Befriaren kommer till Sion

1. a) Vilka Jehovas ord var till tröst för judarna, medan de var i landsflykt i Babylon? b) Vilka liknande ord uttalades efter det att Sions landsflykt var över, och vem uttalade dem?

DET var någonting som var värt att nedskrivas såsom en outplånlig skildring, ja, något som dessutom måste kungöras intill jordens ändar. Det visade sig utgöra en oskattbar tröst för judarna, när de var i babylonisk fångenskap. Det var de ord, som talats av ingen mindre än Jehova Gud själv: ”Sägen till dottern Sion: Se, din frälsning kommer. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom.” (Jes. 62:11) Några år efter det att Sion hade börjat återuppbyggas år 537 f.v.t., när Babylon hade fallit såsom det tredje världsväldet och inte längre kunde hålla judarna kvar i fångenskap, inspirerade Jehova sin profet Sakarja att säga någonting liknande i dessa ord: ”Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” — Sak. 9:9.

2. a) Hur uppfattade judarna Sakarjas profetia? b) Vad bör judarna i våra dagar, och även andra människor, tänka på och ägna allvarlig begrundan åt?

² Judarna var av den uppfattningen att den senare profetian gällde Messias’ ankomst, och de förväntade att den skulle uppfyllas. I våra dagar finns det emellertid även många judar bland dem som inte hyser en sådan tro. Dessa Abrahams ättlingar bör tänka på att den som var upphov till denna profetia omstörtade ett mäktigt världsvälde för att befria deras förfäder ur fångenskapen. De bör ägna allvarlig begrundan åt deras Guds löfte att Sion skulle gynnas med ett besök av den bebådade Messias, av honom som Jehova skulle smörja med helig ande till att bli konung i riket, till att för evigt sitta på ”Jehovas tron”. Det är inte för sent för dem att ta reda på om Messias har avlagt detta bebådade besök utan att de vetat om det.

Fakta som måste tas i övervägande

3. a) Vilka var det som först insåg att Messias hade kommit och riktade uppmärksamheten på honom? b) Vilka bar ansvaret för att den judiska nationen förkastade Jesus såsom Messias? c) Hur hade de judiska religiösa ledarna fört folket vilse i gångna tider, och vilken inställning kunde man förvänta att de skulle ha till Jesus? d) Varför skulle det nu, vid denna sena tid, vara omöjligt för en människa som gav sig ut för att vara Messias att verkligen bevisa sig vara detta?

³ De som önskar undersöka den här frågan bör med största allvar begrunda följande fakta: Det var människor, vilka tillhörde deras egen nation, judarna, som först insåg att Jesus var Messias och riktade uppmärksamheten på honom. Dessa människor utgjorde visserligen ett mindretal, det är sant, och de flesta var ringa, enkla människor. Det var de religiösa ledarna som förkastade Jesus och fick många medlemmar av den judiska nationen att likaså förkasta honom. Men var det inte de judiska ledarna som förkastade Jesajas och Jeremias profetior och som var orsak till att folket fördes bort i babylonisk fångenskap år 607 f.v.t.? De trodde inte på dessa profeter, som Gud hade sänt för att förutsäga deras bortförande i fångenskap och orsakerna härtill såväl som för att beskriva återvändandet ur fångenskapen år 537 f.v.t. Likväl uppfylldes profetiorna in i minsta detalj. Att sådana män förkastade Messias bör inte få oss att vackla i vår tro, ty Jehova hade förutsagt att nationen skulle befinna sig i ett slags babylonisk religiös fångenskap, när Messias anlände, och även att man skulle förkasta honom. (Jes. 53:3—9, 12) En annan sak att begrunda är att judarna på Jesu tid hade tillgång till nationens släktregister och kronologiska uppteckningar och hade möjlighet att kontrollera Messias’ identitet, vilket är omöjligt i våra dagar och kommer att vara omöjligt i framtiden. Om någon, som ville ge sig ut för att vara Messias, skulle framträda, skulle han inte kunna framlägga några bevis för sin identitet, ty judarnas släktregister och kronologiska uppteckningar blev förstörda av romarna år 70 v.t.

