Vilka de är som redan nu får del av välsignelserna

1. Vilka är det i synnerhet i våra dagar som enligt Uppenbarelseboken 7 blir välsignade genom kvarlevans förkunnartjänst, och vad är det som utvisar om de befinner sig i det nya förbundet eller inte?

I DESSA dagar, nu år 1966, är den verksamhet som utförs av kvarlevan av dessa ”tjänare åt ett nytt förbund” känd bland folk av alla nationer. Men de människor som i synnerhet röner gagn av deras förkunnartjänst är de som den sista boken i bibeln kallar ”en stor skara, som ingen människa [då] var i stånd till att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stående inför tronen [Guds tron] och inför Lammet [Jesus Kristus]”. Aposteln Johannes såg denna ”stora skara” i en syn, efter det att han hade sett de 144.000 medlemmarna av det andliga Israels tolv stammar bli tecknade eller beseglade. (Upp. 7:4—9, NW) Denna ”stora skara” befinner sig alltså inte i det nya förbundet, men likväl får de tidigt del av välsignelserna från det, därför att de nu är förenade med kvarlevan av det andliga Israel, som är ”tjänare åt ett nytt förbund”.

2, 3. a) När riktade Zion’s Watch Tower först sina läsares uppmärksamhet på denna ”stora skara”? b) Vad ansågs denna ”stora skara” bestå av, och vilken bestämmelse hade de?

² Vilka är det som utgör denna ”stora skara”? Detta var länge en hemlighet. Redan det första året tidskriften Zion’s Watch Tower (numera The Watchtower, denna tidskrifts moderupplaga) kom ut riktades läsarnas uppmärksamhet på denna ”stora skara”. (Upp. 7:9) Men den ansågs vara en andlig klass av kristna med en himmelsk bestämmelse. De 144.000 trogna lärjungarna skulle utgöra Kristi himmelska brud, under det att den ”stora skaran” ansågs utgöra en klass av lägre rang i jämförelse med denna brudklass i himmelen, lik brudklassens brudtärnor eller ”väninnor”. — Ps. 45:15, 16.

³ I det fjärde numret av Zion’s Watch Tower, numret för oktober 1879, hette det till exempel i artikeln ”Herrens dag”:

Det är då, medan den ”lilla hjorden”, ”bruden”, ”kyrkan eller församlingen som övervinner”, alltså blir insatt på tronen tillsammans med Jesus och medan den verkställer de upptecknade domarna och medan den andra klassen av kristna i kyrkan eller församlingen, som består av de köttsligt sinnade och som lämnats kvar i världen, ”tvår sina kläder”, ja, det är då som Lammet ger dem föda genom sanningen, leder dem (somliga snabbt, andra saktare) till levande vattenkällor och slutligen för så många som vill bli ledda till det himmelska tillståndet, bortom alla tårar, all smärta och sorg och tar emot dem i sitt eviga hem; och så ser vi dem (Upp. 7:14) ”klädda i vita, fotsida kläder och med palmer i sina händer”, och vi får veta att ”dessa äro de som kommo ur” ... den stora bedrövelsen ”och hava tvagit sina kläder” osv. ”Därför äro de inför Guds tron och tjäna honom [Gud] ... i hans tempel.” (AV) — Stycket sju.

I paragraf nio tillämpas orden i Psalm 45:14, 15 på dem såsom varande Kristi himmelska bruds ”väninnor”.

4. Varur skulle denna stora skara komma, och vilket slags kroppar skulle dess medlemmar få?

⁴ Den därpå följande artikeln i samma nummer, kallad ”Världens försoning”, talar om denna stora skara och säger, i stycket tjugofyra: ”Den ’lilla hjorden’ eller brudeskaran och den skara, som kommer ur den stora bedrövelsen (Upp. 7:14), ... skall få andliga kroppar.”

5. a) Förmodade man att den ”stora skaran” skulle få överleva Harmageddonstriden? b) Hur kom denna uppfattning kvarlevan av de 144.000 att vända blicken åt fel håll?

