Värdet och behovet av självbehärskning
”Andens frukt [är] ... självbehärskning.” — Gal. 5:22, 23, NW.
1, 2. a) Hur skulle man kunna framhålla vikten och betydelsen av självbehärskning? b) Hur framhäver aposteln Paulus vikten av självbehärskning?
HUR angeläget är det kristna behovet att utöva självbehärskning? Så angeläget att detta behov knappast kan betonas för starkt. Ja, vi skulle med all rätt kunna göra en omskrivning av aposteln Paulus’ ord om kärleken och säga: Om jag talar människors och änglars tungomål, om jag har gåvan att profetera och har all tro och om jag ger alla mina tillhörigheter för att föda andra men jag inte har självbehärskning, så gagnar det mig inte alls. — 1 Kor. 13:1—3.
2 Förefaller detta dig vara en överdrift? Lägg i så fall märke till aposteln Paulus’ vittnesbörd. Helt säkert har ingen annan efterföljare till Jesus Kristus visat större nit och uthärdat mera för de goda nyheternas skull än Paulus gjorde, alldeles som han själv vittnar om i 2 Korintierna 11:22—33. Men vad säger Paulus likväl där om sitt behov av självbehärskning, trots att han redan hade visat sådant enastående nit och sådan uthållighet, ja, utfört en sådan fruktbärande förkunnargärning? ”Jag kuvar min kropp och leder den som en slav, för att jag inte, sedan jag har predikat för andra, själv skulle på något sätt bli underkänd.” Kunde man tänka sig något mera tragiskt än att han skulle ha arbetat så hårt och uthärdat så mycket och det likväl alltsammans skulle vara förgäves? Men ”på något sätt” skulle det ha varit förgäves, om Paulus hade underlåtit att utöva självbehärskning! — 1 Kor. 9:27, NW.
3, 4. a) Vad är självbehärskning? b) Vilken illustration ges här?
3 Det är verkligen mycket viktigt att utöva självbehärskning. Och vad är då självbehärskning? Självbehärskning har sagts utgöra ”de band man lägger på de egna impulserna, känslorna eller begären”; ”åtgärden, förmågan eller vanan att ha sina resurser eller krafter, i synnerhet böjelser och känslor, under kontroll”. Själva ordet antyder naturligtvis att det är fråga om en egenskap som man skall göra bruk av då man blir utsatt för frestelse eller påtryckning och då man löper den största risk att handla oklokt eller själviskt.
4 Vi kan tänka på hur en bil fungerar för att inse värdet och behovet av självbehärskning. Motorn kan ha så få som 35 eller så många som 400 hästkrafter. Men om den kraft som alstras av den här motorn är betydelsefull, så är det lika betydelsefullt att man kan behärska den, ty vilken nytta har man väl av en bil, ifall man inte kan reglera dess hastighet eller färdriktning? Den skulle då bli ett dödens redskap!
5. Varför har vi behov av självbehärskning?
5 Självbehärskningen visar sig vara ett problem, eftersom vi kan göra ett orätt såväl som ett rätt, klokt och kärleksfullt bruk av de olika gåvor och förmågor som Jehova Gud har utrustat oss med, då vi ju inte är hämmade av instinkter såsom djuren är, utan är skapelser med moralisk handlingsfrihet, danade till Guds avbild och till att vara lika honom. Liksom de krafter som styr den livlösa skapelsen kan göra stor skada, om de inte tyglas — tänk till exempel på orkaner, virvelstormar, tidvattensvågor och blixtnedslag —, kan också de mentala, känslomässiga och fysiska förmågor, som vår Skapare har utrustat oss med, vålla stor skada, om vi inte tyglar dem. — Ords. 25:28.
