Hur man lägger en grundval för det rätta slaget av tjänare åt Gud
”Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man, som byggde sitt hus på hälleberget.” — Matt. 7:24.
1. Vad är ”hälleberget” i Jesu liknelse i Matteus 7:24—27 en bild av? Vad är det som byggs på denna grundval?
VAD föredrar du, ett hus byggt på hälleberget eller ett hus byggt på sanden? Jesus framställde en sådan målande kontrast för att påvisa skillnaden mellan ett förståndigt handlingssätt, som innebär att man hör Jesu ord och gör efter dem, och ett oförståndigt handlingssätt, som innebär att man hör hans ord men inte gör efter dem. (Matt. 7:24—27) Men vänta ett tag — lade du verkligen märke till att ”hälleberget” i hans illustration inte rätt och slätt är en bild av att man godtar eller tror på Kristus Jesus och hans lära? ”Hälleberget” är något mera, det syftar på lydnaden för hans lära eller förkunnelse. Detta är den enda säkra grundval, som vi kan bygga våra förhoppningar och våra framtidsutsikter på, i synnerhet om vi hoppas vinna liv såsom Guds tjänare i hans nya ordning, som nu är nära. — Jak. 2:26.
2. Vad är ovädret i den här liknelsen en bild av? Enbart på vilket sätt kan det som man bygger förbli stående?
2 Oväder kommer med största sannolikhet att hota vårt byggnadsverk. Inte bara Harmageddons annalkande oväder, som nu är under uppsegling på denna världens horisont, utan också sådant som ligger oss närmare: personliga svårigheters och krisers stormar, som uppstår i varje enskild byggarbetares liv. Dessa ”oväder” innebär att den grundval han bygger på, hans förmåga att troget följa lydnadens väg, utsätts för svåra påfrestningar. Kommer hans förhoppningar och framtidsutsikter att kunna bestå genom dessa stormar av personlig art och slutligen under Harmageddons oväder? Eller kommer de att krossas, kanske dessutom medföra andlig undergång eller bokstavlig förintelse för honom? Det beror på hur djupt ned i hans hjärta de sanningar har förmått tränga, som Guds Son har förmedlat, såväl som på om hans hjärta har förmått honom att låta dessa sanningar påverka hans liv. — Jämför Matteus 13:18—23.
3. Hur har det gått med millioner människors ”hus” i kristenheten? Varför har det gått så?
3 Se dig omkring i världen av i dag, så kommer du att upptäcka de symboliska spillrorna av oräkneliga ”hus”. Runt om i kristenheten, där Jesu ord har hörts ljuda i större omfattning än på andra håll, har de oväder, som uppstått till följd av nutidens växande påfrestningar, störtfloden av propaganda och varjehanda svårigheter och förändringarnas svallvågor, åstadkommit att milliontals bekännelsekristna fått se sina förhoppningar fullständigt grusas. De kan med rätta säga såsom det avfälliga folket i det forntida Juda: ”Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid, då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.” För dem tycks framtiden nu under sista hälften av 1900-talet bära enbart ”nöd och mörker och natt av ångest” i sitt sköte. (Jer. 8:15; Jes. 8:22) Varför det? Därför att de har byggt på sanden.
4. a) Hur framgår det av de nu rådande förhållandena att sådana människor har byggt på sanden? b) Vilka bär huvudansvaret?
