Förbli ”vid god hälsa i fråga om tro”
”Må de gamla männen vara ... vid god hälsa i fråga om tro.” — Tit. 2:2, NW.
1. Vid vad kan tron liknas? Men hur mycken tro behöver en Guds tjänare ha?
TRON kan, på grund av sitt livsviktiga samband med en människas andliga tillstånd, i viss mån liknas vid ett spårämne, ett mineralämne som är oundgängligt för livet. Människor, djur och växter behöver små mängder av sådana mineralämnen som kobolt, koppar och zink för att vidmakthålla normala livsfunktioner och förbli vid god hälsa. Kobolt behövs till exempel för att förhindra att en individ får perniciös anemi. Per dag behövs det bara två milliondels gram av vitamin B12, som innehåller kobolt, för att vidmakthålla hälsan när det gäller denna blodsjukdom. Mindre än denna mängd är inte tillräckligt. På liknande sätt är tro (såväl som dygd, kunskap, självbehärskning, uthärdande, gudaktig hängivenhet, broderlig tillgivenhet och kärlek) oundgänglig för den kristnes andliga hälsa och liv. (2 Petr. 1:5—7) Naturligtvis räcker det inte med att bara ha någon tro. Av den kristne krävs det mer än ett litet mått av tro. Det är sant att alltför mycket av ett visst spårämne kan orsaka sjukdom hos människor och djur. Men man kan aldrig äga för mycket tro på Gud. Det är av livsviktig betydelse för en Guds tjänare att utveckla och äga stor tro på Jehova, stark och sund tro.
2, 3. Hur kan en kristen förbli ”vid god hälsa i fråga om tro”?
2 Den kristne aposteln Paulus skrev till Titus: ”Men fortsätt du att tala sådant som är tjänligt till hälsosam undervisning. Må de gamla männen vara måttliga i sina vanor, allvarliga, sunda till sinnes, vid god hälsa i fråga om tro, kärlek, uthärdande.” (Tit. 2:1, 2, NW) Att förbli ”vid god hälsa i fråga om tro” är betydelsefullt inte bara för äldre kristna män utan för alla kristna, därför att ”utan tro är det ... omöjligt att behaga ... [Gud] väl, ty den som nalkas Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare, som allvarligt söker honom”. — Hebr. 11:6, NW.
3 Men hur kan en kristen förbli ”vid god hälsa i fråga om tro”? De faktorer som är nödvändiga inbegriper: 1) Regelbundet studium av Guds ord; 2) uthållighet i bön till Jehova; 3) vanan att vara med vid kristna möten; 4) oupphörligt fullgörande av gudaktiga gärningar som visar ens tro.
Din tro och Guds ord
4. Genom vilket medel i huvudsak utvecklas och vidmakthålls en kristens tro?
4 De spårämnen som är oundgängliga för en människas fortsatta hälsa och liv tillgodogör hon sig vanligen i tillräcklig mängd genom en väl avvägd kost av fysisk föda. På liknande sätt är tron en livsviktig faktor för en kristen, och den utvecklas och vidmakthålls i stor utsträckning genom en väl avvägd kost av andlig föda. För grekerna i Lystra beskrev Paulus och Barnabas den levande Guden som den som ”gett er regn från himmelen och fruktbara tider och så fyllt edra hjärtan till brädden med mat och gott mod”. (Apg. 14:14—17, NW) Men Jehova är också den som ger andligt livsuppehälle, och Jesus Kristus framhöll med rätta: ”Det är skrivet: ’Människan skall leva inte endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.’” — Matt. 4:4, NW; 5 Mos. 8:3.
5, 6. a) Vilket samband hade Guds ord med Josuas tro? b) Hur kan du föröka din tro?
5 Jehova gav israeliterna, som stod under ledning av Josua, många segrar i Kanaans land. (Jos. 12:7—24) Men Josua var inte en militär ledare som bara citerade den Heliga skrift för att göra intryck vid vissa offentliga tilldragelser. Han var en man som studerade Guds ord, och detta hjälpte honom att vara en man med andlig inriktning, en man med tro på Jehova. Han tog till hjärtat det råd som Gud hade gett: ”Var bara modig och mycket stark i att vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med hela den lag, varom Mose, min tjänare, gav dig befallning. Vik inte av från den åt höger eller åt vänster, på det att du må handla vist varhelst du går. Denna lagbok bör inte vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med allt som står skrivet i den; ty då skall du göra din väg framgångsrik, och då skall du handla vist.” — Jos. 1:7, 8, NW.
