Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • w72 15/9 s. 411–414
  • Tar du Guds namn och rykte i försvar?

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Tar du Guds namn och rykte i försvar?
  • Vakttornet – 1972
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • Guds namn vanhelgat
  • Stridsfrågan väckt
  • Den besläktade stridsfrågan
  • En stridsfråga som fortsätter fram till vår tid
  • Helgandet av Guds namn viktigt
  • Jehovas suveränitet det förnämsta
  • ”Vi ber att ditt namn ska bli upphöjt”
    Vakttornet (Studieupplagan) – 2020
  • Frågor från läsekretsen
    Vakttornet (Studieupplagan) – 2023
  • Varför vi måste känna till Guds namn
    Guds namn som skall bestå för evigt
  • Den stridsfråga vi alla måste ta ställning till
    Tillbe den ende sanne Guden
Mer
Vakttornet – 1972
w72 15/9 s. 411–414

Tar du Guds namn och rykte i försvar?

VILKEN inställning har människor i allmänhet gentemot Gud? Talar de väl om honom och om hans namn, Jehova? Vänder de sig till honom för att få vägledning, och bemödar de sig om att lyda hans lagar? Eller har du lagt märke till att människor i stället ofta ger Gud skulden för motgångar och att somliga till och med förbannar honom för de onda förhållanden som råder?

Det är uppenbart att flertalet människor inte tar Guds namn och rykte i försvar. De har inte samma inställning som den bibliske psalmisten, som sade: ”Jehová, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät över himlarna!” (Ps. 8:2, Åk) Inte heller ger de gensvar på denna inbjudan: ”Må de prisa Jehovas namn, ty endast hans namn är ouppnåeligt högt. Hans värdighet är ovan jorden och himmelen.” — Ps. 148:13, NW.

Varför är det så många människor som inte har denna höga aktning för Guds namn och rykte? Varför är de inte inställda på att ”prisa Jehovas namn” och ge honom ära för de storslagna ting som han har gjort? Det är livsviktigt för dig att du vet detta.

Guds namn vanhelgat

Svaret finner vi i händelser som inträffade i början av människans historia. Vid den tiden blev det ett uppror mot Gud genom en av Guds himmelska skapelser, en ängel, som ifrågasatte Guds namn och rykte.

Denna andevarelse gjorde bruk av en oansenlig orm som språkrör, när han talade till den första kvinnan, Eva, i det han åstadkom att det föreföll som om ormen verkligen talade. Han väckte tvivel angående Guds befallning, som vid dödsstraff förbjöd människorna att äta av trädet för kunskap om gott och ont. Han påstod: ”Ingalunda skolen I dö; men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån, vad gott och ont är.” — 1 Mos. 3:1—5; 2:16, 17.

Detta var att baktala Gud, att ljuga om honom. (Joh. 8:44) Denne ängel och motståndare, Satan, djävulen, anklagade i själva verket Jehova Gud för att undanhålla det första människoparet någonting som skulle vara till deras gagn. Resultatet blev att Eva, och därpå hennes man, lockades att uppsåtligt överträda Guds rättfärdiga befallning. Sådan olydnad var ett vanhelgande eller besudlande av Guds namn och rykte.

Ända sedan den tiden har den andeson som blev Satan varit ansvarig för främjandet av tankar som inneburit att man baktalat Gud och som förmått människor att ifrågasätta att hans vägar är rätta. Vanhelgandet av Guds namn har på så sätt fortsatt ned genom århundradena. Vet du varför Gud har tillåtit Satan att leva kvar under alla dessa år? Förstår du den stridsfråga som väcktes?

Stridsfrågan väckt

Den stridsfråga som Satan väckte i Eden gällde inte vem som hade mest makt. Satan utmanade inte Guds styrka, som uppenbarligen var överlägsen. Ja, om Satan hade känt Jehova som en Gud som var benägen för obehärskade våldsamma utbrott, då kunde han bara ha förväntat att omedelbart bli tillintetgjord på grund av att han baktalat Guds namn och rykte. Nej, det var en moralisk stridsfråga som Satan väckte. Den gällde Guds moraliska rätt att utöva universell suveränitet eller allenarådande myndighet och likaså rätt att kräva fullständig lydnad och hängivenhet av alla skapelser.

Satan satte i själva verket upp sig själv som en härskare i rivalitet mot Jehova, i det han utmanade Guds styrelse. På Jobs tid förde Jehova denna utmaning från Satans sida fram i ljuset för alla sina församlade änglasöner. Men det som inträffade där för fram i rampljuset en andra och underordnad stridsfråga som härrör från den ursprungliga stridsfrågan angående Guds rätt till universell suveränitet.

