Man måste visa godhet

”Den sanne Guden själv skall draga alla slags gärningar till doms, i förhållande till varje förborgat ting, för att utröna om det är gott eller ont.” — Pred. 12:14, NW.

1. a) Vems normer för uppförandet måste man följa enligt 5 Moseboken 12:28, och hur stämmer detta överens med orden i Predikaren 12:14, som utgör utgångstexten? b) Vad kräver detta, om man skall kunna visa godhet? c) Hur bekräftas detta av Filipperna 4:9?

TILL de befallningar, som Jehova Gud gav sitt folk i forna dagar hör också de här orden: ”Alla dessa bud, som jag giver dig, skall du hålla och höra, för att det må gå dig väl och dina barn efter dig, till evig tid, när du gör, vad gott och rätt är i HERRENS, din Guds, ögon.” (5 Mos. 12:28) Innebär detta verkligen att man måste göra det som är välbehagligt för Gud? Det är uppenbart att det innebär att man inte bara skall tala om det som är rätt utan snarare att man skall göra vad som är rätt. Om vi tillämpar de principer som vi dryftade i föregående artikel, innebär det i själva verket att man skall frambringa godhetens frukt. En kristen tjänare åt Gud påpekade samma sak med orden: ”Det som ni inhämtade och också godtogo och hörde och sågo i förbindelse med mig, ägna eder åt det; och fridens Gud skall vara med eder.” (Fil. 4:9, NW) Det är genom att man ägnar sig åt dessa ting, lägger sig vinn om att tillämpa dem, som man i själva verket kan visa godhet. I annat fall visar man inte någon godhet; den kommer att vara förborgad eller undangömd.

2. Vilka problem och kontraster skall vi härnäst begrunda?

² En del av de problem i livet som möter alla människor på många olika sätt och i varierande grad kommer vi att ta upp här enligt det som har sagts tidigare. Liksom godhet framträder i kontrast till ondsinthet, kommer vi i följande exempel att påvisa kontrasten mellan två handlingssätt. Det goda och rätta handlingssättet ärar Jehova, gagnar hans rikes intressen, främjar andra människors väl och befäster kraftigare vårt goda förhållande till Jehova.

De kristna talar sanning

3. Nämn ett bevis på att en människa är kristen.

³ Kontrasten här gäller sanning och osanning. Sanna kristna talar sanning. Sannfärdighet är ett av bevisen på att en människa är kristen.

4. a) Redogör för en del olika uppfattningar om lögner och lögnaktigt tal. b) Vad anser Jehova och bibeln om detta? c) Hur nödvändigt är det att vara ärlig?

⁴ Det måste medges att bland människor i allmänhet anses det inte särskilt klandervärt att ljuga, det anses inte vara något som man bör undvika. Somliga människor säger till och med att de måste ljuga för att ha framgång och för att deras förhållande till andra människor skall bli angenämt eller någorlunda uthärdligt. Somliga ljuger för att undgå straff för sådant som de har gjort och som är orätt eller för att undvika svårigheter, besvär eller smälek. Lögn hör samman med kompromiss och brist på ostrafflighet. Lögnaktighet är utmärkande för den fege och för den som inte har någon kärleksfull godhet. Jehova Gud hatar lögner och lögnare. (Ords. 6:16—19) Bibeln lär oss att en rättrådig, ärlig människa fruktar Jehova och att en oärlig, lögnaktig människa föraktar Gud, den Allsmäktige. (Ords. 14:2) Ärlighet behövs om andens goda frukt skall frambringas, och vidare har vi ju redan sett att ”ljusets frukt består av varje slag av godhet och rättfärdighet och sanning”. — Ef. 5:9, NW.

