Förtrogenhet med Gud leder till evig fred

1. När fick Daniel sin syn av Jehova, och vad fick han se allra först i synen?

OMKRING sextio år efter det att Hesekiel hade fått sin första syn av den härlige Jehova i hans vagn, hade en annan man, som jämte Hesekiel befann sig i landsförvisning i Babylonien, en syn av Gud, i vilken denne framträdde som universums suverän. Det var natt då han fick sin syn. Skildringen i Daniel 7:1—3 lyder: ”I den babyloniske konungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn på sitt läger. Sedan tecknade han upp drömmen och meddelade huvudsumman av dess innehåll. Detta är Daniels berättelse: Jag hade en syn om natten och såg i den, huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet. Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra.” — Dan. 7:1—7.

2. Vad är de fyra stora djuren symboler av, och för vad måste de symboliska djuren bli dömda av den suveräne domaren?

² Synen var profetisk. Enligt vad Daniel fick veta av en uttydare i synen var de fyra stora djuren bilder av fyra världsvälden som skulle framträda det ena efter det andra på världens politiska skådebana. Deras politiska herravälde över hela jorden skulle räknas alltifrån Belsassars morfars, Nebukadnessars, dagar, hans som förstörde Jerusalem år 607 f.v.t. Det skulle fortsätta ända fram till den tid, då Gud skulle upprätta sitt utlovade rike och tillintetgöra de vilddjurslika politiska styrelserna på jorden. De här världsväldena skulle bli dömda efter sitt handlingssätt, i synnerhet efter sitt uppträdande mot Jehova Guds trogna folk. Jehova Gud är den högste domaren, eftersom han är hela universums suveräne härskare. I Daniels syn var den tid inne, då Jehova skulle avkunna dom över dessa vilddjurslika politiska världsvälden och skulle låta sitt rättsliga beslut verkställas. Därpå framträder han som suverän domare. Hur tedde han sig i synen som Daniel fick? Daniel berättar:

3. Hur tedde sig den suveräne domaren för Daniel i synen?

³ ”Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta [den ena avsedd för Gud och den andra förmodligen avsedd för hans Messias, Kristus], och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen därpå voro av flammande eld. En flod av eld strömmade ut från honom; tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna.” — Dan. 7:9, 10.

4. Vilka är det då i vår tid som skall dömas, och vad vittnar färgen på domarens hår och klädnad om?

⁴ Här framträder Jehova Gud, ”en som var gammal”, i en domstolsscen; han sätter sig till doms, inte för att speciellt döma Juda och Jerusalem, såsom i fallet med Hesekiels syn av den himmelska vagnen, utan för att döma hela jordens politiska världsvälden. I närvarande tid består dessa av det sjunde världsväldet och lämningarna av de sex föregående världsväldena. Världsväldena, som framställs i bild genom de fyra stora symboliska djur som steg upp ur havet, måste ställas inför rätta. Visheten hos denne domare i den allra högsta domstolen framhävs av att håret på hans huvud sägs vara ”såsom ren ull”. Detta kännetecken stämmer helt överens med det förhållandet att han kallas ”den Gamle av dagar” (1878), och honom tillhör hela den förflutna evighetens vishet. I Psalm 90:2 riktar sig profeten Mose till honom och säger: ”Ja, från evighet till evighet är du, o Gud.” Den glänsande förmåga han har att i rättfärdighet fatta sina rättsliga beslut framställs i bild genom det förhållandet att ”hans klädnad var snövit”, och den här klädnaden fattade inte heller eld, fastän ”hans tron var av eldslågor”. Hans tron är hjulförsedd, och den vilar inte på en vagnlik plattform såsom i Hesekiels syn. Men tronens hjul var själva ”av flammande eld”. Detta var sannerligen en härlig syn av Jehova Gud.

5. Vad antyder domarens tron av eldslågor och dess hjul av flammande eld?

⁵ Att eld förbinds med tronen och hjulen antyder att en glödhet dom stundar. En varning för detta ligger i det förhållandet att ”en flod av eld strömmade ut från honom”. Skriftenligt stöd för denna detalj i synen ges i Psalm 97:1—3: ”Jehova själv har blivit konung! ... Rättfärdighet och rätt äro hans trons fäste. Eld går framför honom och förbränner hans ovänner runt omkring.” — V. 1 enl. NW.