Den besläktade stridsfrågan

Denna besläktade stridsfråga har med skapelsernas ostrafflighet eller lojalitet att göra. Det som inträffade i Jehovas himmelska boningar på Jobs tid gör det klart att människans ostrafflighet gentemot Gud var ifrågasatt vid sidan av frågan om styrelsen. Begrunda vad som ägde rum:

”Då sade HERREN [Jehova] till Åklagaren: ’Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda.’ Åklagaren svarade HERREN och sade: ’Är det då för intet, som Job fruktar Gud? Du har ju på allt sätt beskärmat honom och hans hus och allt vad han äger; du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar hava utbrett sig i landet. Men räck ut din hand och kom vid detta allt som han äger; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.’” — Job 1:6—12.

Ja, Satan påstod att Jobs lojalitet, liksom också underförstått alla Guds förnuftsbegåvade skapelsers lojalitet, inte var helhjärtad, inte var grundad på sann hängivenhet och äkta kärlek. Satan kom alltså med utmaningen att han kunde vända alla människor bort från Gud, ja också den om vilken Gud hade sagt att ”på jorden finns icke hans like”.

För att denna fråga skulle avgöras krävdes det tid. Det krävdes tid för att man skulle kunna bevisa om anklagelserna var sanna eller falska och för att hjärteinställningen hos Guds skapelser skulle ådagaläggas, så att stridsfrågan därigenom skulle bli avgjord utom varje tvivel. Därför tillät Jehova att Satan fick bli kvar en begränsad tid.

En stridsfråga som fortsätter fram till vår tid

Stridsfrågan om den universella suveräniteten och människans ostrafflighet var fortfarande aktuell då Jesus Kristus var på jorden. Detta kan man förstå av Jesu konfrontation med Satan i öknen. Det tillvägagångssätt som påminner om vad en orm gör och som Satan gjorde bruk av i sina ansträngningar att fresta Guds Son följde det mönster som framträdde i Eden omkring fyra tusen år tidigare. Satans erbjudande att Jesus skulle få herradömet över rikena på jorden om han böjde sig ner för Satan och utförde en handling av tillbedjan gjorde det klart att stridsfrågan inte hade ändrats. Satan framträdde fortfarande som en härskare i rivalitet med Jehova. — Matt. 4:1—10.

Så är det också i vår tid. Stridsfrågan är fortfarande aktuell. Hurudan är då din ställning i förbindelse med den? Tar du troget Guds namn och rykte i försvar alldeles som Jesus gjorde? Vem visar du genom dina handlingar att du tjänar såsom härskare, Jehova Gud eller Satan, djävulen?

Bibeln visar hur denna fråga kan besvaras, när den säger: ”Vet ni inte att om ni fortsätter med att framställa er som slavar åt någon till att lyda honom, så är ni slavar åt honom, därför att ni lyder honom?” (Rom. 6:16, NW) Det är inte genom de anspråk vi kommer med som vi visar vem den härskare är som vi tjänar, utan genom vår lydnad, genom att vi gör denne persons vilja. — Matt. 7:21.

Detta bör förmå oss att tänka allvarligt. Vem är det i verkligheten vi lyder? Gör vi verkligen Guds vilja? Studerar vi flitigt bibeln för att lära känna Guds krav, och gör vi sedan vårt yttersta för att lyda dem? När vi till exempel får veta att Gud kräver att hans tjänare skall leva moraliskt — inte stjäla, inte bli druckna, inte begå otukt eller äktenskapsbrott — lyder vi då dessa bud? (1 Kor. 6:9, 10; Gal. 5:19—21) Eller när Guds ord ger de kristna rådet att inte försumma att församlas och dessutom råder dem att ta del i att predika om Guds rike, vilket gensvar ger vi då? (Hebr. 10:24, 25; Matt. 24:14) Svaren på sådana frågor kommer att visa vem vi verkligen tjänar.

Helgandet av Guds namn viktigt

Vi kan inte förringa betydelsen av den stridsfråga beträffande Guds rätt till universell suveränitet som Satan väckte i Eden. I själva verket kretsar hela bibelns skildring kring den och kring hur Gud bestämmer hur han skall avgöra den. Avgörandet av stridsfrågan kommer att resultera i att Jehovas heliga namn blir helgat och renat från all smälek och alla falska anklagelser. I själva verket hjälper oss Guds uppsåt — att helga sitt namn — att förstå hans åtgärder och hans behandling av sina skapelser, enligt beskrivningen i hela bibeln.

Vi finner således att Israels nation, vars historia utgör en stor del av bibelns skildring, utvaldes till att vara ett folk för Jehovas namn. (5 Mos. 28:9, 10; 2 Krön. 7:14; Jes. 43:1, 3, 7) Jehovas lagförbund med dem lade största vikten vid att de skulle ägna odelad hängivenhet åt Jehova såsom Gud och inte ta upp hans namn på ett värdelöst sätt, ”ty Jehova skall inte lämna den ostraffad, som tar upp hans namn på ett värdelöst sätt”. (2 Mos. 20:1—7, NW) När Israel visade en upprorisk inställning i öknen, handlade Jehova barmhärtigt med dem och övergav dem inte. Han visade emellertid sin främsta bevekelsegrund genom att säga: ”Vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, bland vilka de levde.” — Hes. 20:8—10.

