Utdrag ur Jehovas vittnens årsbok för 1964
Årsberättelse för Sverige
Folkmängd Högsta antal förkunnare Proportion
7.581.237 10.056 1 på 754
Den verkligt stora händelsen under hela året i Sverige var sammankomsten ”Eviga goda nyheter” i Stockholm. Att Jehovas vittnen från Sverige, Danmark, Norge och Finland samt jordenruntresenärer samlades där blev en stor hjälp till att avge ett gott vittnesbörd för folket i Sverige. Landstjänaren meddelar att de jordenruntresenärer som gick från hus till hus under besöket vid konventet i Stockholm gjorde ett djupt intryck på många av befolkningen. Detta har också varit Sveriges bästa år i tjänsten på fältet och i fråga om tid som använts till att predika de goda nyheterna om Riket. Vittnena har haft en hel del goda erfarenheter, och vi återger här några av dem som sänts in av landstjänaren.
En framträdande händelse var kampanjen med broschyren ”Ordet”, av vilken vi sände ut inte mindre än 137.699 exemplar. Den grundliga undersökning av ämnet som framlades i broschyren gjorde ett gott intryck på en del präster och pastorer, medan andra var alltför högdragna för att ens vilja läsa något som utgivits av vårt sällskap.
I ett samhälle bor tre vittnen på ålderdomshemmet. Föreståndarinnan där tillät en kretstjänare att hålla ett föredrag på hemmet, vilket föranledde kommunalnämndens ordförande att göra en undersökning i saken. Föreståndarinnan framhöll då att olika religiösa riktningar är representerade på hemmet, men inga får så mycken tillsyn från sin församlings sida som dessa Jehovas vittnen, och det är inga som läser sin bibel så som de gör. Deras biblar ligger alltid framme, och de ser ut att vara väl använda. Resultatet blev att bröderna får lov att fortsätta och hålla föredrag för de gamla på hemmet.
Den allmänna inställningen bland folket i Sverige kännetecknas alltjämt av stor likgiltighet gentemot allt som har med bibeln att göra, vilken betraktas som blott och bart ”en sagobok”. Men ibland kan ett likgiltigt sinne väckas upp genom ett påpassligt ord, som det hände i detta fall: En man svarade en pionjärsyster, som talade med honom om Paradisboken och nämnde om regnbågen: ”Det där är ingenting märkvärdigt. Jag kan göra en regnbåge själv med en vattenstråle i solskenet.” Men när det påvisades från boken att detta var omöjligt före syndafloden på grund av vattenhöljet runt jorden, blev han intresserad och bad att få skaffa boken. Ett studium i Grundvalen för tron sattes i gång, och snart hade mannen läst ut Paradisboken, varefter han beställde de fem publikationer som är annonserade i den och dessutom ”Må din vilja ske på jorden”. När pionjären kom med böckerna till mannen sade denne att de inte kostade honom någonting alls. Hur kunde det vara? Jo, sedan han börjat läsa våra böcker hade han slutat köpa veckotidningar och korsordsmagasin, som förut kostat honom en hel del. Han prenumererade på våra tidskrifter, och pionjärparet hjälpte honom påpassligt att förbereda sig för studiet i Vakttornet och gladde sig mycket när han snart frågade om det vore tillåtet för honom att svara på frågorna vid mötena.
Årsberättelse för Finland
Folkmängd Högsta antal förkunnare Proportion
4.547.937 9.664 1 på 471
Det förflutna tjänsteåret fick bevittna den bästa ökningen i förkunnarantalet i Finland sedan 1959. Det är så mycket att vara tacksam för som fört med sig välsignelser till Jehovas folk i det landet. Sammankomsten ”Eviga goda nyheter” i Stockholm besöktes av över fyra tusen bröder och systrar från Finland. De återvände hem mycket entusiastiska över vad de inhämtat under denna åttadagarssammankomst. Alla pionjärerna med särskilt uppdrag och många andra uttryckte sin uppskattning av det ekonomiska bistånd de fått för att kunna resa till Stockholm. De visade sin uppskattning genom att avge den bästa rapporten för tjänsten på fältet, som de haft under året, för augusti månad som ju följde omedelbart på sammankomsten. Bröderna där har sina problem när det gäller att bearbeta distriktet, liksom det finns problem på andra håll på jorden, och landstjänaren har sänt in några intressanta erfarenheter från arbetet under tjänsteåret 1963.
