Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • w68 15/9 s. 418–423
  • ”Frukta den sanne Guden och håll hans bud”

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • ”Frukta den sanne Guden och håll hans bud”
  • Vakttornet – 1968
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • Ett annat mycket viktigt krav
  • Att göra som Jesus gjorde
  • Överlåtelselöftet en allvarlig sak
  • Ett handlingssätt som medför Jehovas välsignelse
  • Dopet vittnar om tro
    Vakttornet – 1966
  • Är du redo att ta på dig ett döpt vittnes förpliktelser?
    Vakttornet – 1969
  • Den Högstes vilja måste ske
    Vakttornet – 1958
  • Guds krav på den som söker livet
    Vakttornet – 1968
Mer
Vakttornet – 1968
w68 15/9 s. 418–423

”Frukta den sanne Guden och håll hans bud”

1. Vad måste man först och främst ha, om man skall kunna fylla de fordringar som Gud ställer på dem som han visar sin ynnest?

INNAN en människa kan gripa sig an med en uppgift i livet och lyckas med den, måste hon veta något om kraven i förbindelse med denna uppgift. Om man skall komma därhän att man önskar överlämna sig åt Jehova till att göra hans vilja, måste man först och främst ha exakt kunskap i Guds ord och känna till vad Gud fordrar av dem som han visar sin ynnest.

2. Varför måste den som önskar tjäna Gud erkänna att Jehova har en synlig jordisk kanal eller förbindelseled?

2 För att kunna behaga Jehova måste man till exempel erkänna den jordiska kanal eller förbindelseled som Gud använder för att delge människor i hela världen exakt kunskap. Från den tid då Adam och Eva drevs ut ur Edens lustgård till denna tid har det hållit på att frambringas två säder, Jehovas säd och djävulens säd. (1 Mos. 3:15) Därför är det så att liksom Gud handlade med ett visst folk under dagarna före syndafloden, nämligen med Noa och hans söner, och under de dagar som följde därpå med Abraham och hans säd, så har Jehova ända fram till vår tid handlat med dem som han har godkänt såsom sina representanter på jorden. En människa som förstår vem Jehova Gud är och vem hans Son, Jesus Kristus, är och vad den heliga anden föreställer måste också ha klart för sig att Jehova Gud här på jorden i denna tid har en synlig organisation, som tillvaratar hans intressen. Jesus talade om en sådan skara, som han kallade den ”trogne och omdömesgille slaven”. (Matt. 24:45—47, NW) En människa som önskar göra Jehovas vilja måste alltså sluta sig till denna ”slav”-organisation, som har fått uppsikten över allt som tillhör husbonden, Kristus Jesus, anförtrodd åt sig. En sådan människa kan inte mena att det finns många vägar som leder till livet; hon måste inse att det bara finns en enda. Om alla religioner bara vore olika vägar som leder till evigt liv och till Guds ynnest, skulle Jesus inte ha behövt organisera sina efterföljare till att utföra det arbete som han har anförtrott åt dem. Den judiska förkunnelsen hade i så fall varit tillräcklig. De kristna inser alltså att den väg, som leder till fördärvet, är vid och bred, men att den port är trång och den väg är smal, som leder till livet. — Matt. 7:13, 14.

3. Vad måste man känna till om liv på ett himmelskt och ett jordiskt plan?

3 Innan en människa kan bli godtagen för att genomgå vattendopet som en symbol av sitt godtagbara överlämnande av sig själv till att göra Jehovas vilja, måste hon känna till och förstå att det finns möjlighet till liv på två olika plan för människan. Jesus lovade att några av dem som levat här på jorden skulle få vara tillsammans med honom i himmelen, och dessa kallas en liten hjord. Till dem sade Jesus: ”Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.” (Luk. 12:32) Denna ”lilla hjord” består bara av 144.000 personer som har ”blivit friköpta ifrån människorna till en förstling åt Gud och Lammet”. (Upp. 14:4) De övriga människorna som följer Jesus Kristus som sin herde kallas i Johannes 10:16 för ”andra får”. Deras framtida liv är beroende av Guds löfte att jorden skall bli ett paradis, där det inte mer skall vara någon sjukdom, sorg eller död. (Upp. 21:1—4) När en person blir döpt, är detta ett steg hän emot en av dessa möjligheter till liv, på det himmelska eller jordiska planet.

