Frågor från läsekretsen
● I Matteus 1:1 (NW) heter det: ”Boken om. Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, historia.” I Romarna 3:24 (NW) heter det: ”Det är såsom en fri gåva som de [de troende syndarna] bliva förklarade rättfärdiga i kraft av hans oförtjänta godhet, genom den frigörelse som kommer av den lösen, som betalats av Kristus Jesus.” Vad är det för skillnad mellan sammanställningarna Jesus Kristus och Kristus Jesus?
De kristna grekiska skrifterna börjar med uttrycket Jesus Kristus, i Matteus 1:1 och Markus 1:1. De slutar med samma uttryck, i Uppenbarelseboken 22:21 (1878). Det var aposteln Paulus som införde uttrycket Kristus Jesus, i Romarna 3:24, och han är den ende av bibelns skribenter som använder detta uttryck, med undantag av att aposteln Petrus använder det två gånger i sitt första brev, enligt Konung Jakobs översättning och 1878 års svenska översättning. (1 Petr. 5:10, 14) I Engelska auktoriserade översättningen, också kallad Konung Jakobs översättning, förekommer sammanställningen Kristus Jesus bara femtiofyra gånger, under det att sammanställningen Jesus Kristus förekommer omkring 184 gånger, dvs. mer än tre gånger så ofta som Kristus Jesus.
Ordet ”Jesus” är ett namn, som betyder ”Jehova är frälsning”. Ängeln sade till Jesu blivande fosterfar, Josef: ”Honom skall du giva namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.” (Matt. 1:21) Ordet ”Kristus” däremot är en titel, som betyder ”den smorde”. Det betyder detsamma som Messias, ett ord som har hebreiskt ursprung. Denna titel, Kristus eller Messias, användes i de profetiska skrifterna före den kristna tideräkningens första år i förutsägelserna om dens ankomst, som Gud skulle smörja med sin ande till att bli konung i den nya, rättfärdiga världen; hans jordiska namn förutsades nämligen inte direkt. (Dan. 9:25, 26; Ps. 2:2) När denne föddes såsom människa, tillkännagav också änglabudbäraren något liknande för herdarna, som var ute på marken i närheten av Betlehem, då han sade: ”I dag har en Frälsare blivit född åt eder, vilken är Kristus, Herren, i Davids stad.” (Luk. 2:11, NW) Lägg märke till ordens inbördes ordningsföljd: inte ”Herren Kristus” utan ”Kristus, Herren”.
Titeln Kristus kunde tilläggas egennamnet Jesus sedan Jesus blivit döpt i vatten och smord med Jehovas ande, och det var då som han blev Kristus. När Simon Petrus hade bekant att Jesus var ”Kristus, den levande Gudens Son”, ”bjöd han [Jesus] lärjungarna strängeligen att icke säga till någon, att han var Kristus”. (Matt. 16:13—20, NW) När Jesus drev ut demoner ur judar, som var besatta, och dessa demoner då ropade: ”Du är Guds Son”, talade Jesus strängt till dem och ”tillstadde dem icke att säga något, eftersom de visste, att han var Messias [Kristus, NW]”. (Luk. 4:41) När Jesus var på jorden, kallade alltså ingen honom någonsin för Jesus Kristus. Han var ensam om att kalla sig själv Jesus Kristus, och detta gjorde han bara en enda gång, helt privat, då han bad tillsammans med sina lärjungar strax innan han blev dödad. Han bad så: ”Detta betyder evigt liv, att de tillägnar sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, NW.
Det är därför klart och tydligt att sammanställningen Jesus Kristus, som Jesu apostlar tog upp och använde senare, betyder Jesus, som längre fram blev Jehovas Smorde; Jesus, som blev invigd genom att Jehova smorde honom. På pingstdagen år 33 sade fördenskull Petrus: ”Må ... hela Israels hus veta förvisst, att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni fastnaglade vid pålen.” För första gången använde Petrus alltså den nämnda sammariställningen, då han talade till judarna, vilkas samveten förebrådde dem, och sade: ”Gör bättring, och må var och en av eder bliva döpt i Jesu Kristi namn till förlåtelse för edra synder, och ni skola erhålla den heliga anden som en fri gåva.” — Apg. 2:36—38, NW.
I den andra sammanställningen, Kristus Jesus, sätter aposteln Paulus titeln Kristus före egennamnet Jesus. Detta är jämförligt med det gängse bruket att sätta titeln före en persons namn, t. ex. kung David, kung Salomo, ståthållaren Serubbabel. Uttrycket Kristus Jesus poängterar alltså i första hand ställningen, ämbetet, och nämner sedan namnet på den som intar denna ställning. ”Kristus Jesus” betyder således Jehovas Smorde, som bär det jordiska namnet Jesus. Ordagrant betyder det den ”smorde Jesus”, och det påminner oss genast om att Jesus är Jehovas officielle tjänare och bör bli ärad som en sådan tjänare, i det att han är den ende som i uppfyllelse av bibelns profetior intar ställningen, eller innehar ämbetet, som tjänare åt Jehova. Fastän Petrus och de övriga av de tolv apostlarna blev smorda med helig ande, talar vi inte om dem som Kristus Petrus, Kristus Johannes, Kristus Paulus osv. Endast Jesus kallas i Skriften Kristus Jesus.
I sammanställningen Kristus Jesus föregås Jesu egennamn av den ämbetstitel som uteslutande tillkommer honom. Det är värt att lägga märke till att Skriften inte någon gång sätter någon annan titel före Jesu namn, t. ex. Herren eller konungen, för att bilda någon sammanställning i stil med Herren Kristus Jesus eller konungen Kristus Jesus. I uttrycket ”vår Frälsares, Kristi Jesu, uppenbarelse” står i den grekiska texten pronomenet ”vår” mellan Frälsares och Kristi, och här anges alltså bara vem vår Frälsare är. (2 Tim. 1:10) Detta stämmer överens med uttrycket ”Kristus Jesus, vår Frälsare”. (Tit. 1:4) I 1 Timoteus 2:5 läser vi så: ”En enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus.” Uttrycket ”en människa” är emellertid inte en titel utan riktar uppmärksamheten på att Kristus Jesus en gång var en människa på jorden, densamme som Jesus. Det är följaktligen bara efter det redan titelförsedda ”Kristus Jesus” som vi finner titlar’ tillagda; inga ytterligare titlar har satts före denna sammanställning. Uttrycket ”Kristus Jesus, Herren” förekommer sålunda två gånger och uttrycket ”Kristus Jesus, vår Herre” tre gånger. Men före ”Jesus Kristus” finner man ibland en titel. Upprepade gånger möter vi uttrycket ”Herren Jesus Kristus”. Allt detta bevisar att endast en titel sattes före vår Frälsares egennamn, Jesus; och om en titel redan föregick namnet, så lade man till vilken titel det nu än var fråga om efter egennamnet.
Av det som här har sagts framgår det att Skriftens grundtanke beträffande ”Jesus Kristus” är en helt annan än den som avses med ”Kristus Jesus”.