6 Att ”dag och natt” begrunda Guds fordringar och föreskrifter var absolut nödvändigt i Josuas fall. Bör alltså inte du också ordna dina angelägenheter så att du kan läsa och studera Guds ord regelbundet? Helt visst bör du göra det. Om du gör detta och tillämpar bibeln i ditt liv, kommer du att föröka din tro. Sedan kommer du också att ”handla vist varhelst du går”. Vidare beror din andliga hälsa och ditt andliga liv på att du studerar och tillämpar bibeln. Det var mycket lämpligt att Paulus förmanade Timoteus: ”Fortsätt att hålla dig till det mönster av hälsosamma ord, vilka du har hört av mig, med den tro och kärlek som är i förbindelse med Kristus Jesus.” — 2 Tim. 1:13, NW.
Din tro och bönen
7. Vad gjorde David när han var ansatt av förföljare, och varför gjorde han så?
7 David var en man av tro, men han försökte inte klara sig på egen hand. Han vände sig regelbundet till Jehova i bön. När David var förföljd försökte han inte bekämpa sina fiender enbart med eget skarpsinne, och han försökte inte strida mot dem enbart genom att lita till mänsklig makt. Han vände sig i stället till Jehova för att få hjälp. I en psalm uttryckte han sig till exempel på detta sätt: ”Jag ropar till dig, o HERRE; jag säger: ’Du är min tillflykt, min del i de levandes land.’ Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga. För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn.” (Ps. 142:6—8) David bad om Jehovas hjälp, sökte befrielse, men inte av själviska orsaker, utan för att han skulle kunna prisa Guds namn. Jehova hör sådana böner från människor som är överlämnade åt honom. Hur nödvändigt är det då inte att nutida Guds tjänare är ”uthålliga i bönen”! — Rom. 12:12.
8. a) Är tron ett passande ämne för kristen bön? b) Vad kan du göra, även om du inte bokstavligen kan räcka ut handen och hjälpa förföljda medtroende?
8 Tron är ett passande ämne för kristen bön. Den är en frukt av Guds ande, och de kristna kan med rätta bedja till Jehova om hans ande, så som den uppenbaras i tro. (Luk. 11:13; Gal. 5:22) Apostlarna sade till Herren Jesus Kristus: ”Ge oss mer tro!” (Luk. 17:5, Hd) De insåg sitt behov av större tro. Deras begäran kan i huvudsak inbegripas i de kristnas uppriktiga böner i vår tid. Det är också passande att de kristna ber om att deras medtjänare för Jehova bevarar en sund och bestående tro. Medtroende på en avlägsen plats kan lida våldsam förföljelse och bli hårt prövade i fråga om tron. Du kan inte bokstavligen räcka ut handen och hjälpa dem. Men du kan hjälpa dem genom att bedja att deras tro inte skall tryta. Jesus gjorde detta för Simon Petrus’ skull, vilket visas av hans ord: ”Simon, Simon, se, Satan har krävt att få er, för att sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte må tryta. Och du, när du en gång har återvänt, styrk då dina bröder.” — Luk. 22:31, 32, NW.
9. Vad kan du göra för att hjälpa människor som tillber Gud tillsammans med dig, förutom att bedja för dem?
9 De här ovan citerade orden av Jesus Kristus antyder att man bör bedja om att medtroende skall ha bestående tro och att man förutom detta om möjligt bör ge dem uppmuntran, för att på så sätt söka styrka dem andligen. Paulus längtade efter att få vara tillsammans med sina kristna bröder och systrar i Rom, och han sade till dem: ”Jag längtar efter att se er, för att jag må förläna er någon andlig gåva, på det att ni må göras fasta — eller fastmer att det må ske ett ömsesidigt utbyte av uppmuntran bland er, för var och en genom den andres tro, både er och min.” (Rom. 1:11, 12, NW) Följaktligen kan varje kristen bedja om att de som tillsammans med honom tillber Gud må bli styrkta av Jehova till att förbli starka i tron. Dessutom kan han bygga upp dem andligen genom samtal som visar hans egen tro. Närvaro vid kristna möten ger utmärkta möjligheter till att vara tillsammans med medtroende och uppmuntra dem.
