Lär känna sanningens Gud
Vem är Gud? Varför är det angeläget att lära känna honom nu?
DET råder ett trängande behov att lära känna sanningen om Gud. Förvirringen i kyrkosamfunden tilltar i denna tid. Gudlösheten breder ut sig. Brott och våld ökar. Kärnvapnen är ett hot mot allt liv.
Till följd härav ställer sig många människor, kanske också du, sådana här frågor: Vem är Gud? Bryr han sig om vad som händer med oss här på jorden? Kommer han någonsin att ingripa i de mänskliga angelägenheterna och bringa ordning i förhållandena? Vad kommer framtiden att föra med sig?
På var och en av dessa frågor, och på många fler, finns det ett svar, som utgör en grundläggande sanning. Det finns inte flera motstridiga svar, vilka alla är rätta.
En sanningens Gud
Gud har gett människan förmåga att inhämta vissa grundläggande sanningar om hans fysiska skaparverk. Vi vet till exempel att jorden är sfärisk, klotformig. Vi vet att atomen rymmer oerhörda mängder energi. Vi vet att det behövs luft, vatten och mat för att uppehålla människolivet.
Därför frågar vi: Är det rimligt att tänka att Gud har gett människan förmåga att komma underfund med sanningar om skaparverket men inte om Skaparen? En kärleksfull mänsklig far vill att hans barn skall känna honom, bära hans namn, få grepp om de väsentliga tingen i livet. Eftersom vi vet att ”Gud är kärleken”, kan vi då tänka oss att han skulle vara mindre intresserad av att undervisa sina barn om sig själv? — 1 Joh. 4:8.
Vårt eviga öde beror rentav på att vi lär känna sanningen om Gud. Jesus Kristus själv sade: ”Detta betyder evigt liv att de tillägnar sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, NW.
”Den ende sanne Guden” är en sanningens Gud. Ja, bibeln försäkrar oss: ”Gud är icke en människa, så att han kan ljuga”, och ”Gud kan ... inte ljuga”. Sanningssökaren kan alltså tillitsfullt söka närma sig Gud med kännedom om att det finns grundläggande sanningar beträffande Gud som han kan inhämta. — 4 Mos. 23:19; Hebr. 6:18, Hd.
Eftersom Gud alltid är sannfärdig, är det förnuftigt att tänka att vår tillbedjan också måste vara i överensstämmelse med sanningen, om den skall vara Gud välbehaglig. Vi kan inte tro och försvara lögnen och ändå behaga Gud. ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” — Joh. 4:24, NW.
En kärleksfull Skapare
Denne sanningens Gud är himmelens och jordens kärleksfulle Skapare. Hans skrivna ord underrättar oss om att han ”har skapat allting, och därför att ... [han] ville det, kom det till och blev skapat”. (Upp. 4:11, Hd) ”Han ... själv ger alla liv, anda och allt.” — Apg. 17:25, Hd.
Det var alltså Gud som konstruerade vår underbara kropp och vårt förunderliga sinne. Det var han som danade växtligheten, träden och blommorna som ger oss mat och som är till glädje för oss. Han har sörjt för tillgång på vatten och luft, som vidmakthåller livet. Det är uppenbart att Gud har visat oss människor stor kärlek, då han har gett oss livet såväl som allt vi behöver för att uppehålla livet och kunna glädjas åt det.
När detta förs på tal, ställer emellertid folk följdriktigt frågan: Om Gud är en så kärleksfull Skapare, varför har han då inte gjort slut på det onda och på allt lidandet? Endast i bibeln finner vi de rätta svaren. (2 Tim. 3:16, 17) Den redogör för de olika stridsfrågor som uppstod efter människans skapelse, bland dem människans önskan att bli lik Gud, dvs. bli oberoende av honom och själv kunna avgöra vad som är rätt och vad som är orätt. (1 Mos. 3:1—7) I sin kärlek dödade Gud inte omedelbart den förste mannen, Adam, därför att han brutit mot Guds lag, vilket skulle ha medfört att han tillintetgjort oss, Adams ännu ofödda avkomlingar. Gud har i stället gett oss, Adams avkomlingar, tillfälle att leva, ja, att rentav vinna evigt liv genom Jesus Kristus. (2 Petr. 3:9) Samtidigt har de historiska händelserna under denna tid, då Gud visat stort tålamod, fått utgöra svar på den stridsfråga som väcktes beträffande styrelse och herravälde, varigenom det bevisats att ingen styrelseform som försöker göra sig oberoende av Gud kan ge undersåtarna sann lycka. — Jer. 10:23, 24.