Bevis för att befriaren kom till Sion

4. Vad kommer vi nu att undersöka?

⁴ Till gagn för dem som tror på Gud och som med ett öppet och fördomsfritt sinne önskar undersöka hur det förhöll sig med Messias’, befriarens, ankomst till Sion lägger vi här fram fem olika slag av bevis, som utvisar att Messias kom till Sion i första århundradet enligt den vanliga tideräkningen.

5. Påvisa att Jesus genom sin härstamning kunde kvalificera sig såsom Messias.

⁵ 1) Härkomst. Omkring tre hundra år innan Messias framträdde, verkställde grekisktalande judar i Alexandria i Egypten en översättning av de inspirerade hebreiska skrifterna, en översättning som kallats den grekiska Septuagintaöversättningen. I denna översättning använde man den grekiska titeln ”Kristus”, som i likhet med den hebreiska titeln ”Messias” betyder den smorde. Den som skulle kunna kvalificera sig såsom Messias eller Kristus måste fylla vissa krav vad hans härkomst beträffade. Han måste vara son eller ättling till patriarken Abraham. Han måste också vara son till David. På så sätt skulle han ha en naturlig rätt till konungamakten i Sion, ett naturligt anspråk på den, och han skulle kunna vara Abrahams utlovade Säd, som skulle välsigna jordens släkter. (2 Sam. 7:8—17; 1 Mos. 12:3; 22:18) Jesus uppfyllde dessa krav. Aposteln Matteus delar upp släkttavlan i tre delar, en från Abraham till David, en från David till judarnas bortförande till Babylonien och en fram till Jesus. — Matt. 1:17.

6. a) Vilka förutsägelser hade gjorts beträffande Jesu födelse, och hur uppfylldes denna profetia? b) Varför kallade Jesu föräldrar honom inte för Emmanuel, men varför hade han rätt att bära det namnet? c) Vad betyder namnet Jesus?

⁶ 2) Jesu mirakulösa födelse. Profetian i Jesaja 7:14 förutsade exakt hur den blivande Messias’ födelse skulle ske. Matteus återger de fakta som utgjorde en uppfyllelse härav: ”Med Jesu Kristi födelse gick det så till. Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns hon, förrän de kommo tillsammans, vara havande av helig ände. ... Allt detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren [Jehova, NW] genom profeten, som sade: ’Se, jungfrun skall bliva havande och föda en son, och man skall giva honom namnet Emmanuel’ (det betyder Gud med oss).” (Matt. 1:18—23) Han hade rätt att kallas Emmanuel, men ängeln sade till Maria att hon skulle ge honom namnet Jesus, ty han skulle frälsa sitt folk från deras synder. Namnet Jesus betyder ”Jehova är frälsning”. Av detta senare namn framgår det inte bara att han skulle vara Guds representant hos sitt folk, utan också att han skulle vara den store befriaren, som Jehova hade utlovat. Josef, som också tillhörde Davids ätt, adopterade Jesus, såsom Matteus anger. Men Jesus var Guds Son, inte Josefs son.

7. Hur uppfylldes den profetia som angav på vilken ort Jesus skulle födas, och kände judarna till denna profetia?

⁷ 3) Födelseorten. Guds profet Mika hade förutsagt den exakta födelseorten för denne, som skulle representera Jehova. Översteprästerna och de skriftlärda på Jesu tid visste detta mycket väl, ty konung Herodes frågade dem var Kristus skulle födas, och de svarade då: ”I Betlehem i Judeen; ty så är skrivet genom profeten: ’Och du, Betlehem, du judiska bygd, ingalunda är du minst bland Juda furstar, ty av dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel.’” Jesus föddes verkligen i Betlehem. — Matt. 2:4—6; Mik. 5:2; Luk. 2:1—7.

