Boken med tillförlitliga historiska data

1. Med vilka historiska händelser är vi själva förtrogna?

DET råder inte minsta tvekan hos oss om var vi befinner oss i detta ögonblick, och vi vet naturligtvis hur vi har kommit dit. Vi är också klart medvetna om tiden i samband med händelser som vi själva har upplevt. Vi vet till exempel var vi befann oss och vad vi gjorde för en timme sedan, för en dag sedan, en vecka sedan. De flesta av oss vet hur gamla vi är, och vi kan med ganska stor exakthet berätta om några av de stora händelser som inträffat under vår levnad.

2, 3. Vilka viktiga frågor kan man ställa sig om historiska händelser i det flydda?

² Men hur förhåller det sig med det avlägsna förflutna, med det som inträffade före våra dagar? Vad vet vi om olika historiska data, om årtal och händelser som vi inte själva har upplevt? Vet vi till exempel vilket år Jesus föddes eller vilken dag han dog, vilket är viktigare? Han var ju den största människa som någonsin levat här på jorden. Känner vi till vilket år Jerusalem blev förstört av babylonierna? Det årtalet är mycket viktigt, om vi skall kunna förstå varför vissa händelser har inträffat under vår levnad. Var befinner vi oss nu på tidens ström? Vet vi säkert att vi under det sjunde året från den stund där vi nu befinner oss kommer att nå slutet på det 6.000:e året sedan Adam skapades? Och om vi lever fram till det året, 1975, vad kan vi då förvänta?

³ De här frågorna är verkligen intressanta och betydelsefulla, men var kan vi finna tillförlitliga svar på dem? Eftersom vi för att få svar måste ha kännedom om händelser som inträffade långt innan vi föddes men som har stor betydelse för besvarandet av frågorna, undrar vi: Hur kan man lära känna fakta? Vilka forntida urkunder kan vi med förtroende vända oss till, därför att de är tillförlitliga och sanna?

4. Hur kan vi känna oss uppmuntrade, när det gäller den tillgängliga hjälpen att få svar på våra frågor?

⁴ Den ärlige sanningssökaren bör inte låta hindra sig i sina bemödanden att få svar på de här frågorna i den tron att det är ett hopplöst företag. Han har i själva verket tillgång till historiens allra äldsta bok, en bok som man dessutom kan lita på såsom en överlägset auktoritativ källa, vilket är viktigare, en bok efter vilken alla andra vittnesbörd kan prövas och bedömas. Det är en glädje att veta att detta historiska dokument nu finns översatt till ett språk som frågeställaren kan läsa. Denna bok är bibeln, Jehova Guds inspirerade och heliga ord. Endast Jehova känner både slutet och början. — Jes. 46:10.

5. Vilket värde har bibeln som historiebok?

⁵ De personer, som skriver profanhistoria och som går tillbaka i tiden för att delge oss vad som har hänt i det avlägsna förflutna men som hånfullt ignorerar den bibliska skildringen, måste fylla i luckorna mellan sina torftiga, fragmentariska arkeologiska fynd med otillförlitliga på tradition byggda uppfattningar, godtyckliga uträkningar och rena gissningar. De ärliga sökarna däremot, och det finns många sådana, har klart för sig vilket verkligt äkta värde bibeln har såsom ett oklanderligt vittnesbörd, som bestyrkts av alla de fynd som har blivit framgrävda. När bibeln har blivit satt på prov, har den sannerligen bevisat hur värdefull den är såsom den utförligaste skildringen av forntida händelser och såsom en bok som är alltigenom äkta. Rustade med denna bok, som innehåller tillförlitliga historiska data, kan vi därför räkna tiden hela vägen tillbaka till Adams skapelse utan större svårighet, och vi kan fylla i profanhistoriens luckor med pålitliga data. Detta kan vi dessutom göra snabbt och med ringa ansträngning.

Förändringar med avseende på kalendrar

6. När antogs den nuvarande kalendern, och hur exakt är den?

⁶ Vi mäter nu tiden enligt gregorianska kalendern, men den ”måttstocken” är knappt 400 år gammal. Det var påven Gregorius XIII som år 1582 avskaffade den julianska kalendern, som det året var omkring tio dagar i otakt med solen. För att man skulle komma till rätta med avvikelsen påbjöd påven att tio dagar skulle utgå ur oktober månad. Därför räknade man 5 oktober som 15 oktober år 1582. Den nuvarande kalendern är så exakt att det bara är omkring 26,3 sekunders skillnad mellan den och det verkliga solåret, och denna skillnad ökar med så litet som 0,53 sekunder på ett hundra år. Det innebär en skillnad på mindre än nio minuter på ett hundra tusen år, mindre än en dag på sexton millioner år.