⁵ På grund av denna tidiga uppfattning fick den verkliga ”stora skaran” inte den rätta uppmärksamheten förrän Guds tid var inne. Den fick kvarlevan av de 144.000, som benämns ”tjänare åt ett nytt förbund”, att spana efter en stor skara av anden pånyttfödda kristna, som man antog skulle komma ut ur det stora Babylon under den slutliga ”stora vedermödan” över hela världen, i det att de skulle två sina kläder, som identifierar dem, rena och skulle gjuta sitt eget blod såsom martyrer. Man räknade inte med att de skulle överleva Harmageddonstriden här på jorden utan att de skulle dö innan den var över. Eftersom kvarlevan hade en sådan uppfattning, fortfor den att rikta blicken åt fel håll.

6. Varför blev det inte någon överraskning för kvarlevan, då vedermödan bröt ut år 1914?

⁶ År 1914 utbröt en vedermöda större än någon som dittills hade brutit ut sedan syndafloden. Detta blev inte någon överraskning för kvarlevan, ty dess medlemmar visste att hedningarnas tider, ”nationernas fastställda tider”, skulle löpa ut omkring 1 oktober år 1914.

7. a) Vad var det som kvarlevan inte såg komma strömmande under första världskriget? b) Vilket hopp framhölls i ett tal i Los Angeles år 1918, men vad sades det ingenting om?

⁷ Första världskriget drog ut år efter år, och kvarlevan blev förföljd såsom aldrig tidigare, men man såg inte någon ”stor skara” strömma ut ur de många religiösa systemen i kristenheten. När första världskriget så närmade sig sin kulmen, inträffade det på söndagen den 24 februari 1918 att den dåvarande presidenten för Sällskapet Vakttornet i Los Angeles i Kalifornien höll talet ”Världen har nått sitt slut — millioner som nu leva skola aldrig dö!” Det framhöll ett hopp för människor om att aldrig behöva dö bort från jorden utan att få överleva den ”stora vedermödan”, som hade börjat på jorden, ja, att få leva igenom Harmageddonstriden och in i den nya tingens ordning under Guds himmelska rike med Kristus som styresman. I detta tal sades det ingenting om att de som skulle överleva Harmageddon här på jorden motsvarade den ”stora skaran” som nämns i Uppenbarelseboken 7:9. Det sades bara att de var folk i allmänhet, som var rättfärdigheten hängivna, fastän de inte hade överlämnat sig åt Gud eller var pånyttfödda av anden.

8. Vilken liknelse förklarades vid konventet i Los Angeles år 1923, till vilka var orden i det sista stycket i den då antagna resolutionen riktade, och vad uppmanades de att göra?

⁸ Fem år senare framträdde samme talare i samma stad, Los Angeles, söndagen den 26 augusti 1923, inför en åhörarskara om mer än 30.000 personer och höll ett anförande över ämnet ”Alla nationer marschera mot Harmageddon, men millioner som nu leva skola aldrig dö”. Detta tal utgjorde höjdpunkten på ett åttadagarskonvent för Jehovas folk. Eftermiddagen innan hade samme man talat till konventet över Jesu liknelse om ”Fåren och getterna”, som är återgiven i Matteus 25:31—46. I detta tal framhöll han att ”fårens” klass är den jordiska klass som skall överleva Harmageddon in i Guds nya ordning under himmelrikets styrelse. Vid slutet av talet läste han upp en resolution, som han föreslog att de närvarande skulle anta. Det sjuttonde och sista stycket riktade sig till de fårlika människorna och uppmanade dem att ”individuellt och kollektivt öppet förklara sig stå på Herrens sida och vara för hans sak och vara redo att mottaga Guds rikes välsignelser, det rikes som han har berett åt dem från världens grundläggning”. Men inga särskilda bemödanden gjordes för att församla sådana ”får”.

9. Vilka trodde bibelforskare på den tiden att det nya förbundet gällde, och vad hade skriften Tröst för judarna att säga om detta?

⁹ Vid denna tid trodde bibelforskare att det nya förbundet, som förutsagts i Jeremia 31:31—34, inte gällde de 144.000 andliga israeliterna utan skulle ingås med de köttsliga judarna efter Harmageddonstriden. Föredrag hölls inför stora åhörarskaror över ämnet ”Judarnas återvändande till Palestina”, och i oktober 1925 utgavs skriften Comfort for the Jews (Tröst för judarna). Under underrubriken ”Det nya förbundet” talades det på sidorna 97—103 om detta förbund, och det framhölls att det gällde endast de köttsliga judarna, vilka återförsamlades till Palestina. I tredje stycket från slutet i denna skrift hette det: ”Jubeldagen är inne; de goda nyheterna måste delges Israels folk och därpå alla folk på jorden. — Se Psalm 89:16.”