Skada vållad av brist på självbehärskning
6. Nämn några skadliga följder av brist på självbehärskning.
6 Vi kan se oss omkring åt vilket håll som helst i nutiden eller läsa var vi vill på historiens blad, så lägger vi märke till de skadliga följderna av att män, kvinnor och i synnerhet ungdomar underlåtit att utöva självbehärskning. De många upprörande morden, som det rapporteras om i dagstidningar och radio- och TV-nyheter, är exempel på att människor inte lagt band på en stark impuls att ge uttryck åt hat eller missräkning genom att mörda. Det är underlåtenheten att utöva självbehärskning som bör få skulden för de alltmer utbredda könssjukdomarna, för de många utomäktenskapliga barnen, för att inte nämna den så allmänna förstämningen i många äktenskap, som leder till att äktenskapet går sönder och kanske upplöses genom laglig skilsmässa. Det har påståtts att under första världskriget var det fler soldater som blev stridsodugliga genom könssjukdomar än genom fiendens kulor, och i en färsk rapport om kriget i Vietnam meddelades det att mer än 25 procent av trupperna hade smittats på liknande sätt. Och vad är väl dryckenskap om inte följden av att en person underlåter att tygla sitt begär efter alkoholhaltiga drycker? Hur ofta är det inte som bristande självbehärskning blir den närmaste orsaken till en bilolycka, såsom när en förare blir irriterad eller låter sin uppmärksamhet avledas? Gång på gång har medicinska forskningsresultat visat att olyckor vållas av ”impulsbehärskade personligheters” obetänksamma uppförande — människors som saknar självbehärskning.
7, 8. a) Hur var Eva och Kain exempel på människor med bristande självbehärskning? b) Vilka andra exempel på människor med bristande självbehärskning finner vi i Skriften?
7 I bibeln finner vi många varnande exempel på den skada som vållas av underlåtenhet att utöva självbehärskning. Eva kan sägas vara ett av de första. Hon ”såg, att trädet var gott att äta av och att det var en lust för ögonen och att det var ett ljuvligt träd”; och i stället för att utöva självbehärskning gav hon efter för frestelsen och åt av frukten. (1 Mos. 2:16, 17; 3:2—6) Kain blev uppmanad att inte låta sin vrede behärska sig utan att göra sig till herre över den; men han underlät att utöva självbehärskning och dräpte så sin bror, förlorade hoppet om evigt liv och blev den förste i den långa raden människor som tagit andra människors liv, och allt detta på grund av bristande självbehärskning. — 1 Mos. 4:5—7; 1 Joh. 3:12.
8 Vidare krävdes det självbehärskning för att lyda den befallning som gavs Lot och hans familj att de inte fick se sig tillbaka under flykten från den till undergång dömda staden Sodom. Lots hustru underlät att utöva självbehärskning, vilket medförde hennes förintelse. Jesus nämnde henne såsom ett varnande exempel för hans efterföljare. (1 Mos. 19:17, 26; Luk. 17:32) På sin dödsbädd gav Jakob en skarp tillrättavisning åt Ruben, sin förstfödde son, eftersom Ruben hade underlåtit att utöva självbehärskning och tydligen hade låtit sig frestas av en av sin fars bihustrur. ”På grund av hänsynslöst självsvåld — i likhet med [framrusande] vattenmassor —” ohelgade han sin fars viloläger. (1 Mos. 49:3, 4, NW) Till följd av sin om otålighet vittnande brist på självbehärskning förverkade konung Saul för sin ätt konungadömet över Israel, då han inte kunde vänta till dess profeten Samuel kom för att frambära offer i ett kritiskt ögonblick för nationen. (1 Sam. 13:8—14) Och det har funnits tillfällen i några av Jehovas mest trogna tjänares liv, då de underlåtit att utöva självbehärskning, vilket de djupt och länge fått ångra! Hur kraftigt framhäver inte alla dessa varnande exempel för oss behovet av att vi utövar självbehärskning! — 1 Mos. 9:20, 21; 4 Mos. 20:7—13; 2 Sam. 11:1—12:15.