4 Materialism, oärlighet, brottslighet, omoraliskhet och till och med homosexualitet är företeelser som allesammans vittnar allt kraftigare om att man bland många sådana bekännelsekristna byggarbetare har upphört att ens göra anspråk på att hålla fast vid den kristna förkunnelsen. Hätsk nationalism, rasfejder och laglöshet bär vidare vittnesbörd om att millioner människor har underlåtit att bygga på lydnadens fasta och säkra grundval, fastän de är medlemmar av kristenhetens kyrkoorganisationer. De religiösa organisationerna själva måste bära en stor del av ansvaret för detta omfattande sammanbrott. De har underlåtit att leva enligt Jesu förkunnelses sanna innebörd och mening och har rentav undergrävt folkets förtroende för bibeln såsom Guds ord och för Jesus såsom Guds Son och förordnade språkrör. Detta har de ersatt med människors föränderliga, opålitliga filosofiska uppfattningar och traditioner. (Ef. 4:14; Hebr. 13:9) Folket kan emellertid inte skjuta hela skulden på ledarna. De bär själva huvudansvaret. De har åtminstone hört några av Jesu ord från bibeln i sina kyrkor eller läst dem i sina hem. Men de har helt enkelt inte gjort efter dem.
5. Vilken skarp kontrast till kristenhetens andliga vrakspillror kan vi peka på både i gångna tider och i nutiden?
5 Situationen är sannerligen mycket annorlunda i jämförelse med den som rådde i den första kristna församlingens dagar. På den tiden var denna församlings medlemmar redo att underkasta sig fängelsestraff och döden hellre än att kompromissa i fråga om att hålla fast vid kristna principer. (Apg. 4:18—21; 5:27—32, 40—42; 21:11—14) Och den är mycket annorlunda i jämförelse med det tillstånd som råder i en viss kristen organisation i denna tid, vars medlemmar är spridda utöver hela jorden, i 200 länder och ögrupper i havet. Dessa kristna, som är kända såsom Jehovas vittnen, genomlever samma stormiga tider som alla andra; deras personliga kristna ”hus” har utsatts för svåra träffar av samma destruktiva krafter. Dessutom har de drabbats av oväder i form av svår förföljelse och häftigt motstånd på många håll. (1 Petr. 2:21) Men trots detta har de lyckats rida ut stormen. Hur? Genom att med full förtröstan gå framåt på den ”väg”, som lydnaden för Kristi lära eller förkunnelse kan liknas vid, och följa hans exempel och handlingssätt. De bygger sitt liv och sina förhoppningar med avseende på framtiden kring tjänsten för Gud, alldeles som Jesus gjorde. (Joh. 4:32—34) Det är visserligen inte alla som har fortsatt att stå fasta, liksom inte heller alla Jesu egna lärjungar stod fasta. Men den helhetsbild man får av dem är påfallande solid och utgör en skarp kontrast till det virriga, otrygga tillstånd som är förhärskande i kristenhetens kyrkor i dag. Vad är grundorsaken till denna kontrast?
Behovet av effektiv undervisning och verkligt engagemang
6. Hur beskrev aposteln Paulus de kristna i Kolosse, och vad finner man om man jämför med fordringarna för medlemskap i flertalet kyrkoorganisationer i vår tid?
6 Vad är det då som fordras nu för tiden av den som vill bli medlem i någon av kristenhetens kyrkoorganisationer? Är det inte så att det i de flesta fall inte krävs mera än vad som fordras för att man skall vinna inträde i en klubb eller förening av ett eller annat slag? Man kräver föga, om alls något, engagemang av den enskilde. Det förväntas inte att han skall ge uttryck åt något sådant som kunskap, tro, övertygelse, kärlek eller uppskattning. Men när aposteln Paulus skrev till medlemmarna i den kristna församlingen i Kolosse, kunde han säga till dem: ”Såsom ni har mottagit Kristus Jesus, Herren, må ni därför fortsätta att vandra i förening med honom, i det att ni är rotade och blir uppbyggda i honom och blir stabiliserade i tron, alldeles som ni blev lärda, överflödande med tro i tacksägelse.” — Kol. 2:6, 7, NW.