Din tro och de kristna mötena
10. Vilket samband finns det mellan tron och de kristna mötena?
10 Lämplig näring är av livsviktig betydelse för människokroppen. En sak är att en människa genom att regelbundet äta riktig föda tillgodogör sig de spårämnen som kan betyda skillnaden mellan sjukdom och hälsa. På liknande sätt kan en person genom att regelbundet vara med vid och ta del i kristna möten och andra andliga gästabud, som Gud anordnar, få mera tro. På detta sätt behagar han Gud och kommer att få den tro som han behöver, när han ställs inför prov på sin ostrafflighet mot Jehova.
11. Måste de kristna ha en tro som inte vacklar?
11 Paulus visade att Jesus Kristus genom sin död i trohet öppnade vägen till himmelskt liv för sina smorda efterföljare. Men för att vinna detta liv måste de ”nalkas med sanna hjärtan i trons fulla visshet”, och de förmanas att ”hålla fast vid att offentligen kungöra ... [sitt] hopp utan att vackla”, ”ty han som gav löftet är trofast”. (Hebr. 10:19—23, NW) De kristna vet att de ting som Gud har gett försäkran om i sitt ord är säkra. De liknar inte vacklande, obeslutsamma människor, som inte får någonting från Jehova. (Jak. 1:5—8) De kommer ihåg att Abraham inte ”vacklade ... i brist på tro”, utan var ”fullt övertygad om att vad ... [Gud] hade lovat var han också i stånd till att göra” i fråga om att göra den åldrige patriarken till en ”fader till många nationer”. — Rom. 4:16—22, NW.
12, 13. a) Varför har de kristna ett stort behov av att regelbundet komma tillsammans? b) Vilken verkan på de första kristnas tro hade det att de kom tillsammans? c) Vilken annan god inverkan har det att Guds tjänare är uppmärksamma vid sina sammankomster?
12 Vid de kristna mötena är det möjligt att i ord ge uttryck åt sin tro, avge en offentlig förklaring beträffande den, och också att hjälpa andra. I vår tid, då gudlösa uppfattningar griper omkring sig, har de kristna stort behov av att komma tillsammans regelbundet för att hjälpa varandra och förhindra att någon avfaller från tron. Det var mycket lämpligt att Paulus skrev: ”Låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi inte försummar att församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebr. 10:24, 25, NW) När de första kristna samlades, byggde de upp sin tro, vilket Tertullianus förklarar: ”Vi kommer tillsammans för att läsa Guds böcker ... med dessa heliga ord ger vi föda åt vår tro, lyfter upp vårt hopp, befäster vår tillförsikt.” — Apologeticus, XXXIX, 3.
13 Israeliterna hade tre andligen uppbyggande nationella högtider varje år. (2 Mos. 23:14—17; 5 Mos. 16:16) En av dem var lövhyddohögtiden, och vart sjunde år (sabbatsåret) samlades vuxna och barn i lika mån till den för att lyssna när Guds lag upplästes. (5 Mos. 31:10—13) Prästen Esra och hans medhjälpare läste och förklarade Jehovas lag vid den tiden på året (under den sjunde judiska månaden) vid ett särskilt omnämnt tillfälle, och de gjorde det inför männen, kvinnorna och ”alla som kunde förstå, vad de hörde”. Resultatet blev att det uppmärksamma folket, som nyligen hade återvänt från fångenskapen i Babylon, gladde sig i hög grad, därför att de förstod. Vid detta tillfälle firade de en mycket glädjerik lövhyddohögtid. (Nehemja, kap. 8) Det är på liknande sätt i vår tid: Jehovas tjänare som är uppmärksamma vid kristna möten och sammankomster får ta emot en stor mängd andlig undervisning, som gör att de känner glädje, särskilt när de i sitt liv tillämpar det de får lära.
14. Redogör för några sätt på vilka de kristna mötena kan hjälpa en att förbli ”vid god hälsa i fråga om tro”.
14 De kristna mötena bygger upp tron på Jehova och hjälper en att förbli ”vid god hälsa i fråga om tro”. De ger uppmuntran och styrker en människa andligen. Det heter att Judas och Silas i det forntida Antiokia i Syrien ”uppmuntrade bröderna med många ord och styrkte dem”. (Apg. 15:30—32, Hd) Tro utan skrymteri frambringas vid kristna möten, alldeles som närvaro vid kristna möten måste ha hjälpt Timoteus, hans mor Eunice och hans mormor Lois att vinna sådan tro. (2 Tim. 1:5) Vid de kristna mötena ges det i stor utsträckning undervisning som gör det möjligt för en människa att bli och fortsätta att vara ”vid god hälsa i fråga om tro”, ty vid dessa sammankomster är det till exempel så att den kristne tillsyningsmannen fortsätter att ”tala sådant som är tjänligt till hälsosam undervisning”. — Tit. 2:1, NW; 1:5, 9.