Exempel på självbehärskning
9, 10. Vem har gett oss det främsta exemplet på självbehärskning? Hur har han gett prov på självbehärskning?
9 För att styrka oss i vårt beslut att utöva självbehärskning ger oss Guds ord å andra sidan många förträffliga exempel, och det främsta är rentav Jehova Guds eget exempel. Skulle Jehova Gud utöva självbehärskning? Ja, det säger han oss faktiskt själv: ”Jag har tigit stilla under lång tid. Jag fortsatte att vara tyst. Jag fortfor att utöva självbehärskning.” (Jes. 42:14, NW) Det otrogna Israel förtjänade att bli straffat omedelbart, men Jehova lade band på sig. Många människor som är okunniga om Jehovas egenskaper och uppsåt klagar över att han har tillåtit det onda och allt lidande; men de förstår inte att när han har tillåtit detta — av kloka och kärleksfulla skäl —, har det inneburit att han i hög grad krävt självbehärskning av sig själv. Hur så?
10 Jehova Gud har obegränsad makt, som han kan ta i bruk. Han kan utnyttja den på ett sätt och vid en tid som han finner lämpligt. Men han utövar sin makt enbart på ett rätt, klokt och kärleksfullt sätt. Han är långmodig, sen till vrede, alldeles som hans ord underrättar oss om, och vad kan väl detta innebära, att han är sen till vrede, om inte att han låter sin rättfärdiga förtrytelse tyglas genom att han utövar självbehärskning? (Ps. 103:8; 145:8; Jer. 15:15; Joel 2:13; Jon. 4:2; Nah. 1:3) Han väntade 120 år, innan han förintade den onda generationen på Noas tid, och väntade i flera hundra år, innan han till sist lät sina domar verkställas på det otrogna Israel år 607 f.v.t. (1 Mos. 6:3; 2 Krön. 36:15, 16) Satan och hans demoner såväl som deras mänskliga redskap och förblindade anhängare våldför sig ständigt på Jehovas rättvisa, de hånar hans myndighet, de skymfar honom genom hädelse, baktaleri och uppror. Jehova Gud har känslor, alldeles som bibeln framhåller. Är han inte upptänd inför allt detta? Jo, det är han sannerligen! Men likväl har han haft fördrag med det i flera tusen år; han har utövat självbehärskning på grund av sin vishet och kärlek.
11. På vilka sätt gav Jesus oss ett utmärkt exempel på självbehärskning?
11 Och det råder inget tvivel om att Jesus Kristus, Guds Son, utgjorde det främsta exemplet på en människa som utövat självbehärskning. Aldrig någonsin under sin jordiska förkunnartjänst förlorade han herraväldet över sina förmågor, sina krafter eller känslor, aldrig talade eller handlade han överilat eller obetänksamt. ”När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke.” (1 Petr. 2:23) Detta krävde självbehärskning! Så läser vi till exempel i Matteus 27:13, 14: ”Då sade Pilatus till honom: ’Hör du icke, huru mycket de hava att vittna mot dig?’ Men han svarade honom icke på en enda fråga [icke ett enda ord, Åk; NW], så att landshövdingen mycket förundrade sig.” Detta var mycket ovanligt. Men Jehovas profet hade förutsagt att när Jesus skulle ställas inför rätta, skulle han inte öppna sin mun, och Jesus lade alltså band på sig och sade inte ett ord trots alla falska anklagelser som slungades mot honom. Ja, Jesus har verkligen gett oss ett underbart, för att inte säga fullkomligt, exempel på självbehärskning, som vi bör försöka efterlikna, särskilt i påfrestande situationer, såsom när vi ställs inför styresmän. — Jes. 53:7.
12—14. Vilket exempel på självbehärskning gav Josef? Gideon? Konung Saul? Daniel och hans tre kamrater?