4. Vad förväntar Gud av den som önskar göra hans vilja i vad det gäller kärlek och frid?

4 Vad en människas privatliv beträffar, så måste detta bringas i överensstämmelse med Guds krav. Även om det finns möjligheter till liv på två plan, det himmelska och det jordiska, gäller nämligen en viss rättfärdighetsnorm för dem båda. En människa måste vidta förändringar i sitt liv för att komma i överensstämmelse med dessa krav innan hon blir döpt. Genom att undersöka Guds ord får man veta mycket om vad Gud förväntar av dem som skall komma till honom för att göra hans vilja. När Jesus till exempel blev tillfrågad om vilket som var det största budet i lagen, svarade han: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.’ Detta är det största och första budet. Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ På dessa båda bud hänger hela lagen, och även profeterna.” (Matt. 22:37—40, NW) En person som överlämnar sig åt Jehova Gud bör på allt sätt sträva efter att leva i frid med sin nästa, oberoende av ras eller nationalitet. Jesus sade vidare: ”Av detta skall alla förstå, att ni är mina lärjungar: att ni har kärlek till varandra.” (Joh. 13:35, Hd) En kristen, som är överlämnad åt Jehova Gud, måste vara fridsam och kärleksfull, han måste följa Jesu bud i dessa avseenden.

5. I vilka avseenden måste ens privatliv vara i överensstämmelse med Guds ord?

5 En människas privatliv måste också stämma överens med Jehovas ord i vad det gäller moralisk renhet och rättrådighet. Moralisk rättrådighet är ett bud som länge har gällt för dem som önskat vinna Guds godkännande. När Gud utvalde Jakobs, Israels, avkomlingar till sitt folk, gav han dem en lag som hade avseende på god moral och som vi finner bland de tio buden. Den lyder: ”Du skall icke begå äktenskapsbrott.” (2 Mos. 20:14) Denna lag har aldrig upphävts. När den första kristna församlingen kom tillsammans i Jerusalem för att begrunda vissa församlingsproblem, blev följden att man på nytt underströk hur viktigt det är att avhålla sig från otukt. (Apg. 15:29) När aposteln Paulus gav råd och förmaningar i denna sak åt församlingen i Korint, sade han: ”Kroppen är inte avsedd för otukt”, och därför tillade han: ”Fly ... otukten!” (1 Kor. 6:13, 18, Hd) Även om du kan finna många präster i kristenheten som på ett eller annat sätt överser med ett sådant omoraliskt leverne, kommer du att finna att Guds ord, som vägleder dem som önskar göra Jehova Guds vilja, i otvetydiga ordalag fördömer det.

6—8. Vilka andra dåliga vanor fördöms i Guds ord?

6 Men det är inte det enda slaget av orenhet som man måste undvika, om man önskar uppnå en för Jehova Gud godtagbar ställning. Det finns många andra dåliga vanor som man måste undvika. Tänk på följande förbud i den lagsamling som gavs judarna men som har direkt anknytning till den kristna församlingens vägledande principer och lagar:

7 I 3 Moseboken 18:22 ges denna varning: ”Du skall icke ligga hos en man, såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse.” I de kristna grekiska skrifterna varnar aposteln Paulus de kristna för att de som utövar homosexualitet inte kommer att få ärva Guds rike. (1 Kor. 6:9, 10) Det finns visserligen rådgivare i moralfrågor som uppmuntrar till sådana onda förehavanden och säger att en person bör känna sig fri att göra vad han har lust till, så att han inte hämmas i sitt känsloliv och utvecklar ett skuldkomplex, men detta är inte en befallning från människans Danare, Jehova Gud, Skaparen. Gud inspirerade aposteln Paulus att skriva följande till församlingen i Rom om dem som hade blivit avskyvärda i hans ögon: ”Deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man.” — Rom. 1:26, 27.

8 Det råd Guds ord ger beträffande att dricka till övermått är klart och tydligt framställt i bibeln: ”Var icke bland vindrinkare. Ty drinkare ... bliva fattiga.” (Ords. 23:20, 21) ”Ve dem som äro hjältar i att dricka vin och som äro tappra i att blanda starka drycker.” (Jes. 5:22) I de kristna grekiska skrifterna finner vi att Paulus fördömer dryckenskap i 1 Korintierna 6:9, 10, och hans ord i Efesierna 5:18 (Hd) lyder så: ”Drick er inte druckna av vin, det leder till utsvävningar.” Dryckenskap är en form av omoraliskhet. En person som önskar göra Jehovas vilja får inte vara hemfallen åt denna olycksbringande last.

9, 10. a) Hur måste man slå vakt om sitt tänkesätt för att kunna behaga Gud? b) Kan man vänta till efter sitt överlämnande och dop, innan man renar sig från dåliga vanor som fördöms i Guds ord, eller hur bör man handla?

