Prästernas roll i vår kritiska tid
Bygger de upp tron? Kan du godta dem såsom ledare?
FÖR mer än ett år sedan tillkännagav U Thant, Förenta nationernas generalsekreterare, att det fortfarande fanns många problem att reda ut i världen, t. ex. ”de politiska motsättningarna mellan stormakterna, de hemska följderna av kärnvapenrustningen, den orättvisa fördelningen bland jordens folk av frukterna av de vetenskapliga och teknologiska framstegen och i synnerhet människans omänsklighet mot människan”. Sedan dess har världssituationen förvärrats ytterligare. Brotten och våldet tilltar. Vi lever sannerligen i kritiska tider.
Män och kvinnor i våra dagar, som nu står inför dessa allt sämre förhållanden, behöver en kraftig försäkran om att det finns en Gud, som har medkänsla med dem i deras lidande och som har särskilda anordningar i beredskap för att ge lättnad och välsignelse åt värdiga människor. Folk i våra dagar behöver ständigt bli påminda om det hopp som bibelns profetior inger och om de utmärkta moralbud som finns i Guds skrivna ord. Men vem skall de vända sig till för att få höra ett sådant positivt och auktoritativt budskap?
Varför inte till präster och predikanter, frågar du kanske, eftersom det påstås att de blivit avskilda för Guds tjänst? Stora skaror människor anser att de intar en ställning jämförbar med den som Israels präster intog, och om dessa heter det i bibeln, i Malaki 2:7: ”Prästens läppar skola förvara kunskap, och undervisning skall man hämta ur hans mun.” Naturligtvis är det kunskap om Gud och om hans lag som det talas om här.
De män som slår in på prästbanan får en hel del materiellt vederlag för sina tjänster. De behöver inte utföra något hårt, slitsamt arbete med händerna. Husrum, kläder och rikligt med mat kan de alltid räkna med. Också en hel del av den lyx som livet kan bjuda kommer dem till del som ersättning för deras tjänster. De har alltså stora möjligheter att ägna sig åt andliga ting, att hos unga och gamla inskärpa de utmärkta principerna i Guds skrivna ord. De har tid att studera bibeln, så att de kan följa den inspirerade maningen: ”Bevara, vad som har blivit dig betrott; och vänd dig bort ifrån de oandliga, tomma ord och gensägelser, som komma från den falskeligen så kallade ’kunskapen’.” — 1 Tim. 6:20.
Många människor väntar sig därför att prästerna skall vara förkämpar för ”den tro, som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga”, såsom vi läser i Judas’ inspirerade brev, vers Judas v. 3. Infrias sådana förväntningar i den kritiska tid vi nu upplever, då egenmäktiga, ateistiska uppfattningar är så gängse? Slår prästerna vakt om bibelns auktoritet?
Vad prästerna gör
Var det en ateist som sade: ”Bibeln är en bok som andra och en förtjusande bok. Men man skall inte tro på den”? Nej, enligt den danska tidningen Kalundborg Folkeblad för 5 augusti 1966 var det en dansk präst, Holmens kyrkas prost, som sade detta. Och var det en antisemit som förklarade: ”Det är nödvändigt att vårt folk förses med föda som är lämplig för dem och inte med gift. Det finns så mycken andlig smörja i Gamla testamentet”? Nej, dessa ord uppges ha uttalats av en kyrkoherde i anglikanska kyrkan, J. C. Wansey.
Den katolske prästen David Stanley uppges ha påstått följande: ”Ingen aktningsvärd katolsk teolog i våra dagar skulle vilja påstå att den första människan var en övernaturligt begåvad mänsklig varelse som föll ur nåden genom ett syndigt beslut. Om du godtar evolutionen, var Adam ... bara en av primaterna. Syndafallsmyten stämmer inte alls.” Och den katolske teologen Edouard Boné i Belgien säger rent ut: ”Som den antropolog jag är betyder orden ’Adam’ och ’Eva’ ingenting för mig.” — Newsweek för 22 augusti 1966.
Om Jesu födelse av jungfrun Maria har en prästman i anglikanska kyrkan i Canada, E. W. Harrison, otåligt yttrat de här orden: ”Det saknar helt all betydelse. Jag vet inte om det är ett historiskt faktum, och mig kvittar det. ... Jag kan inte slösa bort min tid på det.” (Maclean’s Magazine för 6 augusti 1966) Vi har också den uppfattning som hyllas av professor L. G. Geering, rektorn vid Knox Theological Hall i Dunedin på Nya Zeeland. Han påstår att skildringarna av uppståndelsen, som finns i evangelierna, inte bör anses som historiska fakta. För honom är skildringen av den tomma graven en legend, liksom också Kristi framträdanden i en kropp av kött inför sina lärjungar efter uppståndelsen. Hans uppfattningar, som redovisas i en artikel i den presbyterianska tidskriften Outlook, ifrågasätter de kristna grekiska skrifternas äkthet.
När det gäller moralen, har en egendomlig slapphet gett sig till känna i många prästers uppfattningar. Det var till exempel inte en agnostisk sociolog utan prästmannen Robert W. Wood i England som anbefallde homosexualitet med dessa ord: ”Vi behöver mer kärlek i världen, och om dessa föreningar [av homosexuella] kan alstra kärlek, då är det bara av godo.” Och den katolske prästen Lazure, som är rådgivare vid socialvetenskapliga fakulteten vid Ottawauniversitetet i Canada, anser att ”par bör tillåtas försöksäktenskap, könsumgänge inbegripet. Sådana försöksäktenskap bör legaliseras av samhället och kyrkorna. Minimiåldern för paren bör vara 18 år.”
Vi skulle kunna anföra många fler bevis för vilken verkan det slags teologisk undervisning har som prästerna får vid vår tids högskolor och seminarier. Det medges också villigt att större uppmärksamhet ägnas åt samhällsvetenskap, jämförande religion och teologi än åt bibeln, kristendomens grundläggande lärobok. Inte kan man heller påstå att de här anförda exemplen bara är några ”utstötta” individers uppfattningar. Hör vi något allmänt anskri, uppstämt av andra präster och predikanter mot sådana här antibibliska synpunkter? Hur ofta har du hört talas om att prästmän blivit utstötta på grund av antikristlig förkunnelse?
Kristus eller prästerna
Varje till bekännelsen kristen människa måste själv avgöra om hon skall följa Kristi och hans första lärjungars ledning eller en prästs, som inte står på Kristi sida i sin uppfattning om Guds ord och vad det lär. Att de här nämnda uppfattningarna verkligen är i strid med dem som Kristus Jesus hade kan lätt bevisas. I stället för att nedlåtande tala om bibeln såsom blott och bart ”god läsning” talade Jesus om den såsom Guds tillförlitliga och sanna ord. — Joh. 17:17.
Aposteln Paulus uppmanade inte folk att förkasta bibeln, och inte beskrev han heller de hebreiska skrifterna med sådana ord som ”gift” och ”andlig smörja”. Nej, han kallade dem i stället ”de heliga skrifterna, som kunna göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus”. Därpå underströk han med kraft att ”hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till att bringa ordning i tingen, till fostran i rättfärdighet”. (2 Tim. 3:15—17, NW) Präster som menar att de med sina moderna filosofiska idéer har kommit mycket längre än till det som förkunnas i bibeln är inte ense med aposteln Paulus.
Sådana präster, katolska eller protestantiska eller av annat slag, som gör gemensam sak med evolutionisterna för att driva gäck med bibeln och rubba förtroendet för dess skildring av människans ursprung har sannerligen skilt sig från Kristus och hans apostlar. Satte inte Guds egen Son helt och fullt tro till det skrivna ordet, Första Moseboken inbegripen? Om du är osäker på detta, så läs och jämför hans ord i Markus 10:6—8 med orden i 1 Moseboken 1:27 och 1 Mos. 2:24! Aposteln Paulus föredrog att hålla fast vid Jesu förkunnelse och att förmedla den till andra alldeles som han hade hört den. Ja, han sade varnande: ”Var på er vakt, så att ingen fångar er med tomma och bedrägliga spekulationer, som grundar sig på mänskliga traditioner och kommer från denna världens makter, men inte från Kristus.” — Kol. 2:8, Hd.
Läs noggrant igenom hela det femte kapitlet i Paulus’ brev till romarna och lägg märke till hur klar hans bevisföring är. Han trodde att skildringen i Första Moseboken var äkta, och han godtog dess ord om människans fall i synd och hennes trängande behov av en återlösare. Jämför hans syn på dessa ting med prästernas modernistiska förkunnelse. Eller bättre upp: jämför hans rekommendationsbrev såsom ”ett utvalt redskap” åt Herren Jesus Kristus med de prästers rekommendationsbrev som har genomgått en kurs i jämförande teologi och som förnekar Guds inspirerade ord. — Apg. 9:15.
Det finns präster som visar att de föraktar bibelns skildring av Kristi Jesu mirakulösa födelse och mirakulösa uppståndelse. Därför att de inte kan förstå detta, därför att de inte har förmått utgrunda Guds vishet och undergörande kraft, därför att dessa händelser inte stämmer överens med den materiella vetenskapens olika rön, vägrar de att godta den inspirerade Skriftens budskap. Men inkonsekvent nog har de villigt sagt sig tro på och har förkunnat andra mysterier som är obegripliga såväl som oskriftenliga, t. ex. läran om ”treenigheten”.
Petrus, en av Jesu apostlar, hade långt bättre förutsättningar att vittna om sanningen om uppståndelsen än våra dagars präster, eftersom han var ett ögonvittne. Hans vittnesmål, som återges i Apostlagärningarna 10:40, 41 (Hd) lyder så: ”Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom uppenbara sig, inte för hela folket, men för de vittnen som i förväg var utvalda av Gud — för oss, som åt och drack tillsammans med honom, sedan han hade uppstått från de döda.”
Präster som överser med och uppmuntrar till otukt och homosexualitet säger sådant som är direkt i strid med deras ord som var med Jesus och hörde hans förkunnelse med egna öron. Evangelisten Matteus meddelar till exempel att Jesus sade: ”Från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd, smädelser. Det är sådant, som gör människan oren.” (Matt. 15:19, 20, Hd) Och helt i överensstämmelse med Jesu syn på saken sade aposteln Paulus med skärpa: ”Låt eder icke vilseledas [av präster eller av någon annan]. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken män som hållas i och för onaturliga syften eller män som ligga med män, varken tjuvar eller giriga människor eller drinkare eller smädare eller utpressare skola ärva Guds rike.” — 1 Kor. 6:9, 10, NW.
Men trots bibelns otvetydiga budskap kom en grupp prästmän, pedagoger och läkare, som ingick i en av brittiska kyrkorådet tillsatt kommitté, nyligen till den slutsatsen att ingen oeftergivlig regel beträffande sexualitet och omoraliskhet kunde fastställas. Kommittén fastslog att inte allt sexuellt umgänge utanför äktenskapets ram kan fördömas såsom orätt och att otukt i vissa fall kan tillåtas. Vilken norm kommer du att gå efter? Guds ofelbara ord eller ofullkomliga och oinspirerade människors ord, människors som kanske drivs av något själviskt motiv när de offentliggör sina synpunkter?
Den livsfrälsande kursen
Den åskådning du godtar och stöder i alla sådana viktiga frågor har en hel del med din framtid att göra. Kommer den att föra till evigt liv? Om den skall göra det, måste du ge akt på Jesu varningsord: ”Om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.” (Matt. 15:14) Det är sannerligen viktigt att alla och envar inte bara tänker på vilka kvalifikationer den religiöse läraren har utan också på hurudan den organisations förkunnelse är, som meddelas genom en sådan lärare. Är det inte uppenbart att det inte här är fråga om att en eller annan prästman kommit på villovägar? Det är seminariernas hela lärokurs som bidrar till att de som tillägnar sig den antingen är okunniga om bibeln eller föraktfullt inställda till den.
Man skulle kunna tänka sig att prästmän, vars uppfattningar skiljer sig från kristendomens grundläggande lärobok, bibeln, själva skulle inse en sak som en talesman för en presbyteriansk lekmannaförening på Nya Zeeland framhöll enligt vad som meddelades i Auckland Star för 12 septemer 1966: ”En ärligare hållning i dens fall som predikar ett visst mått av tvivel beträffande viktiga frågor skulle ha varit att dra sig ifrån den kristna tjänsten.” Men det förefaller som om dessa män inte skulle ha för avsikt att frivilligt lämna sitt ”kall” eller avstå från den lön som det ger dem.
De är i sanning en dunkel och vag religions präster, som inte stöder sig på någon verklig auktoritet utan bara hänvisar till sina egna uttalanden. Deras roll i vår kritiska tid visar sig inte vara att bygga upp tron utan snarare att bryta ned den. Under inspiration varnade bibelskribenten Judas Kristi efterföljare för den fara som de utsätts för genom falska lärare: ”Dessa äro blindskär vid edra kärleksmåltider, då de hålla festmåltid med eder, herdar som utan fruktan giva sig själva föda; vattenlösa moln, som drivas hit och dit av vindarna.” — Jud. v. 12, NW.
Vad du behöver i den kritiska tid för världen, som vi nu upplever, är vänner som ärligt och uppriktigt vill tala med dig om bibeln. Sådana präster som den tidigare nämnde Holmens kyrkas prost tror inte på bibeln och utslungar rentav den beskyllningen att ”Jehovas vittnen tror på den [bibeln], och därför är de inte kristna”. Varför inte avfärda ett sådant förvrängt resonemang och ta reda på hur det förhåller sig med vittnena? I likhet med dem är du säkert angelägen att rätta dig efter kraven i Guds skrivna ord, så att du kan vinna den frälsning som är utlovad åt alla som följer Kristus ”tätt i spåren”! — 1 Petr. 2:21, NW.