5. Vilken underlåtenhet vid undervisningsanstalterna riktas vår uppmärksamhet på?

⁵ Lär undervisningsanstalterna folk att tala sanning? Den frågan är berättigad med tanke på följande uttalande om högre skolor i Förenta staterna: ”Att detta problem [med oärliga anställda] har uppstått beror delvis på det förhållandet att våra högskolor och universitet underlåtit att hos studenterna inskärpa pålitliga etiska normer och rätt insikt om moraliska värden. Det är alltför många som efter sin examen övergår till industrin med det målet för ögonen att skaffa sig prestige och omedelbar ekonomisk framgång och därvid ägnar ringa, om alls någon, tanke åt moraliska och etiska värden. Sådana människor figurerar i flertalet förhandlingar som uppstått på grund av stridiga intressen, svinn vid inventeringar, stöld av bolagshemligheter, lönefiffel, godtycklig prissättning och förfalskning av diverse handlingar och rapporter om den ekonomiska ställningen.” — Advance för juli—augusti 1963.

6. Hur blir den människa som tycker om sanningen uppmuntrad?

⁶ Om du avskyr lögner och lögnaktighet, kan du vara viss om att du har den rätta synen på tingen. Man behöver inte ljuga. De kristna inser att det är nödvändigt att tala sanning. Även om någon har brukat ljuga, kan han ändra på detta. Det är möjligt för honom att gottgöra att han varit en lögnare; i sin stora kärlek säger Jehova nämligen till oss: ”Genom kärleksfull godhet och sannfärdighet bringas försoning för förseelse, och i Jehovas fruktan vänder man sig bort ifrån det onda.” (Ords. 16:6, NW) Känn dig fördenskull till alla delar uppmuntrad att vara sannfärdig, oberoende av vilken kurs andra följer. Sannfärdighet är den rätta vägen, vägen till liv och välsignelser, den kärleksfulla och nyttiga vägen. Det är den kristna väg som bibeln lär oss att vandra och kräver att vi skall vandra, i det vi tänker på vår store Skapare.

De kristna stjäl inte

7—9. Nämn några detaljer i det här återgivna citatet angående stöld.

⁷ Stöld går hand i hand med lögnaktighet. Ur samma publikation som det tidigare citatet om brister vid undervisningsanstalterna var hämtat ur återger vi också följande: ”Bolagsstatistik utvisar att 25 procent av alla de anställda stjäl i viss utsträckning, närhelst de anser sig kunna göra detta utan att ertappas. Av de övriga 75 procenten påverkas 50 procent av de goda och dåliga exempel de ser. ... Förmän och arbetare stjäl mer än tjugo millioner kronor i kontanter och varor från sina arbetsgivare varje arbetsdag. I år kommer sådana stölder att nå ett astronomiskt tal, betydligt mer än fem milliarder kronor. ...

⁸ Varustölderna är sju gånger så omfattande som kontantstölderna. Bedrägerierna tvingar varje år mer än 250 firmor att göra konkurs. ... Lönefiffel, konflikter på grund av stridiga intressen och stöld av bolagshemligheter är vitt utbredda. Fusk med utförandet av överenskomna avtal för att öka förtjänsterna är mycket vanligt.

⁹ Förutom de förluster som just har beskrivits öds stora summor bort genom att de anställda ’maskar’, fifflar med uppgifterna på lönekvittona, underlåter att ta hand om skräp och avfall och skadad materiel på tillbörligt sätt, bakar in obefogade dröjsmål i arbetstidsuppgifter och traktamenten och struntar i att följa redan fastställda avtal. Dessa förluster ligger dolda i affärsomkostnaderna. De är förluster som inte redovisas i några böcker.”

10. a) Vad är det som ärar Jehova? b) Vilken fråga riktas i Romarna 2:19—21 till var och en som påstår sig vara ärlig?

¹⁰ Att stjäla eller medvetet köpa stulna varor är inte till ära för Jehova; att erkänna andras äganderätt är däremot den goda och rätta kurs en kristen måste följa. Bibeln riktar den här frågan till de kristna: ”Och du är övertygad om att du är en ledare för de blinda, ett ljus för dem som äro i mörker, en tillrättavisare för de oförnuftiga, en lärare för barn och har stommen till kunskapen och till sanningen i lagen — är det då så att du, som undervisar en annan, likväl icke undervisar dig själv? Du som predikar: ’Du skall icke stjäla’, stjäl du?” — Rom. 2:19—21, NW.