Den stränga nordiska vintern erbjuder många problem när det gäller att komma till de mera isolerade delarna av distriktet, men med ihärdighet kan också svåråtkomliga platser bli besökta. I en församling hade bröderna inte kunnat besöka en isolerad by under vintern, och därför planlade några förkunnare att bege sig dit så snart tjällossningen inträffat på våren, fastän det inte visats något särskilt intresse där vid tidigare besök.
Föreställ er deras överraskning när invånaren i första huset de besökte beklagade sig, inte över att Jehovas vittnen kom för ofta utan över att de inte kom ofta nog! ”Var har ni varit?” sade han. ”Har ni glömt oss? Tror ni inte att vi också vill få kunskap i dessa ting?” När de kom till nästa hus mötte de samma reaktion, och så fortgick det i alla de andra husen i det lilla samhället. Bröderna blev glatt överraskade och gjorde gott bruk av tillfället att avge ett utförligt vittnesbörd och lämnade litteratur i varje hus. Till sist fick de så reda på orsaken till det plötsligt påkomna intresset.
Alltsammans började när ett studium hade satts i gång hos en välkänd familj i ett grannsamhälle. Den familjen åtnjöt mycket gott rykte för ett rent liv och som hjälpsamma grannar, och när de så började studera med Jehovas vittnen och senare både fadern och en sjuttonårig dotter började gå ut i tjänsten på fältet, blev alla byborna högst förvånade över hur väl de kände sin bibel. En sade: ”Den unga flickan predikar bättre än vår präst!” Den lutherske statskyrkoprästen på orten hade satt i gång en bibelstudiegrupp, men den upplöstes föregående sommar på grund av inre tvister, och nu kom folket i trakten till den uppfattningen att Jehovas vittnen måste ha sanningen, eftersom den nämnda familjen gjort sådana framsteg. Den sjuttonåriga dottern blev döpt vid sammankomsten i Stockholm.
Ålder och fysisk oförmåga är inget hinder för Rikets tjänst, om det finns önskan att ägna sig åt denna tjänst. En blind broder som är intagen på ett hem för gamla tar aktiv del i tjänsteutövningen trots sitt handikapp. Eftersom han inte själv kan läsa bibeln eller Vakttornet, ber han olika personer bland de övriga intagna att läsa högt för honom. När han lyssnar på deras läsning, söker han avgöra av tonen om de har något intresse för det de läser eller inte, och så får han tillfällen att vittna för dem. Han har också bett några av personalen att läsa för honom och har på så sätt funnit åtminstone en intresserad person, som prenumererade på Vakttornet. Han begagnar varje tillfälle att tala med människorna han möter, när han promenerar omkring på området, och har på så sätt kunnat ordna med att andra vittnen fått börja studera med två personer.
Har du någonsin funnit det svårt att besvara de många frågor som människor av en god vilja kommer med? Varför inte då försöka med att använda tidskrifterna? Det gjorde en nyintresserad person och med utmärkta resultat. Han blev mycket entusiastisk efter ett par bibelstudier och började tala om sanningen, medan han var sysselsatt med sitt arbete. Han är skorstensfejare och får många tillfällen att tala med folk i de olika hemmen, där han kommer och sotar. Men folk frågade honom om så mycket som han inte kunde svara på, så han blev nedslagen. Pionjärerna som han studerat med föreslog att han skulle försöka med att lämna tidskrifterna till dem som visade något intresse, och det började han på med. Resultatet blev att han under april fick lämna 57 lösnummer, och när han så nästa gång kom för att sota, blev det återbesök där det hade visats intresse, och han erbjöd dem de nykomna numren. Nu har han inte bara en sotningsrutt utan denna är också en tidskriftsrutt, och under de senaste fyra månaderna placerade han i medeltal 175 exemplar per månad.