Hur man finner sanningen som gör människor fria
1. Vad har Gud givit människan för att göra henne fri, och vad åstadkommer den för människor av alla slag?
MÄN och kvinnor som älskar det rätta tycker inte om att vara slavar åt själviska, onda människor. De önskar vara fria att göra allt det goda de kan. Skaparen, som har danat människan i rättfärdighet, ville att människan skulle förbli fri att göra det som är gott och att förhärliga sin Skapare. I tusentals år, sedan människan framträdde på jorden, har okunnighet och religiösa lögner använts till att göra människorna till slavar under giriga, förtryckande personer och organisationer. Skaparens tid har kommit, då han skall försätta människor i frihet. Han sänder ut sin sanning för att lyfta människor upp ur okunnigheten och göra dem fria från de lögner, som håller mänskligheten i träldom. Hans sanning är nu verksam för att göra alla dem fria, som älskar rättfärdigheten. Ingen makt på jorden kan nu förhindra dess triumf. Sanningen, som skänker frihet, är universell. Likt den bevisade vetenskapens faktiska rön är sanningen till för hela mänskligheten. Sanningen tillhör inte uteslutande amerikanerna, ryssarna eller folk av någon annan nationell grupp. Sanningen är framåtskridande, den upplyser, och den medför välsignelser åt alla. Sanningen sammanför dem som älskar den, den förenar. Å andra sidan är det så, att om man döljer sanningen eller vägrar att lära känna den, så verkar detta som en hämsko på sant framåtskridande. Missförstånd uppstår då, och krig bryter ut. Alla folk som lever på jorden har moralisk rätt att höra sanningen. Åt sanningssökarna är detta löfte givet: ”Ni skola känna sanningen, och sanningen skall försätta eder i frihet.” — Joh. 8:32, NW.
2. Vad är Guds vilja med avseende på människan, och vad har skett med sanningen?
2 Enligt jordens Skapares vilja är jorden och dess överflöd av goda håvor bestämda att bli alla jordinnebyggares lyckliga arvslott. De som bor på jorden skall leva tillsammans i frid i en hela jorden omfattande gemenskap av grannar, som hjälper varandra. Människorna längtar efter att få njuta av sitt arbetes frukter. Framför oss ligger ett tillstånd av oanad blomstring och välgång. Aldrig mer kommer jordens befolkning att bli hemsökt och utarmad av krig, sjukdom och död. Den kommer heller aldrig att bli behärskad och utnyttjad av något så kallat herrefolk, av någon ”överlägsen” rasgrupp eller något visst block av nationer. De få kommer inte längre att till förfång för de många ha monopol på den vetenskapliga och andliga sanningen. Därför har sanningsflodens slussportar öppnats, och dess vatten flödar ut till alla jordens hörn. Därför kan människor överallt fråga: Var kan man få denna universella sanning? Är den möjlig att förstå? Är dess källor tillförlitliga? Vad kommer det att betyda för mig och min familj, om jag får denna sanning? Ger denna sanning till känna att det skall bli en lycklig framtid för människan här på jorden, eller skall det bli en utvandring från denna jord till någon plats i den yttre rymden? För att få svar på dessa frågor måste vi alla ta vissa tydliga, ovedersägliga fakta i betraktande.
3, 4. Vad är en stor källa till universell sanning, och vad ådagalägger dess uppenbarelser?
3 Sanningen överensstämmer med fakta. Sanningen är i harmoni med de verkliga förhållandena. Två stora källor till universell sanning är tillgängliga för människan i denna tid, och de är i överensstämmelse med varandra. Den första källan är det som man kallar för naturen, där vi finner ett ofantligt förråd av fakta. Många från naturen stammande sanningar har varit kända av människan under lång tid. Men under de senaste femtio åren har fler av naturens hemligheter blivit upplåtna än under hela den föregående mänskliga historien. Dessa upptäckter kallar vi för sann vetenskap. Denna sanningsenliga kunskap tillhör hela människosläktet och skall göras tillgänglig för var och en. Vårt jordklot med sin skatt av natur är i sig självt en sanningens förkunnare. Likaså har jordens grannar i världsrymden, stjärnorna, många ting att lära människan såsom fakta, sanning. Alla naturens uppenbarelser av sanning är i överensstämmelse sinsemellan. De bevisar tillvaron av ordning och harmoni.
4 I varje del av jordklotet är naturen verksam för att lära ut samma sanningar. Allting är förenat till ett fullständigt helt. Allting på jorden färdas med denna ena odelade planet, när den vrider sig kring sin axel och varje dag fullbordar ett varv. Fördenskull har vi en period av dagsljus att glädja oss åt, under vilken mycken verksamhet bedrivs, och därpå följer en nattlig period för vila och återhämtning. Livlöst solljus badar jorden i en väldig, beständig våg av värme och kraft. Livlösa land- och vattenmassor utgör jordklotets yta. Likväl äger dessa, då de ju är livlösa, i sig själva intet liv. Den hand som har danat alla dessa livlösa under måste i sanning vara stor. Naturen lär oss den sanningen, att liksom den människa, som tillverkar en materiell sak, t. ex. en stol eller ett bord, är större än möbeln som hon förfärdigar, så måste Han som har danat jorden och alla dess materiella delar vara större än det som har blivit danat.
5. Vad lär oss naturen med avseende på den levande materien och dess Skapare?
5 Naturen lär oss vidare att ur livlöst stoft från jorden frambragtes levande materia i form av växtlighet. Levande växtlighet i många tydligt åtskilda former finns på varje del av planetens yta. Enligt ett enhetligt funktionssystem sås frön, bevattnas marken och kommer solljuset fröna att spira upp och växa till mognad. Jordytan har blivit uppfylld av grönska och färgrika blomster, som fröjdar människans öga. Varje art av blommor, örter och träd har sin tid, frambringar sina frön till nästa omgång av liv och vissnar eller förtorkar därpå och dör, sedan den lämnat sitt bidrag till jordens rikedom. Genom att frambringa levande växtlighet har jorden i själva verket blivit en ofantlig fabrik, som troget åstadkommer en mängd olika produkter, av vilka föda, bostadsmaterial och kläder kan beredas. Nåväl, av den mänskliga erfarenheten vet vi att fabriker, som människor anlagt för att tillverka maskiner, inte kommer till av en ren slump. Nej, dessa surrande och bullrande fabriker är resultatet av mycken mänsklig sinnrikhet. Dessa fabriker måste ha fått alla sina många funktioner uttänkta av en överlägsen hjärna. Naturen lär oss samma sanning. Endast en överlägsen intelligens kan ha utarbetat och utvecklat jordens fabrikssystem för frambringande av levande växtlighet. Detta är inte ett verk av slumpen; det visar med nödvändighet hän på en Skapare, en Danare.