De kristna är laglydiga

11. a) Vad är det som de kristna i första hand måste vara lydiga mot? b) Vad måste de vara lydiga mot i andra hand? c) Varför är ett kristet laglydigt uppförande gott?

¹¹ Bibeln kräver att de kristna i alla åldrar och under alla förhållanden skall visa lydnad. De kristna måste först och främst visa lydnad mot Jehova Gud och hans ord och lag men också i hemmet, i skolan och mot myndighetspersoner, och detta i kontrast till den ande av laglöshet som är så förhärskande utöver hela världen bland alla folk. Lydnad för lagen bär god frukt, och Jehova Gud blir ärad. Bibeln riktar de här orden till barn: ”Ni barn, var lydiga mot edra föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren.” Och i detta sammanhang ges denna uppmaning till fäderna: ”Ni fäder, var icke retsamma mot edra barn, på det att de icke må bliva missmodiga.” (Kol. 3:20, 21, NW) De bästa samhällsmedlemmarna lyder Gud, sätter hans befallningar främst, är laglydiga och är äkta kristna. De vägrar att ta del i revolter mot landets styrelse, i pöbelupplopp, plundring, personliga övergrepp eller våldshandlingar av vilket slag det vara må. Deras vapen är andliga, och de brukar dem till gagn och nytta för alla och till lov och pris för Gud, som de tänker på. — Ef. 6:10—18.

De kristna är hänsynsfulla

12. a) Jämför hänsynsfullhet med fräckhet. b) Vilken egenskap är nödvändig, om god frukt skall kunna frambringas?

¹² Hänsynsfullheten har nära samband med lydnad och ett lagenligt uppförande. Det är viktigt att du förstår hurudan den kristna inställningen till den här saken bör vara, eftersom fräckheten gör sig så bred här i världen. Hänsynsfullheten är fräckhetens kontrast. En fräck ”flåbuse” är högmodig och spotsk, ofta ohyfsad i tal eller uppförande. Han är överlägsen och i hög grad vanvördig mot sin nästa och framför allt mot Jehova Gud. Fräckhet eller förmätenhet är i själva verket en form av falsk religion; demondyrkan i motsats till dyrkan av den store Skaparen. ”Ty upproriskhet är detsamma som spådomssynd, och att förmätet rusa åstad är detsamma som att bruka övernaturlig makt och terafim. Eftersom du har förkastat Jehovas ord, så förkastar han dig såsom konung.” (1 Sam. 15:23, NW) Förmätenhet hör med till det som Jehova hatar, som är ”styggelser för hans själ: stolta ögon”. (Ords. 6:16, 17) Hänsyn och hänsynsfullhet och ett aktningsvärt uppförande härrör alltsammans från de goda frukterna av Guds ljus och ande och är mycket passande, ja, nödvändiga för de kristna. Hur gott är det inte att vara tillsammans med hänsynsfulla människor!

Renhet ett tecken på godhet

13. I vilka avseenden kan man visa godhet genom renhet och renlighet?

¹³ De kristna visar sig rena eller renliga på alla de olika sätt som denna goda egenskap kan läggas i dagen. Den Heliga skrift, som vägleder den kristne, fordrar att de skall göra detta. Det är nödvändigt att man är ren i sitt tal, i fråga om sin person, att man håller rent i sin bostad och naturligtvis att man har ett rent uppförande. I alla dessa avseenden är renhet och renlighet orenhetens kontrast. ”Rör icke vid något orent ... bevara eder rena, ni som bära Jehovas kärl.” (Jes. 52:11, NW) Det är gott och bra att bibeln så klart och tydligt framställer detta krav på renhet och renlighet, eftersom orenhet av alla slag är något så vanligt nu och är en del av tecknet på den tid, i vilken vi nu lever.