9 Guds ord fördömer dessutom stöld, blodskam, mord, lystnad, smädligt uppträdande, utpressning, lögn, falskt vittnesbörd, girighet osv. Ja, bibeln ger rentav det rådet att man inte skall tänka på eller tala om sådana onda ting i avsikt att ha något köttsligt eller omoraliskt nöje av sådant tal. Lyssna till Paulus’ ord: ”Må otukt och orenhet, av vad slag det vara må, eller girighet inte ens nämnas bland er, alldeles så som det anstår heliga människor; och inte heller ett skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som inte är passande.” (Ef. 5:3—5, NW) De kristna får i stället denna förmaning: ”Låt ingen bitterhet och häftighet, inga vredesutbrott, upprörda skrik eller smädelser förekomma hos er, inte heller någon annan ondska. Var vänliga och hjärtliga mot varandra, förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.” (Ef. 4:31, 32, Hd) Om man skall kunna bli godtagen av Jehova, måste man alltså ha upphört med dessa köttets onda gärningar. Följande ord av aposteln Paulus kan alltså tillämpas: ”Och likväl är detta vad några av er har varit. Men ni har blivit rentvagna, men ni har blivit helgade, men ni har blivit förklarade rättfärdiga i vår Herres, Jesu Kristi, namn och med vår Guds ande.” — 1 Kor. 6:11, NW.

10 Om en person har blivit försumlig och fortsätter att vara försumlig beträffande något av dessa krav, då befinner han sig inte i ett sådant tillstånd att han på ett godtagbart sätt kan överlämna sig till att göra Jehovas vilja. Om en person önskar vara en Jehovas tjänare, måste han träda fram ren, och detta innebär att han måste ha rättat till sina fel för att kunna framställa sig för Jehova. Ingen kan ursäkta sig med att han är en syndare, utan han måste lägga bort köttets gärningar och odla andens frukt. — Gal. 5:22, 23.

Ett annat mycket viktigt krav

11. a) Nämn ett annat krav som den som fruktar Gud och håller hans bud måste fylla. b) Kan den som handlar så räkna med att världen i allmänhet kommer att vara gynnsamt stämd mot honom? c) Hur handlade de första kristna i detta avseende?

11 Innan Jesus lämnade vår jord, klargjorde han för sina efterföljare att de måste vara helhjärtade i sin hängivenhet för honom och i sitt sätt att tjäna deras intressen som de skulle tala med om Guds rike. Jesus sade: ”Om ni vore en del av världen, så skulle världen tycka om vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, av den orsaken hatar världen er.” (Joh. 15:19, NW) Det sätt på vilket Jesu efterföljare uppförde sig skulle vittna om att de inte var någon del av människovärlden i den onda tingens ordning, vars gud djävulen är. (2 Kor. 4:4) Detta skulle medföra en hel del förtryck och förföljelse för dem, alldeles som Jesus sade: ”Om de har förföljt mig, skall de också förfölja er; om de har hållit mitt ord, skall de också hålla ert.” (Joh. 15:20, NW) Flertalet av invånarna i världen under Jesu apostlars och lärjungars dagar, ända fram till den nuvarande generationen, kan inte eller vill inte fatta att Herren Jesu efterföljare måste vara avskilda från världen, alldeles som han har påbjudit. Den som i våra dagar önskar göra Jehovas vilja på Jehovas sätt måste bereda sig på att röna sådant motstånd. Detta är inte något nytt, ty på historiens blad kan vi läsa om allt det lidande och den förföljelse som Kristi efterföljare har fått utstå, därför att de varit fast beslutna att inte utgöra någon del av denna världen. Om de första kristna sades det: ”De föredrog Guds rike framför varje annat rike som de skulle kunna tjäna på jorden. ... De första kristna var redo att dö för sin tro.” — Eugene A. Colligan och Maxwell F. Littwin: From the Old World to the New.

12. Har man anledning att frukta att Jehova någonsin skall överge en, om man förblir trogen? Förklara.

12 När åt Gud överlämnade kristna tar avstånd från världen på detta sätt, vinner de inte popularitet. Vem det vara må som griper sig an med det verk som Kristus Jesus utförde måste ha fullständigt klart för sig att han inte får vara någon del av världen. Men han behöver inte frukta att Jehova och hans Son, Jesus, någonsin skall överge honom i tider av nöd och förtryck. Paulus gav Jesu efterföljare denna försäkran: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan bära, utan jämsides med frestelsen kommer han också att öppna utvägen, på det att ni må kunna uthärda den.” — 1 Kor. 10:13, NW.