10, 11. a) I vilken större bok inarbetades senare stoffet i denna skrift, och vilket år utgavs den? b) Hur skulle judarna, enligt innehållet i denna bok, bli speciellt gynnade, och vad skulle ske med Palestina och Jerusalem?

¹⁰ Senare inarbetades stoffet i denna skrift i en större, inbunden bok kallad Liv, och den 15 juli 1929 fick vi (den engelska upplagan av) denna bok i våra händer för att sprida den huvudsakligen bland judarna.

¹¹ På sidan 331 (svenska upplagan 326), under rubriken ”Alla folk”, hette det i denna bok:

Det är inte endast judarna, som komma att gynnas med återställelse enligt det nya förbundets villkor, utan denna ynnest kommer att utsträckas till alla jordens folk och nationer. Guds oföränderliga löfte är, att ”i din säd skola alla folk och släkter på jorden vara välsignade”. Denna säd är Kristus ... (Gal. 3:16, 27—29) Detta är ännu ett skäl, varför ”kvarlevan” av de kristna, som nu är på jorden, har det livligaste intresse för återställelsen.

Vidare hette det i sista kapitlet, sidorna 340, 341 (sv. uppl. 332):

Gud lovade Abraham, Isak och Jakob landet Palestina. ... De måste uppstå, på det att Guds löfte skall gå i uppfyllelse. ... Jesu ord ... förklarade, att dessa människor skulle vara i Guds rike såsom dess representanter på jorden. — Matt. 8:11, 12.

Skriften berättigar till den slutsatsen, att Jerusalem kommer att bli jordens mest betydande stad. Redan för länge sedan valde Gud att fästa sitt namn vid den. Då han återställt sina forntida trogna, som alltid voro lojala mot honom, och fört dem in i landet Palestina, så är det endast rimligt, att Jerusalem blir sätet för den jordiska regeringen.

12. Vilka ansåg man att ”fåren” i Jesu liknelse om fåren och getterna skulle vara underställda, och hur förhöll man sig med avseende på församlandet av dessa ”får”?

¹² År 1929 ägnades alltså mer uppmärksamhet och intresse åt de köttsliga, omskurna judarna än åt ”fåren” i Jesu liknelse om fåren och getterna. Dessa ”får” ansågs komma i andra hand efter judarna, och efter Harmageddon skulle de vara underställda judarna. Inga särskilda bemödanden gjordes för att vid denna tid församla dem till den ”förträfflige herdens”, Jesu Kristi, ”ena hjord”.

13. På vilka tillämpades orden i Uppenbarelseboken 7:9—17 i boken Ljus, som utkom år 1930, och hurudan var därför den uppmärksamhet som ägnades de ”andra fåren”?

¹³ År 1930 utkom (på engelska) boken Ljus, i två band, och i den kommenterades Uppenbarelseboken vers för vers, men alltjämt tillämpade man det som sades om den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9—17 på en av anden pånyttfödd klass av till bekännelsen kristna, som sedan de dött martyrdöden i Harmageddon var och en skulle ”få livet såsom andevarelse”, men först i andra hand efter Kristi brud. (Första boken, sidorna 91—97 [sv. uppl. 96—103]) På grund härav ägnade man inte någon koncentrerad uppmärksamhet åt de jordiska ”fårens” klass, åt den förträfflige Herdens ”andra får”. — Joh. 10:16; Vakt-Tornet, 15 februari 1924, sidan 54, paragraf 33.

14. a) Enligt vilken uppfattning, som år 1931 kom till uttryck i boken Rättfärdighetens triumf, ansågs den ”stora skaran” inte kunna svara mot dem som blev tecknade på pannan? b) Vilka var det som i denna bok sades vara de tecknade?

