Dopet enligt Guds vilja

”Guds tålamod bidade i Noas dagar, medan arken byggdes, vari några få människor, det vill säga åtta själar, blevo förda i trygghet genom vattnet. Det som svarar mot detta frälsar nu också eder, nämligen dopet.” — 1 Petr. 3:20, 21, NW.

1. Vilken kallelse sänder Jehova ut före Harmageddon, och med vilken verkan?

VI LEVER förvisso i en ödesmättad tid. En hel värld, den nuvarande tingens ordning, rusar vanvettigt och blint hän mot sin tillintetgörelse i det universella Harmageddonkriget, då den uråldriga stridsfrågan om Jehovas överhöghet och universella suveränitet kommer att avgöras en gång för alla. Men ut ur denna till undergång, dömda gamla värld kallar Gud, den Allsmäktige, människor av en god vilja av alla nationer, folkslag och tungomål att komma och finna tillflykt i den rättfärdiga nya värld som han skapar. Varje år hörsammar tusen och åter tusen människor från alla jordens hörn denna kallelse och ställer sig på Jehovas och hans rikes sida. Så småningom får de reda på att det är deras privilegium och förpliktelse att låta döpa sig, enligt Guds vilja.

2, 3. Vilken betydelse har dopet i förbindelse med Jehovas uppsåt att frälsa människor?

² Vad har då dopet att göra med möjligheterna att bli frälst ur den döende gamla världen in i den ändlösa nya världen, som den levande Guden danar? Aposteln Petrus syftade på Jesajas profetia om nya himlar och en ny jord, vilken lyder: ”Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå... . Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, säger HERREN [Jehova].” (Jes. 65:17—25) Därför skrev Petrus: ”Det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” Därpå säger han i fortsättningen: ”Vidare böra ni betänka, att vår Herres tålamod innebär frälsning”, och på ett annat ställe, som citerats här ovan, talar han om hur Guds tålamod bidade i Noas dagar och nämner att åtta själar blev förda i trygghet genom vattnet. Därefter gör han detta uttalande: ”Det som svarar mot detta frälsar nu också eder, nämligen dopet, (icke bortskaffandet av köttets orenhet, utan den begäran som framställes till Gud om ett gott samvete,) genom Jesu Kristi uppståndelse.” — 2 Petr. 3:12, 13, 15; 1 Petr. 3:20, 21; NW.

³ Vi har Mästarens eget ord på att detta är tillämpligt just i den här tiden, ty han sade att såsom Noas dagar var, så skulle Människosonens dagar vara. (Matt. 24:37) På den tiden tillintetgjorde Jehova genom en syndaflod den då existerande tingens ordning men frälste åtta personer, som hade tagit hans varning i akt. Med andra ord: hela världens dop i vatten medförde döden för flertalet och frälsning endast för några få. När den nuvarande tingens ordning skall upplösas, kommer likaså de ogudaktiga människorna att bli tillintetgjorda, men de som har hört och åtlytt Jehovas varningsbudskap kommer att bli frälsta. Det är detta som Petrus syftar på, när han talar om det frälsande dopet.

4, 5. Vad fordrades av dem som blev frälsta på Noas tid? Vilka är de motsvarande fordringarna för frälsning i vår tid? I

⁴ Han menade emellertid inte att den bokstavliga handlingen att sänka ned någon i vattnet i en flod eller en sjö är medlet till frälsning, utan i stället den omständigheten att man är odelat hängiven Gud, varav vattendopet är en symbol. Hur förhåller detta sig? Jo, de som var med Noa i arken och blev döpta till honom, när arken var omgiven av de svallande vattenmassor, som föll från himmelens fönster, måste först sätta tro till Jehovas varningsbudskap, vilket nådde dem genom Noa; sedan måste de arbeta på arken tillsammans med honom och därigenom ådagalägga sin tro på Guds ord och sin villighet att lyda honom. Och de måste framhärda i detta tillstånd ända till den dag, då Jehova själv stängde igen dörren om Noa och dem som hade gått in i arken med honom. — 1 Mos. 7:13—16.

⁵ Vad är det då i vår tid som svarar mot arken, vari Gud frälste Noa? Det är den anordning för att skydda och bevara, som Jehova Gud bygger genom sin Son, den förhärligade Kristus Jesus, nämligen ”den nya tingens ordning”. Här på jorden representeras nu denna nya tingens ordning av Jehovas vittnen, som har kommit in i den och är organiserade såsom ett den nya världens samhälle för att bära vittnesbörd om Jehovas namn och uppsåt, hans konung och rike och för att leva enligt Guds vilja och så visa de välsinnade människorna vägen till frälsning.