Att göra som Jesus gjorde

13. Hur vet vi att det är nödvändigt att göra som Jesus gjorde i fråga om att bekantgöra Guds rikes goda nyheter?

13 När en person önskar framställa sig inför Jehova för att göra hans vilja, inser han att det finns ett annat krav, som han måste fylla, nämligen att vara en förkunnare av de goda nyheterna. Bland Herren Jesu sanna efterföljare förekommer ingen uppdelning i präster och lekmän. Vi läser om att Jesu efterföljare i första århundradet efter den vanliga tideräkningens början använde tid till att delge andra de goda nyheterna om Jesus. I Matteus’ evangelium berättas det om att Jesus sände ut tolv män till att sprida de goda nyheterna om himmelriket. (Matt. 10:5—7) Vid ett annat tillfälle utsåg han sjuttio av sina lärjungar och sände ut dem framför sig till de olika städerna, för att de skulle predika om Guds rikes ankomst. (Luk. 10:1, 8, 9) Efter sin uppståndelse och strax före sin himmelsfärd sade Jesus till sina elva lärjungar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:19, 20, NW) Lärjungen Lukas återger Jesu ord då han träffade samman med några av sina lärjungar efter sin uppståndelse och omtalar att Jesus sade till dem: ”Men ni skall erhålla kraft, när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” — Apg. 1:8, NW.

14. Hur visar aposteln Paulus’ ord att man måste vara ivrigt upptagen av predikoverket?

14 Flera år efter Jesu död, i aposteln Paulus’ skrifter till Timoteus, finner vi följande uppmaning att vara förkunnare av de goda nyheterna: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid, tillrättavisa, förebrå, förmana med all långmodighet och undervisningskonst.” (2 Tim. 4:2, NW) Paulus påminde också de äldre männen i församlingen i Efesus om hur nödvändigt det är att sprida Guds ord genom att tala med andra om det. Paulus sade: ”Jag [avhöll mig] inte ... från att meddela er något av det som var gagneligt, ej heller från att undervisa er offentligen och från hus till hus.” — Apg. 20:20, NW.

15. Hur verksam var Jesus såsom en Guds tjänare och Ordets förkunnare, och vad sade han att hans tjänare skulle göra under ändens tid för denna tingens ordning?

15 Jesus själv var ett föredöme i detta verk att predika om de goda nyheterna. Vi läser: ”Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket.” (Matt. 9:35) Jesus var sannerligen en Ordets förkunnare som arbetade flitigt, och han uppmanade alla sina efterföljare att följa det exempel han gav under sin tid här på jorden. Detta krav har aldrig upphävts. Nej, Jesus angav i stället att det skulle utgöra en del av tecknet på att slutet nalkas för denna onda ordning, i det att han bland annat sade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) En person som överlämnar sig åt Gud för att göra hans vilja och inser att detta är ett Guds krav, som anges i Guds ord och som Gud har gett befallning om genom sin Son, Jesus, önskar verkligen ha del i ett sådant predikoverk till Jehovas ära och förhärligande.

Överlåtelselöftet en allvarlig sak

16. a) Varför är det en allvarlig sak att avge ett löfte om att göra Guds vilja? b) För hur lång tid lovar man att ge sitt liv åt Gud att brukas i hans tjänst?

16 Av det som vi här har dryftat framgår det mycket tydligt att det inte är lätt att leva ett liv såsom en sann Kristi Jesu efterföljare. Det är emellertid den rätta levnadskursen, den som kan medföra eviga välsignelser. Men liksom Jesus väckte eftertanke med frågan: ”Om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och ser till, om han äger, vad som behöves för att bygga det färdigt?”, så måste den person som tänker på att överlämna sig och låta döpa sig allvarligt begrunda vad det är som fordras av honom. (Luk. 14:28) Jesus forskade mycket i sanningens ord, och han var klart medveten om det allvar som var förknippat med löftena han gav sin Fader. I Predikaren hade Jehova låtit följande ord nedtecknas: ”När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det; ty till dårar har han icke behag. Det löfte du har givit skall du infria.” (Pred. 5:3) En sådan syn på saken måste den människa ha som nu tänker på överlämnande och dop. Oberoende av hur mycket längre en person kan komma att leva eller hur mycket längre denna onda tingens ordning kommer att bestå, måste den som är en överlämnad kristen vara fast besluten i sitt hjärta att fullfölja sitt överlåtelselöfte. Inget överlämnande åt Jehova kan godtas, om det har skett med något förbehåll beträffande tiden. Ingen kan säga att han vill tjäna bara under en viss tid. Nej, det löfte man ger gäller livet ut, och den som träder fram inför Jehova Gud förväntas hålla sitt löfte.

