Utdrag ur Jehovas vittnens årsbok för 1965

Årsberättelse för Sverige

Högsta antal förkunnare 10.293 Folkmängd 7.626.978 Proportion 1 på 741

Likgiltigheten inför religiösa spörsmål och gudlösheten har blivit så omfattande att en talesman för statskyrkan klagat över att ryssarna är avundsjuka på svenskarna, eftersom dessa har hunnit längre i fråga om gudlöshet än man gjort i Ryssland. Vi skulle kunna fråga: Vems är felet? Prästerna får betalt av staten för att de skall predika religion, men inte Jehovas vittnen. Av kärlek söker Jehovas vittnen sig ut till alla avlägsna hörn i Sverige, och även om flertalet av människorna är likgiltiga inför bibeln, så gör det underbara budskap som Jehovas vittnen kommer till dem med ett gynnsamt intryck på dem. Vi återger här några erfarenheter från arbetet där i landet, som vi fått från expeditionen.

När vi träffar på äldre människor på distriktet, som skaffar sig av våra böcker, är vi kanske böjda för att tro att det inte är så stor idé att göra återbesök, men det finns gamla människor som verkligen förstår och tar emot sanningen. En församlingstjänare blev uppringd av en åttiofyraårig man, som talade om att han läst en bok om paradiset och att han av det som stod i sista kapitlet förstod att han måste överlämna sig och bli döpt. Han undrade om det skulle kunna göras anordningar för att döpa honom, ty, som han sade: ”Jag tror att jag får mera av Guds ande om jag blir döpt och får mera mod att predika.” Han hade försökt tala med sina vuxna söner om det som han hade fått lära, men han hade stött på motstånd. När ett par bröder gjorde besök hos mannen, stod det klart för dem att han insåg dopets innebörd. Mannen hämtades till dopet, och man tog så vägen om pastorsexpeditionen, där han begärde sitt utträde. Efter dopet räckte han församlingstjänaren en dosa tuggtobak och sade: ”Jag förstår att man måste rena sig från allt osunt, så ta den här och släng den, så jag slipper se den!”

Samarbete mellan pionjärkamrater och försök att sätta i gång ett bibelstudium vid första återbesöket fick här nedan omtalade goda resultat: En pionjärsyster hade besökt en familj, som tycktes vara motståndare, men hon trodde sig ha väckt intresse. För att den här familjen inte skulle känna sig bundna av vad de tidigare sagt, bad pionjärsystern sin kamrat söka upp dem, och denna gjorde det första återbesöket första veckan i maj. Sedan man hälsat och satt sig ned, föreslog pionjären studium av bibeln i stället för ett samtal. Fastän det var första gången hon var på besök i hemmet, inledde hon med bön. Därefter hölls ett regelrätt studium, och de visade stort intresse. De gick med på att fortsätta studiet och inbjöds till mötena. Sedan dess har de varit regelbundna mötesbesökare, de har gått ut ur statskyrkan och även vidtagit andra stora reformer i sitt liv. Mycket snart började de tala med andra, och i midsommarhelgen var de med i arbetet från dörr till dörr.

När är man för liten att ta del i tjänsten? En broder har berättat att hans dotter, som är fem år, hade fått i uppgift att hålla den förenklade predikan på ett tjänstemöte i januari förra året. Det gick riktigt bra, men så ville hon sedan också hålla den i tjänsten. Föräldrarna tyckte att hon borde vänta tills hon börjat skolan, men så en dag när de var ute i tjänst tillsammans med en annan syster i församlingen, yrkade flickan på att få gå tillsammans med den systern från dörr till dörr. Det fick hon. När systern knackat på en dörr, steg den lilla femåringen bara fram, höll sin predikan och fick lämna två lösnummer! Nu gav föräldrarna med sig, och flickan fick hålla predikan i tjänsten. Och vad blev resultatet? Jo, hon fick en prenumeration och har sedan dess klarat målen både i fråga om timmar och lösnummer.