6. Är dopet en valfri sak för dem som vill göra Guds vilja?

⁶ Alla som kommer till detta ”nya världens samhälle” för att lära känna vägen till liv och som överlämnar sig åt Jehova Gud bör bli döpta i överensstämmelse med Jesu befallning i Matteus 28:19, 20 (NW): ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill fullständigandet av tingens ordning.” Dopet i vatten är alltså inte en valfri sak för dem som vill göra Guds vilja, när Jehova alltjämt gör lärjungar av människor av alla nationer, utan det är ett krav som måste uppfyllas, och varje år är det nu ett ständigt växande antal åt Gud överlämnade människor som undergår detta dop. Ett slående exempel härpå gavs den minnesvärda dag under Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Guds vilja” i New York sommaren 1958, då 7.136 personer blev nedsänkta i vatten.

Vem får bli döpt?

7, 8. Varav är dopet en symbol, såsom vi finner illustrerat i Jesu fall?

⁷ Vad nu det beträffar, vem som bör döpas och på vilket sätt detta bör ske, för att det skall vara i överensstämmelse med Guds vilja, sade Petrus att det är dopet som frälsar, inte avtvåendet av köttets orenhet, utan snarare ”den begäran som framställes till Gud om ett gott samvete”. Detta utesluter genast småbarnsdopet, ty ett litet barn kan inte framställa en sådan begäran till Gud. Dopet är i själva verket en symbol, en handling varigenom den som blir döpt bekänner vad som redan har ägt rum i hans hjärta: att han har överlämnat sig åt Jehova Gud för att därefter leva i enlighet med Guds vilja. Detta var vad Jesu eget dop innebar. Han är det stora föredömet, som alla som vill tjäna Jehova Gud bör följa.

⁸ Matteus talar om för oss att Johannes döparen döpte judar som hade ångrat sina synder mot lagförbundet, vilket Jehova hade ingått med denna nation. En dag kom Jesus till Johannes döparen för att bli döpt. Men Johannes tvekade att döpa honom, därför att han visste att Jesus inte hade brutit förbundet. Jesus sade då att det borde ske för att de därigenom skulle ”utföra allt som är rättfärdigt”. (Matt. 3:15, NW) Och aposteln Paulus skriver i Hebréerna 10:9 (NW) att Jesus vid det tillfället uppfyllde psalmens ord: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja”, o Gud. (Ps. 40:8, 9) Jesus hade nu överlämnat sig till att utföra det särskilda verk som Guds vilja ålade honom och varom det stod skrivet ”i bokrullen”, dvs. i de hebreiska skrifterna, som innehöll ”Guds heliga utsagor”. (Rom. 3:1, 2, NW) Och när Johannes doppade ned Jesus fullständigt i Jordanflodens vatten, var detta alltså en symbolisk handling, som vittnade om att Jesus nu var död i förhållande till sitt jordiska levnadssätt fram till den tiden.

9. Hur måste dophandlingen utföras för att utgöra den rätta symbolen?

⁹ Jesus gav oss mönstret, som visar varför dopet måste ske på det sättet, genom fullständig nedsänkning, för att utgöra en bild, en symbol. Genom att den som döps sänks ned, så att han kommer ur sikte, blir han ”begraven” i vattnet. Att Johannes döpte på det sättet framgår dels därav att det grekiska ord som har översatts med ”döpa” betyder ”doppa, nedsänka” och dels av det uttalande vi finner i aposteln Johannes’ skildring: ”Också Johannes [döparen] döpte, i Enon nära Salim, eftersom det fanns mycket vatten där.” (Joh. 3:23, NW) Men den som döper lämnar inte den som han har sänkt ned kvar i vattnet till att dö där. Nej, döparen lyfter upp honom igen, till en symbol av det förhållandet att han nu skall vandra i ett nytt leverne, helt och hållet hängiven Jehova Gud, vilkens gudomliga vilja hädanefter måste vara hans vägvisare. De som blir döpta vittnar därigenom om att de har slitit sig lösa från den gamla världen, vari de blivit födda såsom Adams ofullkomliga barn, den värld som styrs av Satan, den store motståndaren till Gud och hans rike; och de har kommit för att söka tillflykt i den anordning, som Jehova har gjort för troende människor och som är en motsvarighet till den bokstavliga arken på Noas tid.

10—12. Vad betyder det att dopet sker a) ”i Faderns” namn? b) ”i Sonens” namn? c) ”i den heliga andens namn”?

¹⁰ När Jesus befallde sina efterföljare att göra lärjungar av människor av alla nationer, sade han, såsom vi förut citerat, att dessa lärjungar skulle döpas ”i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn”. Dophandlingen måste då vara en bekännelse från den döptes sida av att han fått kunskap om att Jehova Gud är den Högste och allenarådande, den allsmäktige Skaparen och livgivaren, den rättfärdige och allvise Guden och den som i kärlek har föranstaltat om frälsning från synden och dess sorgliga följder. Han måste också ha insett den stora stridsfrågan, som ställer allt annat i världen i skuggan och som snart skall avgöras, till Jehovas eviga lov och pris, nämligen frågan om det universella herraväldet: Skall Jehova Gud styra universum, eller skall djävulen göra det? Förbunden med den är denna mera underordnade fråga: Kan människor på jorden tjäna Jehova med ostrafflighet, när de utsätts för prövningar och förföljelser? Med denna kunskap har den som skall döpas enligt Guds vilja överlämnat sig åt Jehova, eftersom han är villig att göra Jehovas vilja, vad det än kostar. — Job 1:9—11; Jud. v. 25.

¹¹ I denna tid bekänner också den som blir döpt att han har insett att Jehova har givit sin förstfödde, älskade Son, Jesus Kristus, det namn som är över varje annat namn, så att det inte finns frälsning i något annat. Jesus Kristus är Jehovas utvalde konung och har nu kommit i sitt rikes härlighet och såsom den rättfärdige domaren, och alla som önskar få leva måste följa maningen: ”Kyss sonen”, dvs. hylla honom som konung och lyda hans befallningar, och i sinom tid kommer han då att bli deras evige fader. — Apg. 4:12; Matt. 25:31; Ps. 2:12, NW; Jes. 9:6.

¹² Att dopet också sker i den heliga andens namn betyder att den som blir döpt ger ett vittnesbörd om att han vet att den heliga anden är den levande Gudens aktiva kraft, som han sänder ut genom sin Son, Kristus Jesus, och som verkar gentemot Jehovas folk, i det att den upplyser och leder hans teokratiska organisation på jorden i våra dagar, såsom den gjorde i apostlarnas dagar, och att den som blir nedsänkt har underkastat sig denna heliga krafts inflytande. — Apg. 1:8; 20:28; Joel 2:28, 29.

13. Vad gjorde Jesus, sedan han efter sitt dop hade fått den heliga anden?

¹³ Det var denna heliga ande eller upplysande och bemyndigande kraft från Gud som kom över Jesus, när han steg upp ur Jordans vatten; och lägg nu märke till vad han gjorde därefter. Sedan han hade varit i öknen i fyrtio dagar och hade blivit frestad av djävulen, började han förkunna: ”Guds rike har kommit nära. Gör bättring, och hav tro på de goda nyheterna.” (Mark. 1:15, NW) Djävulen hade erbjudit Jesus alla denna världens riken, men Jesus vägrade att ha något med honom att göra, ty ”det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är åt honom allena du skall ägna helig tjänst”. (Luk. 4:6—8, NW) Det var Jehovas rike som han åstundade, och för det skulle han arbeta, bära vittnesbörd och lida förföljelse, ja, han var villig att till och med ge ut sitt liv för det. Och varför blev han dödad? Det var på grund av hans absoluta lojalitet mot Jehovas rike, som är det redskap, varigenom hans Faders heliga namn skall hävdas och frälsning skänkas åt lydiga skapelser, förmedelst Jesu återlösande blod. — Joh. 18:33—37; 19:12—16.

14. Vilken fråga bör den som tänker på att låta döpa sig ställa till sig själv?

¹⁴ I betraktande av detta trogna föredöme bör den som tänker på att låta döpa sig göra sig denna fråga: Är jag villig att göra som Kristus gjorde, att förkunna himmelriket och förbli lojal mot det? Kan jag se mig själv som en del av den lyckliga skara, som Johannes beskrev i Uppenbarelseboken och som står inför tronen och med glädje utropar: ”Frälsning hava vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet”? I bilden framställdes de med palmkvistar i sina händer, alldeles som när Jesus höll sitt triumferande intåg i Jerusalem, ridande på en åsnefåle, den då församlade skaran tog kvistar av palmträd och gick ut för att möta honom och ropade: ”Välsignad är han som kommer i Jehovas namn, ja, Israels konung!” I den stora skaran av tillbedjare, som nu ”möter” honom och hyllar honom offentligt, är det var och en hör hemma, som nu överlämnar sig åt Jehova Gud. — Upp. 7:9, 10; Joh. 12:12—15; NW.

