Fortsätt med att göra räta stigar för edra fötter

1. Vad har tiden sedan 1914 blivit kallad?

ÅR 1914 tog den mest genomgripande förändringen i människans hela historia sin början. Även om man bortser från bibelns profetior, som anger att det var då som ändens tid skulle börja för den närvarande tingens ordning, saknas varje motstycke i historien till händelserna i den epok som började det året. Den har med rätta kallats ”våldets tidsålder”.

2. Hur var det med förändringarna från generation till generation förr i världen? Vad har hänt sedan 1914?

² I forna tider ändrades seder och bruk ganska litet från den ena generationen till den andra, och i hundratals, ja, i tusentals år levde sönerna i stort sett som sina fäder. Men från och med tiden för den så kallade reformationen önskade varje ny generation bygga vidare, gå längre än man redan hade gjort, och därför gjordes verkliga framsteg alltifrån den tiden och till 1914. Men år 1914 började allting gå i motsatt riktning, ja, i så hög grad att en journalist kände sig manad att skriva: ”Det sista fullt ’normala’ året i historien var 1913, året innan första världskriget började.” Vi förnekar naturligtvis inte att vetenskapen sedan dess gjort stora landvinningar. Men framstegen i fråga om att förbättra relationerna mellan enskilda människor såväl som mellan nationerna avstannade definitivt år 1914, och i stället utbröt det värsta krig som världen dittills hade skådat, och förhållandena har sedan dess urartat till vad som nu allmänt anses vara nära nog anarki.

3. a) Vilka förhållanden skulle råda i denna tid enligt vad Paulus förutsade, och vilken uppmaning gav han dessutom? b) Hur reagerar folk på olika sätt inför dessa förhållanden?

³ En framträdande profetia, i vilken denna ”våldets tidsålder” och dess vittutbredda moraliska förfall har blivit förutsagda, finner vi i Paulus’ andra brev till Timoteus: ”Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma. Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud, de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft”; och därpå tillägger Paulus: ”Vänd dig bort ifrån sådana.” (2 Tim. 3:1—5) I denna våldets tidsålder är det många som önskar vända sig bort från sådant dåligt umgänge och som verkligen finner trygghet och frid. Men det finns andra som har svårt att inse att folks normer numera faktiskt är så låga. Därför att de inte har haft något annat umgänge, har de godtagit dessa förhållanden som ”normala”, passande, eftersom alla lever på det sättet. Det finns emellertid några som ryggar tillbaka, skrämda av det moderna livets otrygghet och fåfänglighet, men de söker finna tillflykt i de många ungdomsrörelser som har uppstått världen runt, eller också söker de fly undan verkligheten genom att använda narkotika av olika slag. Också vuxna människor ger uttryck åt sin otillfredsställelse med de nuvarande förhållandena genom aktioner mot den bestående ordningen, vilka ofta utmynnar i upplopp, plundring och mordiskt krypskytte riktat mot civilpersoner och lagens väktare.

Vad som ligger bakom

4. a) Varför är förhållandena svåra att komma till rätta med? b) Hur kan man lockas att släppa efter på moralen, om man intresserar sig för sådana seder och bruk som den moderna dansen?