6. Vad vittnar den stora uppvaktningen om, och vilken fråga uppstår därför med avseende på de jordiska nationerna?

⁶ Såsom den högste av alla domare har också ”den Gamle av dagar” en talrik uppvaktning, inemot hundra millioner tjänare. Att den suveräne domaren har en så stor uppvaktning antyder att det är många, många angelägenheter som han har att sköta runt om i himmelen såväl som på jorden. Endast han som besitter en sådan oöverträffad vishet skulle kunna sköta dem alla på ett rättvist sätt, utan att fatta motstridiga beslut. Eftersom han har ett så stort antal änglar i sin uppvaktning, finns det anledning att fråga vad alla de politiska väldena på jorden skulle kunna göra, ja, vad en sådan organisation av dem alla som Förenta nationerna skulle kunna förmå göra för att motsätta sig att hans domslut blir till fullo verkställda. Det är säkert och visst att de skall tillintetgöras i en nära framtid! Ja, det är riktigt att det fanns ett litet men aggressivt horn som sköt upp ur huvudet på det fjärde symboliska djuret! Men vad kan det göra? Ingenting, enligt vad Daniel nu säger:

7. Vad händer med både hornet och djuret, som bär det, såväl som med de andra djuren?

⁷ ”Medan jag nu såg härpå, skedde det, att för de stora ords skull, som hornet talade — medan jag ännu såg härpå — djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas upp. Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängd var bestämd till tid och stund.” — Dan. 7:11, 12.

8. När kommer den ”tid och stund”, då alla politiska lämningar skall försvinna, och vad kommer förintelsen av detta systems alla politiska element att innebära?

⁸ Den ”tid och stund” som är bestämd för dessa politiska lämningar av tidigare världsvälden utlöper i och med ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon. (Upp. 16:14—16, NW) Vad skall den förintelse innebära som i Harmageddon drabbar alla de politiska elementen i det nuvarande styrelsesystemet? Definitivt slutet på en epok i mänsklighetens historia! En förändring i fråga om maktutövningen skall komma för människovärlden. Vem skall då bli mänsklighetens nye styresman? Uppenbarar den syn Daniel fick detta? Hör här hur Daniel beskriver vad han såg:

9. Vem ser Daniel föras fram inför domaren, och vad får han givet åt sig?

⁹ ”Sedan fick jag i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom. Att denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” — Dan. 7:13, 14.

10. Vad säger uttydaren i synen om det skifte i fråga om maktutövningen som här framställs i bild?

¹⁰ En uttydning av denna glädjebringande del av synen gavs åt Daniel av en av dem som framträdde i synen. Hans uttydning är mycket uppmuntrande och lyder så: ”Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.” — Dan. 7:27.

11. a) Skall den suveräne domaren klandras, därför att han framställer världsväldena såsom vilddjur och behandlar dem som sådana? b) Vem anförtror han det nya herraväldet?

¹¹ Vilken förtrogenhet med Gud, ”den Högste”, ger oss inte denna syn, som Daniel fick! Det är han som är den Högste över hela skapelsen i himmel och på jord! Det är han som leder förhandlingarna vid den domstol som utgör högsta instans! Hela nationer, ja, alla nationer är ansvariga inför honom. De härskar i dag såsom de redan gjort så länge, enbart på grund av att han tillåter det. Vem finns väl här på jorden som skulle kunna klandra honom såsom domare, därför att han har framställt de politiska världsväldena såsom stora djur, vilka stiger upp ur det stormiga havet? När den suveräne domarens fastställda tid är inne, låter han slutet komma för de vilddjurslika politiska världsväldena genom en glödhet förintelse, varigenom väg bereds för en ny styrelse över mänskligheten, en bättre styrelse än alla föregående jordiska styrelser, eftersom det är en fullkomlig, himmelsk styrelse, som enbart har Gud till upphov och inte det våldsamma, upprörda havet. Det nya herraväldet anförtror han åt honom som han rättsligen beslutar sig för att ge det, när han nu är den himmelska källan till all rättmätig styrelse på jorden. Han ger det åt sin Messias, Kristus, och åt sin Messias’ trogna efterföljare, och de skall alla härska tillsammans till Guds ära och till evig välsignelse för människosläktet.

