Hur man blir kvalificerad att förkunna de ”goda nyheterna”
VID de nyligen hållna områdessammankomsterna ”Guds fria söner” gavs många värdefulla råd i förbindelse med kristna människors livsföring. Eftersom Jesu Kristi sanna efterliknare delar med sig av bibelns budskap till andra, såsom Jesus gjorde, upptog programmet uppbyggande tal, nyttiga demonstrationer och praktiska sessioner med frågor och svar, som riktade uppmärksamheten på denna tjänst på fältet.
Många tusen av Vakttornets läsare förbereder sig för att ta personlig del i detta verk att förkunna de goda nyheterna om Guds rike, emedan de inser att detta är Guds vilja. (Matt. 24:14) Om du är en av dessa, kommer du att vara särskilt intresserad av en fråga som väcktes och besvarades på söndagsförmiddagen vid dessa sammankomster. Frågeframställaren sporde: ”Hur stora framsteg bör en individ ha gjort i sitt studium av sanningen, innan vi inbjuder honom att gå med oss i tjänsten på fältet?” Det svar som gavs löd så här:
”Det finns ingen regel för detta. Individerna är så olika varandra. Men det finns vissa grundprinciper, som vi kan hålla i minnet.
Vem som helst har frihet att tala om det som han tror. När hans hjärta rörs av det som han hör från Guds ord, kan han förmås att dela med sig av det åt andra människor, och detta är utmärkt. I Matteus 9:26 heter det till exempel, sedan det berättats om att Jesus hade uppväckt en liten flicka från de döda, att ’ryktet härom gick ut över hela landet’. Folk var naturligtvis gripna av det som hade hänt, och därför talade de med andra om det, fastän de inte var Jesu lärjungar. Sedan Jesus vid ett tidigare tillfälle hade vittnat för en samaritisk kvinna vid Sykars brunn, skyndade hon i väg till staden för att tala med andra om honom, och till följd härav trodde många av dessa samariter på Jesus. Och ändå var det enligt Johannes 4:18 så att hon på opassande vis bodde tillsammans med en man som inte var hennes äkta man. Hon behövde uppenbarligen vidta förändringar i sitt liv för att kunna bevisa sig vara en Jesu lärjunge, men detta hindrade henne inte från att tala om för andra vad hon hade sett och hört. Det är likadant i våra dagar.
Men när man såsom ett av Jehovas vittnen inbjuder någon att gå med i tjänsten och ta del i att avge vittnesbördet och sålunda offentligen identifiera sig med Jehovas vittnens verk, då är det något annorlunda. Nu kommer han att tala om för människorna att han besöker dem såsom en som är ansluten till Jehovas vittnen, och andra kommer att betrakta honom såsom ett exempel på vad Jehovas vittnen är. Är han redo för detta? Tänker han såsom ett av Jehovas vittnen? Tror han det som Jehovas vittnen lär? Tror han verkligen att ’hela Skriften är inspirerad av Gud’? Om han gör det, är det bra, men det finns mera att ta hänsyn till. — 2 Tim. 3:16, NW.
Vad känner han till om det som bibeln lär? Om någon ställer en fråga till honom, kommer han då att besvara den i överensstämmelse med vad man lär i kristenhetens trossamfund, eller kommer han att svara i harmoni med bibeln? (Matt. 7:21—23) Känner han åtminstone till och tror på Guds ords grundläror, även om han inte har någon erfarenhet i fråga om att förklara läropunkter för andra? Det bör han göra, annars befinner han sig inte i en sådan ställning att han kan utge sig för att vara ett av Jehovas vittnen.
Det finns också en annan sida av saken som vi måste begrunda. För att man skall vara kvalificerad att utge sig för att vara en som lär och förkunnar Guds ord måste ens eget liv vara i överensstämmelse med vad man lär, så att man inte drar smälek över det som man påstår sig representera. Lägg märke till att det heter i Romarna 2:21, 22 (NW) i bibeln: ’Är det då så att du, som undervisar en annan, likväl icke undervisar dig själv? Du som predikar: ”Du skall icke stjäla”, stjäl du? Du som säger: ”Du skall icke begå äktenskapsbrott”, begår du äktenskapsbrott? Du som giver uttryck åt avsky för avgudarna, begår du tempelrån?’ Aposteln Paulus riktade sig här till judar, som påstod sig undervisa om lagen, och han visade att om de på rätt sätt skulle representera lagen, måste de leva i överensstämmelse med den, annars var det ingen mening med att de lärde ut den till andra.
