Frågor från läsekretsen

● Hur kan det sägas att Guds synliga organisation gjordes strängt teokratisk eller blev fullständigt teokratisk till sin uppbyggnad år 1938, när det gång efter annan förekommer revideringar och ändringar i anvisningarna för organisationen?

Först och främst måste vi inse vad det betyder, när vi säger att Guds synliga organisation gjordes strängt eller fullständigt teokratisk. Ordet ”teokrati” betyder ”gudsvälde” eller ”av Gud utövad styrelse”. Om därför en organisation skall vara fullständigt teokratisk, måste den ledas och behärskas helt och hållet av Gud eller av de krafter, som han styr. Naturligtvis ledde Jehova Gud sin organisation före 1938, och den utförde vad som var hans uppsåt på den tiden, men han medgav sina tjänare ansenlig frihet i fråga om organisationens ledning, ja, han tillät dem till och med att på demokratiskt vis välja dem som skulle tjäna såsom deras representanter. Så gick det emellertid inte till i den första församlingen, som fungerade på apostlarnas tid. Det var apostlarna själva, inte församlingen, som utfärdade förordnanden till tjänsteställningar, och det var genom apostlarna som Guds verksamma kraft förmedlades. (Apg. 14:23; 19:6) Vidare var det den styrande kretsen, vilken bestod av apostlarna och de äldste i Jerusalem, som påverkad av Guds ande fattade besluten i fråga om hur församlingarna skulle förhålla sig. (Apg. 15:28) Sedan Jehova hade kommit till templet år 1918, började han därför att återställa denna fullständigt teokratiska anordning och att åstadkomma en strängare ledning av den synliga organisationen. Det var en process som skedde gradvis, och därför var det inte förrän år 1932 som den icke-teokratiska, demokratiska metoden att välja män till äldste upphävdes.

Detta uppbyggande av en stramare teokratisk ledning fortsatte under en period av tjugo år, från 1918 till 1938, och svarar mot Salomos byggnadsprogram som tog tjugo år i anspråk och varunder han fullbordade Jehovas tempel, sitt eget hus, domsförhuset och Libanonskogshuset eller tyghuset. År 1938 uppenbarade Jehova denna motsvarighet för sina tjänare, och i Vakttornet publicerades i detta ämne en på två nummer uppdelad artikel, som hette ”Organisationen”. Dessa framställningar stod att läsa i numren för 1 och 15 augusti, och de visade avgjort att Jehovas organisation hädanefter måste vägledas och styras av Jehovas ande genom den synliga styrande kretsen, bestående av de tjänare som Jehova själv skulle förordna. Den avslutande paragrafen i denna serie framhöll: ”Jehovas teokratiska styrelse utövar nu fullständig kontroll över Guds folk.”

Men detta betydde inte att organisationen skulle stå stilla eller att det inte skulle sättas i gång några nya projekt eller att inga nya metoder, när det gällde tjänsten, skulle komma att införas. Tvärtom. Just i dessa artiklar om ”Organisationen” fäste Vakttornet vår uppmärksamhet på att Salomo, sedan han hade fullbordat sin tjugoåriga byggnadsverksamhet, grep sig an med ett hela landet omfattande byggnadsprogram. Hur ett liknande verk skulle ske till uppfyllelse av förebilden eller vad det skulle åstadkomma var inte känt då, utan Vakttornet sade bara: ”Med full tillit vilja vi vänta, så skola vi få se det.” I våra dagar ser vi några av resultaten av den större Salomos, Jesu Kristi, världsvida byggnadsprogram, och när vi betraktar vad som har åstadkommits, inser vi att det bara kan ha skett genom Guds ande och genom att Guds folk självt har tillväxt och utvecklats. Nya drag i arbetet har krävt nya metoder, vilket har betytt revideringar och ändringar tid efter annan i anvisningarna för organisationen, men det har alltsammans utgjort en del av Jehovas teokratiskt ledda organisations framåtskridande under Jehova Guds omedelbara ledning. Dessa revideringar och ändringar är därför fullständigt teokratiska, och alltså ändrar de inte på något sätt organisationens fullständigt teokratiska struktur.

● Efter floden sade Gud till Noa och hans söner: ”Fruktan för eder och förskräckelse för eder skall förbliva över varje levande varelse på jorden.” (1 Mos. 9:2, NW) Anger detta att djuren hyste denna fruktan för människan före floden?

I denna vers står verbet, hajáh, i hebreiskans imperfektum, varför det kan återges med uttrycken ”skall komma att vara” eller ”skall visa sig vara” eller ”skall fortsätta att vara (förbliva)” med avseende på djurens fruktan för människor. Vilket återgivande är det rätta?

Enligt 1 Moseboken 1:26—28 skulle människan råda över djuren alltifrån den tid då hon blev skapad. Djuren hyste följaktligen en viss fruktan för människan redan då. Sedan nu floden hade gått över jorden, skulle detta förhållande inte förändras utan skulle ”förbliva” vad det varit.

Att djuren före floden måste ha hyst en återhållande fruktan för människan framgår av att arken var full av djur, som Noa ordnade för enligt Guds vilja. Under det år, då Noa och hans familj befann sig i arken, hyste dessa djur och fåglar, som var instängda i den, fruktan för dessa människor. När de lämnade arken efter floden, försäkrade Jehova följaktligen Noa och hans familj om att denna fruktan och skräck för människor skulle fortsätta att råda bland allt levande.

Djuren skulle då helt naturligt inte vilja skada människorna. Ännu i våra dagar ådagalägger de denna egenskap, trots hundratals år av organiserad jakt på djur för ”nöjes” och kommersiell vinnings skull och trots den misshandel man ofta utsatt dem för. En intendent vid Amerikanska naturhistoriska museets däggdjursavdelning, dr George G. Goodwin, säger t. ex.: ”En leopard angriper i vanliga fall inte människan. Men om djuret blir retat eller sårat vänder det sig mot människor och anfaller.” Och beträffande giftiga ormar, som är kända för aggressivitet, t. ex. mamban och kungskobran, skriver Raymond L. Ditmars i Snakes of the World att om de får tillfälle därtill, föredrar t. o. m. dessa högst farliga ormar i regel att försiktigt rinna bort från människans närhet i stället för att gå till anfall.

Fastän människan har misshandlat en del djur och förvandlat dem till folkilskna bestar, lägger man fortfarande märke till att denna återhållande fruktan, som djuren hyser för människan, i allmänhet har förblivit ända fram till våra dagar.

● Om Jehova Gud heter det i Psalm 104:3: ”Du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn.” Hur kan Gud sägas timra eller bygga något ”på vattnen”?

Psalm 104:3 såväl som den omgivande texten syftar på det som är där ovan, dvs. på det som är högre än jorden och befinner sig i himmelen, vilket kan framgå av Nya Världens översättning, som använder orden ”övre kamrar”, och Melins svenska översättning, som säger att Gud ”timrar ... sina höga salar”. Dessa ”kamrar” eller ”salar” kan sägas befinna sig ”på vattnen” eller ”i själva vattenmassorna” (NW), så till vida som molnen, som innehåller vatten, seglar omkring i de övre atmosfäriska lagren eller i Jehovas ”höga salar”, högt där uppe i jämförelse med människan nere på jorden. Därför finns här också ett tillägg på poetiskt språk om att Jehova gör molnen till sin vagn, som han färdas med.