¹⁴ År 1931 utgavs (på engelska) den första boken i serien Rättfärdighetens triumf. I framställningen över kapitel nio i Hesekiels profetia hette det om de människor, som skulle få ett tecken på pannan och skulle bli skonade från att avrättas: ”De som bli tecknade kunna inte vara ’den stora skarans’ eller ’bedrövelsens’ klass”, ty de ”skola ... inte bli skonade under den stora vedermödan. De äro tvärtom bestämda till att dö. ... De skola inte bevaras genom nödens tid. De komma att tvingas in i nödens tid för att taga ståndpunkt på Herrens sida, men de måste dö för att få liv som andevarelser.” Därpå framhålls det i boken att de som blir tecknade är de jordiska ”andra fåren”, ”fåren” i Jesu liknelse om fåren och getterna, och dessa ”får” skall överleva Harmageddonstriden och få gå in i Guds nya ordning.

15. Vad stod att läsa på sidorna 110 och 111 i boken Rättfärdighetens triumf om syftet med detta arbete med att avge vittnesbördet, och till vilken verksamhet till gagn för de ”andra fåren” gavs det alltså inte någon uppmuntran?

¹⁵ På tal om arbetet med att teckna dessa på pannan hette det på sidan 111 (sv. uppl. 110 och 111) att ”detta arbete med att avgiva vittnesbördet inte sker i syfte att omvända människorna i världen och förmå dem att inträda i någon organisation. Det sker, för att det faktum skall bli känt, att de som önska fly ut ur kristenhetens onda organisation kunna få göra detta och förklara sig för Herren, varigenom de få en möjlighet att bli bevarade genom nödens tid, då dräpandet sker.” Det manades alltså inte till någon verksamhet för att på allvar församla eller organisera dessa som blev tecknade på pannan, de ”andra fåren”, nej, inte ens år 1931, då kvarlevan av de 144.000 andliga israeliterna omfattade namnet ”Jehovas vittnen”.

16. a) För vilkas skull kom alltså den andliga kvarlevans uppmärksamhet att vändas åt fel håll? b) Vad uppenbarades år 1932 i böckerna två och tre av serien Rättfärdighetens triumf beträffande bibelns löften om en återställelse?

¹⁶ Det står mycket klart att den andliga kvarlevans uppfattningar beträffande de köttsliga, omskurna judarna och om att den ”stora skaran” skulle vara en andrarangsklass av kristna, pånyttfödda av Guds ande, vände dess uppmärksamhet åt fel håll.a Men år 1932 utgavs (på engelska) andra och tredje boken i serien Rättfärdighetens triumf, i vilka de återstående tjugofyra kapitlen i Hesekiels profetia behandlades. Förmedelst innehållet i dessa böcker uppenbarade Jehova för sitt folk att profetiorna om en återställelse inte hade avseende på de jordiska, köttsliga, omskurna judarna eller israeliterna, utan att de gällde den trogna kvarlevan av det andliga Israel alltifrån år 1919 v.t. — Se andra boken, från och med sidan 253 (sv. uppl. 254) till slutet på boken.

17. Hur påverkade detta uppfattningen om judarna, men vilka förväntningar med avseende på den ”stora skaran” ruckade inte Rättfärdighetens triumf på?

¹⁷ Genom denna förklaring kom judarna inte längre att utgöra blickpunkten, men frågan om det nya förbundet var inte löst därmed, och förväntningarna att en av anden pånyttfödd ”stor skara” av till bekännelsen kristna skulle komma fram kvarstod också, en skara som skulle behöva hjälp ut ur det stora Babylon, i synnerhet ur kristenheten. I Rättfärdighetens triumf, tredje boken, sades det att denna andliga klass, som intog en andrarangsställning, var framställd i bild genom förhållanden i Hesekiels profetiska tempel, som beskrivs i hans profetia, kapitlen 40—48. — Se sidorna 240, 265—269 (sv. uppl. 258—262).