6. Vilken illustration bevisar att gudomlig intelligens står bakom skapelsen?
6 Ett ögonblick skall vi nu betrakta djuren runt omkring oss. Naturen lär oss att också de är gjorda av beståndsdelarna i markens stoft. Låt oss återigen hämta en illustration från erfarenheten. Fastän klockor, som vi ju har för att kunna veta vad tiden lider, är gjorda av livlös metall, så finner man aldrig av en händelse en sådan tidmätare i jorden, fix och färdig. Nej, det behövs en urmakare till att förfärdiga de olika delarna av mineralier som hämtats från jorden. Människan, urmakaren, sätter så ihop delarna i överensstämmelse med vissa mekaniska lagar, enligt vilka klockans många hjul sedan rör sig och driver visarna till att ange tiden. När andra använder klockan, är urmakaren inte synlig, men hans verk förblir synligt. Så är det också med skapandet av de underbara havs-, luft- och landdjuren, som liksom människan har vårt jordklot till boningsort. De utgör det synliga beviset på tillvaron av en osynlig Skapare. De har alla skapats för ett bestämt uppsåt och ger sitt bidrag till naturens ständigt vidgade hushållning på jorden. Varje levande skapelse är utrustad med instinkt och ett visst mått av intelligens. Alla dessa verkar enligt en bestämd uppsättning av lagar, som är nedlagda i deras väsen.
7. Hur ordnade den store laggivaren så att dessa skapelser skulle få en fortsatt tillvaro i det slags organismer som han hade skapat?
7 Eftersom ingen lag gör sig själv, måste vi sluta oss till att en intelligent laggivare har tänkt ut och utformat varje lag. Därför behövdes det en laggivare, som är långt större än en mänsklig urmakare, till att av jordens stoft frambringa denna oerhörda mängd av olika slags levande djurorganismer och sedan bringa dem att leva enligt naturens häpnadsväckande lagar. Genom ytterligare lagar ordnade denne osynlige laggivare så att de skulle fortplanta sig och var och en frambringa nya individer, som liknade dem. Ingen ny art, inget nytt släkte, kan frambringas genom korsning av olika arter, fastän det finns många varieteter inom en art. Nej, ingen enda skapad art har kommit till genom en slump. En osynlig laggivare, en mäktig Skapare, har varit i verksamhet.
8. a) Vilka fyra grundegenskaper har människorna, sak samma var de bor? b) Vad lär oss dessa grundläggande egenskaper?
8 Den mänskliga naturen är i grund och botten densamma, vare sig människan bor i Asien, Afrika, Europa eller Amerika. Människans överlägsenhet över djuren kommer överallt till synes i människans grundläggande egenskaper. Av naturen hyser en man kärlek inte bara till sig själv, utan också till sin maka och sina barn. Fördenskull försörjer och skyddar han familjen och uppfostrar barnen. Av naturen har människan en djup känsla för rättvisa, för vad som är rätt och vad som är orätt. Av naturen har människan inte endast kroppslig makt eller kraft, utan har också sinnets och förståndets makt eller förmåga att förvärva kunskap. Av naturen försöker människan bruka denna förvärvade kunskap på ett praktiskt sätt för att befrämja sina intressen. Detta är ett uttryck för vishet. Nåväl, vad lär oss då dessa grundläggande fakta? De lär oss tydligt och klart att människans natur visar samma egenskaper som hennes Danare har inneboende i sig. Alltså är det inte nog med att naturen lär oss att det finns en mäktig Danare, en överlägsen Intelligens och en osynlig laggivare. Utöver detta lär oss den mänskliga naturen att denne Danare är en personlighet, vars väsen är kärlek, rättvisa, makt och vishet. Förvisso måste denna första orsak, denne upphovsman, till himlarna och jorden och allt vad därpå är vara Skaparen. Visa människor kallar denne Skapare för den sanne Guden. ”Ty hans osynliga egenskaper kunna tydligt ses alltifrån världens skapelse, emedan de förstås genom de frambragta tingen, ja, hans eviga makt och gudom.” (Rom. 1:20, NW) Så yttrade sig en rättslärd från det första århundradet av vår tideräkning.
9. Hur ställde sig Einstein till naturens vittnesbörd om en osynlig, intelligent Skapare?
9 Den världsberömde vetenskapsmannen Einstein, vars relativitetsteori spelade en betydelsefull roll vid atombombens tillkomst, hade följande att säga beträffande naturens vittnesbörd om en osynlig intelligent Skapare: ”Det är nog för mig att begrunda mysteriet av medvetet liv som förnyar sig självt i all evighet; att tänka på den underbara strukturen av universum, vilket vi endast dunkelt kan fatta, och att ödmjukt söka uppfatta om ock endast en oändligt ringa del av den intelligens som är uppenbar i naturen” — Vad har religionen gjort för mänskligheten?, sid. 22.
10. Med avseende på vilka livsviktiga frågor tiger naturen stilla, och var kan vi få svar på dessa frågor?
10 Fastän naturen vältaligt vittnar om denne mäktige, intelligente Skapares tillvaro och uppenbarar ett överflöd av materiella fakta, så tiger den dock stilla med avseende på många livsviktiga frågor. Var har vi kommit ifrån? Varför är vi här? Vart går vi? Vad är livets hemlighet, hur sattes det i gång, och av vad hålls det i gång? Hur har denna underbara naturens värld med all dess skiftande mångfald på jorden, i havet och på himmelen kommit till? Varifrån har det där som kallas ”synd”, tillika med ofullkomlighet och villfarelse, kommit? Vad är orsaken till att den mänskliga organismen, som visar alla möjligheter till att hållas i funktion för evigt, ändå dör? Varför råder all denna förvirring och strid i världen? Vad är jordens bestämmelse? Naturen kan inte svara på dessa frågor. Inte heller kan människan svara på dem med ledning av sina mänskliga erfarenheter. Hur kan hon då få veta sanningen, som löser alla dessa väsentliga problem? Enda sättet är att människan får denna sanning från en tillförlitlig källa, som är högre än hon själv.
11. På vilket sätt har den sanne Guden sörjt för människosläktet, liksom en jordisk fader sörjer för sina barn?
11 Är det inte rimligt att förvänta att den högsta Intelligensen i universum själv skall förmedla denna högre vägledning till sina förnuftsbegåvade skapelser? Jo visst! Ägnar inte en jordisk fader både tid och intresse åt sitt barn för att ge det alla de behövliga upplysningar, som barnet inte skulle kunna inhämta endast genom sina omogna erfarenheter? Naturligtvis! Alla de häpnadsväckande fakta ger vid handen att universums sanne Gud i sin kärlek och vishet har täckts göra en ofantlig sanningskälla tillgänglig, vilken förser människan med övermänsklig vägledning.