Men Gud skall inte tillåta det onda att förbli för alltid. Vi närmar oss nu den tid, som Guds ord för länge sedan har talat om, då Gud skall göra bruk av sin vördnadsbjudande makt för att undanröja det onda! (2 Tim. 3:1—5; Matt. 24:34) Detta kan vi glädja oss åt!
Det kommer inte att stanna vid att Gud snart skall undanröja det onda, utan han har gjort kärleksfulla föranstaltningar för att hela vår jord skall bli ett paradis. Helt säkert har du själv bett om att den tid måtte komma, då Guds vilja skall ske ”såsom i himmelen så ock på jorden”. (Matt. 6:10; Luk. 23:43) I den nya ordningen skall sjukdom, sorg, krig, orättvisa, fattigdom, lidande, ja, till och med döden, vara sådant som hör det förgångna till. I en av de många bibliska profetior som beskriver dessa förhållanden i Guds nya ordning, i Uppenbarelseboken 21:4, heter det otvetydigt: ”Döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer.”
Den här nya ordningen är något säkert och visst, ty det är sant om alla Guds löften: ”Vad jag har talat, det låter jag ock inträffa.” (Jes. 46:11) När Jesus Kristus levde som människa här på jorden, gav Gud — för att visa vad som skall äga rum i denna nya ordning — Jesus förmåga att utföra några av de underverk som han skall utföra på hela jorden i Guds nya ordning. Jesus botade de sjuka och de ofärdiga, gav de blinda deras syn, ja, uppväckte till och med de döda! Detta utgjorde synligt bevis på vad Gud skall åstadkomma genom sin Son i sin nya ordning. (Matt. 15:30, 31; Luk. 7:11—17; 8:49—56) Har du varit insatt i dessa underbara sanningar om Skaparens kärleksfulla uppsåt med avseende på människan?
Om du personligen skall få vara med bland dem som vinner liv i Guds nya ordning, måste du naturligtvis fylla Guds krav. Till dessa krav hör att du måste känna till vad Gud säger om sig själv i sitt ord, bibeln, och tro på det. Hur ingående är din kunskap om Gud? Kan du till exempel besvara frågan: Har Gud ett namn? Hur lyder det i så fall?
Har Gud ett namn?
Jesus talade ofta om Gud såsom ”Fader”, livgivare. (Matt. 5:16) Har din jordiske far ett namn? Eftersom människan är skapad till Guds avbild, vore det då något säreget att Gud också hade ett namn?
Har han det? Jesus sade i bön till sin Fader: ”Jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det.” (Joh. 17:26) Han lärde sina efterföljare att bedja: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn.” (Matt. 6:9) Gud själv säger: ”Jag vill nu helga mitt stora namn.” (Hes. 36:23) Ja, Gud har ett namn.
Hur lyder detta namn? Är det ”Gud” eller ”Herre” eller ”den Evige”, såsom några påstår? Nej, ty detta är inga personnamn, egennamn, utan är titlar. ”Gud” betyder ”mäktig”, ”Herre” betyder ”husbonde; mästare”, och ”den Evige” betyder den ”alltid bestående”.
Om någon frågade dig efter namnet på ditt lands statsöverhuvud, som kanske är president eller konung, skulle du då svara ”President”, ”Konung”, ”Statschef” eller kanske ”Överbefälhavare” eller ”Regeringschef”? Nej, ty detta är inga egennamn utan titlar. Förutom någon av dessa titlar har han också ett personnamn.