15. Vad kan hända om en människa som en gång blivit upplyst med exakt kunskap om sanningen medvetet avstår från de kristna mötena?
15 Regelbunden närvaro vid de kristna mötena kommer att hjälpa dig att förbli ”vid god hälsa i fråga om tro”, men ihållande, avsiktlig och onödig frånvaro från dessa sammankomster försvagar tron och kan vara ett steg i riktning mot förlust av tron och till och med uppsåtlig synd, oförlåtlig synd mot den heliga anden. (Matt. 12:31, 32) Människor som har varit upplysta med exakt kunskap om Guds sanning men som syndar uppsåtligt och förnekar Guds Son, de trampar på honom. Sedan Paulus uppmanat de kristna att inte försumma att komma tillsammans sade han: ”Ty om vi uppsåtligt bedriver synd, sedan vi erhållit den exakta kunskapen om sanningen, finns det inte längre kvar något offer för synder, utan det finns en viss förskräcklig förväntan på dom; och det finns en glödande nitälskan, som kommer att förtära dem som står emot.” Aposteln framhöll också: ”Var man som har ringaktat Mose lag dör utan att röna medlidande, efter vittnesmål av två eller tre. Hur mycket strängare straff tror ni inte då att den man kommer att räknas värd, som har trampat på Guds Son och som har aktat förbundets blod, varigenom han blivit helgad, såsom av alldagligt värde och som med förakt har kränkt den oförtjänta godhetens ande!” (Hebr. 10:26—29, NW; 5 Mos. 19:15) Riskera alltså inte att förlora din tro och förneka Guds Son, vilket får till följd evig tillintetgörelse. Var regelbundet med vid de kristna mötena, i det du har uppskattning och erkänner vad de betyder för att hålla dig ”vid god hälsa i fråga om tro”.
Din tro och gärningarna
16. Vilket samband råder mellan tro och gärningar? Ge en illustration av detta.
16 I likhet med människokroppens muskler måste tron ges näring och även övning, om man skall undvika andlig förtvining. Jakob betonade på ett slående sätt hur nödvändigt det är att visa sin tro förmedelst gudaktiga gärningar. Han skrev: ”Ja, såsom kroppen utan andedräkt är död, så är också tro utan gärningar död.” (Jak. 2:26, NW) Detta är inte gärningar enligt den lag som Jehova gav åt israeliterna, utan det är strävanden som visar att en människa äger tro. (Gal. 2:15, 16) Abraham visade sannerligen att han hade tro genom sin villighet att frambära sin son Isak som ett offer. Abrahams tro ”samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad”. Abraham tillräknades rättfärdighet av Gud därför att han satte tro till Jehova, och denne patriark kom att kallas ”Jehovas vän” (NW). Rahab, som gömde de israelitiska spejarna, hade således också gärningar att understödja sin tro med, och hon blev förklarad rättfärdig genom dessa gärningar. — Jak. 2:18—25; Josua, kap. 2.
17. Genom vilka gärningar kan du visa att du är ”vid god hälsa i fråga om tro”?
17 Men genom vilka gärningar kan du visa att du är ”vid god hälsa i fråga om tro”? Det finns många sådana gärningar. Du visar till exempel en sund tro när du godtar Jehovas beslut i frågor som regleras av hans lagar och principer: När du står fast vid det som sägs i Jesaja 2:4 om att smida svärd till plogbillar; när du avhåller dig från att äta blod eller ta emot blodtransfusion (Apg. 15:28, 29); när du håller fast vid Guds krav som gäller sexualmoral och annat rätt uppförande i moraliskt avseende (1 Kor. 6:18; Ps. 15:1—5; Hebr. 13:18); när du upprätthåller kristen neutralitet i fråga om världsliga angelägenheter (Joh. 17:16) — i grund och botten när du godtar och villigt håller fast vid det Jehova i sitt inspirerade ord säger att du skall göra. (Ps. 119:105) Du visar också att du är ”vid god hälsa i fråga om tro”, när du är med vid de kristna mötena och tar del i dem. (Ps. 26:12) Och du visar sannerligen att din tro är vid god hälsa när du regelbundet kungör de goda nyheterna om Guds upprättade rike — från hus till hus och med andra medel. — Matt. 24:14; 28:19, 20.
