Frågor från läsekretsen
● Vad är innebörden i följande uttalande, som finns återgivet i Matteus 10:23 (NW): ”Ni skola ingalunda hinna igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer”?
Jesus sade detta år 31. Det var när han sände ut sina tolv apostlar, två och två, till att predika i alla Israels städer. Det kan ha varit liksom i fallet med de sjuttio evangelisterna, som Jesus också sände ut till att predika, att apostlarna sändes före Jesus och att Jesus senare skulle komma till de platser där de hade predikat. (Luk. 10:1, NW) Detta tycks emellertid inte vara vad Jesus avsåg i Matteus 10:23, nämligen att han personligen, i köttet, skulle komma efter sina tolv apostlar till de städer, i vilka de hade predikat.
Det är tydligt att när Jesus gav sina tolv apostlar dessa predikoanvisningar, gjorde han det för de år som skulle följa på hans död, uppståndelse och himmelsfärd, efter vilken tid han aldrig mer skulle återkomma till jorden i köttet. Hur är detta tydligt? Det framgår därav att Jesus talade med apostlarna om att de skulle bli misshandlade i synagogorna och bli dragna fram inför landshövdingar och konungar ”till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna”. (Matt. 10:17, 18) Det finns inga vittnesbörd om att något sådant inträffade under den korta predikokampanj, som apostlarna tog del i uteslutande i Israel, varefter de återvände till Jesus och avgav sin rapport. Då Jesus gav dem ovanstående anvisningar, bjöd han dem direkt att inte bege sig till hedningarna, ja, inte ens till samariterna, under denna predikokampanj, utan bara till de ”förlorade fåren av Israels hus”. — Matt. 10:5, 6.
Det måste alltså ha varit därför att Jesus såg framåt mot deras världsvida predikande bland främmande nationer efter hans himmelsfärd som han sade till apostlarna: ”Ni skola bliva föremål för hat från alla människor [inte bara från israeliterna] för mitt namns skull, men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst. När de förfölja eder i en stad, fly då till en annan; ty jag säger eder i sanning: Ni skola ingalunda hinna igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.” — Matt. 10:22, 23, NW.
Vid det tillfälle, då Jesus yttrade dessa ord, gav han apostlarna för deras omedelbara predikokampanj en lokal distriktstilldelning. Den omfattade Israels område i Palestina, nämligen Judeen, Galileen och Pereen, men inbegrep inte Samarien. Genom att täcka detta distrikt skulle de ”hinna igenom Israels städer”. Jesus använde därför denna tillfälliga, begränsade distriktstilldelning som en illustration av deras slutliga, fullständiga distriktstilldelning. Innan den uppståndne Jesus for upp till himmelen, tilldelade han dem hela världen som distrikt, ty han sade: ”All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden. Gå därför [överallt på jorden] och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn.” (Matt. 28:18, 19, NW) Genom detta utvidgades deras distriktstilldelning bortom Israels gränser, ja, bortom den så kallade kristenhetens gränser och ut i den så kallade hedniska världen, som inte hör till kristenheten. Enligt Jesu anvisningar skulle hans lärjungar söka hinna igenom hela den bebodda jorden och predika de goda nyheterna om Guds rike för alla, för judar, för till bekännelsen kristna och för hedningar.
När vi undersöker bibelns profetior och händelserna i våra dagar inser vi att Herren Jesus Kristus i sällskap med Jehova Gud kom till det andliga templet på våren år 1918. Det var efter det året, särskilt från och med år 1919, som kvarlevan av Kristi smorda lärjungar började predika de goda nyheterna om att Guds rike hade blivit upprättat i himmelen år 1914. Hur länge efter Herrens ankomst till templet måste detta predikande fortsätta? Till dess ”Människosonen kommer” för att verkställa Jehovas domar. Detta kommer att ske i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, vid Harmageddon. Om denna ankomst sade Jesus i Uppenbarelseboken 16:15: ”Se, jag kommer såsom en tjuv; salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken och man får se hans skam.”
Genom sina anvisningar till sina tolv apostlar visade Jesus följaktligen profetiskt oss i våra dagar att hans smorda lärjungar eller kvarlevan av det andliga Israel inte skulle hinna igenom hela den bebodda jorden med predikandet av budskapet om Guds upprättade rike, innan den förhärligade himmelske konungen, Jesus Kristus, skulle komma såsom Jehovas skarprättare i striden vid Harmageddon. Detta betyder att Jehovas vittnen i våra dagar, som nu inbegriper hundratals, ja, tusentals ”andra får” eller jordiska följeslagare till den andliga kvarlevan, inte personligen skall hinna ut till alla delar av jorden med Rikets budskap förrän striden vid Harmageddon bryter ut.
Vi kan komma att bli drivna från en stad till en annan genom förföljelsen mot Jehovas vittnen, men vi skall fortsätta att hålla oss i gång. Varför det? Därför att även om vi drivs av förföljelsens förskingrande kraft till främmande platser, så skall vi inte direkt, personligen, nå ut till alla delar av distriktet innan striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag bryter ut och tillintetgör den ogudaktiga världens människor och sålunda sätter punkt för vårt arbete med att vittna för sådana världsliga människor.
Det är följaktligen vår uppgift att söka täcka så mycket som möjligt av distriktet innan Harmageddon kommer. Till dess skall vi aldrig bli utan nytt distrikt att arbeta på eller distrikt där behovet av sådana som förkunnar och undervisar om Riket är stort. Gud vare tack för det! — Jämför The Watch Tower för 1 juni 1900, sidan 174; 15 juni 1907, sidan 184, paragraf 3.
● Vad är innebörden i Amos 8:9? Skall man fatta denna profetia bokstavligt? — S. P., USA.
I Amos 8:9 läser vi: ”Och det skall ske på den dagen, säger Herren, HERREN [Jehova], att jag skall låta solen gå ned i dess middagsglans och låta jorden sjunka i mörker mitt på ljusa dagen.” Det är uppenbart att denna bibelvers syftar på Harmageddon. Vid tiden för Harmageddon, då fienderna till Jehova Gud förväntar att det skall bli en ljusets tid, såsom det är vid middagstiden, då solen står som högst, låter Jehova Gud sina fiender drabbas av mörker och grusar alla deras förhoppningar. Detta medför fördärv för dem. Det behöver inte nödvändigtvis innebära ett bokstavligt mörker, även om Jehova Gud utan tvivel kommer att utföra en del egendomliga och förunderliga ting i naturens värld under det universella Harmageddonkriget.