18. Vilken ökad insikt med avseende på det nya förbundet gavs år 1934 i Vakttornets spalter?

¹⁸ Två år senare, år 1934, gavs det ökad insikt. I numret för 15 juni 1934 tillkännagavs det i Vakttornet (sidan 181, paragraf 10) att det nya förbundet inte skulle ingås med de naturliga, köttsliga, omskurna judarna i Palestina efter Harmageddon, utan att det nya förbundet är i kraft nu och gäller de andliga israeliterna. Vi citerar: ”Det nya förbundet ingicks ... med — och till gagn för — det andliga Israel. ... Då de naturliga israeliterna brutit villkoren i lagförbundet, som ingicks i Egypten, skulle det vara helt och hållet inkonsekvent av Gud att med samma folk ingå ett nytt förbund, vilket nya förbund är högre och skänker större upphöjelse än det gamla lagförbundet. Detta förhållande i och för sig utesluter helt den tanken, att det nya förbundet ingås med Abrahams naturliga avkomlingar.” (Se också boken Jehova, sidorna 171—173 [sv. uppl. 185—188], 1934 års upplaga.) Denna korrigering av uppfattningen medförde stor glädje för kvarlevan.

De ”andra fåren” och dopet

19. Vilken uppmuntran gavs åt de ”andra fåren” i Vakttornet för 15 oktober 1934 med avseende på överlämnandet åt Gud, dopet och bibelstudier?

¹⁹ Verklig uppmuntran gavs också de ”andra fåren” i Vakttornet för 15 oktober 1934. I forna tider framställdes dessa jordiska ”andra får” i bild genom den icke-israelitiske mannen Jonadab, som var son till Rekab och vän till konung Jehu i Israel. Artikeln ”Hans godhet” kallade därför de ”andra fåren” för medlemmar av Jonadab-skaran eller Jonadab-klassen. I paragraferna 34 och 35 hette det:

Bör en Jonadab inviga sig till Herren och döpas? Svar: Det kan inte råda ringaste tvivel om att det är riktigt för en Jonadab att inviga sig till att göra Guds vilja. Ingen kommer någonsin att få liv utan att göra det. Nedsänkningen i vatten är endast en symbol av att man har invigt sig till att göra Guds vilja, och därför är den säkerligen tillbörlig. ... Den tid är nu inne, då Jonadab- eller ”million”-klassen — vilka uttryck beteckna ett och detsamma — skall få undervisning.

Och därpå framhölls det i Vakttornsartikeln att medlemmar av den smorda kvarlevan borde leda möten med Jonadab-klassen: ”Sådana studiemöten äro nu av väsentlig betydelse — och i synnerhet för dem som höra till Jonadab-skaran, på det att de måtte få veta, vad som är Guds vilja beträffande dem.”

20. Med vilka, som kunde innefattas i uttrycket ”med Israels hus och med Juda hus”, skulle det nya förbundet ingås, enligt innehållet i boken Jehova, som utkom (på engelska) den 15 november 1934?

²⁰ Men den 15 november samma år, år 1934, utkom (på engelska) boken Jehova, som tryckts på Sällskapets pressar i Brooklyn i New York, och på sidan 182 i den talades det alltjämt om en andlig klass av lägre rang, som man fortfarande förväntade skulle komma ut ur det stora Babylon och ta ståndpunkt på Jehovas sida. Fastän boken alltså framhöll att det nya förbundet inte gällde de naturliga, köttsliga, omskurna judarna, hette det på sidorna 181, 182:

Israels andliga hus omfattar alla som i förtröstan på Kristi Jesu blod såsom lösen för människan ha ingått förbund om att göra Guds vilja och ha blivit pånyttfödda av Gud, och detta inbegriper med nödvändighet alla de av anden pånyttfödda, i synnerhet den ”lilla hjorden”. ... Den ovannämnda profetian talar om ett nytt förbund, som skall ingås med det andliga Israels hus, vilket innebär, att det omfattar alla som tillhöra det andliga Israel, alla de av anden pånyttfödda inbegripna, och med Juda hus, vilket uttryck identifierar rikesklassen, som skall vara förenad med Kristus Jesus, ”lejonet av Juda stam”. (Uppenbarelseboken 5:5) — Se också sidan 185, andra stycket.

21. Vilken klass intog alltså en ställning av större betydelse än de ”jordiska fåren” i den andliga kvarlevans ögon mot slutet av år 1934?