Samma princip gäller för den smorda kvarlevan av det andliga Israel och för dem som är förbundna med den i predikoverket. De måste vara människor som tillämpar vad bibeln säger om ärlighet. (Ef. 4:25, 28) De behöver veta vad den säger om otukt och äktenskapsbrott och leva i överensstämmelse med detta. (Hebr. 13:4; Matt. 19:9) De får inte dricka sig druckna. (1 Petr. 4:3, 4) De får sannerligen inte höra med till någon falsk religiös organisation och ta del i dess verksamhet. (Upp. 18:4; 2 Kor. 6:14—18) Och för att kunna utge sig för att vara Jesu Kristi efterföljare, vilka inte är ’av världen’, kan de absolut inte ha med dess politiska angelägenheter att göra. (Joh. 15:19) Det tar tid innan en människa lär känna och lär sig att tro på och tillämpa detta, men det skulle inte vara tillbörligt att få henne att gå ut i tjänst på fältet såsom ett av Jehovas vittnen förrän hon gör det.
Något annat att tänka på är detta: Det ligger mera i att vara ett vittne än att leva ett moraliskt liv och ha kunskap om sanningen och predika den rätt. Jehovas vittnen kommer också regelbundet tillsammans för att studera bibeln. Det är en del av vår gudsdyrkan. Så innan vi tar en individ med oss ut i tjänsten på fältet, bör han komma tillsammans med oss vid våra möten i församlingen. Vart skall han annars inbjuda människor som önskar lära mera? Om han inte själv är med vid mötena, kommer han inte att uppmuntra andra att vara det. Men bibeln gör det. Den uppmanar oss att inte försumma vår Guds hus. — Neh. 10:39; Hebr. 10:24, 25.
Om någon som inte är med vid församlingens möten lämnar in en rapport över tjänst på fältet, vad betyder det egentligen? Han gör det kanske emedan han anser att det behagar den som tog honom med i tjänsten. Men är vi säkra på att han gör det emedan han anser att han är ansluten till organisationen och önskar vara en del av den? Är vi säkra på att han gör det emedan han önskar ta regelbunden del i Jehovas tjänst? Om han skall lämna in en rapport över tjänst på fältet såsom ett av Jehovas vittnen och räknas med i hela församlingens rapport, bör han sannerligen vara ansluten till Jehovas vittnen genom att han är med vid möten (om hans hälsotillstånd och förhållanden medger det) och önskar vara en av dem, förutom att han lever ett rent, moraliskt liv och är insatt i grundsanningarna.”
Målen i april och december
En annan broder, som lyssnat på detta dryftande, frågade: ”Bör då, med tanke på detta, vår inställning till nya rekordsiffror i april och december varje år bli annorlunda än den varit hittills?” Talaren svarade:
”Det ligger egentligen inget nytt i vad jag just har sagt. Man finner det på sidan 16 i broschyren Predika och undervisa i frid och endräkt. Sedan det på sidan 22 påpekats att det är rimligt att hoppas att det såsom ett resultat av vår tjänst skall bli utvidgning, talas det vidare om dem som börjar i april och december såsom ’nya förkunnare, som slutit sig till församlingen’. Det talas inte om individer som inte är anslutna till oss, och det är inte sådana vi där uppmanas att ta med oss ut i tjänsten.
I april och december försöker vi alltså inte att få en mängd människor att börja i tjänsten fastän de inte är redo för det. Men det är en god sak att vi gång efter annan, såsom i april och december, tar en överblick över vårt arbete och ser om några är redo att börja i tjänsten och i så fall hjälper dem att göra det. Vi gör alltså vissa månader en extra ansträngning enligt dessa riktlinjer, och det är en god stimulans för oss alla till att komma ihåg att förbereda dem som vi studerar med till att bli verksamma lovprisare av Jehova. (2 Tim. 2:1, 2) Det betyder inte att vi inte hjälper nya i gång i tjänsten under andra månader; det gör vi. Men vi har avsatt vissa tider under året för att koncentrera oss på denna gren av vårt arbete. Och vilken lycklig tid är det inte, när en ny förenar sig med oss i att verksamt tjäna Jehova!”
Hur förhåller det sig med dig? Är du en förkunnare av de goda nyheterna om Riket? Om det är din åstundan att bli en efterliknare av Jesus Kristus, som förkunnade och kungjorde de goda nyheterna om Riket, gör då för all del en allvarlig ansträngning att rusta dig för att ta del i detta verk nu, medan det ännu är tid att göra det. — Luk. 8:1; 21:34—36.