Hur lyder då Guds personliga namn? Han svarar själv klart och tydligt: ”Jag är Jehova. Det är mitt namn.” (Jes. 42:8, NW) Och i Psalm 83:19 heter det, enligt O. F. Myrbergs svenska översättning: ”Och må det förnimmas, att du allena är den, vars namn är Jehovah: den högste över hela jorden.”
Det är sant att man i en hel del bibelöversättningar inte har använt namnet ”Jehovah”. Men det beror inte på att namnet fattas i den bibliska texten på grundspråken. Namnet förekommer faktiskt omkring 7.000 gånger i bibeln! Felet ligger hos översättarna, som insatte sådana ord som ”Gud” och ”Herre” i stället, när de kom till namnet i texten.
Hur det uttalas
I hebreiska språket tecknas Guds namn med de fyra bokstäverna יהוה, vilka alla är konsonanter, eftersom det forntida hebreiska skriftspråket inte hade några vokaler. Läsaren måste lägga till vokalljuden. Men allteftersom århundradena gick blev man oviss om det rätta uttalet.
En del präster påstår att vi borde sluta upp med att använda Guds namn, eftersom vi inte nu känner till det exakta hebreiska uttalet. Men samma personer använder ordet ”Jesus” utan minsta tvekan. Likväl var det inte så som Jesu namn uttalades på hebreiska. Man uttalade det mer likt Jeschúa eller Jehóschua. Nu för tiden uttalas det Djíses på engelska; Chesós (med tyskt ach-ljud som udd-ljud) på spanska; Djesó på italienska och Jésos på tyska. Borde vi sluta upp med att använda namnet Jesus, därför att detta namn inte uttalades så på hebreiska eller därför att det uttalas annorlunda på andra språk i vår tid?
Samma sak gäller Guds namn. På svenska uttalas det Jehova (med tonvikt på sista stavelsen). På engelska uttalas det Djihouva, (med tonvikt på den mellersta stavelsens diftongljud); på spanska Cheåva (med ach-ljud och tonvikt på sista stavelsen); på italienska Djeåva och på tyska Jehåva (i båda fallen betonas den mellersta stavelsen kraftigast). Vilket är rätt? Alla uttalssätten är användbara. Det som är fel är att dölja eller förtiga Guds namn genom att underlåta eller vägra att använda det.
I Apostlagärningarna 2:21 (NW) läser vi: ”Var och en som åkallar Jehovas namn skall bli frälst.” ”Åkallar” du ”Jehovas namn”? Använder du regelbundet detta namn i bön till Gud och när du talar om honom med andra? Hur förhåller det sig med det samfund du tillhör? Upphöjer det officiellt Guds namn, Jehova? Stimulerar det dig till att åkalla Gud genom att använda hans eget namn? Om det samfund du tillhör inte gör det, leder det dig då i själva verket på sanningens väg?
Jesus Kristus — var han Gud?
En annan grundläggande sanning har med Jesus att göra. Var han Jehova Gud som kom till jorden i mänsklig gestalt?
Om Jesus var Gud, då skulle hela universums Skapare ha befunnit sig i en kvinnas moderliv i nio månader. Det skulle ha inneburit att den Allsmäktige som spädbarn kröp omkring på alla fyra. Tror du verkligen att det förhöll sig så?
När Jesus bad, till vem bad han då — till sig själv? Skulle han då ha lärt sina efterföljare att bedja till någon annan och så ha bedragit dem? (Matt. 6:9, 10) Och en fråga till: När Jesus dog, var det då Gud, den Allsmäktige, som dog?
De rätta svaren finner vi i Guds eget ord. I det får vi veta att Jehova är ”evigheternas konung”, att han varken har början eller slut. (1 Tim. 1:17; Ps. 90:2) Men Jesus kallas ”begynnelsen av Guds skapelse”. (Upp. 3:14, NW) Därför sade Jesus: ”Fadern är större än jag.” (Joh. 14:28) Jesus kallade upprepade gånger Gud för sin Fader, sin livgivare. Ljög han då? Vidare sade Jesus vid flera tillfällen: ”Jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.” (Joh. 5:30) Om vem talade han, ifall han inte talade om en annan, överlägsen person?