17. a) Varför är det bara rimligt att tänka att Gud förväntar att vi skall leva i överensstämmelse med vårt löfte? b) Är det förståndigt att förhala tiden? Ge skäl för svaret. c) Med vilket motiv i hjärtat bör vi nalkas Jehova?

17 Det är bara rimligt att förvänta att Jehova kräver ett liv i trohet. Vi förväntar att Jehova skall hålla sitt löfte att ge oss evigt liv, om vi förblir trogna. Det faller oss inte ett ögonblick in att tänka att Gud skulle svika sitt löfte. Å andra sidan kan Jehova med rätta förvänta att vi skall visa trohet, då vi överlämnar oss åt honom för att göra hans vilja. Därför är orden i Predikaren 5:1 mycket passande: ”Var icke obetänksam med din mun och låt icke ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud.” En person som börjar förstå vad som är Guds vilja för honom måste inse att han behöver få fast inpräglat i sitt sinne vilka Jehova Guds fordringar är. Han vill inte förhasta sig i en sådan allvarlig sak. Men även om man alltså bör gå varsamt fram, måste man samtidigt tänka på att man ådrar sig Jehovas misshag om man förhalar tiden. Det heter nämligen i Guds ord: ”Alltså, den som för står att göra, vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.” (Jak. 4:17) Jehova känner hjärtat, och han känner våra motiv och vårt levnadssätt. Vi kan inte bedra honom. Därför bör vi inte bedra oss själva eller mena att vi kan bedra Jehova. Vi måste komma inför honom med rent hjärta, med samma sinnesinställning som Jesus hade och som psalmisten beskrev så här: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” — Ps. 40:9; Hebr. 10:5—10.

Ett handlingssätt som medför Jehovas välsignelse

18. Vilken tröst ger Gud dem som fruktar honom och håller hans bud?

18 De som har börjat uppskatta det förhållande till Jehova Gud som de kan komma att stå i har verkligen utsikt att få röna stor välsignelse. Den himmelske Faderns omsorg och beskydd bör skattas högt, och vi läser om sådana föranstaltningar i de här orden: ”Den som sitter under den Högstes beskärm, den som dväljes under den Allsmäktiges skugga, han säger till Jehovah: ’Min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.’” Och Jehova säger: ”Han håller sig till mig, därför skall jag rädda honom; jag skall beskydda honom, ty han känner mitt namn. Han åkallar mig och jag vill bönhöra honom; jag skall vara med honom i nöden och rädda honom, och låta honom komma till ära. Jag skall mätta honom med ett långt liv, och låta honom se min frälsning.” — Ps. 91:1, 2, 14—16, My.

19. Vad kan vi förlora, om vi överlämnar oss åt Jehova, men vad vinner vi?

19 Ett sådant handlingssätt kan visserligen betyda att man förlorar de vänner i bekantskapskretsen som kanske är motståndare, ja, rentav i den egna familjekretsen, men Jehovas välsignelse uppväger mer än väl varje förlust som man kan tyckas få lida. Så här sade Jesus: ”Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller moder eller fader eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i detta tidsskede, hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, jämte förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” — Mark. 10:29, 30, NW.

20. Vad kommer de som kan svara ”ja” på de båda frågor som ställs vid tiden för dopet slutligen att få från Jehova Gud?

20 Framför oss nu i de kritiska ”yttersta dagarna” ligger en tid av sådan nöd som inte har förekommit från världens skapelse fram till den här tiden. Men vid dessa dagars definitiva slut kommer änden för denna onda tingens ordning, och en ny ordning tar vid, en ordning som ger löfte om evigt liv under Guds rike genom hans egen Son, Jesus Kristus. De bland människorna i vår tid som inser att de är syndare i behov av frälsning och som har erkänt att denna frälsning utgår från Jehova Gud och genom hans Son, Jesus Kristus, och som utan förbehåll har överlämnat sig åt Gud, den Allsmäktige, till att göra hans vilja befinner sig sannerligen i en sådan ställning att de kommer att få röna många välsignelser från den allsmäktige Guden genom hans Son. Ingenting går upp emot en sådan belöning från vår himmelske Fader, ty ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill”. — Ords. 10:22, NW.

    Svenska publikationer (1950–2026)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2026 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela