Den evige konungens rättfärdiga lag är sanningen
”Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.” — Ps. 89:15.
1. Hur blir ordet ”lag” ifrågasatt i vår tid?
ORDET ”lag” sätts i fråga i vår tid. Lagbrytare håller till på gatorna och fruktar knappast alls att bli bestraffade för sina brott. Medborgare håller sig tillbaka, rädda att hjälpa den kvinna som blir antastad, den oskyldige man som blir överfallen. Samhällets funktioner tvingas att upphöra, så att millioner medborgare blir lidande, därför att en minoritet av ”ockupanter”, upploppsmakare och missnöjda trotsar ordningsmakten, så att den inte kan verka. Då ledande män i världen blir lönnmördade, har många en känsla av att ingen går säker. I somliga nationer resulterar detta i stramare styre, undantagstillstånd och upphävande av högt värderade mänskliga rättigheter.
2, 3. Hur blir Guds lag angripen, och vilka frågor uppkommer?
2 Det är inte endast det att de olika statsmakternas lagar på detta sätt angrips, utan vad som är ännu allvarligare är att Guds, Skaparens, universella lag sätts i fråga genom känslan att det inte finns någon högsta lag. Skolorna lägger fram för barnen den helt och hållet obevisade evolutionsteorin, och lärarna är rädda att ifrågasätta den. Denna teori förnekar sanningen att det finns en universell lag, som inte endast bestämmer över de materiella ting som kallas ”naturen”, utan som också bestämmer över moraliska förhållanden. I stället för denna lag för man fram läran att slumpen — en blind kraft — bestämmer.
3 Finns det ingenting fast och säkert som vi kan lita på? Finns det ingen solid, orubblig grundval i form av en lag från en högste laggivare, en universums högsta domstol, som dömer och kommer att genomdriva åtlydnad för lagen på ett rättfärdigt sätt för att sätta stopp för utvecklingen mot anarki? Det finns en sådan grundval, och det är för laglydiga människor som denna artikel publiceras. Vi läser i Predikaren 5:7: ”Om du ser, att den fattige förtryckes och att rätt och rättfärdighet våldföres i landet, så förundra dig icke däröver; ty på den höge vaktar en högre, och andra ännu högre vakta på dem båda.” Och vidare i Romarna 8:21 (NW): ”Skapelsen själv ... skall [också] försättas i frihet från slaveri under förgängligheten och få Guds barns härliga frihet.”
Guds lag skall med säkerhet genomdrivas
4, 5. Genomdrivs Guds lagar beträffande moralen med samma säkerhet som hans lagar som styr förlopp i naturen? Förklara.
4 Det finns vissa lagar som fungerar gentemot alla, vare sig vi tycker om det eller inte. Om en människa till exempel hoppar från en tiovåningsbyggnad, kommer hon oundvikligen att falla, och resultatet blir stor skada för henne själv. Vi talar då om ”tyngdlagen”. Sanktionen eller vedergällningen följer snabbt och automatiskt. Innebär tyngdlagen en påfrestning? Nej. Den är nödvändig för att vi skall kunna stanna kvar på jorden. Det är överträdelse av denna lag som medför olycka.
5 På liknande sätt är det med lagarna för moralen, även om de inte alltid tillämpas med ett lika omedelbart verkställande. Vi kan ta en illustration: Bibeln säger att den som hatar sin broder är en mandråpare. (1 Joh. 3:15) Faktum är att människor har fått lära sig att hata människor som haft en annan tro eller tillhört en annan nationalitet eller ras, och det har fått till följd otaliga mord, ja, massmord i krig. På liknande sätt är det med äktenskapsbrytaren: Även om han inte alltid genast får erfara olycka, förbättrar han aldrig sin situation. I stället blir han upphunnen av lagens straff i form av sjukdom, vanställda barn, upplösta hem, olycka, hat och ibland mord. Är det en börda att hålla lagarna för moralen, är det en orimlig restriktion som leder till olycka, eller är det överträdandet av lagen som medför svårigheter? Svaret framtvingar slutsatsen att bibelns lag är SANNINGEN. Den fungerar i verkliga livet.
6. Hur bindande är Guds lagar för människorna?
6 Dessa principer är en del av den högste och osynlige Gudens, Skaparens, lag. Inom ramen för hans lagar rör sig allting och är också underdånigt. Det är som Apostlagärningarna 17:28 säger om Gud: ”Genom honom har vi livet och rör oss och är till, såsom också vissa av skalderna bland er har sagt: ’Ty vi är också hans avkomlingar.’” (NW) Guds förklaring till Israel: ”Inte endast av bröd lever människan, utan av varje uttalande från Jehovas mun lever människan”, är en princip som påverkar var och en. (5 Mos. 8:3, NW; Matt. 4:4) När Skaparen uttalar en befallning, blir den en oåterkallelig lag för universum. I Jesaja 55:10, 11 förklarar han: ”Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta, så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.”
Guds ord den säkra vägvisaren
7. Om vi följer Guds ord, vilken verkan har det då på oss i fråga om lydnad för hans lag?
7 Jehova Gud, Skaparen, har till förmån för människorna talat om många saker och ting, och dessa uttalanden finns återgivna i hans ord, bibeln. Allting som detta ord säger uppenbarar någonting om Jehovas personlighet. Genom att vi gör om våra sinnen så att vi ser saker och ting ur hans synpunkt — den verkliga, realistiska synpunkten — kan vi likna honom i större utsträckning, och det kommer steg för steg att bli lättare för oss att följa hans lag. (Rom. 12:2) Det kommer alltmer att bli naturligt för oss att leva enligt den, alldeles som det var så för Jesus. Jesus ägde mänsklig fullkomning och var helt hängiven Jehova, och därför var det onaturligt för honom att ens tänka på ett sätt som stod i kontrast till Guds lag. (Matt. 16:21—23) Genom Jehovas hjälp förmedelst Jesus Kristus kan vi göra framsteg nu, och under Guds rikes styre, då vi uppnår fullkomlighet i köttet, kommer vi inte längre att ha strid med det syndfulla köttet genom att det drar oss i orätt riktning, såsom det nu sker enligt Romarna 7:21—25, som lyder: ”Jag finner då denna lag i mitt fall: att när jag önskar göra vad som är rätt, så är det som är dåligt tillstädes hos mig. Jag fröjdar mig verkligen över Guds lag med min inre människa, men jag blir i mina lemmar varse en annan lag, som strider mot mitt sinnes lag och för mig i fångenskap under syndens lag, som är i mina lemmar. Vilken eländig människa jag är! Vem skall rädda mig från den kropp som undergår denna död? Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså är jag själv med sinnet en slav under Guds lag, men med köttet under syndens lag.” — NW.
8. Vad bör man besluta i fråga om sin religion? Varför?
8 Jehova är lagens och sanningens Gud. Jesus sade: ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” (Joh. 4:24, NW) Religionens väg måste vara sanningens väg, om den skall vara en säker vägvisare. Om en levnadsväg eller form av tillbedjan inte överensstämmer med vad som är sant och verkligt, kommer således den människa som följer den att få ett ödesdigert slut. I Ordspråksboken 16:25 får vi denna varning: ”Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.” Eftersom det som en människa tror i verkligheten avgör hur hon kommer att leva, måste hon följa sanningen, om hon skall hoppas få röna framgång.
Upproriskhet orsak till svårigheter
9, 10. Vilka anordningar gjorde Gud i begynnelsen för människan, och blev Adam ålagd otillbörliga inskränkningar genom dem?
9 Bibelns skildring förklarar att Adam, den förste mannen, skapades fullkomlig, att han bodde på en skön och fullkomlig plats, hade alla andliga och materiella behov tillgodosedda och hade ett arbete som höll honom sysselsatt. (1 Mos. 2:7—9, 15; 5 Mos. 32:4) Det fanns en universell lag som höll hela skapelsen i jämvikt. Adam fick denna lag.
10 Var det nu någonting skadligt i den lag Gud gav Adam? Hade inte Gud, med tanke på Adams framtidsutsikt att bli Guds representant inför människosläktet, rätt att instruera Adam i fråga om begränsningen i hans mänskliga myndighet? Gud sade till Adam: ”Men vad angår trädet för kunskap om gott och ont, får du inte äta därav, ty på den dag du äter därav skall du oundvikligen dö.” (1 Mos. 2:17, NW) Lukas 16:10 (Hd) omtalar för oss: ”Den som är trogen i det minsta, han är också trogen i det som är stort, och den som är oärlig i det minsta, han är också oärlig i det som är stort.” Blev Adam ålagd otillbörliga inskränkningar? Inte alls. Lagen att inte äta av ett visst träd tjänade som ett prov på Adams lydnad för skapelsens danare och rättmätige övervakare och på hans erkännande av Skaparens och laggivarens suveränitet.
11. Vad drog svårigheter över Adam och hans familj?
11 Vad var det då som drog svårigheter över Adam och lidande över hans familj och avkomlingar? Lydnad för Guds lag? Nej, det var hans beslut att sköta saker och ting på det sätt som HAN SJÄLV önskade. Det var då han blev en obändig upprorsmakare. Han ville ha absolut oberoende; inte ens Gud kunde bestämma vad han skulle göra. Han lämnade SANNINGENS väg. — 1 Mos. 3:17, 23, 24.
Uppror före floden
12. a) Var människorna som levde före syndafloden ansvariga för sitt handlingssätt? b) Varför handlade de som de gjorde?
12 Kain och Abel, som var födda utanför Edens lustgård, visste detta. De kunde se lustgården och visste att de inte vågade gå in i den på grund av keruberna med ”den flammande klingan av ett svärd” (NW), vilka var stationerade vid ingången. De visste också vad som hade inträffat, eftersom vi i vår tid finner det återgivet i Första Moseboken. Det var inte bara Kain och Abel som visste det, utan också alla människor som levde före floden, eftersom de kunde se lustgården och avspärrningen vid ingången under 1.656 år fram till dess syndafloden utplånade lustgården. De behövde inte helt och hållet lita på mänskliga utsagor som förts vidare under dessa år för att veta sanningen om människans ursprung och historia. De kunde själva se det. De övergav den rätta vägen, inte på grund av bristande möjligheter att lära känna sanningen, utan därför att de var anarkistiska gentemot Gud. De ville göra som DE SJÄLVA ville i trots av historiska fakta. De gjorde detta och sjönk ned i allt slags fördärv. (1 Mos. 6:5, 11—13; Rom. 1:24—32) Den högste laggivaren sov inte utan ingrep för att föra dem mot ett plötsligt slut.
13. Vad kan man av resultaten se i fråga om Guds lagar?
13 Betydde Guds naturliga lagar beträffande moral och ett rätt uppförande svårigheter för dessa människor som levde före floden? Vem var det som blev lidande? De som lydde vad Gud hade sagt eller anarkisterna? Noa hade inte större möjligheter att lära känna sanningen om saker och ting än de övriga. Men han trodde på Guds naturliga lag och på lydnad för den. Härigenom frälste han sig själv och de övriga sju i sin familj. Det är väl för oss att han var lydig. — 1 Mos. 8:1, 16—18; 1 Petr. 3:20.
Människosläktet får en ny start
14. Hurudan var situationen efter syndafloden, och hur uppstod det svårigheter på nytt?
14 Sedan Noa överlevt syndafloden, gav han som Guds förbindelsekanal omedelbart sin familj en god start i den rätta tillbedjan. (1 Mos. 8:20, 21) Deras avkomlingar visste att de som hade ignorerat sanningen hade fått lida tillintetgörelse. Men när befolkningen växte, var det somliga som ville gå sin egen väg tvärtemot bevisade fakta. I enlighet med Guds befallning till Noa skulle de med tiden gå ut som ”pionjärer” till outforskade områden för att bosätta sig där och befolka dem. Vi läser i 1 Moseboken 9:1: ”Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ’Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden.’” Det skulle ha varit en glädje, och det skulle ha befäst Guds rättfärdiga lag över hela jorden. Men återigen höjde upproriskheten och rebellandan sina otäcka huvuden. Dessa människor hade ingen önskan att lämna sina bekvämt iordningställda hem bara för att göra vad deras laggivare hade påbjudit. De sökte en utväg. (1 Mos. 9:7, 19; 11:4) De fann den i det ledarskap som erbjöds av Nimrod, en upprorsman mot Jehova, om vilken vi läser: ”Han visade sig vara en väldig jägare i opposition mot Jehova. Det är därför som det talesättet finns: ’Alldeles som Nimrod en väldig jägare i opposition mot Jehova.’” — 1 Mos. 10:9, NW.
15, 16. Varför handlade de som följde Nimrod så som de gjorde, och vad var det som gjorde dem olyckliga?
15 Dessa upprorsmakare efter syndafloden hade självbestämmanderättens ande. De trodde att de kunde äga absolut oberoende, men i själva verket fördes de in i slaveri under Nimrod, en ondskefull, egoistisk politiker. Gud upplöste deras sammansvärjning och tvingade dem att sprida sig, och därigenom bevarade han de människor rena som höll fast vid sann tillbedjan. Första Moseboken 11:5—9 ger oss denna redogörelse: ”Då steg HERREN ned för att se staden och tornet, som människobarnen byggde. Och HERREN sade: ’Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra. Välan, låt oss stiga ditned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.’ Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden. Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.” Men de kringspridda förde inte med sig Guds lag över jordens yta utan i stället sin upproriska inställning.
16 Vad var det som gjorde dessa människor olyckliga? Hade de lidit skada av Guds lag under de omkring 150 åren innan de gjorde uppror? Och vad var det som åstadkom skiljemurar och hat och att falsk tillbedjan och lögner om Gud blev kringspridda över hela jorden? Inte Guds lag. Det var återigen de olydiga, upproriska människor som hade övergett hans lag.
17. Ge några exempel på den höga moralnorm som följdes av de trogna medlemmarna av Sems släktlinje.
17 Men inte alla de familjer som levde efter floden var besmittade med denna onda ande. I Sems, Noas sons, släktlinje fortlevde sanningen med förtröstan på Guds löfte om en ”säd” som skulle befria människorna, enligt vad som hade förutsagts i 1 Moseboken 3:15, där Gud hade sagt: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” (NW) Det är sant att dessa människor inte levde fullkomligt, beroende på att de var avkomlingar av den syndfulle Adam, men de lydde Gud. De talade fortfarande det ursprungliga språket och bevarade det sanna, rätta levnadssättet. De rättade sig efter Guds lag beträffande mord (1 Mos. 9:6), och de erkände att otukt (1 Mos. 34:2, 31), äktenskapsbrott (1 Mos. 38:24), stöld (1 Mos. 31:30—32) och kidnapping (1 Mos. 42:21, 22) inte var i överensstämmelse med Guds rättfärdiga vägar. De hyste stor aktning för sin medmänniskas rättigheter, och de insisterade inte på att utkräva sina egna rättigheter så att de orsakade svårigheter eller strider. (1 Mos. 13:5—11; 26:15—31) Vad hände med de övriga? Vi läser om hur de tillbad avgudar och såg upp till människor som hjältar, och vi läser om korruptionen och förfallet i deras mäktiga nationer. Gud hade fördrag med kananéerna i århundraden fram till dess de blev så fördärvade, så långt avlägsnade från Guds lag och så fulla av sjukdom att de var en fara för allt levande omkring dem; därför lät Gud skaffa bort dem ur landet. (1 Mos. 15:16) Vem var det då som hade rätt, och vem fick lida? Vem hade det bättre? Vad var det som betydde en börda för människor: att de lydde Guds lag eller att de gjorde som de ville?
18. Vad gjorde lagförbundet för Israels nation?
18 Sedan organiserade Gud, på grund av sin kärlek till sin vän Abraham, dennes avkomlingar i Israels nation under lagförbundet. Medförde detta svårigheter eller olycka för dem? Den lag som gavs genom profeten Mose band Israel tillsammans i enhet; den skyddade nationen mot avgudadyrkan, människooffer och moraliskt orena sedvänjor, och den var ett skydd för hälsan. — 2 Mos. 19:1—20:17.
Varför de judiska ledarna förkastade Kristus
19. Vad var det som drog tillintetgörelse över Israels nation år 70 v.t.?
19 När tillintetgörelse kom över Israels huvudstad, Jerusalem, år 70 v.t., skedde det då på grund av att de höll Guds lag? Nej! Det var därför att de irriterades av den och insisterade på att överge den. Detta ledde dem till att förkasta den säd som deras förfäder så länge hade hoppats på. När de förkastade Jesus Kristus, sade de: ”Vi har ingen annan konung än kejsaren.” (Joh. 19:15, Hd) Men ville dessa judar verkligen leva i fred och ro under kejsarens lag? Inte alls! De var nationalistiska upprorsmakare som uppstudsigt hoppades kunna kasta av sig det romerska oket, och denna inställning gjorde att deras heliga stad, Jerusalem, till sist fullständigt förstördes av romarna.
20. a) Hur gjorde Jesus de judiska ledarna besvikna i fråga om deras hopp? b) Vilkas inställning visade sig vara den mest gagneliga vid den tiden?
20 Jesus Kristus hade kommit till judarna, men han hade inte bevisat sig vara en stor, segerrik hjälte som motsvarade deras nationalistiska strävanden, utan en man som var mild till sinnes och rådde dem att vara fridsamma, lyda lagen och vänta på att Gud skulle skaffa bort orättvisorna. Enligt Matteus 22:21 (NW) sade han: ”Betala då tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men det som är Guds till Gud.” Var detta ett svagt och dåraktigt handlingssätt? Vem bevisade sig ha orätt? Vid Jerusalems fall blev 1.100.000 judar dödade och togs 97.000 till fånga för att säljas som slavar, varigenom slavmarknaden överfylldes, så att det inte fanns köpare till dem. (5 Mos. 28:68) Bar Gud skulden för deras svåra situation? Hur var det med de människor i Judeen som lyssnade till Kristus och lydde? Historien berättar att de kom ihåg Kristi varning och att de före år 70 v.t. flydde till Gileads bergsbygd, när de såg att Jerusalems förutsagda tillintetgörelse var nära att drabba staden. (Luk. 21:20, 21) De undkom med livet i behåll för att fortsätta sitt arbete. Men var fanns nationalisterna och de som var upproriska mot Guds lag?
21. Kan vi urskulda judarna i det första århundradet med att de inte hade tillräckliga möjligheter att få kunskap om sanningen? Ge skäl för svaret.
21 Det var inte så att judarna i första århundradet v.t. saknade möjlighet att få kunskap om sanningen. Det är sant att deras ledare hade vilselett dem. Men år 29 v.t. kom Johannes döparen med en kraftfull vädjan till dem att vända tillbaka till Gud och följa hans lag. De som ägnade uppmärksamhet åt Johannes kunde med lätthet identifiera Jesus Kristus. Varför? Därför att lagen gav dem hundratals kännemärken som skulle visa att han var Kristus eller Messias. Det krävdes inte blind lättrogenhet för att godta honom. För att få några exempel kan du läsa Mika 5:2 och jämföra med Matteus 2:5, 6; Jesaja 7:14 och Matteus 1:22, 23; 1 Moseboken 49:10; Jeremia 23:5 och Apostlagärningarna 2:30—36; Jesaja 61:1—3 och Lukas 4:16—21.
22. Vad skulle resultatet ha blivit för judarna, om de hade lytt Guds lag?
22 Om judarna hade lytt Guds lag, skulle de ha letts raka vägen till Kristus och förts in under hans ledarskap i egenskap av Guds överlämnade folk, som hade befriats ur Egypten och döpts till Mose vid tiden för övergången av Röda havet år 1513 f.v.t. (1 Kor. 10:1, 2; 5 Mos. 18:18, 19) Jesus Kristus var den SANNING mot vilken hela lagen pekade hän. Om judarna hade lyssnat till honom skulle de ha undvikit tillintetgörelse. De som verkligen ställde sig under hans ledarskap blev inte olyckliga.
Varför Jehovas vittnen är lyckliga
23. Hur betraktar Jehovas vittnen lagen, och bör man ömka dem för detta?
23 I vår tid erkänner Jehovas vittnen lydnad för lagen. De lyder först och främst Guds lag. Den är den högsta. Vidare erkänner de underdånighet under jordiska regeringars lagar, såvida de inte står i direkt strid med Guds lagar. I Romarna 13:1 (NW) läser vi: ”Må var själ vara underdånig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud insatta i sina relativa ställningar.” Och Apostlagärningarna 5:29 talar om för oss att apostlarna sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (NW) För det tredje följer de principen om mannens ledarskap i familjen och underdånighet under familjelagen. (1 Kor. 11:3; 1 Petr. 3:1—6) Skall man ömka dem på grund av detta — på grund av att de inte tar del i upplopp, demonstrationer, politiska planer och revolter? Ser de sorgsna ut? Nej; tvärtom inser var och en att de är lyckliga.
24. Vad har lydnaden för Guds lag gjort för Jehovas vittnen?
24 Jehovas vittnen blir ofta tillfrågade: ”Vad är det som gör er så lyckliga? Ni går från hus till hus med ert budskap, och många människor behandlar er ovänligt. Ni går ut när det regnar och när det är kallt och utför ert arbete. Jag kan inte förstå det.” Men är Guds lag för dem som kristna betungande? Kan betungande saker göra en människa lycklig? Det beror på att Guds lag är SANNINGEN och verkar till en människas bästa. Guds lag har aldrig gjort någon som lytt den olycklig.
25. Vad gjorde lydnaden för Guds befallning för Abraham?
25 Tänk till exempel på Abraham, som av Gud befalldes att frambära sin älskade son Isak som ett offer. ”Helt säkert”, säger du kanske, ”måste detta ha gjort honom olycklig.” Men Abraham visste att lydnad för Guds lag aldrig kunde medföra dåliga resultat. Han visste att Gud ”blir deras belönare, som allvarligt söker honom”. (Hebr. 11:6, NW) Vad blev resultatet? Gud tillhandahöll ett offerdjur som ersättning, och Abraham, som blivit satt på prov i fråga om lydnad, blev en av de lyckligaste människorna på jorden, i det han fick några av de största välsignelserna. — 1 Mos. 22:1, 2, 9—18.
Sann frihet
26. Vilka friheter kan de som lyder Guds lag åtnjuta i den nuvarande tiden?
26 Eftersom rättfärdighet och rätt är Guds trons fäste, och eftersom nåd och sanning står inför hans ansikte, besparas de som lyder Guds lag i denna tid otaliga sorger. De förstår sanningen, och sanningen har gjort dem fria, alldeles som Jesus sade i Johannes 8:32 (Hd): ”Då skall ni förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” De blir inte bedragna av människors löften. De ser ärligt fakta sådana de är. De är fria från fruktan för döden och från de sorger som den falska religionens uppfattningar om döden medför. Deras familjer är enade och lyckliga. De blir inte insnärjda i svårigheter genom att välja sida i världens split och rivalitet. Varför? Inte därför att de inte skulle önska en bättre värld. Liksom alla andra lider de vedermödor som de utsätts för genom världens svårigheter. Men de vet att Guds rike kommer att införa ett verkligt önskvärt tillstånd som kommer att bli varaktigt. De vet att de nuvarande förhållandena är ett tecken på att den närvarande anordningen av tingen närmar sig sitt slut. Detta är i sig självt goda nyheter.
27. Vad bör de göra som lider orättvisor under en av mänskliga regeringar stiftad lag?
27 Nu inser var och en att många har lidit orättvisor under regeringar som upprättats av människor. Under människors styre är det många som har berättigade klagomål. Å andra sidan kan ingen med rätta säga att han har lidit orättvisa på grund av att han lytt Guds lag. I stället för att försöka upprätta en bättre regering bör människor som menar att det förekommer orättvisor göra det Jehovas vittnen gör, nämligen vända sig till Guds lag. Redan nu skulle de genom detta bli lyckliga, alldeles som Jehovas vittnen, trots att vi lever under en orättfärdig ordning. Bibeln säger: ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill.” — Ords. 10:22, NW.
28. Hur går det för dem som söker frihet genom laglöshet?
28 De som söker frihet genom laglöshet blir i själva verket mer och mer inringade, eftersom allting verkar emot dem. De kommer under sådana ledares inflytande som för dem in i svårigheter; de blir invecklade i fiendskap, hat, rivalitet, strider, missräkningar. De blir indragna i oenighet på grund av ras, politik, nationalism och religion. Deras organisationer kan inte hålla samman, utan det uppstår oenighet inom deras egna led. De går framåt mot den situation som bibeln säger att de skall nå, nämligen att var mans hand skall vara vänd mot hans nästa. — Sak. 14:13.
29. Varför och hur har de som lyder Guds lag de friheter som andra söker men inte uppnår?
29 De som följer Guds lag får den största friheten, eftersom denna lag är utformad att passa människans behov. Gud gör att deras lydnad verkar till deras fördel. Det är vad som framhålls i Romarna 8:28 (NW): ”Nu vet vi att Gud låter allt sitt verk samverka till gagn för dem som älskar Gud, dem som är de kallade enligt hans uppsåt.” Ärliga människor respekterar dem. Endast de som hatar Gud hatar dem. De undviker den hjärtslitande rivalitet som de som söker behaga sig själva råkar ut för. De åtnjuter verklig integration inom sina led, inte en sådan som är påtvingad eller konstlad. Människor av alla raser och nationaliteter bland dem samverkar i fullkomlig enhet, därför att de älskar varandra. De kommer till Gud för att tjäna honom, och de inte ens tänker på sådana olikheter. Enigheten kommer automatiskt när de älskar Gud och lyder hans lagar.
Det du tror gör dig till vad du är
30. Vad är det tidningsmän förbiser, när de lovordar Jehovas vittnens goda moral?
30 Vissa tidningsmän har yttrat om Jehovas vittnen: ”Deras lära kanske inte är förnuftig, men de har funnit en levnadsväg som gör dem till våra bästa medborgare. De är mönster och ett gott föredöme för oss.” Hur motsägande är det inte att säga så! Är det inte det en människa tror som gör henne till vad hon är? Idealisten, härskaren, revolutionären, asketen och ”beatniken” är alla vad de är, inte av sig själva eller genom födelsen, utan på grund av vad de tror och hur de tänker och på grund av de principer de följer. Jehovas vittnen är inte i sig själva olika andra människor. Men de gör inte helt enkelt som de vill; de följer den teokratiska lagen, Guds lag. De är vad de är PÅ GRUND AV VAD DE TROR och på grund av att det de tror på och följer är Guds lag, SANNINGEN. Följaktligen säger psalmisten i Psalm 119:142: ”Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.”
31. Vad bör alla som önskar tjäna Jehova vara särskilt nitiska med att göra, när de ser hans välsignelser för lydnad?
31 Alla ni som önskar tjäna Jehova, var fördenskull tacksamma för att han är er laggivare, domare och konung — er absolute suverän. Understöd alla hans stadgar, ty de är till ert bästa. Dessa stadgar inbegriper att man regelbundet kommer tillsammans med Guds folk i församlingarnas Rikets salar och vid konvent. De inbegriper att du helt och fullt ställer dig till förfogande i Guds tjänst. Om möjligt bör du ordna dina förållanden så att du kan ta del i bibliskt ”pionjärarbete”, heltidspredikande ”offentligen och från hus till hus”, eller kanske tjäna långt från ditt hem på platser där behovet är större. (Apg. 20:20, NW) Lägg åt sidan varje onödig tyngd och var fullständigt hängiven, i det du gör allt du kan för att hjälpa andra. Det bör vara alldeles som vi läser i Hebréerna 12:1, 2 (NW): ”Då vi alltså har en så stor sky av vittnen som omger oss, må vi då också lägga av allt som tynger och synden som lätt insnärjer oss, och må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betraktar vår tros förnämste förmedlare och fullkomnare, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” Håll dig fri från självbestämmanderättens anarkistiska ande. Lev så att du får se hur Gud sätter sin lag i kraft gentemot den upproriska världen och inför sin eviga, nya rättfärdiga ordning. — Upp. 21:4, 5.
[Bild på sidan 491]
Efter floden ledde Nimrod de flesta människorna i uppror mot Guds rättfärdiga lag