En syn som gavs en efterföljare till Messias

12. a) När framträdde ”Människosonen” här på jorden inför mänskligheten, och vilken likhet hörde aposteln Johannes honom tala om i Jerusalem? b) Vad gav ”Människosonen” Johannes flera år senare?

¹² För nitton hundra år sedan framställdes Messias för jordens invånare såsom ”Människosonen”. (Matt. 16:13—16; 25:31) Det var på hösten år 29 v.t. som fiskaren Johannes, Sebedeus’ son, blev en efterföljare till honom, och detta steg ledde till att han senare blev en av denne Messias’, den Smordes, tolv apostlar. I sin skildring av Jesu Kristi liv skrev aposteln Johannes ned många uttalanden av Messias. Enligt Johannes 14:9 sade Messias, Jesus, i Johannes’ närvaro i Jerusalem: ”Den som har sett mig, han har sett Fadern.” Också när Jesus befann sig i köttet såsom ”Människosonen”, var han en fullkomlig återspegling av sin himmelske Fader, Jehova Gud. Genom sin förkunnelse, sina gärningar, sitt levnadssätt som fullkomlig människa på jorden vidgade alltså Messias människans kännedom om Gud och förtrogenhet med honom. Men omkring sextiotre år efter sin offerdöd till gagn för mänskligheten gav Messias, Jesus, aposteln Johannes en uppenbarelse. I den framträdde Jehova Gud på ett sätt som ingen gudsmänniska tidigare hade sett honom i någon syn. Det var som om Johannes själv hade trätt rätt in i himmelen för att få denna gudomliga syn.

13, 14. a) Hur tedde sig Gud för Johannes i den himmelska synen? b) Vilka sitter på troner runt omkring Guds tron, och vilka väsen befinner sig också runt omkring hans tron?

¹³ Johannes får en inbjudan och bereder sig att gå in genom en ”dörr”, som han i sin syn ser ”vara öppnad i himmelen”. Han blir inte förbjuden att meddela oss vad han får se, utan osjälviskt låter han oss få del av synen, i det han skriver: ”I detsamma kom jag i andehänryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och någon satt på den tronen; och han som satt därpå var till utseendet såsom jaspissten och karneol. Och runt omkring tronen gick en regnbåge, som till utseendet var såsom smaragd. Och jag såg tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och på de tronerna sutto tjugufyra äldste, klädda i vita kläder, med gyllene kransar på sina huvuden. Och från tronen utgingo ljungeldar och dunder och tordön; och framför tronen brunno sju eldbloss, det är Guds sju andar. Framför tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall.

¹⁴ Och runt omkring tronen stodo fyra väsenden, ett mitt för var sida av tronen, och de voro fullsatta med ögon framtill och baktill. Och det första väsendet liknade ett lejon, det andra väsendet liknade en ung tjur, det tredje väsendet hade ett ansikte såsom en människa, det fjärde väsendet liknade en flygande örn. Och vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar; runt omkring, jämväl under vingarna, voro de fullsatta med ögon. Och dag och natt sade de utan uppehåll: ’Helig, helig, helig är Jehova Gud, den Allsmäktige, som var och som är och som kommer.’” — Upp. 4:1—8; v. 8 delv. enl. NW.

15. a) Varför sade Johannes mycket passande längre fram: ”Gud är ljus”? b) Varför anstår sådan klarhet den heliga ställning som intas av honom som är föremål för de levande väsendenas lovsång?