8. a) Vid vilket tillfälle blev Jesus Messias, och hur gammal var han då? b) Redogör för hur vi vet vilket år detta inträffade. (Se fotnoten.)

⁸ 4) Tiden för Messias’ framträdande. När Jesus var omkring trettio år gammal, begav han sig till Johannes för att bli döpt. (Luk. 3:23) Efter sitt dop i vatten blev han smord med helig ande, och Johannes döparen fick det tecken som han väntade på. (Joh. 1:32—34) Härigenom blev Jesus den Smorde, dvs. Messias, Kristus. Detta inträffade år 29 v.t. Lukas talar om för oss vid vilken tid det var som Johannes började sin verksamhet, omkring sex månader före Jesu dop, nämligen i Lukas 3:1, 2, där vi läser: ”I femtonde året av kejsar Tiberius’ regering, när Pontius Pilatus var landshövding i Judeen och Herodes var landsfurste i Galileen och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och Trakonitislandet och Lysanias landsfurste i Abilene, på den tid, då Hannas var överstepräst jämte Kaifas — då kom Guds befallning till Johannes, Sakarias’ son, i öknen.”a

9. Hur angavs tiden för Messias’ framträdande i profetian?

⁹ Tiden för Jesu framträdande är fastställd i historien och inföll just vid den tid som hade angivits i profetian, som uttalats flera hundra år tidigare. Vi kan bevisa detta genom vad vi vet om de 69 årsveckorna, som är omtalade i Daniel 9:25 (NW): ”Från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem intill Messias, ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor [7 + 62 = 69]. Det skall komma tillbaka och verkligen bliva återuppbyggt, med ett torg och en vallgrav, men i tider av trångmål.” Från den tid då detta återuppbyggande ägde rum, år 455 f.v.t., skulle det förflyta 69 X 7 = 483 år, och detta för oss fram till år 29 v.t., vid vilken tid Jesus skulle smörjas såsom Messias, ledaren.b

10. Redogör för några profetior som uppfylldes tidigt under Jesu levnad.

¹⁰ 5) Hans liv och gärningar bevisar honom vara Messias. I Matteus 2 skildras en del händelser, som utgjorde uppfyllelser av forntida profetior, vilka hade samband med Jesus: den flykt som hans föräldrar företog med honom till Egypten, deras återkomst och Herodes’ bemödanden att döda honom genom att låta döda alla barn, som var två år eller därunder. De profetior som således uppfylldes var Hosea 11:1 och Jeremia 31:15. — Matt. 2:15, 17, 18.

11. a) Hur sattes Jesu ostrafflighet på prov i början av hans förkunnargärning? b) Vad sade Johannes att Jesus var? Uppfyllde Jesus några profetior i sin egenskap av ”Guds lamm”?

¹¹ Johannes döparen var förordnad att uppfylla profetior genom att bereda ett folk för Jehova. (Luk. 1:13—17) Jesus förstod detta. Han kände till det som Johannes längre fram meddelade: ”Han [Kristus] måste växa till, jag förminskas.” (Joh. 3:30, Hedegård) Jesus gick till Johannes, som var hans förelöpare, för att bli döpt av honom i Jordan, och omedelbart därefter begav han sig ut i Judeens öken för att under fyrtio dagar vara där för sig själv. Här ute i öknen blev han satt på ett oerhört svårt prov, då han blev frestad av Satan, djävulen. Sedan Jesus hade bevarat sin ostrafflighet under denna provsättning och segrat över Satan, återvände han till Johannes, och Johannes pekade ut Jesus för några av sina lärjungar såsom ”Guds lamm, som borttager världens synd”. (Matt. 4:1—11; Luk. 4:1—13; Joh. 1:28, 29) Flera hundra år tidigare hade denne, som påminde om ett offerlamm, framställts i bild i profetiska dramer. — 1 Mos. 22:9—14; 2 Mos. 12:1—28; 29:38—42; 4 Mos. 28:1—10; 1 Kor. 5:7.