18. Är det möjligt att tillväxa i tro?
18 Understöds din tro på Gud av sådana trosgärningar? Kan du se möjligheter till att ytterligare utveckla din tro? Skulle din tro kunna vara vid bättre hälsa? Om det är så, bör du inte misströsta. Det är sant att den tid som återstår för denna onda tingens ordning är mycket förkortad (1 Kor. 7:29—31), men det finns fortfarande en begränsad tidsperiod, under vilken man kan tillväxa i tro, innan denna tingens ordning blir tillintetgjord. Din tro kommer att växa allteftersom du odlar och övar den. — 2 Tess. 1:3.
19. Vilka gärningar kommer sann tro på Jehova att förmå en att undvika?
19 Alldeles som det finns tillbörliga gärningar, som visar din tro, finns det också onda gärningar, som den sanna tron på Jehova kommer att förmå dig att undvika. Vi lever i en svår och farlig tid. Det är sannerligen inte tid att engagera sig i onda och orätta gärningar. För nitton hundra år sedan sade Paulus att det var tid att vakna upp ur sömnen, ”ty nu är vår frälsning närmare än vid den tid då vi blev troende”. Sedan fortsatte han: ”Natten är långt framskriden; dagen har närmat sig. Låt oss därför lägga bort de gärningar, som hör mörkret till, och låt oss ikläda oss ljusets vapen. Låt oss vandra anständigt såsom om dagen, inte i vilt leverne och dryckenskap, inte i olovligt umgänge och lösaktigt uppförande, inte i kiv och svartsjuka. Utan ikläd er Herren Jesus Kristus, och gör inte på förhand upp planer enligt köttets begärelser.” (Rom. 13:11—14, NW) Håll dig borta från det fallna köttets gärningar, uppodla Guds andes frukt och förbli därigenom ”vid god hälsa i fråga om tro”. — Gal. 5:19—26.
Ryggar du tillbaka i brist på tro?
20. Vad krävs för att man skall kunna vidmakthålla sin ställning som kristen?
20 Det krävs ständig vaksamhet för att man skall kunna vidmakthålla sin ställning som ett kristet vittne för Jehova. En kristen kan inte tillåta sig att på något sätt rygga tillbaka i brist på tro, ty detta skulle till sist kunna leda till uppsåtlig synd och dess svåra följder. Det var mycket lämpligt att Paulus varnade: ”Ty vi känner honom som sade: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla’; och återigen: ’Jehova skall döma sitt folk.’ Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.” — Hebr. 10:30, 31.
21, 22. a) Vilka prövande erfarenheter kan Jesu Kristi efterföljare förvänta att möta? b) Vad får de kristna aldrig låta förföljelse förmå dem att göra? Varför?
21 För att förbli ”vid god hälsa i fråga om tro” är det till nytta för dig att du påminner dig din första kärlek till Guds sanning. Hur uppskattade du inte din nyvunna frihet från falska religiösa uppfattningar och annat som var oriktigt! (Joh. 8:32) Glöm aldrig denna första kärlek. Naturligtvis kan du förvänta motstånd, till och med våldsam förföljelse, eftersom Jesus Kristus sade att hans efterföljare skulle få erfara sådant. (Matt. 10:34—36; Joh. 15:18—20) Men låt inte sådana erfarenheter bryta ned din kärlek till Guds ord och tro på Jehova. Påminn dig vad du redan har uthärdat som kristen och inse också att den vedermöda som du nu får lida är tillfällig. När den är förbi, kommer du att se tillbaka och förstå att uthärdandet gav dig Guds godkännande, och du kommer att glädja dig över detta. — Hebr. 10:32—34.
22 Låt aldrig förföljelse förmå dig att kasta bort din kristna dristighet att kungöra de goda nyheterna om Guds rike, ty denna dristighet att tala ”skall få en stor belöning sig given”. Paulus sade också: ”Ty ni måste uthärda, så att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, må få uppfyllelsen av löftet. Ty ännu ’en mycket liten tid’, så ’skall han som kommer anlända och skall inte dröja’.” (Hebr. 10:35—37, NW) Sedan Guds himmelska rike upprättades år 1914 v.t. har Jesu Kristi andra närvaro varit en verklighet! Dessutom kommer det i bibeln utlovade livet i Jehovas nya ordning snart att åtnjutas av en stor mängd människor, som har visat bestående tro på Gud. — Joh. 17:3.