²¹ På grund av denna uppfattning, att det fanns en klass av lägre rang bland de andliga, av anden pånyttfödda israeliterna, var kvarlevans uppmärksamhet alltjämt, så sent som år 1934, vänd i fel riktning, och denna klass ansågs inta en ställning av större betydelse än Jonadab-klassen, dvs. de jordiska ”andra fårens” klass, vilka skulle bli tecknade på pannan. (Hes. 9:4) Dessa, som skulle bli tecknade, fick fördenskull ingen särskild inbjudan att vara med då Herrens aftonmåltid firades den 14 Nisan år 1935.b

Den stora skaran blir uppenbar

22. Vilket allmänt konvent innehöll The Watchtower för 1 april 1935 ett första tillkännagivande om, och vilka blev särskilt inbjudna att vara med?

²² Men nu var stunden inne, då Jonadab-skaran eller de ”andra fåren” skulle erfara stor glädje. Ett allmänt konvent för Jehovas vittnen skulle hållas i fem dagar. Från och med numret för 1 april 1935 innehöll The Watchtower tillkännagivanden härom, som löd: ”Vakttornet påminner återigen sina läsare om att ett konvent för Jehovas vittnen och Jonadab-vännernac kommer att hållas i Washington, D. C., från och med 30 maj till och med 3 juni 1935. Vi hoppas att många av kvarlevan och Jonadab-vännerna måtte få möjlighet att deltaga i detta konvent. Hittills ha inte så många av Jonadab-vännerna haft tillfälle att vara med på något konvent, och konventet i Washington bör kunna bli dem till verklig uppbyggelse och välsignelse.” (Sidan 98; jfr sv. uppl. 1 juni 1935, sid. 162.) ”Detta är ett tjänstekonvent, och vi förvänta att alla medlemmar av kvarlevan och av Jonadab-klassen komma att taga del i tjänsten.” — Sidan 110.

23. Vad uppenbarades vid detta konvent i Washington beträffande den ”stora skaran” som omtalas i Uppenbarelseboken 7:9—17?

²³ Detta konvent i Washington, D. C., visade sig sannerligen bli en välsignelse för Jonadab-klassen. Den andra eftermiddagen under konventet (31 maj) talade den dåvarande presidenten för Sällskapet Vakttornet till den synliga åhörarskaran i hörsalen Washington Auditorium såväl som till osynliga åhörare via radiostationerna WBBR och WHPA över det på Uppenbarelseboken 7:9—17 byggda temat ”Den stora skaran”. I detta tal framhöll han att den sedan länge mycket omtalade andliga klassen av lägre rang inte existerade och att framställningen om den ”stora skaran” inte hade avseende på en sådan klass. Den ”stora skaran” bestod i stället av de nutida medlemmarna av Jonadab-klassen, och dessa måste visa samma grad av trohet mot Jehova Gud som den andliga kvarlevan.

24. Hur kom glädjen över dessa upplysande nyheter att spridas jorden runt, och vad hade Årsboken för 1936 att säga om detta?

²⁴ Den outsägliga glädje, som de här i Washington församlade Jonadab-vännerna kände denna eftermiddag, spred sig till alla medlemmarna av denna klass jorden runt, i det att dessa upplysande nyheter kungjordes i artikeln ”Den stora skaran”, som i två delar inflöt i Vakttornet i numren för 1 och 15 oktober 1935. Litet senare hette det i Jehovas vittnens årsbok för 1936 (sidan 63): ”Detta avslöjande väckte riktigt upp bröderna och stimulerade dem till förnyad verksamhet, och från alla håll på jorden inflöt rapporter som vittnade om glädje över det förhållandet att kvarlevan nu har privilegiet att bära ut budskapet till den stora skaran och att de tillsammans kan verka för att ära Herrens namn.”

25. a) Hur utvidgades Jonadab-klassens tjänsteprivilegier i maj år 1937? b) Hur nyttig visade sig denna anordning vara med tanke på framtiden, vilket klart och tydligt framgår av de nuvarande förhållandena?

²⁵ I Jehovas folks församlingar öppnades möjlighet till större tjänsteprivilegier för medlemmarna av Jonadab-klassen eller den ”stora skaran”, när The Watchtower i numret för 1 maj 1937, sidan 130, tillkännagav följande beträffande grupperna eller församlingarna:

Om det i en grupp inte finns några av de smorda, som äro lämpliga att fylla platserna som grupptjänare eller medlemmar av tjänstekommittén, och det finns Jonadab-bröder, som ha förmåga och äro nitiska, låt då dessa Jonadab-bröder komma med i tjänstekommittén och giv dem tillfälle att tjäna. — Se sv. uppl. 15 augusti 1937, sidan 242.