12. Hur fick Jesus sina första lärjungar?

¹² Jesus tog sina första lärjungar bland dem som hade varit lärjungar till Johannes, såsom det heter vidare i skildringen: ”Dagen därefter stod Johannes åter där med två av sina lärjungar. När då Jesus kom gående, såg Johannes på honom och sade: ’Se, Guds lamm!’ Och de två lärjungarna hörde hans ord och följde Jesus. Då vände Jesus sig om, och när han såg, att de följde honom, frågade han dem: ’Vad viljen I?’ De svarade honom: ’Rabbi’ (det betyder mästare) ’var bor du?’ Han sade till dem: ’Kommen och sen.’ Då gingo de med honom och sågo, var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. — Detta skedde vid tionde timmen [kl. 16]. En av de två, som hade hört, vad Johannes sade, och som hade följt Jesus, var Andreas, Simon Petrus’ broder. Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: ’Vi hava funnit Messias’ (det betyder detsamma som Kristus). Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: ’Du är Simon, Johannes’ son; du skall heta Cefas’ (det betyder detsamma som Petrus).” (Joh. 1:35—42) Litet längre fram, uppe i Galileen, började Petrus och Andreas att följa Jesus beständigt.

13. Hur uppfyllde Jesus profetian i Psalm 69:10?

¹³ På våren följande år, år 30 v.t., renade Jesus, vid den tid då den judiska påsken firades i Jerusalem, templet från sådana som sökte driva affärer i förbindelse med dyrkan av Gud. Härigenom uppfylldes Davids profetia, återgiven i Psalm 69:10, såsom aposteln Johannes mycket riktigt framhöll: ”Hans lärjungar kommo då ihåg, att det var skrivet: ’Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.’” — Joh. 2:13—17.

Befriarens uppdrag

14. a) Var i de hebreiska skrifterna finner vi den profetia, som Jesus läste upp i Nasaret? b) Vad utvisade denna profetia att hans uppdrag var?

¹⁴ När Johannes hade blivit gripen och satt i fängelse, lämnade Jesus Judeen och drog norrut genom Samarien till Galileen. Vi läser i skildringen om att Jesus, när han kom till Nasaret, där han hade blivit uppfödd, gick ”in i synagogan, och han stod upp för att läsa. Då räckte man honom profeten Jesajas bokrulle, och han öppnade rullen och fann det ställe, där det var skrivet: ’Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigörelse för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovas godtagbara år.’ ... Därpå började han säga till dem: ’I dag uppfylles detta skriftställe, som ni nyss hörde.’” — Luk. 4:16—21, NW.

15. Vilken möjlighet hade judarna där i Nasaret? Begagnade de sig av den?

¹⁵ Här fick judarna nu tillfälle att göra klart för sig att den befriare, som Jehova hade sänt, verkligen fanns ibland dem. Men nasaréerna gjorde inte detta, de erkände inte att det var tack vare Jehovas heliga andes kraft och förmåga som denne före detta timmerman, Jesus, kunde predika.

16. a) Vad var orsaken till att de som omtalas i profetian sörjde? b) Vad framhöll Jesus för judarna genom att tillämpa profetian på sig själv?

¹⁶ Lägg märke till att den profetia, från vilken Jesus läste (Jes. 61:1—3), i fortsättningen talar om att denne smorde skulle trösta alla de sörjande. Den anger vad det är sorgen gäller, när den vidare talar om ”dem som sörja över Sion” (NW). Dessa ord i Skriften syftar i första hand på Sions eller Jerusalems sjuttioåriga landsflykt eller ödeliggande. Under sin landsflykt i Babylon hade judarna sörjt över den ödeläggelse som drabbat Sion och Guds tempel där. När Jesus citerade denna profetia och tillämpade den på sig själv, framhöll han klart och tydligt för judarna att den tid de nu upplevde sannerligen var de goda nyheternas tid för dem, ty befriaren hade nu kommit för att rädda dem från den babyloniska religiösa ”landsflykt”, som de råkat i och som medfört att de nu befann sig i ett ödsligt, tröstlöst, andligt tillstånd. — Matt. 9:36.