14. Varför bör talet vara rent?

¹⁴ Det händer ofta att människors tal är fördärvat, orent, profant, slipprigt och ovårdat. De kristna vet att talförmågan är en gåva från Gud, och denna förmåga att kunna göra bruk av rösten är en stor välsignelse. De önskar ära Gud med sina läppar, inte vanära honom. — Hebr. 13:15.

15. a) Vad är gott och bra i fråga om den enskilda människans person? b) I fråga om hennes hem?

¹⁵ De kristna bemödar sig om att hålla sina kroppar rena, och även om bibeln inte kräver påkostade kläder, är det passande för den kristne att vara så ren i sin klädsel som varje människa kan vara. Likadant är det med hans hem. Mycket anspråkslösa hem kan vara rena och prydliga och ordentliga och därmed passande, inte bara till bostad åt dem som tjänar Gud utan också som mötesplats för flera personer vid ett regelbundet bibelstudium. Rika människor kan vara rena eller orena i sitt tal, i sina tankar och i sitt uppförande. Fattiga människor kan vara orena eller rena till det yttre, i sin bostad, sitt tal, sina tankar, sitt uppförande och sitt hjärta. Det är renhetens och renlighetens kurs som de kristna måste följa i överensstämmelse med bibelns krav. Det ligger i öppen dag att detta är lämpligt, passande.

Hur förhåller det sig med dryckenskap och frosseri?

16. a) Vem har gett oss mat och dryck? b) Hur kan mat och dryck användas rätt? c) Vilket råd härom finns i bibeln?

¹⁶ Dryckenskap är omåttlighet i fråga om att dricka rusgivande drycker. Frosseri är omåttlighet i fråga om mat. Är det något i förbindelse med det ena eller det andra som är till ära för Skaparen? Både mat och dryck är gåvor från Skaparen genom den goda jorden som han har berett till att vara människans hem, och Gud har sannerligen låtit jorden frambringa i överflöd. Människorna bör använda dessa överflödande gåvor i överensstämmelse med hans vilja som försörjer dem. Det är av intresse att här tänka på att bibeln säger: ”Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat. Ty drinkare och frossare bliva fattiga.” (Ords. 23:20, 21) Det ger personlig lycka och personligt välbehag om man njuter av detta med måtta. Man finner ingen lycka, inget nöje, ingen tillfredsställelse eller förnöjsamhet i frosseri och dryckenskap.

17. a) Redogör för en rätt och riktig syn på dryckenskap. b) Vad är det som försvagar den moraliska tågan? c) Vad är det som stärker den? d) Vilken uppmuntran kan man hämta av dessa fakta?

¹⁷ En kristen får inte låta sig vilseledas av ett falskt resonemang som går ut på att drinkare bara är fysiskt eller mentalt sjuka, att dryckenskap bara är en sjukdom och att ingen smälek fördenskull är förbunden med dryckenskap. Tvärtom är det så att drinkare är moraliskt sjuka. Människosläktets moraliska styrka är mycket svag. Njutningslystnaden försvagar en individs moraliska tåga eller motståndskraft, och om man ideligen underlåter att ta emot Jehova Guds tuktan genom hans ord, leder detta till moraliskt sammanbrott. Drinkarna och andra omoraliska människor är rent ut sagt moraliskt svaga, och detta är de därför att de inte har blivit tuktade genom Guds ord. En drinkare behöver inte fortsätta att vara drinkare. Dryckenskapen kan övervinnas om man rättar sig efter bibelns krav. Att göra det är klokt och förståndigt. ”En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.” (Ords. 20:1) Moralisk styrka kan uppnås och uppövas. En besinningsfull människa äter och dricker med måtta, i det hon tackar Skaparen för alla gåvor han så kärleksfullt ger, och hon tänker på Skaparen, i det hon visar godhet.

De kristna är flitiga

18. a) Vad är det som utgör en kontrast till flit? b) Vad bör fliten omfatta? c) Hur förhåller sig godhet och hasardspel till varandra?