Vad lär man i det samfund du tillhör? Lär man att Jesus var Gud, att han ingick i en treenighet? Undersök den athanasianska trosbekännelsen — i den är nämligen treenighetsläran formulerad —, så får du klart för dig vad treenighetsläran går ut på. Fråga sedan pastorn i din kyrka, om det samfund du tillhör ansluter sig till denna bekännelse. Jämför den med vad som står i ditt eget exemplar av bibeln. Om något som en kyrkoorganisation lär inte stämmer överens med Guds sanningsord, då kan en människa inte, så länge som hon är medlem av denna kyrka, tillbedja Gud ”med ande och sanning”. — Joh. 4:24, NW.
Jesus var alltså inte Jehova, men han var inte heller rätt och slätt en ”god människa”. Han var mycket mera: ”Jesus är Messias [Kristus], Guds Son.” (Joh. 20:31) Ja, det var Jehova som i Marias moderliv ”inplanterade” Jesu livskraft, så att hon såsom en jungfru kunde föda ett barn. — Jes. 7:14; Luk. 1:26—35.
Jesus har dessutom en viktig och av kärlek präglad uppgift i Guds uppsåt. Efter sin död uppväcktes han till himmelskt liv som en mäktig, odödlig andevarelse. (1 Petr. 3:18; Rom. 6:4, 9) Han är konungen i Guds himmelska rike, den styrelse som de kristna har fått lära sig att bedja om. (Matt. 6:9, 10) Denna himmelska regering, med Kristus i den främsta ämbetsställningen, kommer att bli det redskap som Gud skall använda för att utrota den nuvarande onda tingens ordning. — Dan. 2:44; Upp. 19:11—21.
Genom denna förintelse kommer väg att beredas för Guds nya ordning här på jorden. Sedan skall fred, rättvisa, hälsa och evigt liv komma att råda.
Lär känna Gud nu
För att vi skall få överleva denna onda ordnings slut och leva in i Guds nya ordning måste vi lära känna sanningen om Gud och förfäkta den nu. (1 Joh. 2:17; Sef. 2:3) Det behagar inte Jehova att en människa förblir en del av ett religiöst system som framställer Gud i en oriktig dager. — Upp. 18:4.
Vilket är det bästa sättet att lära känna Gud? Genom att systematiskt forska i hans ord, bibeln. Varför skulle du då inte börja omedelbart med att tillägna dig denna kunskap, som leder till evigt liv? (Joh. 17:3) Jehovas vittnen blir glada åt att utan ersättning hjälpa dig.
Skriv till utgivarna av den här tidskriften eller sök upp Jehovas vittnen i den trakt där du bor, så kommer en kvalificerad Ordets förkunnare att besöka dig. Under en timme i veckan, vid en tid som lämpar sig för er båda och i ditt eget hems avskildhet kommer denne Guds tjänare att påvisa för dig vad din egen bibel säger om Gud.
På bara några veckor kommer du att finna att du får en stor mängd av dina frågor besvarade. Du kommer till exempel att få lära dig var de döda befinner sig och vilket hopp som finns för dem. Du kommer att få veta vad som fordras för att ens böner skall bli besvarade. Du kommer att undersöka bevisen för att slutet på denna onda ordning är mycket nära. Du kommer också att få lära dig vad Gud kräver av dig.
Ett sådant sexmånaders gratis bibelstudium hålls redan i gott och väl en million olika hem i mer än två hundra länder runt om i världen. Detta är utan tvivel det mest omfattande bibelstudieprogram som nu håller på att genomföras. Du kan ha del med den växande skara människor, som nu håller på att lära sig sanningen som kommer från Gud. Allteftersom du lär känna den kärleksfulle Skaparen, kommer du att förstå att visheten från Gud är ”ett livets träd ... för dem som få henne fatt, och sälla må de prisas, som hålla henne kvar”. — Ords. 3:18.