Genom Israels nations hela historia framhöll Jehova sitt heliga namns vikt inför dem. Huvudstaden, Jerusalem, med Sions berg var den plats som Jehova utvalde ”till att där fästa sitt namn”. (5 Mos. 12:5, 11; Jes. 18:7; Jer. 3:17) Vanhelgandet av Jehovas namn där skulle dra säker tillintetgörelse över staden och leda till att själva templet blev förkastat. — 1 Kon. 9:6—8; Jer. 25:29; 7:8—15.

När Jehova förutsade att han skulle återföra detta folk för sitt namn till Juda land och rena folket, gjorde han på nytt klart för dem vad som var hans främsta intresse. Han sade: ”Då ville jag skona mitt heliga namn. ... Icke för eder skull gör jag detta, I Israels barn, utan för mitt heliga namns skull, som I haven vanärat bland de folk, till vilka I haven kommit. Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit vanärat. ... Och folken skola förnimma, att jag är HERREN, säger Herren, HERREN, när jag bevisar mig helig på eder inför deras ögon.” — Hes. 36:20—27, 32.

Jehova Gud gör det alltså klart att hans främsta syfte är att helga sitt eget namn för att därigenom rena det från all den smälek som har hopats över det. Guds Son, Jesus Kristus, instruerade sina efterföljare att bedja om detta, i det han sade till dem: ”I skolen alltså bedja sålunda: ’Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn.’” (Matt. 6:9) Ber du denna bön? Är det verkligen din innerliga önskan att se Guds namn fritaget från de falska anklagelser som riktats mot det? Vilken andel kan du själv ha i helgandet av Guds namn?

Jo, stridsfrågan om den rättmätiga styrelsen inbegriper frågan huruvida människor kommer att tjäna Gud i trohet, och därför kan du göra Guds vilja vid alla tillfällen. Underlåtenhet att göra detta drar smälek över Jehovas namn, men det behagar hans motståndare, Satan. Sann kärlek till Gud och till hans namn kommer således att ge dig motiv att alltid lyda Jehova, och därigenom tar du del i att helga hans namn. Och om du ibland skulle komma till korta på grund av mänsklig ofullkomlighet, då kommer kärleken till Jehova att förmå dig att vända dig till honom i bön, tala om för honom att du är sorgsen och så be om förlåtelse för dina tillkortakommanden.

Jehovas suveränitet det förnämsta

När vi betraktar sakerna i deras rätta perspektiv, förstår vi alltså att helgandet av Guds stora namn är den viktigaste angelägenheten i universum och att den kommer före människornas frälsning. Eftersom alla människor är syndare, förtjänar de i själva verket med rätta att dö. Det är bara genom Guds oförtjänta godhet och barmhärtighet som någon kommer att vinna liv, ty livet är en gåva från Gud. — Rom. 5:15; 6:23.

Den bibliske psalmisten gav uttryck åt det rätta perspektivet på dessa angelägenheter, när han ödmjukt och förundrat utropade: ”Jehová, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät över himlarna! När jag ser dina himlar, ett verk av dina fingrar, månen och stjärnorna, som du har skapat — vad är en människa, att du kommer ihåg henne, eller en människas son, att du vårdar dig om honom?” (Ps. 8:2, 4, 5, Åk) Helgandet av Jehova Guds namn betyder med rätta mer än alla människors liv.

Eftersom Jehova med all rätt kunde göra slut på hela den syndiga mänskligheten, framstår storheten i hans barmhärtighet och oförtjänta godhet ännu mer genom att han låter några ur mänskligheten få frälsning och liv. (Joh. 3:36) Ja, Jehova är fördragsam och långmodig, i det han ”på ett storslaget sätt” förlåter dem som ångrar sig. (Jes. 55:6, 7, NW; Ps. 130:3, 4) Men samtidigt kommer han ändå inte att låta de uppsåtligt onda undgå verkställandet av hans dom. Detta betyder inte att Jehova finner behag i den ogudaktiges död, nej, det gör han inte, men han kommer inte att för evigt tolerera en situation som drar smälek över hans upphöjda namn. — Hes. 18:23; Am. 9:2—4; Rom. 2:2—8.

Jehova visar således en behagfull och fullkomlig jämvikt i fråga om rättvisa och barmhärtighet. Ja, får vi inte härigenom motiv till att önska ta en sådan barmhärtig och rättvis Guds namn och rykte i försvar? Det är sannerligen ett privilegium att tjäna som vittnen för denne store Gud, Jehova, och ta hans rättmätiga suveränitet i försvar vid varje tillfälle.

[Bild på sidan 413]

Satan väckte stridsfrågan angående människans ostrafflighet gentemot Jehovas styrelse. Job bevisade att han var lojal mot Gud. Gör du det?

    Svenska publikationer (1950–2026)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2026 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela