Då hat är någonting önskvärt — ett skydd
EN MEDELÅLDERS mor i snabbköpet lät en burk ansjovis glida ner i handväskan utan att betala för den. Samtidigt stoppade hennes man tvärs över gatan ner en bricka i en parkeringsmätare, där den registrerades som en tjugofemöring. Deras dotter gick hem tidigt från arbetet den dagen, sedan hon ljugit och sagt att hon var sjuk. Vad anser du om handlingar av det här slaget? Tycker du att det är smart gjort, eller hatar du sådant?
De här handlingarna kan förefalla bagatellartade, men är de det? Oceanerna består av vattendroppar. En liten gnista kan sätta en hel skog i brand. Små misstag leder ofta till stora olyckor. Jesus Kristus sade: ”Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” (Luk. 16:10) Orätta handlingar bör alltså, även om de är små, inte slätas över utan bör betraktas som någonting allvarligt, eftersom de är tecken på en svag moral.
Människor blir utan tvivel mera medvetna om det förkastliga i en orätt handling då denna riktas mot dem själva, vare sig den är liten eller stor. Då gör det ont. Smärtan blir verklighet. Om modern med ansjovisen kom hem och fann att TV-apparaten var stulen, om fadern kom på någon med att försöka ge honom för litet tillbaka eller om dotterns fästman låtsades vara sjuk för att kunna gå ut med en annan flicka, då skulle dessa människor utan tvivel ta illa vid sig och protestera i högan sky. Skillnaden är naturligtvis att det nu var de själva som fick sitta emellan.
När vi hör talas om allt ont som sker i världen — lögnerna, bedrägerierna, stölderna, otuktshandlingarna och äktenskapsbrotten, råheten och mördandet — så hjälper det oss att få den rätta synen på detta, om vi tänker oss in i att vi själva eller våra närmaste skulle kunna ha varit de utsatta. Om någon känner sig frestad att göra någonting orätt, så gör han väl i att fråga sig själv hur han skulle känna det, om samma orätta handling begicks mot honom själv eller mot medlemmar av hans familj.
Ett sådant sätt att se förmår en människa att bättre förstå och uppskatta varför Gud befaller: ”I som älsken HERREN, haten det onda.” Hon förstår också varför aposteln Paulus uppmanade: ”Avskyn det onda.” Likaså varför psalmisten sade: ”Jag [hatar] alla lögnens vägar. Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse.” (Ps. 97:10; Rom. 12:9; Ps. 119:104, 163) Känner du på samma sätt som aposteln och psalmisten när det gäller det som är ont? Hatar du det som är ont?
Hat av orätt slag och av rätt slag?
Ordet ”hat” har flera betydelseskiftningar. Det kan beteckna en glödande fiendskap, en ihållande illvilja, ofta åtföljd av ont uppsåt, vilken driver personen att vålla det hatade föremålet skada. Detta är ett hat av orätt slag. Det har ett dåligt motiv. Det väcks av djävulen, uppammas ofta i ett förvirrat och missnöjt sinne och är undantagslöst missriktat. Hela den nedtecknade historien om människors och nationers öden under djävulens kontroll är en praktiskt taget fortlöpande berättelse om våldsamt, blodigt hat. Ibland gäller det bara några få enskilda människor. Andra gånger uppslukar anarki och revolution ett helt land. Det hat som internationella krig uppammar raderar ofta ut tusentals oskyldiga människoliv.
”Hat” kan också beteckna en kraftig motvilja men utan avsikt att vålla föremålet någon skada. Däremot söker det undvika detta, såsom när man skyr någonting som smakar otäckt. Detta slags hat är önskvärt om det riktas mot det som är ont.
Den som hyser detta rätta slag av hat efterliknar Jehova, den rättfärdige Guden. Han hatar inte vad som är ont av missräkning, och inte heller ger han uttryck för sitt hat genom obehärskade, omåttliga våldshandlingar. Guds hat till det onda är ett hat som grundar sig på principer. Ett sådant hat stör inte sinnesfriden och åsamkar inte magsår. Det är en kraftig avsky, en ytterlig motvilja, en utpräglad avsmak, en djup olust inför det som är ont. Det innebär att inte kunna fördra, att äcklas, att vämjas vid allt som är ont därför att det är orätt, mycket skadligt och helt och hållet kärlekslöst. — Ords. 6:16—19.
Varför hata det som är ont?
Först och främst hatar Jehova det som är ont. Detta bör i sig självt vara tillräcklig anledning för oss alla att också hata det som är ont. Om en kärleksfull, mycket förståndig far vägrar att äta giftig svamp, då bör detta vara tillräcklig anledning för hans lille pojke att också avsky den. Om så fadern förbjuder pojken att äta den, då har han dubbel anledning att försmå den såsom människoföda, eftersom han är lydig och älskar sin far. För pojken är det inte bara fråga om att hata konsekvenserna — att han blir sjuk — om han inte lyder sin far. Snarare är det så att hans lydnad beror på den innerliga kärlek som han hyser till sin far.
En underordnad men mycket viktig orsak till att hata det som är orätt har att göra med de oundvikliga följderna. Ordspråket säger: ”De onda bliva förvisso icke ostraffade.” (Ords. 11:21) Män och kvinnor före floden på Noas tid undgick inte följderna av att göra det som var ont; endast de åtta som hatade det onda överlevde. (1 Mos. 6:5—7; 7:1) Ett nutida exempel är den erfarenhet de män gjorde som iscensatte Englands största tågrån, som inbringade ungefär 37.000.000 kronor. De blev alla längre fram infångade och inspärrade. Om dessa män hade hatat det onda, som Guds ord befaller, skulle de ha besparat sig själva många bedrövliga fängelseår. — Time, 31 oktober 1969.
Ett rätt hat behövs i våra dagar
Det gudagivna rådet att hata det som är ont har aldrig varit mera av behovet påkallat än det är i våra dagar. Satan och hans demoner som vet att deras tid är kort gör allt som står i deras makt för att fördärva och förstöra människosläktet. De brukar själviska, snikna människor till att utnyttja sina medmänniskors svagheter och syndiga böjelser. Vi lever sannerligen i ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”, då ”på grund av att laglösheten förökas ... kärleken hos det största antalet [skall] svalna”. För att skydda dig mot dessa tillstånd måste du hata det som är ont. — 2 Tim. 3:1; Matt. 24:12; NW; Upp. 12:12.
Om vi inte kraftigt motstår det onda, kan vi övervinnas av det. Eftersom vi är födda syndare, är vi benägna för det som är ont. (Ps. 51:7; 1 Mos. 8:21; Rom. 7:14—25) Det är därför som det inte räcker med att bara älska det som är gott; vi måste också hata det som är ont. Jesus Kristus älskade rättfärdigheten och hatade orättfärdigheten. (Ps. 45:8; Hebr. 1:9) Det måste vi också göra för att få överleva denna onda tingens ordning.
Det finns inget neutralt mellanting som skäl till att vara likgiltig i den här saken. Den princip som Jesus formulerade är tillämplig här: ”Den som icke är med mig, han är emot mig.” (Matt. 12:30) Jesus var inte likgiltig utan tog aktivt och kompromisslöst ståndpunkt såsom en som hatade det onda. Om du inte är med honom i att på liknande sätt hata det orätta, då är du emot honom genom att älska det onda.
Pröva dig själv: Följer du denna gamla världs normer, eller följer du de kristna normerna som de läggs fram i bibeln? De världsliga normerna säger i själva verket: ”Du skall icke stjäla — så mycket.” ”Du skall icke ljuga — såvida du inte är i knipa.” ”Du skall icke begå äktenskapsbrott — utom när du är ’kär’.” Ibland låter också världsmänniskor sitt budord lyda så här: ”Du skall icke åka fast för stöld, lögn, äktenskapsbrott osv.” Följer du dessa normer? De är definitivt inte sådana som Gud, Kristus Jesus eller sanna kristna följer, vilka alla hatar det som är orätt.
Hur förhåller det sig med din moraliska standard? Håller du med dem som förfäktar nya, populära normer med bekväma tilläggsparagrafer som kryphål? Sådana människor säger: ”Jag är ärlig — till en viss grad.” ”Jag talar sanning — för det mesta.” ”Du kan lita på mig — om du håller ett öga på mig.” ”Jag skulle aldrig råna en bank — det är för riskabelt.” ”De tio budorden är bra — för andra.”
Att hata det onda skyddar dig
Det finns mycket som Jehova hatar och som han säger att de som älskar honom också skall hata. Att följa detta gudomliga råd är nyttigt i många avseenden. En synpunkt är det skydd det lämnar åt den som lyder det. Begrunda några exempel.
I sina otillåtna sexuella förbindelser har många människor fått erfara rädslan för ett icke önskat havandeskap, fruktan för att bli smittad, hotet att bli övergiven och nedtyngd av sorg samt en sönderfrätt självrespekt. En tjugotvåårig flicka sade: ”Jag ville ingenting hellre i världen än gifta mig med honom. Men när jag blev gravid, övergav han mig.” Hade hon lytt det visa rådet i Guds ord och hatat det som är ont, då skulle hennes liv ha tett sig helt och hållet annorlunda.
En hustru sade att det var ytterst nära att hon ”förlorade sitt hem, sitt sunda förstånd och allt i livet som har någon betydelse” genom att låta sig dras in i ”hustrubyte”. ”Vår dårskap kostade mer än vi hade räknat med”, sade hon. ”Blodet isar sig i ådrorna, när jag tänker på hur nära det var att vi hade ödelagt vårt liv bara för några billiga stunder av upphetsning.” Guds ord skyddar en människa från sådana bedrövelser, om hon vill lyssna till varningen och hatar det som är ont.
Bibeln varnar på ett målande sätt för följden av sexuell omoraliskhet, då den beskriver den dåraktige yngling som förleds till att ha förbindelse med en prostituerad: ”Han följer efter henne med hast, lik oxen, som går för att slaktas, ... lik fågeln, som skyndar till snaran utan att förstå, att det gäller dess liv.” (Ords. 7:22, 23) Varje år fångas tusentals människor i denna ”sexfälla” och leds bildligt talat bort som djur för att slaktas, genomborrade med veneriska sjukdomar — allt detta därför att de försmådde det skydd som det skulle ha inneburit för dem om de hade hatat det onda.
Dryckenskap är en mördare. En rapport från England ger vid handen att den är ansvarig för en tredjedel av alla bilolyckor med dödlig utgång. Likväl är botemedlet enklare och billigare än säkerhetsbälten. Om dessa fyllerister tillämpade bibelns vishet och hatade det onda, skulle tusentals tragiska dödsoffer ha kunnat undvikas. De som har ve, jämmer, trätor, klagan, dunkla ögon, säger bibeln, är de som ”länge sitter kvar vid vinet. ... På sistone stinger det ju såsom ormen.” — Ords. 23:29—32.
Det är nyttigt att hata brott och våld, äktenskapsbrott, dryckenskap och homosexualitet för vad det är. Brott berövar människor det som med rätta är deras. Det måste man avsky. Äktenskapsbrott splittrar familjer, berövar barnen omvårdnad. Det är en synd både mot Gud och människan och bör bli föremål för vårt djupaste hat. Dryckenskap utsätter folk för fara och ruinerar även liv. Den bör vara förhatlig. Homosexualitet är en perversitet av lägsta sort. Gud avskyr den. (Rom. 1:24—27) Om du hatar sådana onda ting, är det gott, och det blir till ditt skydd.
Men hur förhåller det sig med sådant som kallas för ”obetydliga förseelser”, som att stjäla en burk ansjovis, fiffla med parkeringsmätaren eller ljuga för chefen? Sådana onda ting kan ha en viss lockelse och inte tyckas vålla någon större skada, men förr eller senare kommer också de att straffa sig — skuldtyngda samveten, skam och förebråelser och avsaknad av verkliga vänner. Om du hatar också sådana ting, inte på grund av vad de för med sig utan därför att Jehova hatar dem, då kommer också detta att bli till ditt skydd.
Hur man hatar det som är ont
Det kan du göra genom att hålla dig borta från det som är ont. Vad man avskyr, det undviker man. Därför måste du först veta vad som är ont innan du kan undvika det. Men i detta avseende är du väl rustad, ty Jehova har skildrat det onda ingående i sitt ord och talar också ofta om hur vi skall kunna undvika det. Det är absolut nödvändigt att studera bibeln för att kunna veta hur och vad vi bör hata.
Det är därför upplysta kristna med rätta hatar dem som är inbitna fiender till Gud, sådana som djävulen och hans demoner, men också människor som avsiktligt och mot bättre vetande har tagit ståndpunkt mot Jehova. (Ps. 139:21, 22) Ett sådant hat till vissa individer söker inte vålla dem skada och är inte liktydigt med illvilja eller ond avsikt. Det kommer snarare till uttryck i att man ryggar tillbaka för och fullständigt undviker sådana som intensivt hatar Jehova. Man måste undvika ”onda andars bord”, om man skall kunna hoppas att få äta vid Jehovas bord. — 1 Kor. 10:21; Rom. 12:9, 17, 19.
En del människor verkar kanske vara ”hyggliga och trevliga”, men man måste fråga sig: ”Har de en kristen moral, hyllar de kristna principer? Älskar de Jehova?” Deras kärlek till Gud och nästan bör avgöra vilka förbindelser vi skall ha med dem. Denna fråga beträffande umgänget är viktig, ty om vi tycker om att vara tillsammans med sådana som gör det som är ont, då kommer vi snart att sluta upp med att hata det de gör. — 1 Kor. 15:33.
Att man tänker positivt är naturligtvis mycket viktigt. Det gäller inte bara att på ett negativt sätt hata det onda; en positiv kärlek till det goda är också nödvändig. Formeln för att hata det som är ont är följaktligen tvåfaldig. Aposteln Paulus preciserar den i följande få ord: ”Avskyn det onda, hållen fast vid det goda.” (Rom. 12:9) Visa att du hatar det onda genom att fylla sinnet med goda tankar. (Fil. 4:8) Fyll också hjärtat med goda motiv i stället för att där lagra upp begärelser till onda ting. — Matt. 15:19; Mark. 7:21—23; Ords. 4:23.
Hatar du det som är ont? Guds ord uppmanar dig att göra det. Det är det rätta och det förståndiga att göra, och det är också ett uttryck för sann kärlek. Visa sedan att du hatar det som är ont och älskar det som är gott genom ditt val av umgänge, genom dina tankar, ditt tal och dina handlingar.