Du finner vad du söker!

EN AV orsakerna till att bibeln har en så omfattande spridning — den är bestsellern år efter år — är utan tvivel den stora vishet som präglar råden i den. Ett av de många exempel som skulle kunna anföras är Jesu Kristi ord, återgivna i Matteus 7:7: ”Fortsätt att söka, och ni skola finna.” — NW.

Samtidigt som de här orden understryker hur viktigt det är att framhärda i att söka goda ting, inbegriper de tanken att vi vanligen finner det som vi ihärdigt söker. Om det ligger för oss att söka eller förvänta finna förträffliga egenskaper hos andra, är det följaktligen mycket troligt att vi finner sådana. Om vi å andra sidan är otillbörligt misstänksamma, söker eller förväntar finna dåliga drag hos andra, är det mycket troligt att vi kommer att finna sådana. Det är också värt att tänka på att allt detta stämmer överens med aposteln Paulus’ inspirerade ord: ”För de rena är allting rent, men för dem som är besudlade och inte tror, är ingenting rent. Både deras förstånd och deras samvete är befläckade.” — Tit. 1:15, Hd.

Jehova Gud är ett utmärkt exempel för oss i detta, eftersom han inte kritiskt ger akt på oss för att finna så många fel hos oss som möjligt. Han är inte otillbörligt misstänksam. Därför skrev den inspirerade psalmisten: ”Om förseelser vore vad du giver akt på, o Jah, o Jehova, vem skulle då kunna bestå? Ty hos dig finnes den sanna förlåtelsen, på det att du må bliva fruktad.” — Ps. 130:3, 4, NW.

Ett fall som omtalas i bibeln, då Jehova Gud visade att han inte söker efter felen hos en människa, var i förbindelse med konung Josafat, en rättrådig, gudfruktig konung i Juda. Vid ett tillfälle drog denne konung dåraktigt nog ut i krig tillsammans med den onde konung Ahab i Israel. Gud tillrättavisade då Josafat genom att låta sin profet Jehu säga till honom: ”Är det åt de onda som hjälp skall givas, och är det dem som hata Jehova som du skall älska? Och fördenskull kommer förtörnelse över dig från Jehovas person.” Men på grund av konung Josafats tidigare förtjänstfulla handlingar sade Gud vidare: ”Likväl hava goda ting blivit funna hos dig, eftersom du har skaffat bort de heliga [fallos] pålarna ur landet och du har berett ditt hjärta för att söka efter den sanne Guden.” Visst hade konung Josafat försyndat sig, men Jehova Gud fann likväl sådant som var gott hos honom och visade honom fördenskull barmhärtighet. — 2 Krön. 19:2, 3, NW.

Det är kärleksfullt att söka det goda hos andra. Men vi bör naturligtvis inte vara lättrogna. Själviska människor, i synnerhet sådana som sysslar med affärer, är snara att dra fördel av andra; och därför ligger det en hel del klokt förstånd i det bibliska ordspråk som lyder: ”Den fåkunnige [oerfarne, NW] tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.” (Ords. 14:15) Vi skulle också ta allvarligt miste om vi sökte finna något gott i sådana handlingar och organisationer som Gud fördömer. (1 Mos. 3:1—5; 1 Tim. 2:14; Rom. 1:24—32; 2 Kor. 6:14—18) Men om vi i det dagliga livet i samvaron med kamrater, vänner och släktingar skulle söka eller förvänta finna sådant som är fult eller dåligt hos andra, då skulle vi lägga i dagen en negativ inställning eller läggning. Är det förståndigt att handla så? Nej, visst inte. Vi vill här påminna om vad en skald en gång träffande sade om sådant som var avsett att behaga genom sin skönhet: ”Den bästa regeln för lycka i livet såväl som för sunt omdöme ... är att söka ta reda på varför något är gott hellre än varför det är ont eller dåligt.” När allt kommer omkring är ingen fullkomlig.

Det bästa medlet mot en benägenhet att ideligen söka efter dåliga sidor hos andra är osjälviskhet eller kärlek. Kärleken är förtroendefull; därför bygger den upp. Den är redo att tro gott om andra och att hellre fria än fälla, såvida människor inte visat sig ovärdiga vårt förtroende. I synnerhet då de kristna har med medkristna att göra bör de allvarligt tänka på och handla i överensstämmelse med de principer som uppställdes av aposteln Paulus, då han beskrev hur kärleken verkar: ”Kärleken ... tror allting, den hoppas allting.” (1 Kor. 13:4, 7) Det är detta som förmår Jehovas vittnen att fortsätta med att gå från hus till hus. Trots allt det tvivel och den omfattande materialism som kännetecknar denna världen, spanar de efter och hoppas finna några människor som längtar efter att få veta mera om Gud och bibeln. Och dessa vittnen finner vad de söker! — Hes. 9:4.

Den här principen gäller inte bara en människas inställning till andra människor, utan den gäller också en människas inställning till böckernas bok, bibeln. Också när det gäller bibeln är det troligt att människor i allmänhet kommer att finna vad de söker: utmärkt lektyr, fängslande historia, ädla principer eller, framför allt annat, Guds inspirerade ord. Men somliga människor är ytterligt kritiska i sin inställning till bibeln, de ”söker efter fel”, som man ofta säger. Vanligen finner också dessa, eller tycks åtminstone finna, vad de söker: skenbara felaktigheter, motsägelser eller oöverensstämmelser. Visst har det uppstått en del problem genom de fel som begåtts av avskrivare eller av översättare eller som en följd av språkförändringar. Men i de flesta fall har problemen uppstått därför att man inte gått på djupet vid läsningen av bibeln.

En äldre kristen kvinna av afrikanskt ursprung med relativt begränsad skolutbildning, som gick från hus till hus och vittnade om sin tro i Boston, träffade till exempel en ung man som studerade vid Harvarduniversitetet och som sade henne att han inte trodde på bibeln därför att han ansåg att den motsade sig själv. Som bevis framhöll han att det på ett ställe i bibeln heter att Jesus och Johannes döparen var två skilda personer men att det på ett annat ställe sägs att Jesus var Johannes döparen, som hade uppstått från de döda. Men den här gamla kristna kvinnan kunde visa studenten att det inte var bibelskribenten Matteus som sade att Jesus var Johannes döparen, som hade uppstått från de döda, utan att Matteus bara omnämnde att konung Herodes hyste denna missuppfattning. — Matt. 14:1, 2.

Hur många välsignelser och glädjeämnen går inte de människor miste om som ihärdigt söker efter sådant som de inte borde söka, som söker efter, förväntar eller hoppas finna fel i bibeln eller svagheter och tillkortakommanden hos sin nästa, sina släktingar eller medkristna! Hur mycket förnuftigare, för att inte tala om hur mycket kärleksfullare, är det inte att ihärdigt söka efter sanning och vishet i Guds ord och att räkna med att finna förträffliga egenskaper hos andra!

Ett sådant handlingssätt är också rätt, rättvist, eftersom det är den inställning som vi önskar att andra skall ha till oss, eller hur? Här gäller alltså återigen Jesu Kristi regel: ”Så som ni vill, att människor skall handla mot er, så skall ni handla mot dem.” — Luk. 6:31, Hd.