⁴ Paulus kallade dessa tider ”kritiska” och ”svåra att komma till rätta med” (NW). Men varför skulle de utgöra ett sådant problem för dem som vet att vi befinner oss i de ”yttersta dagarna”? Dels därför att dessa förhållanden, som har utvecklats så hastigt, har påtvingats oss på ett försåtligt sätt av ”denna tingens ordnings gud” (NW), för att de skulle tyckas utgöra led i en naturlig händelseutveckling, vilka inte har någon större betydelse i sig själva än svåra tider har haft i det flydda. Detta har fått till följd att de stora förändringarna i fråga om seder och bruk och de uppluckrade moralnormerna inte förefaller den obetänksamme vara något som är av betydelse eller som han behöver vara på sin vakt emot. När till exempel danser sådana som ”twist” och alla de som senare utvecklats från den kommer på modet, tar de unga upp dem ivrigt och oförbehållsamt, under det att deras föräldrar höjer ögonbrynen eller ler milt överseende en tid och sedan tar upp dem med nästan samma iver, av allt att döma för att själva söka efterlikna den ungdomliga förebilden. Men de inser inte att sådana danser leder sitt ursprung från hedniska fruktbarhetsdanser som utfördes i forna tider såsom en del av omoraliska religiösa riter. De var avsedda att uppväcka sexuella känslor hos dem som tog del i de religiösa orgierna, och deras nutida motsvarigheter bidrar i samma mån till att lossa de återhållande moraliska banden. De som gillar den moderna moralen, som ger sitt bifall åt föräktenskapligt könsumgänge, har ingenting att invända mot detta. Men hur förhåller det sig med dem som inte alls har en tanke på något sådant utan som tar del i dessa danser bara därför att det är på modet? De bör inte bedra sig själva. De blir ändå påverkade känslomässigt på samma sätt. Stimulans av detta slag ger oundvikligt upphov till orätta böjelser, och de som ger näring åt orätta begärelser kan bli lika fullständigt överrumplade som de tjugofyra tusen blev, vilka föll offer för Baal-Peor på Israels tid. — 4 Mos. 25:1—9.

5. Hur försöker somliga rättfärdiga ett orätt handlingssätt? Varför är detta handlingssätt ett hån mot Kristi lag? Nämn några faror som är nära förbundna med ett sådant handlingssätt.

⁵ Eftersom det blir allt vanligare att betrakta föräktenskapligt sexuellt umgänge såsom normalt och att även godta äktenskapsbrott under vissa omständigheter, har moralbegreppen blivit mycket oklara för somliga människor som påstår sig hålla fast vid bibelns principer. De menar att bara de låter bli att begå en direkt otuktshandling, kan de tillåta sig vad som helst. På grundval av ett sådant bedrägligt resonemang ger de sig hän åt den grövsta formen av petting. Genom att handla så hånar de Kristi lag, som kräver renhet och helgelse av var och en som bekänner sig vara kristen. Paulus sade: ”Alltså, då vi nu har dessa löften, mina älskade, låt oss rena oss från all köttets och andens förorening, i det vi fullkomnar heligheten i Guds fruktan.” (2 Kor. 7:1, NW) Hur kan de som plågar sig med sådana orätta begärelser få sitt handlingssätt att stämma överens med Jesu ord i bergspredikan? Jesus sade: ”Ni har hört att det sades: ’Du skall inte begå äktenskapsbrott.’ Men jag säger er att var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han får passion för henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Matt. 5:27, 28, NW) Ett sådant uppförande är ett brott mot rättfärdiga principer, men dessutom slår det upp dörren på vid gavel för överträdelse som kan medföra döden. Inte nog med att det i den häftiga begärelsen finns en benägenhet att handla orätt, utan här finns också den andra faktorn, tillfället. En sak har klart bevisats: vem det vara må som tillräckligt ofta och tillräckligt länge försätter sig i en sådan belägenhet att han lätt kan kompromissa kommer slutligen att ge vika. Så här heter det i ordspråket: ”Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck, utan att hans kläder bliva förbrända?” — Ords. 6:27.

6. Att ta efter det moderna samhällets seder och bruk kan visa sig lika farligt som vilken annan form av besmittelse? Varför?

⁶ De som vill ”leva gudfruktigt i [förbindelse med] Kristus Jesus” måste följaktligen ingående pröva och bedöma sedvänjorna i det nutida samhället, inte enligt någon personlig begärelse eller förkärlek för det ena eller det andra utan i ljuset av Guds uppenbarade ord till oss. (2 Tim. 3:12) Dessa sedvänjor kan bli till lika stor skada, till ett lika stort hinder för utvecklandet av den ”nya personligheten” som en mera påtaglig besmittelse av den falska religionens världsvälde, det stora Babylon, som vi har uppmanats att fly bort ifrån. Det har klart påvisats för oss att samröre med vilket som helst slag av falsk gudsdyrkan innebär delaktighet i samma synder som inom kort skall vålla detta stora väldes undergång. (Upp. 18:4) Men vad vi kanske inte inser, det är att vi lika ofrånkomligt kan bli en del av den närvarande domfällda tingens ordning genom att lägga oss till med dess seder och bruk, varigenom vi inriktar våra tankar och slutligen hela vårt intresse på dess levnadssätt. Religiösa traditioner såväl som kejsarens eller statens krav är urgamla, men levnadssättet, seder och bruk, klädmodet, beteendet, allt detta hör vår generation till. Förr i tiden var det människornas religiösa liv som allt detta huvudsakligen kretsade kring och påverkades av. I dag håller världen snabbt på att bli ett gudlöst samhälle, men dess seder och bruk och levnadssätt påverkas i lika hög grad av dess tänkesätt. Om man godtar denna ordnings levnadssätt, lägger man sig alltså till med dess tänkesätt. Om man tar del i dess synder, innebär detta att man får dela dess öde.

Personlig smak kontra gott omdöme

7. a) Vilka fri- och rättigheter, modifierade av vilka hänsyn, bör man tänka på när det gäller klädseln? b) Vad kan följden bli, om man inte är så noga med att bevara denna rätta jämvikt?

⁷ En persons sätt att klä sig är i våra dagar i stort sett en fråga om personlig smak, och smaken, sederna och vanorna skiftar mycket utöver världen. Men vad en åt Gud överlämnad kristen beträffar, så bör den personliga smaken inte vara den enda avgörande faktorn. Han måste också tänka på hur hans val av kläder kommer att påverka hans förkunnargärning, andra människor inom och utanför församlingen såväl som hans eget tänkesätt och omdöme. ”Minikjolen” är ingenting nytt för skotten, men att den i dag blivit så populär bland kvinnorna har väckt en hel del uppståndelse, och när den nu dessutom lanseras i England av unga män, drar den allas blickar till sig. På medeltiden hade pojkar och även vuxna män hår som räckte ned på axlarna. Men de ynglingar med oklippta lockar som man i dag kan se på allmänna platser är definitivt av en annan typ. De som ser en sådan ung man uppfattar honom inte rätt och slätt som någon som följer sin personliga smak. De ser i honom en yngling som har lagt sig till med ett visst betraktelsesätt, en syn på tingen som inte låter sig förenas med den övriga världen. Visst kan en kristen pojke tycka att det ser trevligt ut när pojkar har långt hår, liksom en kristen flicka kan anse att det är tjusigt med minikjol. Men om de skulle följa den egna smaken utan att tänka på vilken verkan detta kan få på deras förkunnartjänst, kommer de förmodligen att gå miste om många tjänsteprivilegier. I en viss församling måste man till sist stryka namnet på en ung förkunnare från listan över talare, ty varje gång han fick i uppdrag att hålla ett offentligt föredrag i en grannförsamling kom det klagomål från den andra församlingen över hans ovanligt långa hår. Trots upprepade förmaningar ändrade den unge mannen inte på sin uppfattning.

8. a) Varför utgör vissa krav i fråga om klädseln inte något oberättigat intrång på den personliga friheten? b) Hur ser Jehova på klädseln?

⁸ Somliga personer, i synnerhet ungdomar, kan tycka att detta utgör ett oberättigat intrång på deras personliga fri- och rättigheter. Men Paulus sade: ”Om mat kan vålla, att min broder faller, vill jag aldrig mer äta kött. Jag vill inte bli orsak till min broders fall.” (1 Kor. 8:13, Hd) Hur resonerade han för att komma till den här slutsatsen? Han sade: ”Mat för oss inte närmare Gud. Om vi avhåller oss, förlorar vi ingenting, och om vi äter, vinner vi ingenting. Likväl bör ni se till, att den frihet ni har inte blir en stötesten för de svaga. Om någon ser, att du, som har ’insikt’, sitter till bords vid en måltid i ett avgudatempel, kommer inte då samvetet hos honom, som är svag, att ’stärkas’, så att han äter kött, som har offrats åt avgudar?” (V. 8—10, Hd) Såsom det är med mat är det också med klädmoderna. Frågan om håret bör vara långt eller kort, kjolarna långa eller korta är sannerligen inte i sig själv något som Jehova fäster avseende vid, när det gäller frälsningen. Både långt och kort har godtagits av honom vid olika tidsperioder. Men vilka som helst seder och bruk som kan bli en stötesten för någon annan och kan få honom att falla, att komma bort från livets väg, är sannerligen något som Jehova fäster stort avseende vid. Så här uttryckte Paulus det: ”Genom din kunskap blir ju då den man som är svag fördärvad, din broder, för vars skull Kristus dog. Men när ni på detta sätt syndar mot edra bröder och sårar deras samvete, som är svagt, då syndar ni mot Kristus.” (V. 11, 12, NW) Skall Jehova låta en sådan synd passera obeaktad och ostraffad?

9. a) Varför kan den som bekänner sig vara en Ordets förkunnare väcka anstöt hos en annan genom sitt sätt att klä sig? b) När kan det vara bättre att ta hänsyn till vad andra menar om klädedräkten?

⁹ Men varför kan man genom sitt sätt att klä sig väcka anstöt hos andra? Och hur mycket skall man låta andra människors åsikter påverka ens eget val av stil och modell? Har Jehova gett oss kristna några direkta lagar i fråga om detta? Ja, men eftersom de skall urskiljas andligen, är det inte så lätt att få grepp om dem. Paulus’ förmaning att man inte skall vara en broder till anstöt framhäver ett kristet krav, som vi måste fylla inte bara med avseende på den mat vi äter, ty Paulus argumenterar här för en princip, och den tillämpning han gör av denna princip i det här speciella fallet tjänar bara till att belysa vilka plikter vi har mot Jehova i fråga om vad det vara må som skulle kunna vålla anstöt. Hit kan man utan tvekan räkna somliga klädmoder i vår tid, eftersom dessa moder hör så intimt samman med individer som har lagt sig till med ett speciellt levnadssätt, individer vilkas åsikter inte stämmer överens med bibelns principer. En kvinnlig journalist som skriver modekåserier om damkläder sade för en tid sedan i en radiointervju: ”Dina kläder bör vara en avspegling av ditt levnadssätt.” Och det finns väl inte någon i något land i våra dagar som anser att långt hår på en man eller minikjol på en kvinna hör samman med en kristen Ordets förkunnare. På en direkt fråga svarade faktiskt samma kvinnliga journalist så här: ”Om en kvinna som bär sådana kläder blir antastad på gatan, har hon ingen orsak att bli förvånad.”a Den kreatris inom modevärlden som blivit kallad ”minikjolens moder” skall enligt tidskriften Newsweek (för 13 november 1967) ha sagt: ”Förr i tiden ansåg man att varje laglydig kvinna väntar tills det blir mörkt”, om hon vill ha könsumgänge utanför äktenskapet. Därpå tillade hon: ”Som det nu är, finns det en mängd flickor som inte vill vänta. Minikläderna är betecknande för dem.”

10. a) Vem är det som skall avgöra vad som är rätt och passande i fråga om klädseln, och var finner man en tillförlitlig måttstock? b) Varför är modeskapares uppfattningar inte nödvändigtvis en säker vägvisare?

