Hur man låter sitt ljus lysa för arbetskamrater
JESUS KRISTUS visade att de sanna kristna såsom grupp betraktade är ”världens ljus”. Såsom sådana lyder de var och en Jesu befallning: ”Låt ... edert ljus lysa inför människorna.” (Matt. 5:14, 16, NW) Det finns många tillfällen att göra detta, ja, också bland arbetskamrater. Vid De endräktiga tillbedjarnas områdessammankomst i Vancouver år 1961 berättade ett av Jehovas vittnen följande erfarenhet:
● ”För någon tid sedan arbetade jag i en verktygsfirma tillsammans med omkring 1.200 andra. Jag spejade efter tillfällen att vittna. Under lunchrasten hörde jag hur två män samtalade och resonerade om religion, särskilt en viss religions fördelar och nackdelar. De var osäkra om de skulle kunna godtaga dess huvudlära. Jag frågade om jag fick ta del i samtalet. Det samtyckte de till. I det jag såg mig om efter en illustration för att bevisa vad jag ville säga, lade jag märke till precisionsinstrumenten, som man hade på bordet för att få exakta mått, och frågade: ’Varför mäter ni inte den här religionen för att undersöka dess exakthet och se om den är äkta?’ ’Vad skulle vi då mäta den med?’ blev deras svar. ’Med bibeln. Den är en måttstock, alldeles som de här instrumenten, som ni ser framför er.’ En av männen hyste en stark åstundan efter Guds sanning och önskade mäta religionen med bibeln. Han började ta del i alla mötena, gick ut i tjänsten på fältet regelbundet och vittnade för sina familjemedlemmar. Familjen är nu en verksam del av Jehovas organisation, och han är en förordnad tjänare inom denna.”
● Uppförandet är också en del av den kristnes arbete med att vara ljusbärare. En man som bodde i New York hade aldrig hört talas om Jehovas vittnen. Så flyttade han till Texas, där han arbetade tillsammans med en grupp snickare, som alla var Jehovas vittnen. Han blev mycket imponerad av deras goda uppförande. Eftersom han var intresserad av att få utbilda sig till byggmästare, frågade ett av vittnena honom: ”Varför lär du dig inte att leva för evigt, så att du kan få bygga för evigt?” Han tyckte om det vittnesbörd han fick angående Guds rike och hoppet om evigt liv, och han gick hem och berättade om allt detta för sin hustru. Med tiden sattes ett bibelstudium i hemmet i gång med denne man och hans hustru. Båda blev döpta vid De endräktiga tillbedjarnas områdessammankomst i Houston nyligen.
● Vid sammankomsten i Köpenhamn berättade ett av Jehovas vittnen hur hon lärde känna Guds sanning på sin arbetsplats: ”Vi var några flickor i samma ålder, som ofta talade om problemen och politiken i världen. Vid den tiden trodde jag att FN var världens enda säkra hopp om fred. Men en av flickorna talade om för mig att hon förväntade en fullständigt ny värld, som Gud skulle åstadkomma, en värld där folk skall leva i fred för evigt. Det lät främmande för mig. Men icke desto mindre funderade jag på detta som hon berättade om för mig. Gång efter annan ställde jag frågor till henne angående hennes hopp, på vilka hon gav mig logiska och enkla svar. En dag räckte mig detta vittne broschyren Grundvalen för tron på en ny värld och uppmanade mig att studera den. Det gjorde jag. Sedan sattes ett bibelstudium i gång hemma hos mig. Och i dag har jag blivit döpt vid den här sammankomsten.”
● Vid sammankomsten i Paris fick konventdeltagarna också höra om de goda resultaten av att låta sitt ljus lysa för arbetskamrater:
”År 1959 var jag servitör på ett kafé. En dag blev en av mina vänner ombedd att ersätta en av kollegerna vid det företag, där jag arbetade. Denne man, som jag kände mycket väl, började tala med mig om Gud och hans uppsåt att upprätta en ny värld. Detta bragte mig ur fattningen, ty jag hade aldrig förut hört denne vän tala om sådana ting. Senare kom denne vän tillsammans med sin hustru hem till mig, och vi dryftade kristenhetens religiösa läror. Jag skaffade mig en bok, en bibelstudiehjälpreda. Senare kom denne vän tillbaka igen, denna gång tillsammans med en annan servitör, som också var ett vittne. Vi samtalade om vikten av att studera bibeln på ett systematiskt sätt.
På grund av en serie oförutsedda händelser kom min vän senare att regelbundet arbeta intill mig som servitör. Vi dryftade ofta Guds sanning, och vad som särskilt förvånade mig var hur bråttom han hade att avsluta sitt arbete, så att han kunde vara med vid mötena eller gå ut i predikoarbetet. Detta gjorde stort intryck på mig, eftersom han i det flydda mest hade varit intresserad av nöjen. Så tillkännagav en religiös sekt att världens ände skulle inträffa den 14 juli 1960. Eftersom jag blev förvånad över detta, frågade jag min vän vittnet om detta. Han tillfredsställde mig med förklaringar från bibeln, och jag kände en intensiv åstundan efter att få veta mera. Jag var med på ett offentligt föredrag och samtyckte till att ett bibelstudium skulle hållas i mitt hem. Mitt intresse växte snabbt, och min familj och jag var med på mötena. Min hustru och jag har nu passat på tillfället vid detta underbara landskonvent och symboliserat vårt överlämnande åt Gud genom vattendopet.”