Nu, tjugonio år senare, kan vi se hur nyttig denna anordning var med tanke på framtiden, ty kvarlevan av dem som är ”tjänare åt ett nytt förbund” har nu smält ihop till omkring 11.500, och det har blivit nödvändigt för de ”andra fåren” att bli tillsyningsmän och biträdande tjänare i flertalet av de mer än 24.000 församlingarna världen utöver.

26. a) Vilken tilldragelse inbjöds därefter Jonadab-vännerna speciellt att vara med om varje år? b) Redogör för glädjens stora höjdpunkt för Jonadab-klassen, som kom år 1950 och som gällde möjligheter till tjänst.

²⁶ Då Herrens aftonmåltid på nytt skulle firas, sedan det här omnämnda tillkännagivandet beträffande ”grupptjänare” hade gjorts, blev Jonadab-vännerna särskilt inbjudna att vara med såsom kvarlevans följeslagare, nämligen den 15 april 1938. (Se Vakttornet för 1 mars 1938, sidan 66.) Men glädjens stora höjdpunkt för Jonadab-klassen eller de ”andra fåren” kom år 1950. På lördagskvällen den 5 augusti 1950 uppenbarades det från Skriften vid Jehovas vittnens internationella sammankomst på Yankee Stadium i New York att kompetenta män bland de ”andra fåren”, som nu höll på att församlas, kunde bli förordnade till ”furstar på hela jorden” (AV) efter Harmageddonstriden jämte dem som omnämns i Psalm 45:17. — Vakttornet för 1 december 1950, sidan 366; 1 maj 1951, sidorna 204—207.

27. Vart förde nu den förträfflige Herden slutligen de ”andra fåren”?

²⁷ Slutligen fann alltså de åt Gud överlämnade, döpta medlemmarna av den ”stora skaran”, dessa ”andra får”, sin rätta plats i förbindelse med den smorda kvarlevan av dem som är ”tjänare åt ett nytt förbund”. Den förträfflige Herden, Herren Jesus Kristus, började föra in sina ”andra får” i sin ”ena hjord”, där kvarlevan av den ”lilla hjorden” redan var församlad, på det att det redan nu skulle bli ”en hjord” under ”en herde”. — Joh. 10:16; Luk. 12:32.

De gagneliga verkningarna får större räckvidd

28. Hur många församlingar av Jehovas vittnen fanns det år 1942, mitt under andra världskriget, hur många rapporterade att de tog del i att predika, men hur många församlingar och förkunnare har det varit under det sistförflutna tjänsteåret?

²⁸ Andra världskrigets storm, som rasade under åren 1939—1945, splittrade inte enheten bland den smorda kvarlevans medlemmar och de jordiska ”andra fåren”. Därför har antalet av dessa ”får”, som gör gott mot Kristi andliga bröder, fortsatt att växa, och de utgör nu en verkligt ”stor skara”. Mitt under kriget, år 1942, fanns det 5.232 församlingar av Jehovas överlämnade folk, som rapporterade att de var med i verket att predika ”dessa goda nyheter om riket” på hela den bebodda jorden, i det att 160.000 medlemmar av kvarlevan och de ”andra fåren” tog del i att bära ut detta budskap om frälsning. (Jehovas vittnens årsbok för 1943, sidorna 221, 222) Under det sistförflutna tjänsteåret, år 1965, fanns det 24.158 församlingar i mer än 190 länder, och i medeltal var 1.034.268 förkunnare av kvarlevan och de ”andra fåren” i verksamhet varje månad.

29. Vad innebar detta beträffande tillväxten bland de ”andra fåren”, och hur många högtidlighöll minnet av Herrens död under detta tjänsteår?

²⁹ Detta innebar i sanning att antalet ”andra får”, som redan församlats till att utgöra ”en hjord” tillsammans med kvarlevan, hade vuxit till en ”stor skara”, ty vid samma tid hade antalet medlemmar av kvarlevan av dem som kallas ”tjänare åt ett nytt förbund” minskat till 11.550. Så många var det som tog del av emblemen, bröd och vin, vid Herrens aftonmåltid den 16 april 1965, när det över hela jorden samlades 1.933.089 personer för att högtidlighålla minnet av Herren Jesu Kristi död, hans som är medlare för det nya förbundet.