7. När började man tillämpa den julianska kalendern, och vilken tidsskillnad rättade man på så sätt till?

⁷ Den julianska kalendern, som ersattes av den gregorianska kalendern, infördes av Julius Caesar år 46 f.v.t., det år som kallats annus confusionis (förvirringens år). Förändringen kom till stånd, därför att de gamla kalendrarna vid den tiden hade kommit omkring tre månader före solens ”tidtabell”, vilket innebar att år 46 f.v.t. måste bli 445 dagar långt, för att solen skulle kunna hinna i fatt kalendern, så att säga.

8. Hur har datum för olika händelser blivit angivna i bibeln, och vilket problem innebär detta i förbindelse med vår nuvarande kalender?

⁸ Om de händelser, som skildras i bibeln, hade varit daterade enligt julianska kalendern eller andra, tidigare, kalendrar, skulle det ha varit ganska enkelt att omvandla dessa tidsuppgifter till motsvarande data enligt gregorianska kalendern. Så är det emellertid inte. I bibeln redogörs det för speciella och ofta helt fristående perioder och händelser, och dessa är daterade på sitt eget särskilda sätt, oberoende av varandra. Ibland anges tiden för vissa händelser med utgångspunkt från början av en namngiven konungs regering (Neh. 2:1; Est. 1:1—3; Dan. 9:1, 2; Luk. 3:1), en militär seger eller en stor nations undergång (1 Kon. 6:1; Hes. 1:1, 2; 8:1; 20:1; 40:1), eller också anges tiden genom en hänvisning till en ovanlig händelse, t. ex. syndafloden på Noas tid. (1 Mos. 9:28, 29) Den svårighet som då uppstår är att avgöra när dessa bibliska händelser inträffade enligt den nuvarande tideräkningen.

9, 10. a) Hur kan man illustrera problemet? b) Vad måste den här turisten först göra för att kunna lösa sitt problem?

⁹ Vi skulle kunna illustrera problemet med följande berättelse. Vi tänker oss att en engelsk turist, som besöker en historisk plats på den europeiska kontinenten, begav sig av från sitt hotell på morgonen, strövade genom träddungar och gjorde korta uppehåll vid vackra utsiktspunkter och rogivande vattensamlingar utmed vägen. Frampå eftermiddagen passerade han ett vattendrag och följde sedan stigen upp över berget. När kvällen kom, började han fundera över hur långt han hade färdats. Han mindes att avstånden mellan de platser, som han hade stannat vid tidigare under dagen, klart och tydligt hade angetts i meter på vägvisarna men att han inte hade sett till några vägvisare sedan han passerade bron.

¹⁰ Vad måste nu den här engelske turisten göra för att få veta hur långt han hade färdats? Avstånden under den första delen av färden hade visserligen varit angivna i meter, men det räckte inte med att han nu bara omvandlade dessa meter till fot, ett mått som han var mera bekant med. Först och främst måste han gå tillbaka från det ställe där han befann sig och mäta vägen över berget och över bron fram till den sista vägvisaren. När han väl kunnat fastställa hur långt detta avstånd var, skulle resten vara jämförelsevis lätt, om han bara kunde lita på siffrorna på vägvisarna.

11. a) Vad måste vi alltså först göra, om vi skall kunna ta reda på var vi befinner oss på tidens färdväg? b) Vad menas med en ”absolut tidpunkt”, och hur värdefull är en sådan tidpunkt?