15. a) Vad är det som dopet utmärker början till? b) Vad måste den döpte göra för att få leva för evigt? Vilket råd gav Paulus i denna förbindelse?

¹⁵ Dopet eller nedsänkningen innebär i verkligheten att någonting nytt blir offentligt tillkännagivet. Här är nu en person som har överlämnat sitt liv åt Jehova Gud. Därigenom sätter han så att säga sitt sigill under det kontrakt, som han i bön har ingått med Jehova och som binder honom vid Jehova och förpliktar honom till att lyda Jehovas gudomliga vilja och understödja hans värdiga sak. Han förväntas vara vad Jakob 1:25 (NW) kallar ”en arbetets görare”, och han bör ”vara lycklig i att göra det”. Det är inte så att det tillförsäkras en frälsning, så snart man har tagit steget att låta döpa sig, utan i stället måste man, som Paulus säger, ”fortsätta att arbeta på eder egen frälsning med fruktan och bävan”. (Fil. 2:12, NW) När någon har givit sig åt Jehova till att vara hans slav, får han inte lämna Jehovas tjänst — den betyder livet för honom och är en tjänst för livet! För att få leva evigt måste man för evigt vara Jehovas lydige slav. För att man skall kunna vara detta, är det nödvändigt att nu sluta sig till hans ”nya världens samhälle”, som står under den större Noas, Kristi Jesu, befäl och ledning. Detta kräver att man studerar Guds ord både enskilt och vid möten, som anordnas för detta ändamål, möten som håller en väl skickad till att ha del i att sprida de goda nyheterna om det härskande riket. Aposteln Paulus gav goda råd i detta hänseende, när han skrev till hebréerna (10:23—25, NW): ”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som har givit löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och rätta gärningar, i det att vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” Den dag som han syftade på har nu i sanning kommit mycket nära. Detta får vi aldrig glömma.

16. a) Vad bör den döpte vara noga med att undvika? b) Vilket handlingssätt under förföljelse röner Jehovas godkännande?

¹⁶ Den som låter döpa sig bör också komma ihåg att han aldrig får låta sig lockas av materiell rikedom och förmås till att vika av från den kurs, som består i odelad hängivenhet för Jehova, inte ens för ätt få någon tillfällig ekonomisk fördel genom att använda den själviska gamla världens metoder. Man måste alltid vara på sin vakt mot faran att bli snärjd till att låta materiella ting betyda mera för sig än de höga principerna för ett liv i överensstämmelse med den nya världen. Inte heller får man låta hindra sig från att följa den rätta kursen av den orsaken att man blir illa ansedd eller hotas av förföljelse därför att man tar del i arbetet med att bära vittnesbörd. Tänk på Jesus, råder oss aposteln, på honom ”som har uthärdat sådan motsägelse av syndare”. Tänk på aposteln Johannes, som tjänade Jehova troget till och med på sin ålderdom, fastän det betydde att han blev landsförvist och satt till hårt arbete som fånge på ön Patmos, och tänk på hur Paulus själv troget fortsatte mitt under svår och ihållande förföljelse. (Hebr. 12:2, 3, NW; Upp. 1:9; 2 Kor. 11:23—27) Tänk på Jehovas vittnen i Tyskland på Hitlers tid och nu bakom järnridån och annorstädes under olika diktaturer, hur lidanden och umbäranden endast har sporrat dem till större nit och hur Jehova så underbart har välsignat deras ansträngningar.

17. Vilken särskild varning gav Jesus oss för vår tid?

¹⁷ Man får aldrig bli så säker på sig själv, att man menar sig vara immun mot frestelsen att av ett eller annat skäl lämna Jehovas tjänst. Man bör komma ihåg att konungen, Jesus Kristus, själv uttalade denna varning, i Matteus 24:12, 13: ”På grund av att laglösheten förökas, skall kärleken hos det största antalet svalna. Men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst.” (NW) Det är nödvändigt att vara uppmärksam också på de till synes små tingen i samband med Jehovas verk, till exempel att man måste hålla sina överenskommelser i det övningsprogram som pågår i Jehovas vittnens församlingar, att man inte får försumma att rapportera sina resultat i tjänsten och så vidare.