¹⁰ Vad en människa kallar extremt förefaller kanske en annan konservativt, det är visst och sant. Så förhåller det sig till och med bland dem som anger tonen inom modevärlden; uppfattningarna om vad som är god smak och dålig smak kan skilja sig oerhört från varandra. Men det har alltid funnits människor som gärna lägger an på sådant som väcker uppseende, och i synnerhet nu i våldets tidsålder påverkas de att skapa ett mode som håller jämna steg med dagens tänkesätt och moralnormer i deras utförsbacke. Vilken måttstock bör man då rätta sig efter? Vem är det som skall bestämma? Jakob sade: ”Men visheten från ovan är först och främst kysk, vidare fridsam, resonlig, redo att lyda.” (Jak. 3:17, NW) Jehova har i sitt ord fastställt den rätta normen för de kristna. Är vi villiga och redo att följa den? Ingen kan fastställa regler för vad som är rätt och passande, när det gäller klädedräkten, utom föräldrar med minderåriga barn. Men också barn kan vara helhjärtade i fråga om att göra Jehovas vilja och kan lära sig att avgöra vad som är rätt när en oklar situation uppstår. Om man ibland känner sig villrådig, varför skulle man då söka följa de normer som den närvarande ordningen uppställer? En åt Gud överlämnad kristen kvinna måste kanske till exempel välja mellan något som hon vet kan godtas från hennes förkunnargärnings ståndpunkt och något som enligt den nyaste modejournalen anses vara ”det sista” i fråga om kvinnlig skönhet. Varför skulle hon då låta sig ledas av de människors uppfattningar, vilkas hela syfte är att skapa synpunkter och bringa dem till överensstämmelse med denna döende tingens ordnings levnadssätt? Deras tänkesätt är snedvridet. Det är speciellt utformat för att blottställa känsliga sinnen för en norm eller måttstock som är oäkta, något som en tid och ett folk har frambragt. Om du har kommit till världen under ändens tid för denna tingens ordning, får du aldrig glömma att de enda normer som du någonsin har kunnat märka att denna världen propagerar för är ett degenererat folks normer. De kanske tilltalar dig, därför att du inte vet av något annat. Men i de allra flesta fall är det som du ser inte någon bild av det slags sprudlande hälsa och liv som beskrivs i Jehovas livets bok. Inbegrip i din fostran för liv att du skaffar dig en exakt bild av den skönhet som är välbehaglig för Gud.

Rätt syn på omsorgen om det yttre

11. Vilket porträtt framställde Petrus av den kristna kvinnan, och hur kan det tjäna till en förebild?

¹¹ Aposteln Petrus framställde ett särskilt tilltalande porträtt av den kristna kvinnan, hustrun till en icke troende man. Samtidigt beskrev han den behagfulla egenskap som skiljer henne från andra, som gör att hon inte behöver tävla med kvinnorna i denna tingens ordning om sin mans uppmärksamhet, den egenskap som kan få honom att bli vunnen ”utan ord”. Petrus skrev: ”Och låt er prydnad inte bestå i utvärtes hårflätning och i att ni sätter på er guldsmycken eller bär överklädnader, utan låt den vara hjärtats fördolda människa i den stilla och milda andens oförgängliga klädnad, som är av stort värde i Guds ögon.” (1 Petr. 3:1—4, NW) Seder och bruk har fullständigt förändrats sedan Petrus skrev de här orden, men de principer, som utgör grunddragen till hans porträtt, är tidlösa. Om du någonsin skulle råka i bryderi beträffande hur du skall vara klädd, kan du bara se en gång till på Petrus’ bild av den kristna kvinnan och fråga dig: Vad är det som skall överleva Harmageddon, ett visst slags hårflätning eller den stilla och milda anden?