¹¹ Förhållandet är likartat, då vi skall fastställa var mänskligheten befinner sig på tidens färdväg. Den frågan kan inte redas ut genom en enkel omvandling av de forntida kalendrarna till det system vi följer i dag. Vi måste först mäta tiden bakåt, tvärs över den klyfta som skiljer nutiden från den forntida bibliska skildringen, till en fast och bestämd tidpunkt i historien, till ett fixerat datum i det förflutna eller till en s. k. absolut tidpunkt. En sådan tidpunkt måste vara ett datum, på vilket bibliska och profanhistoriska händelser sammanfaller och förbinds med varandra i fullständig överensstämmelse med nutida metoder för att mäta tiden. Sedan vi fått ett sådant datum fastställt på den gregorianska ”måttstocken”, vet vi hur långt vi har hunnit från den tidpunkten och var vi befinner oss för närvarande. Från detta utslagsgivande datum kan vi sedan också mäta antingen framåt eller bakåt och fastställa tidpunkten för andra händelser i den bibliska historien, fastän de ursprungligen var daterade enligt ett helt annat system.

Den absoluta tidpunkten år 539 f.v.t.

12. Vilken absolut tidpunkt känner vi till i förbindelse med Babylons fall för Cyrus’ angrepp?

¹² En sådan fastställd eller absolut tidpunkt har att göra med händelser som är skildrade i Daniel 5:1—31. Det gäller den tidpunkt, då mederna och perserna under Cyrus den store avbröt Belsassars beryktade dryckesgille, intog Babylon och omstörtade det tredje världsväldet. Detta hände år 539 f.v.t. enligt gregorianska kalendern, fyra år efter det att den buddistiska eran hade börjat i Indien.

13, 14. Vilken viktig urkund, som man har hittat, fastställer att det var år 539 f.v.t. som Babylon föll?

¹³ Man har kunnat fastställa att det var år 539 f.v.t. som denna historiska händelse inträffade, tack vare ett lerdokument kallat Nabonidkrönikan (Nabunaidkrönikan). Detta viktiga fynd gjordes i ruiner nära Bagdad år 1879, och det förvaras nu på Brittiska museet. En översättning av den här urkunden publicerades av Sidney Smith i verket Babylonian Historical Texts Relating to the Capture and Downfall of Babylon, London 1924. I dokumentet heter det bl. a.:

¹⁴ ”I månaden Taschritu [Tischri, den sjunde hebreiska månaden], när Cyrus angrep Ackads krigshär i Opis vid Tigris, gjorde Ackads invånare uppror, men han (Nabonid) nedgjorde de förvirrade invånarna. På fjortonde dagen blev Sippar intaget utan strid. Nabonid flydde. Den sextonde dagen [11—12 oktober 539 f.v.t. enligt julianska kalendern eller 5—6 oktober enligt gregorianska] drog Gobryas (Ugbaru), ståthållare i Gutium, och Cyrus’ här in i Babylon utan strid. Nabonid fängslades efteråt i Babylon, när han återvände (dit). ... I månaden Arahschamnu [Cheschvan, den åttonde hebreiska månaden], på tredje dagen [28—29 oktober, julianska kalendern], tågade Cyrus in i Babylon, gröna kvistar ströddes framför honom — ett tillstånd av ’Frid’ (Sulmu) utropades i staden.” — James B. Pritchard: Ancient Near Eastern Texts Relating to the Old Testament (Princeton; 1955), sid. 306.

15, 16. Hur kan det komma sig att Nabonidkrönikan inte nämner Belsassar i samband med Babylons fall?

¹⁵ Lägg märke till att Nabonidkrönikan ger detaljerade uppgifter om de tidpunkter då dessa händelser inträffade. Detta gör det möjligt för nutida forskare att tack vare sin kännedom om astronomi överflytta dessa data till motsvarande data i julianska eller gregorianska kalendern. I sin bok Light from the Ancient Past (1959) förklarar professor Jack Finegan varför denna krönika inte nämner något om Belsassar i förbindelse med Cyrus’ erövring av Babylon, och dessutom bekräftar han årtalet 539. Vi citerar här från sidorna 227—229:

¹⁶ ”Nabunaid (Nabonid) delade konungavärdigheten med sin egen äldste son, Belsassar. Belsassar kallas kronprins i babyloniska inskriptioner. ... Eftersom Belsassar alltså i själva verket var sin fars samregent i Babylon och mycket väl kan ha fortsatt att vara detta intill slutet, är det inte felaktigt att han i Daniels bok (5:30) omnämns som Babylons siste konung. I konung Nabunaids sjuttonde år föll Babylon för persern Cyrus. Nabunaidkrönikan anger exakta data. På fjortonde dagen i månaden Taschritu, 10 oktober 539 f. Kr., intog de persiska styrkorna Sippar; på sextonde dagen, 12 oktober, ’drog ... Cyrus’ här in i Babylon utan strid’; och i månaden Arahschamnu, på tredje dagen, 29 oktober, tågade Cyrus själv in i staden.”