12 Vi blir ytterligare uppmuntrade att söka efterlikna Jesus Kristus, när vi tänker på de förträffliga exempel på självbehärskning som ofullkomliga, svaga Jehovas tjänare lika oss själva har gett oss, vilket Guds ord också framhäver gång på gång. Vilket utmärkt exempel på självbehärskning gav inte Josef, när Potifars hustru besvärade honom med sin efterhängsenhet! (1 Mos. 39:7—20) Ett annat förträffligt exempel från forna tider på en människa som utövat självbehärskning är domaren Gideon. Sedan Gideon vunnit seger över midjaniterna, kom avundsamma män ur Efraims stam och försökte ställa till ett gräl genom att utslunga falska anklagelser mot honom. I upprymdhet över segern kunde Gideon lätt ha förlorat besinningen och sagt dem ”sitt hjärtas mening”, vilket mycket väl kunde ha lett till blodig kamp mellan israeliterna. Men i stället utövade han självbehärskning och berömde dem taktfullt, vilket fick dem att gå därifrån i frid. Han lät förnuftsskäl och inte känslor styra sin tunga. — Dom. 8:1—3.
13 Konung Saul förlorade visserligen konungadömet senare i livet för sin brist på självbehärskning, såsom vi redan har framhållit, men till en början visade han att han ägde denna utmärkta egenskap. Strax efter det att han blivit konung, visade några ”onda män” sitt förakt för honom genom att hånfullt säga: ”Vad hjälp skulle denne kunna giva oss?” och underlät att ge honom en gåva som ett erkännande av att han blivit gjord till konung över dem av Jehova Gud själv. Saul kunde ha tagit anstöt, brusat upp, farit ut mot dem eller rentav vidtagit kraftigare åtgärder mot dem, men han vägrade att göra sak av det som hänt och utövade i stället självbehärskning: ”Han förblev såsom en som mist talförmågan.” (NW) Hur klokt var det inte av honom att tiga inför denna utmaning! — 1 Sam. 10:27.
14 Vidare kan vi nämna Daniel och hans tre unga vänner. När de förts i fångenskap till Babylon, blev de på kejsarens order erbjudna mat och dryck av utsöktaste slag. Men fastän alla de andra fångarna såväl som alla babylonierna njöt av sådan kost, utövade Daniel och hans tre vänner självbehärskning och vägrade att äta av dessa livsmedel, därför att de var orena enligt Mose lag. Jehova välsignade dem i hög grad för att de utövade sådan självbehärskning, och det befanns att de var visare än alla de övriga av konungens visa män. Och utan tvivel fick de, tack vare att de utövade denna självbehärskning, större kraft och styrka, så att de alla fyra, när svårare prövningar kom över dem, kunde stå fasta och bevara sin ostrafflighet. — Dan. 1:8—20; 3:16—30; 6:4—28.
Behovet av självbehärskning i fråga om mat och dryck
15–17. a) Nämn ett skäl till att de kristna måste utöva självbehärskning. b) Vilka fakta, skäl och bibelställen vittnar om behovet av självbehärskning när det gäller mat och dryck?
15 Det finns många tvingande och talande skäl för att de kristna skall utöva självbehärskning, och ett av dessa är deras förvaltarskap. Genom sitt överlämnande åt Jehova Gud har de blivit förvaltare, inte bara av privilegier och färdigheter, utan också av sin tid, sina medel och sin kraft. Om de skall kunna sköta sitt förvaltarskap rätt, behöver de utöva självbehärskning, t. ex. i fråga om mat och dryck. Det är uppenbart att drinkaren och frossaren, som brister i fråga om självbehärskning, inte bara slösar med sina pengar utan också med sin tid och sin energi. (Ords. 23:20, 21) Det är emellertid fel att dra den slutsatsen att så länge vi undviker dessa ytterligheter, utövar vi fullgod självbehärskning i mat och dryck. Det är tänkbart att vi inte gör det. En person kanske inte är drucken, men han har kanske ändå fått för mycket, om han blir pratsam eller sömnig. På motsvarande sätt behöver man inte ha ätit ända till frosseri och kan ändå ha ätit för mycket, om man blir trög eller dåsig av maten. Det kan vara tillfället som avgör hur det förhåller sig med den saken.
16 Självbehärskning när det gäller mat och dryck inbegrips i rådet: ”Vare sig ni äter eller dricker eller gör någonting annat, gör allting till Guds ära.” (1 Kor. 10:31, NW) De kristna lever inte för att äta, som om bordets njutningar skulle vara det bästa i livet! Det är de inte! De kristna bör vara villiga att låta ett gott bord stå tillbaka för de goda nyheternas skull. Enkel, närande mat i lagom portioner är det bästa för kroppen. Och det är dessutom mest ekonomiskt. När det gäller de kristna, är detta en sak som inte får bagatelliseras, ty måttfulla matvanor kan vara avgörande för om man skall kunna stanna kvar i heltidstjänsten eller inte kunna göra det. Hur förnuftigt är inte bibelns råd: ”När du sitter till bords med en furste, så besinna väl, vad du har framför dig, och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig [för stark ... i matlust, Melin].” — Ords. 23:1, 2.
17 De kristna bör vara redo att utöva självbehärskning vid bordet för Rikets intressens och välsignelsers skull. Hur stor nytta har vi av att lyssna till ett bibliskt föredrag, om vi är sömniga därför att vi strax innan har ätit ett stadigt mål mat? Vi önskar inte vara bland dem som ”har buken till sin gud” (Hd) eller som tjänar ”sin egen buk”, eller hur? Hur passande är inte Jesu ord: ”Ge akt på er själva, så att edra hjärtan aldrig blir nedtyngda av omåttligt ätande och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen plötsligt — i ett ögonblick — är över er som en snara.” Att man utövar självbehärskning i fråga om mat och dryck hör med till den gudaktiga hängivenheten, som är nyttig för allt, både för det närvarande livet — somliga medicinska auktoriteter ger vällevnaden skulden för praktiskt taget alla nutida degenerationssjukdomar — och för det kommande livet. — Fil. 3:19; Rom. 16:18; Luk. 21:34, 35, NW; 1 Tim. 4:8.
18. På vilka två sätt hjälper oss självbehärskning i fråga om mat och dryck att behärska våra känslor?
18 Dessutom hjälper oss självbehärskning vid bordet att utöva självbehärskning när det gäller våra känslor, och detta på två sätt. För det första därför att vi genom att utöva självbehärskning i ett avseende får hjälp att utöva självbehärskning i andra avseenden. En framträdande kristen Ordets förkunnare, som tyckte mycket om jordnötter, har till exempel berättat att han brukade ha några nötter i fickan men avhöll sig från att äta dem i avsikt att utveckla självbehärskning. Genom att han tyglade sitt begär efter jordnötter fick han hjälp att utöva självbehärskning också i andra saker. Och för det andra blir det oss till hjälp, därför att ju måttligare en människa är i sina matvanor, desto sällsyntare är det förmodligen att hon besväras av starka sexuella begär, ett annat område där man måste utöva självbehärskning. Det har med fog sagts att ju robustare en njutningslysten människa är, desto begivnare är hon på att göra det som är ont.
Behovet av självbehärskning i förhållandet mellan könen
19. a) Vad kan sägas utgöra den allra största uppfordran för vår självbehärskning? Vilka faktiska förhållanden visar att det är så? b) Varför förgår de sig? Hur visar sig dessa egenskaper likväl vara ett uttryck för Jehovas kärlek?
19 Behovet att utöva självbehärskning i förhållandet till medlemmar av det motsatta könet är om möjligt ännu större och kräver samtidigt mer än ett utövande av självbehärskning i fråga om mat och dryck, och följderna av ens handlingssätt kan bli mycket allvarligare. Man skulle kunna påstå att detta utgör en uppfordran större än någon annan. Varje år är det världen utöver tusentals överlämnade kristna som måste uteslutas, därför att deras uppförande mot medlemmar av det motsatta könet har varit föga passande för kristna. Och det är lätt att förstå att de kan förgå sig, då man tänker på vad saken gäller. Jehova Gud befallde det första människoparet att de skulle vara fruktsamma och föröka sig, och dessutom nedlade han i vart och ett av könen en sådan stark dragningskraft till det andra att människosläktet aldrig skulle råka i fara att begå självmord genom att inte utnyttja sina fortplantningsförmågor på grund av de bördor som familjelivet medför. Samtidigt utgjorde detta ännu ett bevis på Jehova Guds kärlek, ty han har gjort den dragningskraft som de båda könen utövar på varandra ytterligt angenäm. På så sätt har han gjort det möjligt för varje människa, oavsett hur enkla hennes förhållanden är, att njuta av en av livets allra största välsignelser, som inte är beroende av vare sig snille eller stora rikedomar. — 1 Mos. 1:26—28; 2:18—24.
20, 21. a) Varför har Jehova utfärdat lagar beträffande människors sexuella umgänge? b) Vad har Guds ord att säga om dem som bryter mot hans lagar i det här avseendet?
20 Jämte denna gåva utfärdade emellertid Skaparen vist, med rätta, ja, också följdriktigt, vissa restriktioner, men detta gjorde han inte godtyckligt eller nyckfullt, utan till verklig nytta för människan, i synnerhet till nytta för kvinnan, det svagare kärlet, och till nytta för de avkomlingar som skulle bli en följd av denna välsignelse; och därför förbjöd han otukt och äktenskapsbrott. Liksom människans behov av mat och dryck inte berättigar henne vare sig att stjäla eller att göra sig till en frossare eller drinkare, får de sexuella uttrycksmedlen inte användas på något sådant sätt som behagar människan utan beaktande av Guds lagar eller följderna för en själv eller för andra. Det krävs alltså av oss att vi utövar självbehärskning i fråga om det utlopp vi ger åt denna starka böjelse i tanke, ord och handling. Därför ger också Guds ord äkta män detta råd: ”Drick vatten ur din egen brunn, det vatten, som rinner ur din egen källa.” — Ords. 5:15—23.
21 Ja, att väcka och tillfredsställa den djupa böjelsen för sexuellt umgänge är en ytterligt njutbar upplevelse, och därför har det fallna människohjärtat en stark benägenhet för att tänka på detta. Men om detta inte äger rum inom äktenskapets ram, brännmärks det i Skriften som ”köttets gärningar ... otukt, orenhet, lösaktighet”, sådant som utestänger en människa från Guds rikes välsignelser, alldeles som vi läser: ”Otukt, allt slags osedlighet samt vinningslystnad får inte ens nämnas bland er — sådant strider mot er ställning som heliga människor. Ingen som lever i otukt eller orenhet har någon arvedel i Kristi och Guds rike, inte heller den girige, ty han är en avgudadyrkare.” — Gal. 5:19—21; Ef. 5:3, 5, Hd.
22. Vilka skriftenliga råd ges åt män och kvinnor angående ett välbetänkt uppförande mellan könen? Vilka har alltså plikter i det här sammanhanget?
22 Kristna män bör i synnerhet omsorgsfullt utöva självbehärskning, i vad det gäller deras tal och handlingar, så att de inte uppväcker orenhet hos det motsatta könet, eftersom det förefaller finnas en benägenhet hos den fallne mannen att finna nöje i att vara förförare. Kristna kvinnor måste för sin del vara noga med att ”pryda sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sinnets sundhet”. Liksom manlighet inger kvinnor välbehag, så inger kvinnlighet män välbehag, men om denna egenskap inte förenas med blygsamhet, är det orent välbehag. Minikjolar kan knappast sägas vittna om blygsamhet. Jesu ord som är återgivna i Matteus 5:28 gäller också kvinnor. Hur så? Därför att kristna kvinnor är pliktiga att inte klä sig utmanande, att inte fresta männen att oavvänt se efter dem, vilket skulle kunna fylla dem av stolt välbehag inför upptäckten att de kan leka med männens känslor. Och när män våldför sig på dessa Skriftens ord, drar de inte bara skuld över sig själva utan kan också mycket väl uppväcka kvinnans känslor så att även hon kommer att stå med skuld. Det är uppenbart att både män och kvinnor i den kristna församlingen måste göra sin del, om de äldre kvinnorna skall kunna behandlas ”som mödrar, de yngre som systrar, i fullkomlig renhet”. — 1 Tim. 2:9, NW; 5:1, 2, Hd.
Självbehärskning på andra områden
23, 24. Inom vilka andra områden måste de kristna vara noga med att utöva självbehärskning? Av vilka skäl?
23 Skaparen har inte gett djuren några plikter att utöva självbehärskning. Enbart genom att följa sin instinkt bevarar de sig friska, lever sitt fastställda liv och tjänar det uppsåt Gud har med dem. Men med människan är det annorlunda. Jehova Gud har utrustat människan med förstånd och med samvete och med viljekraft, även om dessa egenskaper har försvagats genom syndafallet. Därför måste den ofullkomliga människan ständigt hålla efter sig själv, så att hon inte går till några ytterligheter i vad det vara må som hon kan ha nöje av. I och för sig är det inget fel med avkoppling och rekreation, med sport, fritidssysselsättningar och annat sådant, OM man är återhållsam i fråga om dem, ser till att de intar sin rätta plats; OM man njuter av dem med måtta. Men om man har svårt att vara måttlig i fråga om att njuta av sådana goda ting, vare sig det gäller att idka en fritidssysselsättning eller att se på TV, så är det bättre att helt och hållet avstå från dem än att de skall bli en snara för en. — Mark. 9:43—48.
24 Samma sak kan rentav gälla ens förvärvsarbete. Det kanske är riktigt intressant och uppfordrande eller mycket lönande, därför att det ger stora pengar eller andra fördelar. Sådana faktorer kan mycket väl förmå en människa till att bli en slav under arbetet, en som inte vet av självbehärskning. Människor av det slaget blir ofta offer för högt blodtryck och drabbas av hjärtattacker. Vidare finns det personer som inte kan utöva självbehärskning i fråga om att skaffa sig materiella ägodelar. De låter lätt övertala sig av försäljares insmickrande tal, gör oförståndiga köp och blir beroende av kreditorer.
25. Vad har vi här fått vår uppmärksamhet fäst vid med avseende på värdet och behovet av självbehärskning?
25 Värdet och behovet av självbehärskning kan sannerligen knappast betonas för starkt. Om vi inte utövar självbehärskning, kan allt vårt kristna arbete visa sig ”på något sätt” vara förgäves. Brist på självbehärskning ledde människosläktet in på vägen mot synd och död och har vållat att många av Jehovas tjänare har fallit och råkat i stor bedrövelse. Men det går att utöva självbehärskning, vilket många trogna bibliska gestalter har gett exempel på. I synnerhet när det gäller sådana ting som är behagliga och som vi självfallet kan njuta av, t. ex. mat och dryck, sexuellt umgänge, nöjen och förströelser, behöver vi självbehärskning, om vi skall handla klokt, kärleksfullt och rätt.
[Bild på sidan 558]
Vårt behov av självbehärskning kan vi belysa genom bilden av en bil: Den behöver inte bara motorkraft, utan hastigheten och färdriktningen måste också kunna regleras
[Bild på sidan 559]
Syndafloden var i själva verket ett exempel på att Gud utövar självbehärskning: Han väntade 120 år, innan han tillintetgjorde den dåvarande onda generationen
[Bild på sidan 560]
Daniel och hans tre vänner visade sig äga självbehärskning genom att vägra att äta av konungens läckerheter. Jehova välsignade dem för att de utövade självbehärskning