Sanningens källa
12. Vilka olika namn har använts om sanningskällan?
12 Var kan man då finna denna sanningskälla? Denna skrivna källa kallas av många omväxlande för Frihetens bok, Sanningens bok, Det gudomliga biblioteket, Livets bok, den Heliga skrift eller bara Boken — i eminent mening. Eftersom den är en samling av sextiosex inspirerade böcker, gav grekerna den namnet Biblia, som betyder ”små böcker”, och därav kommer den vanliga benämningen, bibeln.
13. Är bibeln en den nyare tidens produkt, och hur vid är dess spridning i jämförelse med andra så kallade heliga böckers?
13 Vilka fakta känner vi till om denna bok? Bibeln är den utan jämförelse äldsta boken på jorden. Den är likaså den mest universella boken. Hur då? Jo, den har blivit spridd i hundratals millioner exemplar i varje del av jorden. På jorden talas 2.796 språk, och bibeln eller delar därav har översatts till 1.125 av de ledande levande språken. Detta innebär att bibeln i vår tid är tillgänglig på språk som förstås av 95,6 procent av jordens inbyggare. (Jämför The World Almanac, 1958, sid. 265 och 727 med The Book of a Thousand Tongues, 1938, utgiven av The American Bible Society, sid. 23—35.) Bibeln har inte lämnats gömd i flydda tiders döda språk likt andra så kallade heliga böcker med deras begränsade spridning. Till och med muhammedanernas heliga bok, Koranen, som finns översatt till några få språk, anbefaller bibeln och säger att Koranen ”bekräftar det som blivit uppenbarat före den; ty [Gud] hade förut sänt ned lagen och evangelium [bibeln]... . Gud skall lära [dem] skriften och vishet och lagen och evangelium”. (The Koran, engelsk översättning av G. Sale, sid. 86, 89) Ingen bok når tillnärmelsevis upp till bibelns storhet i fråga om dess förmåga att ha ett aktuellt budskap till alla tidsåldrars och tidsskedens människor. Den är i sanning en bok som alltid lever, tack vare sin stora mängd av profetior, som undan för undan går i uppfyllelse ända fram till våra dagar.
14. a) Varför bör man inte mena att bibeln är orsaken till det onda och till skrymteriet i kristenheten? b) Varför bör man inte förkasta bibelns undervisning på grund av de brott som begås av religiösa skrymtare, vilka säger sig; tro och följa bibeln?
14 Bibeln har haft en kamp för livet. Dess fiender, som har bemödat sig att tillintetgöra den och har försökt hindra dess spridning, har varit just de män i kristenheten, som gör anspråk på att vara dess förkunnare och lärare. Ingen bör låta sig bedragas till att mena att bibeln är orsaken till allt det onda och det skrymteri man finner i kristenheten i denna tid. Bibeln är alltför rättfram och sannfärdig för att kristenhetens ledare verkligen skulle förkunna den, långt mindre följa den. Dess obetingade ståndpunktstagande för sanning och rättfärdighet avslöjar dessa falska lärare. Människor i den så kallade hednavärlden bör inte förkasta bibeln på grund av de brott som de religiösa skrymtare begår, vilka endast ägnar en läpparnas tjänst åt den Heliga skrift. Skulle man ge utgivarna av en ordbok eller en tidning skulden för ett brott som begåtts av en man, vilken hade ett exemplar av deras publikation i sin ägo vid den tid då han begick brottet? Naturligtvis inte. Varför då ge bibelns Gud eller bibeln själv skulden för kristenhetens förseelser och brottsliga gärningar? I själva verket är bibeln Guds gåva till människor på hela jorden, en gåva som kan förmedla frihet till dem. Bibeln bör läsas och undersökas utan förutfattade meningar. Den kunskap den innehåller betyder liv. Den skänker frihet. Den talar med absolut säkerhet om för oss vad som kommer att ske med denna förvirringens värld. Den ensam erbjuder oss hopp om lycka, om en framtid då det skall gå oss väl.
15. Vilka forntida nedskrivna redogörelser kom att ingå som beståndsdelar i bibeln?
15 Vet du att du kan höra din stamfader, den första människan, Adam, tala till dig på ditt eget språk? Du säger kanske att det är omöjligt. Men det är det inte. När vår stammoder, Eva, blivit skapad och fördes fram till Adam, drevs Adam av sin stora glädje till att yttra följande poetiska ord: ”Detta är äntligen ben av mina ben och kött av mitt kött. Denna skall kallas maninna, ty från man blev denna tagen.” (1 Mos. 2:23, NW) Vilken annan bok kan föra oss tillbaka till denna tidiga begynnelse och ge oss de enkla och rättframma skildringarna från ett ögonvittne? Ingen. Men hur har vi kunnat få reda på dessa Adams ord? Förklaringen följer här. I själva verket är bibeln så gammal, att den innehåller tre dokument som är skrivna före syndafloden i Noas dagar för fyra tusen år sedan. Det första dokumentet innehåller den redogörelse för de viktigaste fakta i samband med jordens skapelse, som Gud dikterade för Adam. Det andra dokumentet, som kallas ”boken med Adams historia” (1 Mos. 5:1, NW), skrevs av Adam själv och fördes i arken genom syndafloden av den trogne Noa och gavs slutligen åt Mose, som gjorde dokumentet till en del av 1 Moseboken i bibeln. Det tredje dokumentet skrevs av vår gemensamme förfader Noa, som överlevde syndafloden. Noas tre söner skrev det fjärde dokumentet, den märkliga ”loggbok” eller journal som skildrar arkens färd under det månår plus tio dagar som den hela jorden omslutande översvämningen varade. (1 Mos. 10:1) Allt detta är otroligt, säger du nog. Det kanske du tror, därför att du aldrig har undersökt bibeln för att finna vilken häpnadsväckande samling av tillförlitliga dokument den utgör. Icke desto mindre finns värdefulla upplysningar förborgade i bibeln, som det står dig fritt att efterforska.
16. a) Hur vet vi att bibelns redogörelser har vidarebefordrats i korrekt skick? b) Vilket lysande framställningssätt vittnar om författarens storhet?
16 Men nu säger du förmodligen: Hur vet vi att dessa forntida redogörelser i bibeln har blivit vidarebefordrade till oss i någorlunda korrekt skick? Kanske har det under tidernas gång gjorts många fel, som i hög grad förvränger skildringarna. Det märkliga är att bibelns text har undergått en jämförelsevis obetydlig förvanskning trots de ofullkomliga avskrivarna. Vidare har det sätt varpå bibeln är skriven, dess enkla språk, dess från vardagsförhållandena hämtade illustrationer, de från levande livet lånade bilder och uttryck som bibeln begagnar i sina profetiska framställningar, gjort det möjligt att översätta bibeln till många språk utan att förtaga de ursprungliga budskapen deras dynamiska kraft. Detta skulle inte kunna åstadkommas med någon annan bok, vare sig filosofisk eller religiös, ty dessa böcker förlorar en stor procent av sin ursprungliga kraft redan i de första översättningarna. Denna bibelns förmåga att behålla en hög grad av styrkan och märgfullheten i sina ursprungliga budskap vittnar ytterligare om den sinnets lysande överlägsenhet, som utmärker dess upphovsman, honom som allena är dess författare, den sanne Guden. Vi lägger märke till det resultat beträffande bibeltextens korrekthet, som den framstående bibeltextkännaren sir Frederic Kenyon har kommit till: ”Den period som ligger mellan de tidpunkter då dessa skrifter först blev till och de äldsta handskrifter vi nu har av dem blir följaktligen så kort, att den i själva verket kan lämnas utan avseende, och den sista grunden till något tvivel på att Skriften har levat kvar till vår tid i huvudsak sådan som den en gång skrevs har nu avlägsnats. Både äktheten och det i stort sett oförändrade tillståndet ... kan betraktas som slutgiltigt fastställda.” — The Bible and Archaeology, 1940, av F. Kenyon, sid. 288, 289.
17. Visa hur bibeln är historiskt sann och vetenskapligt riktig.
17 Förutom att bibeln innehåller den enda sanna religionens läror och därtill många profetior, är den också en guldgruva med avseende på Guds lag och rättfärdiga principer. Vidare utgör bibeln den tillförlitligaste forntida historieboken på jorden. Arkeologien bekräftar många av dess rättsliga och historiska framställningar. Så till exempel finner vi i bibeln det första meddelandet om det misslyckade tornbygget i Babel i Mesopotamien i Mellersta Östern. Arkeologerna har funnit det som kan vara detta torns ruiner. Geologien, som bygger på ett vetenskapligt studium av jorden och dess liv, bekräftar likaså att skapelsen försiggick i den ordning som bibeln tillkännager och att bibelns berättelse om syndafloden på Noas tid är korrekt. Ingen felaktighet, vare sig i historiskt eller i naturvetenskapligt avseende, har kunnat påvisas i de bibliska uppgifterna. Så till exempel omnämnde bibeln för mer än tre tusen år sedan att jorden är upphängd i rymden. Hör bara vad bibeln säger om detta: ”Han [Gud] spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.” (Job 26:7) Vidare hade bibeln mer än två tusen år innan Columbus seglade till Amerika från Spanien för att bevisa att jorden är rund redan givit till känna att den är rund. Denna gamla Frihetens bok säger: ”Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor.” (Jes. 40:22) Den kemiska produkten glas omnämns såsom varande i bruk för mer än tre tusen fem hundra år sedan, ty bibeln sade på Jobs tid: ”Guld och glas kunna ej liknas vid henne [visheten].” (Job 28:17) Korrekt kemisk kunskap hade man också på kung Salomos tid för tre tusen år sedan. Sanningens bok säger: ”Den som tager bort ett klädesplagg på en kall dag är såsom ättika på lutsalt.” (Ords. 25:20, NW) Låt oss därför utan fördomar ge bibeln tillfälle att uttala sig om många fler grundläggande ting, som har med sanning och frihet att göra. Låt oss hålla våra sinnen öppna för att tillägna oss sanningens skatter.
Vi sätter sanningens bok på prov
18, 19. På vilket prov måste vi sätta den stora boken, och vilka förhållanden i världen gör detta nödvändigt?
18 Det framstår allt klarare att var människor än bor på jorden lever de nu i en tid då de måste skörda vissa följder. Alla nationer i våra dagar har en historia fylld av brott, krig, skrymteri och felaktig religion. Det finns inte en enda rättfärdig köttslig nation på jorden. Visserligen har många enskilda personer ärligt försökt göra det goda, och mycket gott har uträttats, men likväl väger ondskan med tilltagande laglöshet mycket mer än det goda. De verkliga förhållandena visar att hela mänskligheten har kommit in i en tid av en hela världen omfattande dom, med en samhällelig blodskuld, som hopats under generationer, hängande över oss. Därför är det nu dags att ta reda på hur det förhöll sig i den tidiga begynnelsen och undersöka de gångna släktledens tillförlitliga historia för att få veta varför ondskan har blivit så stor i vår tid. Bibeln är den enda tillgängliga urkund, som från det avlägsna förflutna kan hämta fram det som utgör bakgrunden till detta tillstånd. Dessa heliga skrifter kungör inte endast denna stora ondskas orsaker, utan klargör också den väg till rättslig undflykt, som i denna tid ligger öppen för minoriteten, de rättsinniga människorna.
19 Låt oss nu sätta denna forntida Frihetens bok på prov. Låt oss se om den kan jämställas med naturen såsom den andra stora källan till sanning och fakta. Låt oss göra bibeln frågor, som naturen besvarar med tystnad, för att se om vi får någon högre ledning beträffande sanningen.
20, 21. Vem har gjort himlarna? Vad är hans namn, som är ensamt i sitt slag, och vilket stöd har vi för detta i Skriften?
20 Vem har gjort himlarna och jorden? Själva inledningsorden i bibeln ger ett eftertryckligt svar på detta: ”I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden.” — 1 Mos. 1:1, NW.
21 Vem är denne skapande Gud? Har han ett utmärkande personligt namn? Slutorden i det allra första dokumentet i bibeln tillkännager hans namn och förbinder det med hans skapande verksamhet. De lyder: ”Detta är historien om himlarna och jorden vid den tid då de blevo skapade, på den dag då Jehova Gud gjorde jord och himmel.” (1 Mos. 2:4, NW) Längre fram i bibeln talar profeten Mose till Gud och säger: ” ’Antag att jag nu har kommit till Israels söner och jag säger till dem: ”Edra förfäders Gud har sänt mig till eder” och de säga till mig: ”Vad är hans namn?” Vad skall jag säga till dem?’ Därpå sade Gud ännu en gång till Mose: ’Detta är vad du skall säga till Israels söner: ”Jehova, edra förfäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till eder.” Detta är mitt namn till evig tid.’” (2 Mos. 3:13, 15, NW) JEHOVA är alltså det namn, ensamt i sitt slag, som utmärker honom såsom den sanne Guden och särskiljer honom från alla andra så kallade gudar som omtalas i bibeln.
22. Varför har Jehova skapat jorden?
22 Vad var Jehova Guds uppsåt med att skapa jorden? Till svar hör vi det vittnesmål som den levande Guden själv avger, i det han talar till oss från bibelns blad: ”Detta är vad Jehova har sagt, Israels Helige och hans Formare: ’Fråga mig även om de ting som skola komma beträffande mina söner; och beträffande mina händers verksamhet skola ni människor befalla mig. Jag själv har gjort jorden och har skapat också människan på den. Jag — mina egna händer hava utsträckt himlarna, och hela deras här har jag befallt.’ Ty detta är vad Jehova har sagt, himlarnas Skapare, Han, den sanne Guden, jordens Formare och dess Danare, Han som fast grundade den, som icke skapade den rätt och slätt för intet, som formade den, ja, till att vara bebodd: ’Jag är Jehova, och det finnes ingen annan. På en undangömd plats talade jag icke.’” (Jes. 45:11, 12, 18, 19, NW) Detta avgör saken. Gud danade vår jord till att bebos för alltid, oavsett människans svaga försök i denna tid att fördärva jorden med sina atombomber och andra kärnvapen.
23. Vad är människan enligt Skriften, och instämmer vetenskapen häri?
23 Hur blev människan danad av Gud, Skaparen? Bibeln säger tydligt: ”Därpå begynte Jehova Gud dana mannen av stoft från marken och i hans näsborrar blåsa in livets andedräkt, och mannen blev en levande själ.” (1 Mos. 2:7, NW) Åter heter det på ett annat ställe: ” ’Den första människan, Adam, blev en levande själ.’ Den första människan är av jorden och danad av stoft.” (1 Kor. 15:45, 47, NW) Det står alltså klart att människan är en själ. Hon äger inte en separat själ, som är odödlig och flyttar bort, såsom religiösa präster och predikanter falskeligen gör gällande. Naturvetenskapsmännen har bekräftat bibelns redogörelse genom att bevisa att mer än nittio av de ämnen, som utgör jordens beståndsdelar, finns i människokroppen av kött. Människan är alltså i sanning danad av stoft. När Gud dömde den olydige Adam till döden, sade han därför träffande: ”I ditt anletes svett skall du äta bröd, till dess du återvänder till jorden, ty av den blev du tagen. Ty stoft är du, och till stoft skall du återvända.” — 1 Mos. 3:19, NW.
24. Hur visade Jehova sitt uppsåt med att skapa mannen och kvinnan, och hur var det möjligt för Gud att meddela sig med det första människoparet?
24 Vad sade Gud till mannen och kvinnan att hans uppsåt var med att skapa dem? Skriften svarar: ”Vidare välsignade Gud dem och sade Gud till dem: ’Var fruktsamma och bliv många och uppfyll jorden och lägg den under eder; och råd Över fiskarna i havet och himlarnas flygande varelser och varje levande varelse som krälar på jorden.’” (1 Mos. 1:28, NW) Därför att människan hade blivit skapad till Guds avbild, till att vara honom lik, kunde Gud tala om för mannen och kvinnan precis vad hans uppsåt var beträffande dem. Inget sådant meddelande om uppsåt och verksamhet kunde ha givits åt djuren med deras begränsade förståndsförmögenheter. Det var alltså Guds vilja att befolka hela vår jord, vars areal är omkring 510.000.000 kvadratkilometer, med fullkomliga människor, och därpå skulle släktet inte längre behöva föröka sig.
25, 26. a) I vilken utsträckning skulle människan lägga jorden under sig, och anger bibeln att hon skulle underlägga sig andra planeter? b) Blev människan danad till att bebo himmelen?
25 Vad menade Gud med sin befallning till Adam och Eva att de skulle lägga jorden under sig? Bibeln anger följdriktigt vad han menade: ”Vidare planterade Jehova Gud en lustgård i Eden österut, och där satte han mannen, som han hade danat. Och Jehova Gud övergick till att taga mannen och låta honom taga sitt hemvist i Edens lustgård för att odla den och sköta den.” (1 Mos. 2:8,15, NW) I och med det att det från Adam och Eva stammande människosläktet tillväxte, skulle det begränsade paradiset i Eden behöva utvidgas, tills det omfattade hela jorden, och denna skulle så läggas under de förhållanden och uppnå den skönhet som rådde i paradiset. I förbigående sagt nämner Gud inte alls något om att han har för avsikt att låta människan lägga under sig månen eller någon annan plats i världsrymden. Människorna är jordemänniskor, danade till att leva på jorden i välbefinnande och trygghet. Ingen artificiell tillvaro i rymddräkter har förelagts människorna för att de skulle erövra och befolka andra planeter.
26 Var det Guds vilja att människorna genom döden skulle överflyttas till någon himmel eller ”hinsides” tillvaro och så avfolka den paradisiska jorden? Bibeln har svaret i dessa ord till Guds utvalda folk: ”Jehova skall giva tillväxt åt eder, åt eder och åt edra söner. Ni äro de som äro välsignade av Jehova, himmelens och jordens Danare. Vad himlarna angår, så tillhöra himlarna Jehova, men jorden har han givit åt människors söner.” (Ps. 115:14—16, NW) Utan tvivel är alltså himlarna för Gud och änglarna, men jorden är den plats som är bestämd för människorna av deras Skapare. Det finns avgörande bevis för att människan inte har fått något uppdrag som omfattar utvandringar till andra planeter i framtiden.
Varför dör människan?
27, 28. Varför dog Adam? Varför dör alla människor ännu i denna dag?
27 Vad säger bibeln om Adams levnadslopp? Varför dog Adam? Den Heliga skrift ger avgjort till känna att Gud genom sin lag visligen inskränkte människans frihet i Eden. Denna lagstadgade inskränkning skulle påminna Adam såsom en son av Gud om att han var en beroende skapelse med en uppgift att utföra, nämligen att göra Guds, sin himmelske Faders, vilja. Att människan på detta sätt hade en vägledning i sitt liv skulle skänka henne den största lycka. Gud sade till sin son Adam: ”Av varje träd i lustgården får du äta dig mätt. Men vad angår trädet för kunskap om gott och ont, får du icke äta därav, ty på den dag du äter därav skall du förvisso dö.” (1 Mos. 2:16, 17, NW) Eva och Adam gjorde trotsigt uppror mot himmelens suveräna makt och blev alltså olydiga och syndade och drog över sig detta dödsstraff, som de hade blivit varnade för. Bibeln säger vidare: ”Därmed förde Jehova Gud ut honom [Adam] ur Edens lustgård till att odla jorden, från vilken han hade blivit tagen. Och så drev han ut mannen. ... Nu hade Adam umgänge med sin hustru Eva, och hon blev havande. I sinom tid födde hon Kain och sade: ’Jag har förvärvat en man med Jehovas hjälp.’ Sedan födde hon på nytt, denna gång hans broder Abel. ... Och Adam levde vidare i ett hundra trettio år. Då blev han fader till en son lik honom, hans avbild, och gav honom namnet Set. Och Adams dagar, sedan han hade frambragt Set, blevo åtta hundra år. Under tiden blev han fader till söner och döttrar. Så uppgingo alla Adams dagar, som han levde, till nio hundra trettio år, och han dog.” — 1 Mos. 3:23, 24; 4:1, 2; 5:3—5; NW.