17. Vilka andra auktoriteter bekräftar dagen, månaden och året för Babylons fall?

¹⁷ Andra forskare uppger följande: ”Nabunaidkrönikan ... anger att Sippar föll för de persiska styrkorna VII/14/17a (10 okt. 539)b, att Babylon föll VII/16/17 (12 okt.) och att Cyrus drog in i Babylon VIII/3/17c (29 okt.). Dessa uppgifter fastställer slutet för Nabunaids regering och början av Cyrus’ regering. Det är mycket intressant att den sista tavlan, skriven till Nabunaid från Uruk, är daterad dagen efter den då Babylon föll för Cyrus. Nyheterna om att det blivit intaget hade ännu inte nått denna stad, som låg omkring 200 kilometer söderut.” — Brown University Studies, band 19, Babylonian Chronology 626 B.C.−A.D. 75, Parker och Dubberstein, 1956, sid. 13.

18. a) Vilket årtal visas det här att omkring tjugo historieskrivare och kommentatorer är ense om? b) Har de först på sistone blivit eniga i denna sak?

¹⁸ Erkända auktoriteter i våra dagar godtar utan några invändningar år 539 f.v.t. såsom det år Babylon omstörtades av Cyrus den store. Förutom de redan återgivna citaten ger de följande ett litet smakprov på de uppgifter som finns i olika historiska arbeten, i såväl allmänna uppslagsverk som grundläggande läroböcker.d De här korta citaten visar också att det inte är ett årtal som man kommit fram till först på sistone, utan ett årtal som man under de gångna sextio åren noggrant har prövat och allmänt accepterat.

”Cyrus drog in i Babylon år 539 f. Kr.” (Encyclopædia Britannica, 1946, band 2, sid. 852) ”När Cyrus hade besegrat Nabonids här, gav sig själva Babylon, i oktober 539, åt den persiske härföraren Gobryas.” — Samma verk, band 6, sid. 930.

”År 539 f. Kr. föll Babylon utan strid för den akemenidiske persern Cyrus den store.” — The Encyclopedia Americana, 1956, band 3, sid. 9.

”Babylon intogs av Cyrus år 539 f. Kr.” — Yale Oriental Series · Researches · band 15, 1929, Nabonidus and Belshazzar, Dougherty, sid. 46.

”Perserna intog staden år 539 f. Kr.” (The World Book Encyclopedia, 1966, band 2, sid. 10) ”År 539 f. Kr. erövrade perserna Babylonien.” (Samma verk, sid. 13) ”Nabonid, det kaldeiska Babyloniens siste konung, som regerade från 555 till 539 f. Kr.” — Samma verk, sid. 193.

”Lydiens undergång banade väg för ett persiskt angrepp på Babylonien. Erövringen av detta land visade sig gå oväntat lätt. År 539 f. Kr. öppnade den stora staden Babylon sina portar för de persiska trupperna.” — Hutton Webster: Ancient History, 1913, sid. 64.

”År 539 f. Kr. blev dessutom Babylon intaget av Cyrus.” — W. L. Westermann: The Story of the Ancient Nations, 1912, sid. 73.

”År 539 f. Kr. ryckte emellertid Cyrus fram för att erövra Babylonien. ... Sippar intogs utan strid, och två dagar senare drog förtruppen i Cyrus’ här in i Babylon.” — F. K. Sanders: History of the Hebrews, 1914, sid. 230.

”Det är inte troligt att det förflöt någon längre tid mellan hans [Nebukadnessars] död och det kaldeiska väldets fall, då Cyrus gick till angrepp år 539.” — W. F. Albright: The Biblical Period, särtryck ur The Jews; Their History, Culture and Religion, redigerad av Louis Finkelstein, 1955, sid. 49.

”Cyrus tågade in i Babylon den 29 oktober 539 f. Kr. och framställde sig som folkets befriare.” — The Zondervan Pictorial Bible Dictionary, 1965, sid. 193; se även sidorna 93, 104, 198, 569.