30. Nämn en av det nya förbundets välsignelser, när det gäller kunskap, och åt vilka delar kvarlevan med sig av denna kunskap?

³⁰ Det är således utom all fråga att det nya förbundets välsignelser redan sträcker sig ut till hela människovärlden. Enligt detta nya förbunds villkor skulle den smorda kvarlevans medlemmar, vilka befinner sig i Guds nya förbund, känna Jehova ”från den minste av dem ända till den störste av dem”. Denna kunskap om Gud, den Högste, äger medlemmarna av kvarlevan nu, och de delar med sig av den åt en ständigt växande ”stor skara” människor från alla delar av världen.

31. Vilka välsignelser, som härrör från Guds barmhärtighet, utlovades i det nya förbundet, och genom vem kommer detta kvarlevan till del?

³¹ Vidare sade Jehova att han, i det nya förbundet, skulle förlåta kvarlevan av de andliga israeliterna deras förseelse och inte mera komma ihåg deras synd. (Jer. 31:34, NW) De får denna förlåtelse för synd förmedelst det fullkomliga offret, hans offer som är det nya förbundets självuppoffrande medlare, nämligen Jesus Kristus, ”Guds lamm”.

32. Vilka är det dessutom som i våra dagar får förlåtelse, och vad kallar Skriften sådana åt Gud överlämnade, döpta personer?

³² I våra dagar får också medlemmarna av den ”stora skaran”, som har överlämnat sig åt Gud och symboliserat sitt överlämnande förmedelst dop i vatten, förlåtelse för sina synder genom ”Lammets”, Jesu Kristi, blod. De åtnjuter fördenskull frid med Jehova Gud och räknas bland de ”människor, till vilka han har behag”. (Luk. 2:14) I Jesu liknelse om fåren och getterna kallas de för ”de rättfärdiga”. Uppenbarelseboken 7:9, 14 framställer dem såsom ”klädda i vita, fotsida kläder”, som de har tvagit och gjort vita ”i Lammets blod”. Gud erkänner dem nu, och fördenskull tjänar de honom ”dag och natt i hans tempel”, och han avtorkar alla tårar från deras ögon. — Upp. 7:15—17.

33. a) Hur många på jorden i våra dagar får del av välsignelserna från det nya förbundet, och tack vare vilkas tjänst? b) Vilket löfte kommer att infrias då de avslutar sin jordiska tjänst?

³³ Under det att den smorda kvarlevan av dessa ”tjänare åt ett nytt förbund” fortfar att tjäna, biträdda av de ”andra fåren”, tillväxer den ”stora skaran” av dem som får del av välsignelserna genom deras tjänst här på jorden. Även om Guds nya förbund alltså inte gäller hela människovärlden, sträcker sig välsignelserna från det allt vidare och vidare ut över jorden, varigenom livgivande kunskap om Jehova Gud och om hans regerande konung, Jesus Kristus, når de fårlika människorna, på det att de må vinna evig frälsning. (Joh. 17:3) Vid den tid, som Gud fastställer, kommer kvarlevan att avsluta sin jordiska tjänst. Enligt Jesu Kristi löfte kommer de att bli förenade med honom i himmelen. — Luk. 22:28—30.

34. Vilken tjänst skall de därpå utföra, och vilka här på jorden kommer att få del av välsignelserna som kommer av att Gud låter sitt uppsåt med det nya förbundet fullbordas?

³⁴ Då skall det ”rike av präster”, som Guds nya förbund lyckosamt frambringar, vara fullständigt. De som hör dit kommer att utföra konungslig och prästerlig tjänst tillsammans med den store konungen och prästen, Jesus Kristus, som Melkisedek var en förebild till. Under Kristi tusenårsregering skall sedan hela världen av människor, de levande och de döda, såsom aldrig förr få del av de välsignelser som kommer av att Gud segerrikt har låtit sitt kärleksfulla uppsåt med sitt nya förbund fullbordas. — Upp. 20:4—6; 21:3, 4.

[Fotnoter]