¹⁸ Flit är motsatsen till att vara lat, att i onödan sätta sig i skuld och att spela hasard för att söka få någonting för ingenting. ”Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.” (Ords. 11:18) Den kristne gör ett hederligt dagsverke som ersättning för den lön han har gjort upp om. Hans flit omfattar också hans verksamhet för att hjälpa andra att få kunskap om sanningen i Guds ord, omsorgen om hans nära och kära, strävanden att främja hans församlings och Guds rikes intressen. Han låter sig inte bedras genom de så allmänna av religiösa organisationer och av staten godkända hasardspelen av olika slag, utan han avstår från allt vad hasardspel heter, därför att han klart förstår att även om detta kan vara ett sätt att fylla någon religiös organisations penningpåsar, så är det inte det rätta sättet att visa godhet, i det man tänker på Skaparen.

19. Vad är bättre än ”oskyldigt sällskapsspel”?

¹⁹ Somliga människor låter sin passion för det som de anser vara oskyldiga sällskapsspel beröva dem deras gemenskap med familjen och med församlingen av Guds folk. Häri begår de ett misstag. Alldeles som fallet är med vanedrinkarna, kan de spellystna få ett överflöd av den så behövliga moraliska kraften genom tuktan och fostran från Guds ord. Ärligt arbete är mycket bättre än hasardspel. ”Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.” — Ords. 20:23.

Blygsamhet, anspråkslöshet

20. Vad innebär blygsamhet och anspråkslöshet? Varför är det passande för en kristen att vara blygsam?

²⁰ Det är lämpligt och passande för de kristna att vara blygsamma, anspråkslösa; de bör inte vara oblyga, oanständiga. Att vara blygsam och anspråkslös innebär inte bara att vara måttfull när det gäller att bedöma sina egna förtjänster och att följaktligen inte vara skrytsam, utan också att vinnlägga sig om höviskhet och ta avstånd från sådant som är oanständigt eller liderligt. Härav följer att blygsamhet inbegriper renhet i vad det gäller tankarna, uppförandet och det yttre. Man kan visa blyghet i sin klädsel, och man kan visa oblyghet i sin klädsel. De kristna bör vara blygsamma i sin klädsel, eftersom detta är lämpligt och passande och följaktligen gott, och därmed undvika sådan smälek som följer med oblyghet och oanständighet.

21. a) Innehåller bibeln några föreskrifter om klädseln? b) Redogör för modets växlingar och dess inflytande. c) Vilken benägenhet för oanständighet förmärks?

²¹ Bibeln ger inga föreskrifter om hur de kläder skall se ut som folk skall ha på sig. Den är ingen modejournal. Det verkar som om klädedräkten i vissa delar här på jorden inte har förändrats så värst mycket under århundradenas gång, under det att såväl männens som kvinnornas kläder undergår ideliga förändringar i andra delar av jorden. Från de länder, där modet ständigt växlar, utgår kraftiga impulser till många andra delar av världen, och de gäller inte bara klädedräkten utan många andra ting. De länder som gjort de större teknologiska framstegen har utkämpat de största krigen, ödelagt de flesta liven med sina högt utvecklade krigsvapen, och det är dessa som utövar det största ekonomiska inflytandet över världen, och på grund av sådant inflytande och inflytande av annan art påverkar de många människors klädedräkt. I dessa länder utnyttjar man folks intresse för det sexuella för att få affärerna att gå bättre och för att tillfredsställa en viss njutningslystnad. När man på detta sätt överbetonar det sexuella, lockas många människor genom modets växlingar att visa allt större oblyghet i sin klädsel.

22. Vad är människors lust att exponera sig bevis för?

²² Ett av bevisen för förvändheten och det otillbörliga, alltför stora intresset för det sexuella är den lust att exponera sig som spåras hos såväl män som kvinnor. Denna exponeringslust blir allt vanligare överallt där inflytandet från de nutida modenyckerna gör sig gällande. Såväl män som kvinnor, som söker tillfredsställelse i att ständigt tänka på det sexuella, finner ett onaturligt nöje i att bära kläder som är så snäva, korta och otillräckliga att deras kroppar inte undgår att falla andra i ögonen.

23. a) Vilken är den goda och rätta synen på allt detta? b) Nämn en fara förbunden med oanständig klädsel. c) Vilket samband har orden i Matteus 5:28 med det vi här dryftar? d) Hur kan blygsamhet i klädseln bidra till att det som försiggår på podiet blir till gagn och nytta?

²³ Det finns ingenting i detta som är gott eller lämpligt för en kristen. De kristna bör vara rena och prydliga i sin klädsel och samtidigt undvika att ryckas med i den här utvecklingen mot oanständighet i klädseln. Man kan vara tidsenlig i sin klädsel och likväl vara blygsam, anständig. Det är inte nödvändigt att gå till ytterligheter i fråga om klädseln för att vara presentabel och motsvara de gängse normerna för vad som är godtagbart på orten. Oanständiga kläder skulle göra de kristna bärarinnorna alldeles lika vilken kvinna som helst i den gamla tingens ordning. Kristna kvinnor och flickor bör tänka på att många, många män kan uppfatta deras sätt att klä sig som ett ”löfte”. I en artikel i New York Journal American, där unga kvinnor fick rådet att inte bära pråliga, urringade klänningar och att inte visa för mycket av benen när de sitter, hette det vidare: ”det förväntas av er att ni håller vad ni lovar”! Kristna kvinnor och unga flickor bör inte avsiktligt bidra till en sådan situation som Jesus talade om enligt vad vi läser i Matteus 5:28 (NW): ”Jag säger eder att var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han får passion för henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” Är det inte detta som kvinnan söker väcka hos mannen? Det goda kristna handlingssättet är bäst för alla. När man följer det, behöver varken de som är uppe på podiet eller de som sitter som åhörare nere i Rikets sal känna sig generade. — 1 Petr. 3:3, 4.

24. a) Hur gör sig principen att tänka på vår store Skapare gällande i detta sammanhang? b) Är det klokt och förståndigt att vi tänker på Jehova på alla våra vägar?

²⁴ I här omtalade situationer och i många andra, då en människa som älskar rättfärdighet kan träffa ett val som är gott, är det principen att tänka på Skaparen som gör sig gällande. Det goda och rätta handlingssättet är en återspegling av den kärlek som Jehova visar gentemot människorna. ”Ty också vi voro en gång oförnuftiga, olydiga, i det vi voro vilseledda, voro slavar under allehanda begärelser och nöjen, framlevde vår tillvaro i illvillighet och avund, avskyvärda, hatande varandra. Men när godheten och kärleken till människan å vår Frälsares, Guds, sida lades i dagen, frälste han oss — icke på grund av några gärningar i rättfärdighet, som vi hade utfört, utan enligt sin barmhärtighet — genom det bad, som förde oss till liv, och genom att vi blevo gjorda nya genom helig ande. Denna ande utgöt han rikligen över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi, sedan vi blivit förklarade rättfärdiga i kraft av dennes oförtjänta godhet, skulle bliva arvingar enligt ett hopp om evigt liv.” (Tit. 3:3—7, NW) Den princip som kommer fram här gäller alla som önskar behaga Jehova och bli föremål för hans goda vilja och slutligen uppnå liv i hans rättfärdiga nya tingens ordning. Vi ser alltså att man genom att visa godhet följer den sanna vishetens kurs. Den som visar godhet på detta sätt visar sig också ha tro på Jehova och lägger i dagen tillbörlig kristen ödmjukhet. ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Må den vise mannen icke skryta med sig själv för sin vishets skull, och må den mäktige mannen icke skryta med sig själv för sin makts skull. Må den rike mannen icke skryta med sig själv för sina rikedomars skull.’ ’Men må den som skryter med sig själv skryta med sig själv för just denna saks skull, att han har insikt och att han har kunskap om mig, att jag är Jehova, han som utövar kärleksfull godhet, rättvisa och rättfärdighet på jorden; ty i dessa ting finner jag verkligen behag’, är Jehovas uttalande.” — Jer. 9:23, 24, NW.