28 Få människor i våra dagar lever ens så länge att de blir över hundra år gamla. Men varför har då människorna dött allt intill denna dag och dör alltjämt? Enligt den av Gud stiftade naturliga ärftlighetslagen har denna Adams synd och dess fördömelse övergått till alla Adams barn och sedan vidare till deras avkomlingar generation efter generation. Bibeln säger: ”Därför är det så: Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” — Rom. 5:12.
29. Finns det hopp om ett framtida evigt liv, och hur talar Jehovas ord om det i förbindelse med Abraham?
29 Av bibelns utsaga kan vi nu förstå varför människor av alla nationer finner sig belastade med en syndens och dödens förbannelse. Men erbjuder Gud dem något hopp om ett framtida liv? Ja, det gör han verkligen. Därför kallar många människor bibeln också för Livets bok. Bibeln är det enda dokument som framlägger Guds villkor för evigt liv åt människor av alla nationer, judar och icke-judar. Omkring tre hundra år efter syndafloden på Noas tid levde en man med stor tro på bibelns sanna religion; hans namn var Abraham. Jehova Gud gav honom ett med ed bekräftat löfte om ett rättfärdigt himmelrike, vars byggmästare är Gud. Det framställs såsom likt en härlig stad, där lycka och renhet härskar. Under detta rike, som liknas vid en stad, skulle Abraham och hans efterkommande och rättfärdiga människor av alla nationer leva här på jorden för evigt. Vi låter bibeln själv i korthet omtala detta i dessa ord: ”Genom tron lydde Abraham, när han blev kallad, i det att han drog ut [från staden Ur i Kaldeen] till en plats som han skulle få till arvedel; och han drog ut, fastän han icke visste vart han var på väg. Ty han väntade på den stad som har verkliga grundvalar och vars byggmästare och skapare är Gud. I tron dogo alla dessa [Abraham, Isak och Jakob], fastän de icke fingo uppfyllelsen av löftena, men de sågo dem långt borta och hälsade dem och tillkännagåvo offentligen, att de voro främlingar. .. Men nu sträcka de sig efter en bättre plats, det vill säga en som tillhör himmelen. Därför blyges icke Gud för dem — att bliva åkallad såsom deras Gud –, ty han har berett en stad åt dem.” — Hebr. 11:8, 10, 13, 16, NW.
Löftet om välsignelse åt alla nationer
30. Vilka tre viktiga bestämmelser anges i den ed, varmed Jehova svor att välsigna alla nationer genom Abraham?
30 Vad gick egentligen det löfte ut på, som Gud gav åt Abraham, och skulle det vara begränsat endast till de forntida judarna? Detta är en berättigad fråga. I verkligheten var Abraham inte endast den stamfar, från vilken den judiska nationen Israel ledde sitt ursprung, utan han var också förfader till många hedniska nationer, såsom ismaeliterna och midjaniterna, och ännu i dag erkänns Abraham såsom fader till många av de arabiska folken i Mellersta Östern. Bibeln återger direkt de ord som Jehova talade såsom sitt med ed bekräftade löfte om framtida välsignelse för människor av alla nationer: ”Jag svär i sanning vid mig själv, så lyder Jehovas uttalande, att på grund av att du har gjort detta och icke har undanhållit din son, din ende, skall jag förvisso välsigna dig och skall jag förvisso formera din säd [avkomma], så att den blir lik himlarnas stjärnor och lik sandkornen, som äro på havsstranden, och din säd skall taga sina fienders port i besittning. Och förmedelst din säd skola alla jordens nationer förvisso välsigna sig, på grund av att du har lyssnat till min röst.” (1 Mos. 22:16—18, NW) Lägg märke till de tre betydelsefulla bestämmelserna i detta löfte. För det första att en säd eller avkomma av obestämt antal skall komma från Abraham. För det andra att den grupp, som denna säd utgör, under sin ledare och anförare skall förgöra Guds och människans stora fiender. Och för det tredje att folk av alla nationer skall välsigna sig förmedelst den grupp som utgör denna utvalda säd. Fördenskull erbjuds hopp om liv här på jorden internationellt åt hela mänskligheten.
31. a) Vem är den styresman och ledare, som i första hand utgör säden och utlovades komma genom härstamning från Abraham? b) Hur tillkännagav Jehovas ängel uppfyllelsen av 1 Moseboken 49:10, när han talade till Jesu jordiska moder?
31 Uppenbarar bibeln vem denne styresman och ledare är, som i första hand utgör den från Abraham härstammande säden? Ja, det är just vad den gör! Strax före sin död uttalade Abrahams sonson Jakob under inspiration från Gud följande profetia över sin son Juda: ”Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess Silo kommer och folken bliva honom hörsamma.” (1 Mos. 49:10, fotnot) Sjutton hundra år senare började denna profetia och tre hundra andra profetior att gå i uppfyllelse med avseende på Silo, det vill säga Jesus Kristus, och hans verksamhet i Palestina. När en ängel från Jehova Gud förutsade Jesu födelse i Betlehem i Judeen, sade han till Jesu blivande moder: ”Du skall giva honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son, och Jehova Gud skall giva honom hans fader Davids tron [hans som var av Juda stam], och han skall för evigt vara konung över Jakobs hus, och hans rike skall icke få något slut.” (Luk. 1:31—33, NW) Efter Jesu födelse i Betlehem hörde herdar änglarna sjunga: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av en god vilja!” (Luk. 2:14, NW) Efter Jesu Kristi händelserika tjänst på jorden, varunder han förkunnade sitt framtida himmelrike, och efter hans död, hans uppståndelse och hans återvändande till himmelen säger bibeln om honom: ”Se, lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot, har vunnit seger.” (Upp. 5:5) Således kom Jesus Kristus till jorden för att kvalificera sig såsom anförare till att leda inte endast de troende judarna, utan de rättfärdiga människorna ur alla nationer, till liv här på jorden under den stad, Riket, som utlovats åt Abraham i överensstämmelse med den sanna religionen. Det återstår ännu för honom att fullständiga sina segrar genom att besegra människans store fiende döden och även Satan, djävulen.
32. Vilka och hur många blir förbundna med Jesus såsom en del av säden?
32 Vilka är det som jämte Jesus Kristus utgör den grupp, som denna till Abraham omnämnda säd består av, och vad är deras antal? Det var Guds nåderika vilja att Silo, konungen och anföraren Jesus Kristus, skulle ha andra förbundna med sig till att utgöra det rike, som liknas vid en stad och som Abraham satte sitt hopp till. Under sin tjänst på jorden för nitton hundra år sedan började Jesus utfärda en inbjudan till sina åt Gud överlämnade lärjungar att bli förenade med honom i himmelriket. Han talade om dem såsom en liten hjord. Han sade till dem: ”Hys ingen fruktan, lilla hjord, ty eder Fader har godkänt, att riket gives åt eder.” (Luk. 12:32, NW) Längre fram säger bibeln till lärjungarna i denna lilla hjord: ”Dessutom, om ni tillhöra Kristus, äro ni verkligen Abrahams säd, arvingar med avseende på ett löfte.” (Gal. 3:29, NW) Detta bestyrker det förhållandet att den lilla hjorden blir en med Kristus Jesus, ”Guds Lamm”, förbunden, ehuru underordnad, del av den fullständiga ”Abrahams säd”. Men hur stort är deras antal? Från Abrahams dagar hölls detta dolt tidsåldrar igenom, till dess bibelns sista bok blev skriven. Där uppenbaras slutligen antalet av dem som är med Jesus på det himmelska Sion. Den som skrivit denna sista bok säger: ”Och jag såg, och se! Där stod Lammet [Jesus Kristus] på Sions berg och med honom ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. Dessa äro de som icke orenade sig med kvinnor; ja, de äro jungfrur. Dessa äro de som fortfara att följa Lammet, vart han än går. Dessa blevo köpta från människosläktet till en förstling åt Gud och Lammet.” — Upp. 14:1, 4, NW.
33, 34. a) Vilket skriftställe visar att fler än 144.000 får gagn av den lösen som Kristus åvägabragte? b) Hur många fler får livets välsignelse? Var? Och hur många nationer är inbegripna i denna välsignelse?
33 Om endast 144.000 åt Gud överlämnade, döpta kristna blir köpta från människosläktet för att komma till himmelen och vara där med Kristus, vad finns det då för hopp för andra? Som vi har lagt märke till, talar det nyss citerade skriftstället om att förstlingen eller förstlingsfrukterna av människosläktet kommer till himmelen. Emellertid anger Skriften också att senare, slutliga, frukter av människosläktet blir församlade till evigt liv på jorden. Jesus talade om dessa andra frukter såsom ”andra får”. Han sade: ”Och jag har andra får, som icke äro av denna fålla [av den lilla hjorden]; också dem måste jag föra hit, och de skola lyssna till min röst, och de skola bliva en hjord, en herde.” (Joh. 10:16, NW) Alltså måste Jesus Kristus såsom konung och anförare samla tillhopa dessa andra får till ett hjordliknande samhälle, inte i himmelen, utan på jorden.
Välsignelser för Rikets jordiska undersåtar
34 Finns det något fastställt antal för dessa andra, och var kommer de ifrån? Bibeln svarar förmedelst aposteln Johannes’ profetiska syn: ”Efter dessa ting såg jag, och se, en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stående inför tronen och inför Lammet, klädda i vita, fotsida kläder, och de hade palmkvistar i händerna. Och de hålla i med att ropa med hög röst och säga: ’Frälsning hava vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’ ’Dessa som äro klädda i de vita, fotsida kläderna, vilka äro de, och varifrån hava de kommit?’ Och han sade till mig: ’Dessa äro de som komma ut ur den stora bedrövelsen, och de hava tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod.’” (Upp. 7:9,10,13, 14, NW) Här ser vi att antalet av dessa som överlever bedrövelsen är stort, att det lämnas obestämt och att dessa människor måste iföra sig sina fotsida kläder, vilket, betecknar att de identifierar sig såsom sådana som träder upp för den sanne Guden, Jehova, och godtar Lammets, Jesu Kristi, ledning och anförarskap. Vidare träder denna stora, tallösa skara av troende fram på Guds sida under de sista dagarnas stora bedrövelse över Satans gamla värld. Och lägg märke till att de kommer från alla jordens länder. Vi ser alltså att bibelns enda sanna religion faktiskt är den enda universella eller allmängiltiga religionen på jorden.
35. Vad är ”Lammets blod”, och på vems villkor erbjuds livet?
35 Vad är detta ”Lammets blod”, som omtalas här? Jehova Gud utgav sin Son från himmelen till att bli människans återlösare, för att ge sitt mänskliga livsblod till att från synd och död återbörda alla de stora skaror som sätter tro till Jesu försoningsoffer, vilket frambärs för nitton hundra år sedan. Vid den tiden introducerade profeten Johannes döparen Jesus och sade: ”Se, Guds Lamm, som tager bort världens synd!” (Joh. 1:29, NW) Bibeln säger vidare: ”Ty Gud älskade [människo] världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, på det att var och en som utövar tro på honom icke må bli tillintetgjord, utan hava evigt liv.” (Joh. 3:16, NW) Vi ser alltså att om en person och hans familj önskar kvalificera sig såsom en del av denna stora skara av jordiska överlevande, måste de studera Guds bok, Frihetens bok, bibeln. De måste lära känna hela sanningen om Guds rättsliga föranstaltningar till deras beskydd, vilken är förbunden med tro på Jesu Kristi utgjutna blod. Detta är Guds villkor för att man skall få liv. Såsom döende, fallna människor kan vi inte fastställa villkoren. Vi får välja mellan att ta emot eller förkasta denna kärleksfulla, förnuftiga föranstaltning. Vi önskar visa uppskattning genom att ta emot den, så att vi må få leva för evigt i lycka.
36, 37. Finns det något hopp för de döda, och när kommer detta hopp att förverkligas?
36 Men hur förhåller det sig med våra kära döda? Finns det något hopp om att de skall kunna få leva på jorden såsom en del av de ”andra fåren” under Jesu Kristi ledning? Ja, uppståndelsen från de döda är det stora hoppet för dem av de döda som kan uppnå bättring och som Gud bevarar i sitt minne, och även detta görs möjligt genom Jesus Kristus. Skriften talar tydligt i denna sak: ”Nu har emellertid Kristus blivit uppväckt från de döda, förstlingen av dem som hava somnat in i döden. Ty eftersom döden är genom en människa, är också de dödas uppståndelse genom en människa. Ty alldeles såsom i Adam alla dö, så skola också i Kristus alla göras levande.” (1 Kor. 15:20—22, NW) ”Förundra eder icke över detta, ty den stund kommer, då alla de som äro i minnesgravarna skola höra hans röst och komma ut: de som gjorde det goda till en livets uppståndelse, de som bedrevo ondskefulla ting till en domens uppståndelse.” — Joh. 5:28, 29, NW.
37 När kan de människors uppståndelse, som skall få leva på jorden, förväntas börja? När aposteln Johannes skildrar sin syn av den nya världen, säger han: ”Och jag såg en stor vit tron och den som satt på den. För honom flydde jorden och himmelen bort, och ingen plats blev funnen för dem. Och jag såg de döda, de stora och de små, stå inför tronen.” (Upp. 20:11, 12, NW) Där har vi svaret. Inte förrän den gamla himmelens och den gamla jordens system eller tingens ordningar har flytt bort eller har blivit tillintetgjorda såsom en del av de fiender som blir besegrade av anföraren Kristus Jesus, inte förrän då kommer de jordiska dödas uppståndelse att äga rum.
”Nya himlar och en ny jord”
38. Vilka himlar och vilken jord skall tillintetgöras, och är denna tillintetgörelse nära?
38 Vilka är då dessa himlar och denna jord, som skall tillintetgöras? Aposteln Petrus förklarar att det är de symboliska himlarna och den symboliska jorden. De symboliska himlarna är de som utgör Satans osynliga organisation av demoner; den symboliska jorden är hans jordiska synliga anordning av människor och deras härskare, som håller mänskligheten i mörker och i förvirring. Petrus säger, när han talar om de icke troende bespottarna i vår tid: ”Det [undgår] deras uppmärksamhet, att det fanns himlar i forna tider och en jord som fast stod upp ur vattnet och mitt i vattnet i kraft av Guds ord, och förmedelst detta led den tidens värld tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten. Men i kraft av samma ord förvaras de himlar och den jord, som nu finnas, åt eld och sparas till de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag.” (2 Petr. 3:5—7, NW) I våra dagar anger uppfyllelsen av andra bibliska profetior att denna tid, då de gamla himlarna och den gamla jorden skall tillintetgöras, nu är nära förestående i Guds stora strid vid Harmageddon. — Upp. 16:14, 16.
39. Vad kommer i stället för de gamla himlarna och den gamla jorden, enligt vad profeten Jesaja och aposteln Petrus visade?
39 Om de system, som utgör de gamla himlarna och den gamla jorden, skall försvinna i den universella Harmageddonstriden, vad skall då komma i deras ställe? Återigen svarar Petrus i bibeln: ”Men det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans [Guds] löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13, NW) Profeten Jesaja fångar Jehovas högtidliga försäkran om att han skall skapa de nya himlarna och den nya jorden och säger: ”Därför säger Herren, HERREN [Jehova] så: ... Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå. Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar.” (Jes. 65:13, 17, 18) Detta är anledning till stor fröjd å alla människors sida. Såsom universums Gud garanterar, skall denna nya värld bestå för evigt.
40. Vilka kommer att vara den nya jordens medborgare, och hur vet vi detta?
40 Vilka kommer att utgöra den nya jorden, som skall bestå för evigt? Det kommer alla människor av en god vilja att göra, alla ödmjuka och läraktiga personer ur alla nationer, som nu lär känna sanningen och tar ståndpunkt för helig frihet. Ni ödmjuka bör nu söka göra fred med den store opartiske Guden, som håller en väg till frälsning öppen för människor av vilken som helst nationell härstamning. Hör här vad bibeln säger om denna tid, då frihet bjuds, och om möjligheten att få leva på jorden för evigt, sedan man blivit bevarad genom Harmageddonstridens vredesstorm, som nu ligger nära framför oss: ”Söken HERREN [Jehova], alla I ödmjuke i landet, som hållen hans lag. Söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända bliven I så beskärmade på HERRENS vredes dag.” (Sef. 2:3) Och åter ger oss bibeln denna uppmuntrande försäkran: ”Endast en liten tid ännu, så skall den som är ond icke vara mer, och du skall förvisso giva akt på hans plats, och han skall icke finnas till. Men de ödmjuka själva skola besitta jorden, och de skola i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid. De rättfärdiga själva skola besitta jorden, och de skola för evigt bo på den.” (Ps. 37:10, 11, 29, NW) Då skall det stora ”jubelåret” införas, en era av befrielse och frihet, och evig fred skall strömma ned över jorden. Bibeln säger om detta jubelår, som visades i en profetisk bild för så länge sedan: ”Utropa frihet i landet för alla dess inbyggare.” — 3 Mos. 25:10.
41. Vilka utgör de nya himlarna? Varför kallas denna nya stad för det nya Jerusalem, och vilka underbara ting kommer Gud att utföra genom den?
41 Men vi måste också betrakta de nya himlarna. Vad är det för något? Det är den nya himmelska styrande gruppen om 144.000 tillsammans med konungen, Kristus Jesus, med honom som har varit insatt på tronen i himmelen sedan 1914, såsom det anges av många profetior och av de verkliga förhållanden i vår tid som uppfyller profetiorna. De utgör den stad, himmelriket, som Abraham i forntiden såg fram emot. I bibeln kallas denna nya stad med namnet det nya Jerusalem, som är hämtat från det gamla Jerusalem, vilket för länge sedan tjänade såsom huvudstad åt den forntida kung David, som profetiskt föreställde den större konungen av Davids ätt, Kristus Jesus. I en profetisk syn beskriver bibeln det nya Jerusalems herravälde över jorden och visar hur det kommer paradisisk återställelse, skönhet och hälsa att råda på jorden. Aposteln Johannes säger: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord, ty den förra himmelen och den förra jorden hade försvunnit. ... Jag såg också den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, och beredd såsom en brud, smyckad för sin äkta man. Därvid hörde jag en stark röst från tronen säga: ’Se, Guds tält är hos människosläktet, och han skall bo hos dem, och de skola vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall avtorka alla tårar från deras ögon, och döden skall icke vara mer; icke heller skall sorg eller rop eller smärta vara mer. Det som förr var har försvunnit.’ Och den som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt!” — Upp. 21:1—5, NW.
42, 43. Vad bör var och en som älskar livet nu göra, och vilka välsignelser kommer att bli följden nu och i framtiden?
42 Vilken storslagen syn av det återvunna paradiset! Denna syn utgör en del av de avslutande framställningarna i Frihetens bok, bibeln. Den utgör det fullständiga svaret på den oförlikneliga bön, som Jesus lärde oss: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:10, NW) Här har vi emellertid endast börjat att få en glimt av det vidsträckta fält av sanning som ryms inom bibelns pärmar, och hur storslaget är inte detta! Alla dessa upplysningar är omöjliga att få av naturen. Tiden är nu inne, då var och en som älskar liv och frihet bör skaffa sig ett exemplar av bibeln och börja studera dess livgivande budskap. Bibeln säger direkt: ”Detta betyder evigt liv, att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, NW.
43 Har du redan en bibel? Läser du den regelbundet? Om inte, så ta ned den från din hylla, där den står undangömd. Damma av den. Börja att använda den dagligen till en vägledning i ditt liv. Den kommer att hjälpa din familj in på den väg som består i att nu leva för den nya världen. Se vilken lycka och enhet som har kommit den nya världens samhälle av Jehovas vittnen till del överallt på jorden. Du kan också få samma glädje, tillfredsställelse och andliga hälsa. Ingen annan bok eller skatt som du äger kommer att frambringa denna varaktiga hjärteglädje eller skänka denna frihet. Varför skulle du neka dig dess hjälp och gagneliga verkningar? Tag ståndpunkt för bibelns sanna religion. Tillägna dig sanningen. Följ den och låt den försätta dig i frihet. Försäkra dig om en lycklig framtid, evigt liv här på denna sköna paradisiska jord under Guds rike.
(The Watchtower, 1 oktober 1959)