18. Bör man tänka på sanningen endast när man är på möten?

¹⁸ I Uppenbarelseboken 12:9, 17 (NW) läser vi att ”den store draken ... den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan” och som nu har sin rörelsefrihet begränsad till jordens grannskap, är vred och för krig mot dem ”som hålla Guds bud och hava arbetet att bära vittnesbörd om Jesus”. Fördenskull är det så mycket nödvändigare att ständigt vara på sin vakt, att taga på sig hela Guds vapenrustning och att lära sig hur man skall bruka andens svärd, som är Guds ord, både så att man kan försvara sig och så att man kan gå till angrepp mot fienden. (Ef. 6:11—18) Att gå till angrepp är i själva verket det bästa försvaret. I det andliga krig, som Jehovas tjänare är inbegripna i, betyder detta att gå ut och förtälja för andra människor om vår store och underbare Gud och visa dem vägen till liv. Den kristne bör inte tänka på sanningen endast när han är på möten, utan bör ha den i sitt hjärta. Psalmisten skrev: ”Hur älskar jag icke din lag! Hela dagen lång ligger den mig om hjärtat.” (Ps. 119:97, NW) Och inte endast om dagen var det så, utan också om natten: ”O Gud, du är min Gud, ihärdigt söker jag dig. När jag har kommit ihåg dig på min säng under nattens vakter, tänker jag på dig och talar för mig själv om dig.” (Ps. 63:2, 7, NW) När hjärtat är fullt av sanningen, är det inte svårt att tala med andra om den, och detta är vad man bör göra, ty ”med munnen förkunnar man offentligen till frälsning”, säger Paulus i Romarna 10:10 (NW). Och Petrus säger till de kristna: Var ”alltid redo att framföra ett försvar inför var och en som av eder kräver ett skäl för hoppet i eder”. — 1 Petr. 3:15, NW; Luk. 6:45.

19. Vad bör vara motivet till att man överlämnar sig och låter döpa sig, och hur ger sig denna drivkraft till känna i vår tid?

¹⁹ Om man av kärlek överlämnar sig åt Gud och lyder befallningen att låta döpa sig, då blir det lätt att hålla Guds andra befallningar, såsom den om att man skall offentligen förkunna sin tro och den att man skall vara med på möten, ty att man gör detta är också en frukt av kärleken. Att man utövar kärlek i samvaron med sina medkristna får till följd att man bättre förstår Guds krav. Ordspråket säger: ”Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.” (Ords. 27:17) Om man avhåller sig från aktiv tjänst, sedan man har blivit döpt, liksom om man avhåller sig från själva dopet, vållar det att man förblir utanför den där inre kretsen av närhet till Gud. I Apostlagärningarna 2:46, 47 (NW) läser vi att ”dag efter dag voro de [apostlarna och andra av de första kristna] beständigt tillstädes i templet i endräkt ... och de prisade Gud och blevo väl mottagna av allt folket”. I våra dagar har hela den stora skaran av ”andra får”, som har slutit sig till kvarlevan av Kristi medarvingar, låtit döpa sig i endräkt, och de har nu i endräkt tagit del i att predika de goda nyheterna om Riket.

20. a) Vilken sång sjunger de kristna nu mot Satan? b) Vilka kommer att bli frälsta, när Gog företar sitt slutliga angrepp?

²⁰ När dessa kristna andliga stridsmän gör detta, är de också med om att sjunga smädesången mot Satan, den gamla världens förtryckande härskare, i det de talar om för människorna att det bara är en begränsad tid kvar, till dess Jehovas store förkämpe, konungarnas konung och herrarnas herre, som hävdar Jehovas namn, skall sända Satan och alla hans horder av onda demoner ned i avgrunden. Innan detta händer, kommer emellertid Satan, den i Hesekiels profetia omtalade Gog, att uppbjuda alla sina krafter i ett slutligt, desperat angrepp på Jehovas folk, varom profeten talar i kapitlen 38 och 39, och då kommer endast de att bli frälsta som har bekant sin tro på konungen, Kristus, inför människorna. — Jes. 14:3—20; Luk. 12:8, 9.

21. Varför är det tillbörligt att var och en som tänker på att låta döpa sig noga granskar sig själv, och vad bör han då spana efter?

²¹ Vad nu beträffar det riktiga och lämpliga i att låta döpa sig, så måste vi komma ihåg att Jehova rannsakar hjärtat och prövar sinnet hos dem som han godtar för dop. Ordspråksboken 21:2 (NW) säger: ”Jehova bedömer hjärtan.” Vi står eller faller inför honom och är ansvariga inför honom. Det är därför tillbörligt att var och en som tänker på att låta döpa sig noga granskar sig själv i ljuset från Guds ord för att se om det finns något som verkligen kan hindra honom från att bli döpt. Detta skall vi ytterligare dryfta i följande artikel.