De religiösa ledarna skarpt kritiserade

17. a) Hindrade de religiösa ledarnas inställning Jesus från att utföra sitt trösterika verk? b) Vad framgick av det sätt, på vilket Jesus talade till de judiska religiösa ledarna? c) Varför avslöjade han de religiösa ledarna och varnade sina lärjungar för dem?

¹⁷ De religiösa ledarna förkastade Jesus och fick en stor del av folket att göra detsamma, fastän det var emot deras sanna bästa. Men detta avhöll inte Jesus från att läka dem som verkligen hade ett förkrossat hjärta och att trösta dem som sörjde. Jesus tröstade emellertid inte dessa av babylonisk religion anstuckna ledare. Hans frimodiga tal, då han fördömde dem, bevisade att han i sanning var den Smorde. Han talade alldeles som hans förelöpare, Johannes, hade talat, bara ännu mera kritiskt. Han riktade uppmärksamheten på de profetior som skulle uppfyllas genom deras hårdnackenhet. Han sade: ”Ve er, ni lagkunniga! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni icke gått in, och dem som var på väg in har ni hindrat.” (Luk. 11:52, Hedegård) Han avslöjade därför offentligt dessa religiösa förtryckare, för att de som hade blivit förblindade av dem och som befann sig i träldom under religiös fångenskap skulle kunna bli fria. Han visade sig vara den större Cyrus med makt och myndighet och ett uppdrag från Gud att befria dem bland judarna som sörjde från den babyloniska religiösa fångenskap de befann sig i. Han varnade sina egna lärjungar för dessa religiösa ledare: ”Fråga icke efter dem. De är blinda människors blinda ledare. Om en blind leder en blind, faller de båda i gropen.” — Matt. 15:14, 1—9, Hedegård; Jes. 29:13, 14.

18. a) När uttalade Jesus sin mest svidande förkastelsedom över de judiska religiösa ledarna? b) Hur påvisade Jesus att folket hölls i religiös fångenskap? c) Vad sade Jesus till de religiösa ledarna om deras ansvar och deras slutliga öde?

¹⁸ Tre dagar innan översteprästerna Hannas och Kaifas och de andra religiösa ledarna vållade hans död höll han en den mest svidande vidräkning med dem inför folket, då han sade:

”De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men själva äro de icke villiga att röra dem med sitt finger. Alla de gärningar, som de göra, göra de för att bliva sedda av människor. ... Ve eder, skriftlärda och fariséer, ni skrymtare! Ty ni tillsluta himmelriket för människorna; själva gå ni ju icke in, icke heller tillåta ni dem som äro på väg dit att gå in. ... Ni likna vitmenade gravar, som förvisso förefalla vackra utanpå, men inuti äro fulla av döda människors ben och allt slags orenlighet. På det sättet förefalla också ni, förvisso utvärtes, rättfärdiga för människor, men inuti äro ni fulla av skrymteri och laglöshet. ... Ni [bära] vittnesbörd mot eder själva att ni äro söner till dem som mördade profeterna. Nåväl då, råga edra förfäders mått.

Ormar, huggormars avkomma, hur skola ni kunna undfly Gehennas dom? Fördenskull sänder jag här åstad till eder profeter och visa män och lärare i offentligt värv. Några av dem skola ni döda och fastnagla vid pålen, och några av dem skola ni gissla i edra synagogor och förfölja från stad till stad, på det att över eder må komma allt rättfärdigt blod, som utgjutits på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias’, Barakias’ sons, blod, hans som ni mördade mellan helgedomen och altaret. Jag säger eder i sanning: Allt detta skall komma över detta släktled.” — Matt. 23:4—36, NW.