¹⁵ I aposteln Johannes’ ögon gnistrade Jehova Gud som en jaspissten, en ädelsten som användes redan i forntiden, men den hade också den rödskimrande karneolens glans. Det var bokstavligen sant om honom, alldeles som Johannes skrev några år senare: ”Gud är ljus och ... intet mörker finnes i honom.” (1 Joh. 1:5) Det finns ingenting som liknar solfläckar i denne Guds bländande härlighet. En sådan lysande klarhet anstår honom som lever för evigt och inför vilken de aldrig sovande kerublika levande väsendena oupphörligt säger: ”Helig, helig, helig är Jehova Gud, den Allsmäktige, som var och som är och som kommer.” Helighet innebär ett sådant klart, rent, fläckfritt tillstånd, och han är själva förkroppsligandet av en trefaldig helighet. Oheliga skapelser får aldrig truga sig på hans heliga närvaro. En regnbåge, som såg ut såsom smaragd, syntes ”runt omkring tronen” och bildade en vacker inramning för det ljus som strålade ut från hans härliga person.

16. Hur framgår det av synen att de som sitter på troner i himmelen inte är för höga och upphöjda för att tillbedja inför denne helige Gud?

¹⁶ Inte ens de som blir konungar i himmelen är för höga att tillbedja inför Gud, den Högste, ty aposteln Johannes säger: ”Och när väsendena hembära pris och ära och tack åt honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, då falla de tjugufyra äldste ned inför honom som sitter på tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter och lägga sina kransar ned inför tronen och säga: ’Du, vår Herre och Gud [Jehova, ja, vår Gud, NW], är värdig att mottaga pris och ära och makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja, kom det till och blev skapat.’” — Upp. 4:9—11.

Hur vi blir ännu mer förtrogna med Gud

17, 18. a) Vad uppfordrar religiösa kritiker Jehovas vittnen att göra, alldeles som det förhöll sig i Jobs fall, och vad kan vi göra beträffande denna uppfordran? b) Hur kan vi låta Gud utgöra en del av vår dagliga erfarenhet?

¹⁷ Ja, detta är den Gud, som Jehovas vittnens religiösa kritiker uppfordrar oss att lära känna, att göra oss förtrogna med, om vi kan göra detta, alldeles som felfinnaren Elifas från Teman uppfordrade Job att göra mitt under dennes lidande. (Job 22:1, 21, NW) Vi låter den nutida uppfordran gälla för vad den kan. Nu om någonsin är tiden läglig för oss att göra oss förtrogna med den alltid levande Gud som bär namnet Jehova, den Allsmäktige. Vi är kanske redan i viss mån förtrogna med honom. Så var det med Job, men Gud förde honom in i en mera förtrolig gemenskap med sig, så att Job kände sig manad att säga: ”Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon. Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig i stoft och aska.” (Job 42:5, 6) Vi kan likaså nu bli allt mer förtrogna med honom.

¹⁸ I dessa dagar har Guds skrivna ord såsom aldrig förr upplåtits så att människor kan förstå det. Som en följd härav kan vi tillväxa i vår uppskattning av honom genom den kraftigt ökade insikt som vi nu kan vinna. Vi kan bedja till honom med mera omfattande exakt kunskap. Vi kan lita till honom med större tillförsikt, som om vi såge honom som är osynlig. På så sätt kan vi låta denne ende tillbedjans värde Gud utgöra en del av vår dagliga erfarenhet.

19. Vad kommer det att innebära för oss att vi lär känna Gud och blir förtrogna med honom, och vad kommer i sanning att tillfalla oss?

¹⁹ Det betyder verkligen fred för oss att lära känna denne Gud och bli förtrogna med honom, inte en ytlig, världslig fred, utan en sann fred som inte ens den stundande förstöringen av denna krigshärjade tingens ordning kan omintetgöra. I en värld som är fientlig mot Gud önskar vi äga vänskapens fred med honom. Vi önskar vara människor som är föremål för Guds goda vilja. (Luk. 2:14) Genom att vi nu blir hans ”människor av en god vilja” (NW) kan vi vara vissa om att ”goda ting [skall] tillfalla” oss från honom, goda ting nu, då den här världen erfar så mycket ont, och goda ting i Guds utlovade nya tingens ordning, där vi skall få erfara hans godhet för alltid.