12. Vilka motiv bör man noggrant tänka över i samband med sitt val av kläder, och hur kan vi bedra oss själva?

¹² Petrus’ ord riktar också uppmärksamheten på motivet till att någon är överdrivet intresserad av sitt yttre. De som är benägna för att vilja gå klädda efter senaste modet, som vill ”följa med sin tid”, gör väl i att noggrant tänka över sina motiv, vare sig de är män eller kvinnor, unga eller gamla. Menar de att de är beroende av sitt yttre för att bli erkända av andra? Vill de bli uppmärksammade, vill de ha rykte om sig att vara särskilt klädmedvetna? När man ser hur de går klädda, kommer man då osökt att tänka på en viss typ av människor? Är det så de vill ha det? Hur kommer de som ger akt på oss att reagera för vad de ser? Om våra kläder och vårt utseende i övrigt verkligen är en avspegling av vårt levnadssätt, vad kommer folk då att förvänta av oss? Ger vi andra människor ett sådant intryck som vi verkligen vill ge dem? En mycket ärlig och uppriktig ung kristen kvinna, som menade att mannekänger var unga kvinnors ideal men som likväl i själ och hjärta ville vara en Ordets förkunnare, blev tillfrågad av en man om han kunde få ta pornografiska bilder av henne. Vilken chock fick hon inte! Men skulle han ha vänt sig till henne, om hon verkligen hade sett ut som en ung kristen Ordets förkunnare? Fastän den här unga kristna kvinnan hade upplevt detta, måste hon kämpa hårt och rannsaka sig ingående för att kunna göra om sitt tänkesätt och få en ny syn på tingen, men nu tjänar hon troget som missionär i främmande land och gläder sig åt att utveckla en stilla och mild ande, ”som är av stort värde i Guds ögon”. Varför skulle vi bedra oss själva? De som ger akt på oss kommer att få en sådan uppfattning om oss som vårt utseende och vårt uppträdande verkligen ger dem anledning att få. Vi bör alltid tänka på Paulus’ ord: ”’Allt är lovligt’; ja, men icke allt är nyttigt. ’Allt är lovligt’; ja, men icke allt uppbygger. Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.” — 1 Kor. 10:23, 24.

13. Hur bör den som nyligen kommit i kontakt med Jehovas vittnen uppfatta det här med klädseln?

¹³ Men det som vi bör tänka på är inte bara andra människor och deras syn på tingen. En mycket viktig sak som vi bör tänka på är vårt eget tänkesätt och vad som förestavar det. Kanske du helt nyligen har börjat komma tillsammans med Jehovas vittnen. Om det är så och du är van att följa modets växlingar, kanske ända till ytterlighet, behöver du sannerligen inte känna dig ovälkommen i Rikets sal. Ingen enda som verkligen är ärlig och uppriktig kommer att avvisas då han bemödar sig om att tjäna Gud. Men allteftersom du tillväxer i kunskap om Gud och hans uppsåt, kommer du att lägga märke till en förändring i ditt tänkesätt. Du börjar inse att vi inte kan fortsätta med att följa denna ordnings seder och uppförandenormer utan att i viss mån förbli en del av den.

14. Varför bör vi noga begrunda vår egen inställning till den här saken?

¹⁴ Om du däremot redan under någon tid har brukat komma tillsammans med Jehovas vittnen och du fortfarande känner en stark dragning till den mönsterbild som den här ordningen har skapat, tänk då allvarligt efter varför du gör det. Vad är det som får dig att söka efterlikna den där bilden? Hur kommer det sig att dina tankar så gärna sysslar med den? Är du helt på det klara med hur lätt du kan bli besmittad av denna ordnings tänkesätt eller av dem som du tycker om att efterlikna, ifall du klär dig, handlar och ser ut som de? Tänk på Jakobs råd. (Jak. 1:14, 15) Ett av de säkraste sätten att förledas till överträdelse är att framhärda i att ge näring åt orätta begärelser.