”Nebukadnessar hade låtit omge Babylon med väldiga murar, men sedan Belsassars här lidit nederlag, gav sig staden utan minsta motstånd år 539 f. Kr.” — Reither: World History at a Glance, 1942, sid. 28, 29.

”När det nybabyloniska riket föll för perserna, öppnade Babylon sina portar för Cyrus år 539 f. Kr. utan motstånd.” — The Interpretens Dictionary of the Bible, 1962, sid. 335.

”I Nabonids sjuttonde år (539 f. Kr.) intog Cyrus Babylon.” — Fallows: The Popular and Critical Bible Encyclopædia and Scriptural Dictionary, 1913, band 1, sid. 207.

”År 539 f. Kr. fogade Cyrus den store det babyloniska riket till de andra välden, som han hade lagt under sig och fört samman med förtrollande lätthet och snabbhet.” — A New Standard Bible Dictionary, 1926, sid. 91.

”Staden [Babylon] togs genom överrumpling år 539 f. Kr.” — Peloubet: The Universal Bible Dictionary, 1912, sid. 69.

”År 539 f. Kr. markerade den semitiska hegemonins sammanbrott i det forntida Österlandet och inledningen till ett ariskt ledarskap som bestod i åtminstone tusen år. Denna erövring av Babylon, som Cyrus företog, kom att utgöra grundvalen för alla senare utvecklingar under grekiskt och romerskt styre.” — Whitcomb: Darius the Mede, 1959, inledningen, sid. 2.

”Det var också Cyrus som erövrade Babylon år 539 f. Kr. och därmed blev herre över Mesopotamien och Syrien.” — Hayes och Moon: Ancient and Medieval History, 1930, sid. 92.

”Nabonid (Nabunaid) ... var Babylons siste konung (555—539 f. Kr.).” — The Catholic Encyclopedia, 1907, band 2, sid. 184.

”År 539 föll Babylons rike för Cyrus.” — The New Funk & Wagnalls Encyclopedia, 1952, band 10, sid. 3397.

”Det kaldeiska väldet med sin huvudstad Babylon (det andra babyloniska väldet) bestod ... till 539 f. Kr., då det störtade samman för Cyrus’ angrepp.” — H. G. Wells: The Outline of History, 1921, sid. 140.

”Cyrus erövrade Babylonien år 539 f. Kr.” — The International Standard Bible Encyclopædia, 1960, band 1, sid. 367.

”År 539 erövrar Cyrus staden Babylon, Babylonien blir en provins i perserriket.” — Återgivet från en tysk biblisk ordbok, Bibel–Lexikon, sammanställd av Herbert Haag och andra medarbetare, tryckt i Schweiz år 1951. Se sidan 150 under Babylonien.

19. Hur länge är det då sedan Babylon föll för perserna?

¹⁹ Eftersom årtalet 539 f.v.t. har blivit så definitivt fastställt och har godtagits av så många lärda män, kan vi vara fullständigt vissa om var vi befinner oss i förhållande till Babylons fall för 2.500 år sedan. Den 6 oktober 1968 hade 2.506 år förflutit sedan detta tredje världsvälde gick under.e Andra viktiga händelser som inträffade före år 539 kan vi nu med stor exakthet datera. Om man godtar de tidsuppgifter som ges i bibeln, är det ganska enkelt att göra detta, och man kan då undgå att hamna i några av de vilseledande fallgropar, som kristenhetens traditionsbundna kronologer har fallit i.

Jerusalem förstördes år 607 f.v.t.

20. a) Förekommer namnet ”Darius” i kilinskrifterna? b) Vad kan vi emellertid vara vissa om?

²⁰ De som tror på Daniels Gud, Jehova, vet att bibelns historiska äkthet inte är beroende av oupptäckta, ofullständiga, ofullkomliga, oinspirerade världsliga urkunder. Även om man i de hedniska kilinskrifter, som man hittills funnit, inte har påträffat namnet ”Darius”, ändrar därför inte detta på något sätt tillförlitligheten hos bibelns vittnesbörd. De historiska fakta som nedtecknats under gudomlig inspiration är klara och tydliga: ”Samma natt blev Belsassar, kaldéernas konung, dödad. Och Darejaves [Darius] av Medien mottog riket, när han var sextiotvå år gammal.” (Dan. 5:30, 31) Somliga forskare tror — och de har kraftiga argument till stöd för sin uppfattning — att Darius var densamme som Gubaru, Cyrus’ ståthållare, som drog in i Babylon tillsammans med honom och som tillsatte ståthållare där i staden.f Daniel talar emellertid på flera ställen om medern Darius, och han kallar honom inte för ståthållare utan för konung, ja, han använder denna titel också vid direkt tilltal. — Dan. 6:1, 6—9, 12—25.