23, 24. a) Varför bör man undvika att ens det allra minsta rygga tillbaka i brist på tro? b) Vilken inställning har Jehova till en människa som är rättfärdig och till en som ryggar tillbaka?
23 Undvik alltså också att på minsta sätt rygga tillbaka i brist på tro — undvik detta inledande och nästan omärkliga sätt att rygga tillbaka från kristna privilegier och kristet ansvar. Det är särskilt farligt därför att det är så obestämbart. Det kan till exempel börja med tillfällig, onödig frånvaro från kristna möten, som till sist leder till vanemässig frånvaro. Var därför på din vakt! Man kan inte uppnå frälsning genom att bara komma till mötena i en församling av Jehovas vittnen. Vad som krävs är en uppriktig tro som verkligen utövas. (Rom. 10:10) David sade: ”Jehova bevarar de trogna.” (Ps. 31:24, NW) För att äga Guds ynnest och beskydd och för att få evigt liv måste de kristna med osviklig uthållighet löpa det lopp som gäller livet, i det de har ögonen fästa på det stora föredömet, Jesus Kristus, ”på det att ... [de] inte må bli trötta och ge tappt i ... [sina] själar”. — Hebr. 12:1—3, NW.
24 Rygga därför inte tillbaka, utan förbli ”vid god hälsa i fråga om tro”. Beträffande Jehovas inställning till den människa som är rättfärdig och till den som ryggar tillbaka skrev Paulus: ”’Men min rättfärdige skall leva på grund av tro’, och ’om han ryggar tillbaka, har min själ inte behag i honom’. Nu är vi inte av det slag som ryggar tillbaka till tillintetgörelse, utan av det slag som har tro, varigenom själen bevaras vid liv.” — Hebr. 10:38, 39, NW.
25, 26. a) Vilka häpnadsväckande händelser kommer snart att inträffa? b) Vad är det alltså nu tid för dig att göra i fråga om din tro? c) Vilken gåva kommer man att få ta emot som ett resultat av att man äger oböjlig, sund tro?
25 Mycket snart kommer den falska religionens världsvälde, det stora Babylon, att få sitt slut i tillintetgörelse. (Upp. 17:16—18:8) De kristna behöver därefter inte vänta länge på ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon, då ”konungarna på jorden och stormännen och krigsöverstarna och de rika och de väldiga” och andra som står emot Guds rike förgäves kommer att söka skydd för den ”som sitter på tronen [Jehova Gud], och för Lammets [Jesu Kristi] vrede”. De onda kommer sedan att möta ett tillintetgörande nederlag i sin hopplösa sammandrabbning med ”konungars konung och herrars herre”, Jesus Kristus, som rider på den symboliska vita hästen mot en säker och evig seger över dem. (Upp. 16:14, 16; 6:15—17; 19:11—21, NW) Därnäst, och utan dröjsmål, kommer det länge väntade ögonblick då Satan, djävulen, och hans demoner kastas ned i avgrunden. — Upp. 20:1—3.
26 Ja, det kommer att inträffa häpnadsväckande händelser i den närmaste framtiden. Därför är det nu hög tid för dig att du helt och fullt utnyttjar möjligheterna till att försäkra dig om detta som är så livsviktigt: En stark tro. Rusta dig för kommande trosprov och var besluten att förbli ”vid god hälsa i fråga om tro”, trots ogynnsamma omständigheter och påfrestningar. Gläd dig i Jehova, som Habackuk gjorde, när han i bön sade: ”Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel, och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen. Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud. HERREN, Herren är min starkhet; han gör mina fötter såsom hindens och låter mig gå fram över mina höjder.” (Hab. 3:17—19) Ja, en sådan oböjlig, sund tro kommer att ge dig evigt liv, en gåva från den trofaste Guden, Jehova. — 1 Tim. 6:11, 12; Ef. 2:8; 5 Mos. 32:4.
[Bild på sidan 445]
Josuas framgång berodde på att han regelbundet läste Guds ord. Bör inte du göra detsamma för att förbli vid god hälsa i fråga om tro?
[Bild på sidan 446]
David visade tro genom att bedja till Jehova. Är du uthållig i bön?
[Bild på sidan 448]
Att regelbundet vara med vid kristna möten hjälper en att förbli ”vid god hälsa i fråga om tro”
[Bild på sidan 449]
Eftersom tro utan gärningar är död, visar man sund tro genom att kungöra de goda nyheterna från hus till hus