7. Nämn en framträdande orsak till den fasta grundval, på vilken sanna kristna förr har stått och nu står.
7 Det var inte efter sitt dop utan dessförinnan som dessa kristna började bli ”lärda” eller undervisade. Av bibeln framgår det också att det i synnerhet var från och med år 36 v.t. som det kristna dopet kom att utgöra en symbol av en människas fullständiga överlämnande åt Jehova till att göra hans vilja såsom Kristus Jesus lärde och gav exempel på. (Luk. 9:23, 24) Ja, människor i alla nationerna gjordes till lärjungar genom att först bli undervisade om ”att hålla allt” som Kristus hade befallt. Och först därpå skulle de bli döpta och erkännas vara medlemmar av den kristna församlingen. (Matt. 28:19, 20) Undervisningen skulle naturligtvis fortsätta efter dopet, och den utgjorde en viktig del av församlingsanordningen. (Ef. 4:11—13) Denna grundliga undervisning av människorna i syfte att hjälpa dem att hålla Kristi befallningar är en framträdande orsak till den fasta grundval, på vilken sanna kristna förr har befunnits stå och nu står.
8. Vilken biblisk innebörd har ordet ”katekes”?
8 Aposteln Paulus lade stort eftertryck vid undervisningen. I sina skrifter använde han inte bara det vanliga grekiska ord som svarar mot verbet lära (didásko, vilket förekommer i Jesu befallning som är återgiven i Matteus 28:20), utan han använde också en speciell term, katechéo, från vilken ordet ”katekes” är härlett. Några auktoriteter säger att denna speciella grekiska term är en ”teknisk term som används om kristen undervisning”. Den ordagranna innebörden är ”att låta ljuda”, ”att ljuda in [i en människas sinne]”, dvs. genom muntlig undervisning. I Galaterna 6:6 (NW) skrev Paulus till exempel: ”För övrigt må var och en som blir muntligen undervisad [grek.: katechúmenos, från vilket ordet ”katekumen” är härlett] i ordet ta del i alla goda ting med den som meddelar denna muntliga undervisning [katechúnti].” Genom sådan muntlig undervisning kom följaktligen Guds ords sanningar och hans Sons, Jesu Kristi, lära eller förkunnelse att ”ljudas in” i dens sinne och hjärta som undervisades, varigenom han blev skickad att i sin tur bli en lärare för andra. — Apg. 18:25.
9, 10. a) Har kristenhetens mest framträdande religiösa organisation fortsatt med att ge sann kristen ”kateketisk” undervisning? b) Hur är det med de protestantiska organisationerna?
9 Detta var i sann bemärkelse ”kateketisk” undervisning. Den förberedde nybörjaren, så att han skulle kunna bygga på den fasta grundvalen, lydnaden för Guds Son. Av världshistorien vet vi emellertid att sådan omsorgsfull undervisning av nybörjarna inte fortsatte efter det att apostlarna hade dött. Det inträffade ett avfall. Efter flera hundra år, läser vi i en historisk skildring, när ”kyrkan [dvs. katolska kyrkan] hade etablerat sig och dess tillväxt var säkrad genom att barn föddes och blev döpta i stället för genom att folk omvändes från hedendomen, övergick uppfattningen om att kateketisk undervisning skulle vara en förberedelse för dopet till att innebära fostran av döpta barn. ... I fråga om missionsverksamheten bland hedningarna blev det under medeltiden vanligt att genast döpa de omvända, och forna tiders katekisation kom ur bruk. Man ägnade inte heller någon stor uppmärksamhet åt att katekisera döpta barn i romerska kyrkan fram till tiden för reformationen; bikten tog katekesens plats.”