19. Hur beskrev Jesus nationens religiösa tillstånd, och vad sade han om Guds dom, som skulle komma som en följd av det?

¹⁹ Hur omfattande deras religiösa träldom var framgick tydligt av Jesu därpå följande ord: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som blivit utsända till det! Hur ofta ville jag icke församla dina barn, så som en höna församlar sina kycklingar under sina vingar! Men ni ville det icke. Se, edert hus lämnas övergivet åt eder! Därför säger jag till eder: Ni skola härefter alls icke se mig, förrän ni säga: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!’” (Matt. 23:37—39, NW; Ps. 118:26) Detta angav att de befann sig i ett så bedrövligt babyloniskt tillstånd att Gud skulle överge deras gudsdyrkans hus liksom det förra templet, som Salomo hade byggt, hade blivit övergivet och utlämnat åt babylonierna.

Många blir befriade

20. Hur undgick några av judarna att förbli i religiös fångenskap, och vad gjorde Jesus för dem?

²⁰ Det var emellertid inte allt folket som hade samma inställning som de judiska religiösa ledarna. Det fanns de som inte följde dessa ledare utan följde den större Cyrus, vilken i likhet med Cyrus i forna tider tjänade såsom Jehovas herde och befriade många av judarna. Åt kvarlevan av trogna judar gavs den sanna frihet, som Jehova Gud erbjöd dem som allvarligt begrundade hans ord och jämförde de forntida hebreiska profeternas profetiska uttalanden med de händelser som hade med Jesus och det verk han utförde att göra. De insåg att Jesus var den förträfflige Herden och följde honom till den frihet han gav, en frihet som enligt vad han sade var en verklig frihet, inte endast från falsk religion och träldomen under den, utan även från syndens makt och det som är syndens straff, döden. — Joh. 8:31—36.

21. a) Vad bör de som följer Babylons religiösa ledare fråga sig nu i denna tid? b) Hur visar de religiösa ledarna i våra dagar att de är offer för babylonisk förvirring? c) Vad kommer ärliga människor att göra, och vad kommer detta att medföra för dem?

²¹ Vare sig du tillhör judenheten eller något religionssamfund i kristenheten, så fråga dig med allt allvar: ”Vilken frihet har de religiösa ledarna givit mig?” Såväl judenheten som kristenheten är söndrad i många sekter och fraktioner. Dessa religionssamfunds ledare medger att de befinner sig i ett tillstånd av förvirring och att problemen brottslighet, moraliskt förfall och världsomfattande fruktan samt krigshotet bara växer. De kan inte erbjuda något tillfredsställande botemedel. De förväntar inte att Jehova skall åstadkomma någon befrielse, utan de manar folk att med förtröstan vända sig till den nationella regeringen i det land där de råkar bo och till olika politiska planer, som misslyckas, den ena efter den andra. I synnerhet uppmanar de folk att fästa sina förhoppningar vid Förenta nationerna. När de gör detta, handlar de exakt på samma sätt som de skriftlärda och fariséerna på Jesu tid, i det att de vänder folk bort från den sanne befriaren, Messias, och håller dem i träldom under det stora Babylons omfattande religiösa världsvälde. Men den pomp och ståt och de ceremonier som kännetecknar det stora Babylons religiösa system och det inflytande och den makt som dess ledare utövar på statsstyrelsen i olika länder och det högmod med vilket de styr sina hjordar kommer inte att påverka ärliga människor i våra dagar, utan dessa kommer att handla såsom de ödmjuka, gudfruktiga judarna på Messias’ tid gjorde och kommer att övertyga sig om att Messias, befriaren, verkligen kom till Sion för mer än nitton hundra år sedan. Och vad mera är, såsom Guds Son och regerande himmelsk konung är han nu, den större Cyrus, i stånd att befria dem från det stora Babylon.

[Fotnoter]