15. Redogör för en förnuftig och av måttfullhet präglad syn på det egna uppförandet.

¹⁵ När vi nu har så stor valfrihet, bör vi då följa våra egna starka böjelser, trots att de kanske i hög grad kommer att skilja oss från det mönster som kännetecknar den nya världens samhälle? Även om vi inte obetingat måste rätta oss efter vissa normer, bör vi inte känna oss fria att ignorera andra människors av Skriften fostrade samveten, kristna människors som uppnått mogenhet i Jehovas tjänst, eller hur? Om du är benägen att halta dig fram, därför att du fortfarande har den ena foten i den närvarande tingens ordning, då bör du allvarligt tänka på Paulus’ förmaning: ”Fortsätt med att göra räta stigar för edra fötter, för att det som är halt inte må vridas ur led utan att det i stället må bli helat.” (Hebr. 12:13, NW) Hur skulle vi kunna veta till vilka ytterligheter denna tingens ordnings seder och moder kommer att gå, innan slutet kommer? Hur långt kan vi ”följa med”, utan att bryta mot den kristna anständighetens och den goda smakens principer? Vi måste börja med att rätta till vårt eget tankemönster, så att vi inte går utöver de av bibeln fastställda normerna. Vi måste handla såsom en man på en auktion. Om han inte sätter ett ”tak”, då han börjar bjuda på auktionsgodset, kommer han att ruinera sig, gå bankrutt. Vi måste börja med att sätta ett ”tak” i fråga om vår inställning till sederna och bruken i denna tingens ordning. Om vi inte är på vår vakt, är det så gott som säkert att vi kommer att gå bankrutt andligen. Om de kläder du bär är så annorlunda i jämförelse med dem som bärs av mogna medlemmar av den nya världens samhälle att de ständigt är föremål för kommentarer, tänk då allvarligt över hur din klädsel påverkar din förkunnartjänst och människor utanför organisationen, som iakttar dig. Varför framhärda i att sticka av mot de andra? Är det som du tror att du kommer att vinna verkligen värt det?

16. Varför får vi inte bli likgiltiga, och varför bör i synnerhet föräldrar vara fast beslutna att göra räta stigar för sina fötter?

¹⁶ Vemhelst som är benägen att tänka såsom man gör i världen kan gång på gång säga sig själv: ”Ingenting kommer att hända mig.” Men låt oss ta oss till vara för att bli självsäkra. Vi får inte tro att vi är immuna. Det har hänt så många gånger att det skulle vara ett undantag om den som säger så inte skulle råka illa ut på ett eller annat sätt. Ni föräldrar, betrakta er själva och betrakta edra barn. Är ni goda föredömen i klädsel och uppförande? Om ni är det, håller ni då styvt på att de här ungdomarna, som ni bär ansvar för, tar efter ert exempel? Jesus bad inte Jehova att han skulle ta oss ut ur världen. Han bad att vi inte skulle bli en del av den. Skaffa er en klar uppfattning av bibelns principer och hur de skall tillämpas. Undervisa edra barn häri. Håll styvt på att de gör räta stigar för sina fötter så länge de är i er vård. Jehova har själv gett oss det rätta exemplet, då han sade genom sin profet Hesekiel: ”’Vänd tillbaka, ja, gör så att ni vänder tillbaka från alla edra överträdelser, och må ingenting visa sig vara för er en stötesten som vållar förseelse. Kasta bort från er alla edra överträdelser, som ni har begått överträdelse i, och gör er ett nytt hjärta och en ny ande, ty varför skulle ni dö, o Israels hus? Ty jag finner inget behag i dens död som dör’, är Herren Jehovas uttalande. ’O, gör då så att ni vänder tillbaka, och förbli vid liv.’” — Hes. 18:30—32, NW; Am. 5:14.

[Fotnot]

[Bild på sidan 308]

När man går på auktion måste man sätta ett ”tak” i fråga om de bud man kan ge för att inte gå bankrutt; likaså måste vi sätta ett ”tak” i fråga om vår inställning till denna världens sedvänjor för att inte gå andligen bankrutt