10 Under den protestantiska reformationen framhöll Luther, som av religiösa auktoriteter blivit kallad ”den moderna katekisationens fader”, att sådan undervisning av nybörjare ”inte endast skulle omfatta förhör i uppläsning från en bok utan också en förklaring och tillämpning av det upplästa som berörde elevernas hjärta”. Men med tiden blev det så i Tyskland, i England och på andra håll att ”den kateketiska undervisningen urartade till blott och bar formell rutin såsom förberedelse för konfirmation [inte dop, vilket redan hade ägt rum]”. I den protestantiska världen var syftet med katekesundervisningen inte att locka fram vad som fanns i elevens sinne utan bara att meddela den lämpliga läran. Eleven skulle ”lära sig katekesens ord utantill”. Det blev följaktligen ett slags ritual som inbegrep att lägga en mängd ord på minnet och upprepa dem såsom en utanläxa. Det fanns inte stora möjligheter för eleven att ge uttryck åt de tankar och känslor som verkligen bodde i hans hjärta och sinne. Dessutom ägnade man nästan uteslutande uppmärksamheten åt barnen. — M’Clintock och Strongs Cyclopædia of Biblical, Theological, and Ecclesiastical Literature, band 2, sid. 148—154.
11. Jämför de här omtalade metoderna med dem som Jehovas vittnen använder.
11 Jämför detta med de metoder som Jehovas vittnen använder. Deras metoder grundar sig på bibelns skildring av Jesu och hans apostlars förkunnarverksamhet och på andra bibliska principer. De nyintresserade, som vanligen är vuxna människor, påträffas i den kristna verksamhet som bedrivs ute bland folk genom hembesök. (Apg. 20:20) De intresserade erbjuds därpå ett kostnadsfritt bibelstudium i hemmet, och ibland tar hela familjen del. Vid ett sådant entimmesstudium, som hålls en gång i veckan, dryftar man bibelns grundläror med hjälp av frågor hämtade ur en biblisk lärobok. Den som tar del i studiet uppmuntras att svara i överensstämmelse med den insikt och trosuppfattning han har, och han har tillfälle att ställa ytterligare frågor. (Rom. 10:10) Under studiets gång tänker det vittne, som leder studiet, hela tiden på hur viktigt det är att rikta uppmärksamheten på Jehova Gud såsom livets källa och att lägga Kristus såsom en grundval genom att undervisa om sanningen beträffande honom. (Joh. 17:3; 1 Kor. 3:11) Han vinnlägger sig om att hjälpa den studerande att göra tron på denna sanning till en del av sitt eget liv, ja, att bygga sitt liv runt detta tillförlitliga mönster.
12. Hur går det till att både den som undervisar och den som tar emot undervisning ägnar sig åt att bygga?
12 Det är följaktligen här fråga om ett gemensamt byggnadsverk. Studieledaren, som är ett Jehovas vittne, önskar bygga upp nybörjaren med bestående, eldhärdiga material: sann vishet från Guds ord, tro, övertygelse, hängivenhet för bibliska principer, kärlek till Gud och kärlek till nästan och en oemotståndlig önskan att träda upp för och att tala för det som är rätt och rättfärdigt, i synnerhet för Guds rike. Han använder dessa material i sitt andliga byggnadsarbete, så att den person som han studerar med kan bli en sann kristen, som förmår uthärda glödheta prövningar, däribland tvivlets frätande inflytande. (1 Kor. 3:10—15; Jud. v. 22, 23) Den studerande ägnar sig dessutom också själv åt ett byggnadsverk. Enbart kunskap räcker inte såsom en tillförlitlig grundval, på vilken han kan bygga sina förhoppningar och utsikter för framtiden. Det är genom att göra något, genom att göra bruk av den inhämtade kunskapen, som han kan bygga på en fast och säker grundval, lydnaden för Kristus. Det finns inget annat sätt. — Fil. 1:27—30; 2:12, 13.
