Varför så mycket att göra?
JEHOVAS kristna vittnen har onekligen mycket att göra i denna tid. De skall läsa bibeln och bibelförklarande litteratur. De skall vara med vid fem möten i församlingen varje vecka och förbereda sig för dessa. De har alla de olika grenarna av den kristna förkunnartjänsten att ägna sig åt, predikande från hus till hus, återbesöksverksamheten och arbetet med att leda bibelstudier hemma hos folk. De kan också behöva bistå sina kristna bröder såväl som förbereda sig för att ta del i olika programpunkter osv. Och de som är tjänare i församlingarna har ännu fler plikter att fylla.
Mycket att göra? Javisst! Men har du tänkt på att det här med att ha mycket att göra inte är något säreget för kristna Ordets förkunnare. Läkare till exempel har ofta mycket att göra. En ansvarskännande allmänläkare använder kanske sjuttio timmar eller mer i veckan till utövandet av sitt yrke, därför att hans patienter ställer krav på honom. Och dessutom måste han läsa en hel del för att hålla sig à jour med de framsteg som görs inom hans område.
Om den ansvarskännande allmänläkaren har orsak att vara flitigt upptagen, har mycket att göra, då har Jehovas kristna förkunnare ännu större orsak att vara flitigt upptagna. Varför det? Därför att deras arbete är så mycket viktigare, det har med andlig läkedom att göra, en läkedom som medför evigt liv, och inte nog därmed, utan alla är i behov av det slag av läkedom som de erbjuder. Men deras arbete kräver mycket tid och stort tålamod, ty de måste först påvisa för människorna hur stort deras behov av andlig läkedom är och hur allvarligt det är att vara sjuk andligen, eftersom flertalet människor inte är medvetna om sin andliga svåra belägenhet.
Vår tids allvar
En annan orsak till att dessa förkunnare är så flitigt upptagna, har så mycket att göra, är att det inte återstår så mycken tid då man kan utföra det andligen helbrägdagörande verket. Vi lever sannerligen i allvarliga, brådskande tider. Jesus liknade vår pressande tid vid Noas dagar, och vi vet att Noa hade mycket att göra: han skulle ta vård om sin familj, predika, bygga arken, samla djuren och lägga upp ett förråd av mat som skulle räcka för alla under ett år. (1 Mos. 6:13—7:5; Matt. 24:37—39) Och tänk på Gideon och hans tappra skara som slog midjaniterna på flykten! De måste skynda på, om de skulle vinna seger, och så läser vi också om att de var trötta men likväl fortsatte med förföljandet. — Dom. 8:4, NW; Åk; 1878.
Såsom kristna ägnar vi oss åt en andlig krigföring, vi strider mot de krafter som vållar andlig ohälsa. Detta håller oss flitigt upptagna, och då och då blir vi trötta; men vi fortsätter med förföljandet så att säga. Vi fortsätter framåt, därför att vi vet att liv står på spel.
Jesus sade vid ett tillfälle: ”Medan dagen varar, måste vi göra dens gärningar, som har sänt mig; natten kommer, då ingen kan verka.” En sådan natt kom över Jesus. Men nu står vi inför Harmageddon, som inte kan vara långt borta, eftersom den generation som upplevde år 1914 inte skall förgås innan Harmageddon kommer! Det är ingen tvekan om saken: tiden håller på att rinna ut! Är det inte då som sig bör att vi skall ha mycket att göra, när Harmageddon nu kommer allt närmare! — Joh. 9:4; Matt. 24:34.
Ett skydd för oss
Att vi har ”fullt upp att göra i Herrens verk” är i själva verket ett skydd, en välsignelse för oss. (1 Kor. 15:58, NW) På vilket sätt? Jo, eftersom vi inte är någon del av världen, blir vi, då vi har mycket att göra, skyddade för dess frestelser och snaror, som vi möter på alla håll. Det är omtänksamt av den ”trogne och omdömesgille slaven” att han ger oss mycket att läsa och studera, många möten att besöka och mycket att göra i förkunnartjänsten. Om vi ser till att vi är flitigt upptagna med sådant, då kommer vi att finna att sinnet fylls med det som är uppbyggande. På så sätt skyddas vårt sinne för denna världens ande, och själva hindras vi att ägna oss åt köttets gärningar. — Gal. 5:19—23; Fil. 4:8.
Lär av det som hände konung David. Han skulle aldrig ha begått sitt livs avskyvärdaste felsteg, om han hade haft fullt upp att göra. En gång stannade konung David hemma, tydligen därför att han beslöt att ”ta det med ro”. Om David hade varit fullt upptagen med att strida mot Ammons barn vid Rabba, tillsammans med sin härhövitsman Joab, skulle han aldrig ha blivit utsatt för den frestelse som han gav efter för och senare fick ångra så bittert! Du kan säkert se tillbaka på ditt liv och inse att du vid flera tillfällen har hindrats begå allvarliga felsteg tack vare att du haft mycket att göra! — 2 Sam. 11:1; Psalm 51.
Anordningar som kan passa alla
Att den ”trogne och omdömesgille slaven” ger oss så mycket att göra i tjänsten på fältet innebär inte att alla förväntas göra allt som alla andra gör. Församlingen på din ort gör kanske anordningar för tjänst på tisdagskvällen före bokstudiet, anordnar återbesökssamling på onsdagskvällen, har en samling till tjänst mitt på dagen någon gång i veckan och en till arbete med tidskrifterna på lördagen, och dessutom anordnas samling till tjänst från hus till hus och för återbesöksarbete på söndagen. Dessa anordningar har inte gjorts med den tanken att alla bör vara med i tjänsten så gott som varje dag i veckan. Samlingarna till tjänst skall underlätta för oss, hjälpa oss.
Vad kristna husmödrar beträffar, som har män som inte är troende och som vill att de skall vara hemma på söndagen, finns det tillfälle till verksamhet mitt i veckan. Vidare kanske någon kan ta del i tjänsten före studiet på tisdagen; en annan, som är förhindrad till detta, kanske kan komma ut på onsdagskvällen. Åter en annan kanske kan ta del i tidskriftsarbetet på lördagen, under det att någon annan bara kan komma ut på söndagen i tjänsten på fältet. Genom att det görs många anordningar ges det tillfälle åt alla att ta del i tjänsten enligt sina förhållanden och omständigheter, och ingen behöver känna sig tvingad eller pressad att gå ut vid en tid då han inte rimligen kan göra det.
Alla har inte heller samma kraft eller energi. Somliga kanske bara kan använda en timme eller två i stället för tre på förmiddagen eller eftermiddagen på söndagen. Det är mycket bättre att gå ut den enda timmen än att inte gå ut alls. I ett sådant fall kan man känna sig uppmuntrad av att tänka på änkan med de två skärvarna. Det som betydde något var att hon gav allt hon hade; hon gav inte litet därför att hon inte önskade ge mera. — Luk. 21:1—4.
Var och en av oss kan pröva sina egna möjligheter. Om vi är helhjärtade i Jehovas tjänst, har vi orsak att glädjas. Men om vi håller igen i tjänsten, därför att vi föredrar att ägna oss åt annat, då bör vi skaffa oss en bättre andlig syn på tingen.
Tillräckligt med andlig föda för alla
Samma princip gäller beträffande vårt sätt att läsa publikationerna från Sällskapet Vakttornet. Några av oss har mera tid att läsa än andra; några läser snabbare än andra; några kan fatta saker och ting fortare än andra kan. Vi kan likna den andliga maten vid en stor festmåltid som har dukats upp för många gäster, gamla och unga, stora och små. Alla kan inte äta lika mycket mat, men det finns överflöd för alla. Så förhåller det sig också med vår andliga mat. — Jes. 25:6.
Det kanske inte är möjligt för alla att läsa allt som Sällskapet ger ut. Men alla bör söka ta sig tid att läsa bibeln regelbundet och att läsa Sällskapets officiella organ, Vakttornet, från första sidan till den sista. Om vi inte gör detta, bör vi fråga oss: Använder vi den tid som står till vårt förfogande på bästa sätt? Använder vi tid till att läsa världsliga tidskrifter, då vi i stället skulle kunna läsa Vakttornet? Eller använder vi mer tid än vi bör till att läsa dagstidningen eller se på TV?
Vad är att säga om att läsa tidskriften Vakna!? För att intressera många olika slags människor innehåller denna tidskrift olika artiklar med stor ämnesvariation. En syster kanske inte är intresserad av vad den har att säga om hur man tar vård om bilen, och en broder kanske inte intresserar sig för en artikel om sömnad. Men det finns något för alla; tidskriften behandlar vitt skilda ämnen till nytta för människor i vitt skilda omständigheter.
Men undervärdera inte Vakna! Om du kan, så läs varje nummer från första sidan till den sista. Vakna! skyddar oss för den människodyrkan som världsliga tidskrifter uppmuntrar till genom sina skildringar av människor och deras liv, och samtidigt ger Vakna! oss det teokratiska perspektivet på allting som dryftas i den. I världsliga tidskrifter skriver man till exempel om den ”nya moralen”, men man skriver ingenting om vad Gud anser om den. De kan innehålla intressanta berättelser om spökhus, men artikelförfattaren vet inte vad som ligger bakom allt sådant. Artiklarna i Vakna! har utarbetats av Guds organisation, som är intresserad av vår andliga välfärd. — Rom. 8:6.
Som kristna vittnen för Jehova har vi mycket att göra. Vi skall ägna oss åt enskild bibelläsning och studium av bibliska publikationer, vara med på möten och utföra tjänst på fältet. Men om vi gör klart för oss varför vi har så mycket att göra — därför att vårt arbete är så betydelsefullt och den tid vi lever i så allvarlig — då klagar vi inte. Att vi har så mycket att göra är ett verkligt skydd för oss. Och genom att vi gör bruk av ett sunt sinnes ande kan vi finna en gyllene medelväg mellan det som finns att göra och det som vi har förmåga att göra, till Jehovas lov och pris och till vårt eget välbefinnande.