser det kloka och förståndiga i att visa tålamod. Att reta upp sig till ingen nytta eller ta saken i egna händer gör alltsammans bara värre. — Rom. 8:24, 25; 12:19.
Glädjen är också till stor hjälp. ”Fröjd i HERREN är eder starkhet.” Glädje skänker styrka. Det var glädje som gav Jesus Kristus kraft att vänta och att uthärda. Och alldeles som hoppet bygger på tron, så bygger glädjen på uppskattning. I den mån som du uppskattar Guds godhet, dina nuvarande välsignelser, den angenäma samvaron med medkristna, privilegiet att få tala om sanningarna i Guds ord för andra som Jesus gjorde, i samma mån kommer du att hysa glädje och kunna visa tålamod. — Neh. 8:10; Hebr. 12:2, NW.