13. Hur kan man hjälpa andra att ikläda sig den nya personligheten?
13 Jehovas vittnen nöjer sig emellertid inte med att bara meddela kunskap i bibelns grundläror, eftersom de inser att den studerande måste ”förnyas i den kraft som påverkar” hans sinne och måste ikläda sig ”den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Ef. 4:23, 24, NW) Allteftersom studiet fortgår, söker de fördenskull hjälpa den studerande att börja tänka enligt bibelns principer i de avseenden som dessa påverkar vårt dagliga liv. Det är inte så att den studerande bara skall upprepa något ur en viss lärobok. Vad saken gäller är att få honom att inse det bibliska skälet till det ena eller det andra och att komma därhän att han accepterar de principer som är framställda i Guds ord såsom den enda säkra vägvisaren i livet. Då, och först då, kan den studerande verkligen säga att Guds ord ”är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”. — Ps. 119:105; Ords. 3:5, 6.
14. Varför är det viktigt att man söker bygga upp allt större uppskattning av Jehova Gud i den studerandes hjärta?
14 Du kan inte älska en person, såvida du inte känner honom väl, känner till hans förtjänster, hans handlingssätt och vad han har gjort och vad han ämnar göra. Under studiets gång söker därför förkunnaren att hos den studerande bygga upp allt större uppskattning av Guds storhet och godhet. Vad han hoppas är att den som han studerar med en dag jublande skall kunna säga i likhet med den trogne israeliten i gångna tider: ”Se, detta är vår Gud. Vi har hoppats på honom, och han skall frälsa oss. Detta är Jehova. Vi har hoppats på honom. Låt oss vara glada och fröjdas över frälsningen genom honom.” (Jes. 25:9, NW) Detta innebär att inte bara tänka på den studerandes sinne, hans intellekt, utan också på hans hjärta, dvs. sätet för hans motiv. (Ords. 4:23) Hur kan man göra det? Genom att göra avbrott på lämpliga ställen och rikta uppmärksamheten på innebörden i det som Gud har gjort och hur det som ni just dryftar eller det skriftställe som citeras framhäver Guds kärlek, vishet, rättvisa eller makt. Om den studerandes hjärta är rätt, kommer han också med tiden att få en stark lojalitetskänsla gentemot Jehova och hysa en varm önskan att få vara bland dem som lovprisar hans namn bland alla folk. — Jes. 12:3, 4.
15, 16. Varför är det så angeläget att vi är effektiva, då vi nu lägger en grundval för det rätta slaget av tjänare åt Gud?
15 Hur väl utförs detta verk i denna tid? Vilka problem kan uppstå? Allteftersom världsförhållandena blir värre och andligheten avtar på hela jorden, blir ett sådant undervisningsarbete mer och mer betydelsefullt. År 70 v.t. åstadkom Jerusalems katastrofartade förstöring ett ohyggligt manfall bland den judiska befolkningen och krossade fullständigt de förhoppningar och framtidsvyer som millioner judar hade byggt sitt liv omkring. Varför? Därför att de underlät att bygga på hälleberget, lydnaden för Kristi lära. Men en liten kvarleva av den nationen slapp undan ödeläggelsen genom att fly i rätt tid, vid den tid som Jesus hade talat om. (Luk. 21:20—22) På samma sätt kommer det att gå i vår tid. I mycket större omfattning kommer Harmageddons förödande krafter att medföra katastrof för alla som har byggt på en sandliknande grund, genom att de låtit sig ledas av sina egna begärelser och tankar eller av andra ofullkomliga människors. De kommer att få se sina förhoppningar och framtidsplaner smulas sönder inför dem, därför att de inte lydde de goda nyheterna om Herren Jesus. (2 Tess. 1:7—10) Men en ”stor skara” människor skall oskadda föras igenom detta oväder. Såsom Guds trogna tjänare skall de få leva för att åtnjuta liv i en ny ordning, som Gud frambringar och där deras hjärtan kommer att fröjdas över att de får se sina förhoppningar och framtidsvyer förverkligade till deras eviga glädje och behag. — Ords. 1:24—33; Upp. 7:9, 10, 14.
16 De av oss som har del i att låta sanningarna från Guds ord ”ljuda in” i andra människors öron, sinne och hjärta gör väl i att nu ingående begrunda våra undervisningsmetoder.