21. Vilken spännande upptäckt gjorde Daniel i Darius’ första regeringsår?

²¹ Under de få månader som Darius satt på tronen gjorde Daniel en häpnadsväckande kronologisk upptäckt: ”I Darejaves’ [Darius’], Ahasveros’ sons, första regeringsår — hans som var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike — i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, när han sade, att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde.” (Dan. 9:1, 2) Utan tvivel gav frågan när denna tidrymd av sjuttio år skulle löpa ut Daniel en hel del huvudbry. Glädjande nog behövde han inte vänta länge på svar.

22. Hur länge regerade Darius I, och vem efterträdde honom som Babylons konung?

²² Darius I:s regering blev kort; att det talas om hans ”första regeringsår” vittnar om att han var konung åtminstone ett helt år. (Dan. 9:1; 11:1) Cyrus efterträdde honom på tronen i slutet av år 538, och Jehovas profet Daniel fick behålla sin höga ställning. ”Denne Daniel steg i ära och makt under Darejaves’ [Darius’] och under persern Kores’ [Cyrus’] regeringar.” (Dan. 6:2, 28) Att det rådde mycket nära samband mellan dessa båda konungar och deras riken framgår av det återkommande uttrycket ”Mediens och Persiens oryggliga lag”. — Dan. 6:8, 12, 15.

23. a) Vilken storslagen profetia skulle kort därefter uppfyllas? b) Vilken dag, allra senast, var judarna tillbaka i sitt hemland? Vilken snabb utveckling ledde fram till detta?

²³ Två hundra år tidigare hade Jehova kungjort följande genom sin profet Jesaja: ”Jag är den som säger om Kores [Cyrus]: ’Han är min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall säga om Jerusalem: ”Det skall bliva uppbyggt” och till templet: ”Din grund skall åter varda lagd.”’” (Jes. 44:28) Denna tvåhundraåriga profetia skulle nu utan dröjsmål uppfyllas. Cyrus kom på tronen, och i denne ”Kores’ [Cyrus’] första regeringsår”, i varje fall före våren år 537, ”uppväckte HERREN ... Kores’ ande”. Cyrus utfärdade sitt berömda påbud, enligt vilket judarna tilläts återvända och återuppbygga Jehovas tempel. Man gjorde avskrifter av detta påbud som sändes ut över hela riket. Detta gav judarna tillräckligt med tid att åter slå sig ned i sitt hemland, att uppföra ”altaret på dess plats” och att från ”första dagen i sjunde månaden” börja offra brännoffer åt Jehova. Denna dag, ”första dagen i sjunde månaden”, har enligt de bästa tillgängliga astronomiska tabellerg fastställts till 5 oktober (julianska kalendern) eller 29 september (gregorianska kalendern) år 537 f.v.t. — Esr. 1:1—4; 3:1—6.

24. När började alltså de sjuttio årens ödeliggande, och när slutade de?

²⁴ Här har vi alltså en annan, mycket tydligt och klart fastställd milstolpe — den tidpunkt då de sjuttio åren av ödeliggande för Juda land upphörde — omkring 1 oktober 537. (Jer. 25:11, 12; 29:10) Genom en enkel räkneoperation kan vi nu fastställa när de sjuttio åren började. Vi behöver bara lägga 70 till 537, så får vi 607. Omkring 1 oktober 607 f.v.t. var Juda lands ödeläggelse fullständig; landet var helt avfolkat.

25. Svaret på vilken fråga har med år 607 f.v.t. att göra?

²⁵ Att år 607 f.v.t. är ett mycket betydelsefullt årtal i den bibliska kronologin blir ännu påtagligare i följande artikel, där vi söker svar på den fråga som varit föremål för så omfattande diskussion: När skapades Adam?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 8]

Det mäktiga Babylon, till synes ointagligt, föll år 539 f.v.t.